Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Mössor

Favoritmössa

Många har redan frågat efter beskrivning till en mössa att sticka till sjukhuset i Bunda.

Easy Peasy Beanie är ju en favorit — så jag påminner om den!

Bild: Marita Hasselgren

Här är ett par tvillingar som fick varsin när de föddes på Nkinga Hospital i Tanzania för några år sedan — Marita har arbetat där i flera perioder.

Det är en väldigt enkel rektangel som man stickar från kortsida till kortsida innan man syr (eller virkar, eller maskar av och liksom stickar ihop) kortsidorna så att det blir en cylinder och snörper ihop cylinderns ena öppning. Sedan är den klar!

Här är beskrivningen.

Använd mjuka restgarner och ha så roligt!

Mössor till små nyfödda — ny insamling i sommar!

Bild: privat

Känner ni igen Marita Hasselberg?

Hon har bott och arbetat i Borås de senaste åren och varit praktikant, volontär och sjuksköterskelärare på Nkinga Hospital i Tanzania några perioder.

Precis när pandemin bröt ut förra året flyttade hon och hennes man Carl till Marai Tanzania för att arbeta som missionärer.

När Tanzanias nedstängning började höll de på med att studera swahili och behövde inte träffa så många. Och när det var dags för dem att börja arbeta var allt ungefär som vanligt igen, så Carl har kunnat undervisa i teologi som det var tänkt, och Marita arbetar tre dagar i veckan på sjukhuset i Bunda.

Och nu ni: där behövs det mössor!

Bild: privat

Marita skriver:

Sedan förra våren är min man Carl och jag är utsända av Efs och Dansk Luthersk Mission till Mara vid Victoriasjön.

Tre dagar i veckan arbetar jag på lutherska kyrkans sjukhus i Bunda. Jag är barnsjuksköterska och är på barnavdelningen, på sjukhusets barnavårdscentral och på förlossningen där det finns en prematursal.

Där vårdas för tidigt födda och sjuka nyfödda. Barnen vårdas hud mot hud på mammans bröst för att de ska hålla värmen. En mössa hjälper också till med det.

Bild: privat

En gång när Marita skulle åka till Nkinga för ett par år sedan gjorde vi en liten mössinsamling, och hon tog med sig så många mössor hon bara kunde den gången. Resten tog hon med sig till Bunda förra året. De har kommit till användning!

Marita fortsätter:

De senaste veckorna har det fötts trillingar och många tvillingar, så mitt lilla mösslager är snart slut.

Vi kommer till Sverige på semester i sommar och kan ta med oss mössor tillbaka. Eftersom vi inte har någon adress i Sverige har Ingrid Slättmissionens Hjälpande Hand lovat ta emot mössorna.

Fram till ungefär 15 juli kan man skicka en eller många stickade, virkade eller sydda mössor i valfritt mjukt material och i storlek nyfödd eller prematur till

Slättmissionens Hjälpande Hand
Stenum Romlycke 2
53294 Skara

Märk paketet Tanzaniamössor!

Det är Ingrid som tar emot paketen, och det enklaste är ju att skicka dem utan avisering — det blir mindre administration för henne på det viset. Men behövs det en e-postadress för avisering så fyll i
info@slattmissionenshjalpandehand.se.

Ingrid brukar skicka tackkort till alla, och hon hälsar att hon inte kommer att göra det under den här insamlingen men att allt ska komma fram! Blir det mer än vad Marita och Carl och eventuella andra Bundaresenärer kan ta med sig så ser Marita och Ingrid till att de mössor som blir kvar kommer till andra nyfödda som behöver dem någonstans i världen.

Marita hälsar:

Om du vill läsa om vårt arbete kan du leta upp vår blogg Hasselbergsitanzania eller följa oss på Instagram där vi har samma namn.

Välkommen att vara med och hjälpa till att värma de små nya!

Bild: privat

P.S. Lite mer om material: mjukt är bra för att det är skönt för små kala huvuden. I övrigt använder man såklart sitt eget goda omdöme — så om man vill använda ull är det till exempel bäst om den inte filtar sig vid tvätt eller fäller mycket fiber. D.S.

P.P.S. Ni är många som frågar om beskrivning — och här är en favorit! D.D.S.

Mössan Omtanke till Fabel-nallen

Av Posted on Inga taggar 0

IKEA:s lilla Fabel-nalle har blivit otroligt populär i hjälpstickarkretsar och rest ut med hjälpsändningar till barn i en rad länder de senaste åren, ofta utrustad med en fin liten stickad, sydd och virkad kläduppsättning och ibland också försedd med en väska eller en sovpåse.

Nu har Kerstin kommit på att man kan sticka Mössan Omtanke inte bara till människor utan till den lilla nallen också!

För nallens del är det ju inte öronen som behöver den formade nederkanten, men visst blev det nästan obegripligt gulligt ändå?

Mössan har fått många jubelrop och hjärtan i Facebook-gruppen Handarbeta för välgörenhet, och Carina har redan stickat sitt första exemplar.

Här är beskrivningen:

Du behöver: strumpstickor 3½, lite garn som passar till stickorna, inte för tjockt.

Alla varv stickas räta.

Lägg upp 16 maskor och sticka 5½ cm.

Minska sedan “på mitten” såhär: sticka 5 m, 2 ihop, 2 m, 2 ihop, 5 m.

På nästa varv stickas 4 m i början och i slutet, minskning som ovan.

På nästa varv 3 m i början osv, nästa varv 2 m i början osv.

Nu är det 8 maskor på stickan.

Sticka 5½ cm.

Nu ökas på mitten såhär: sticka 2 m, öka i nästa m, 2 m emellan, öka i nästa m och sticka 2 m.

Nästa varv börjar med 3 m, nästa med 4 m, nästa med 5 m.

Nu är det åter 16 m på stickan. Stycket börjar likna ett utdraget timglas.

Sticka 5½cm.

Stycket mäter ca 18 cm.

Maska av och lämna en lång ända att sy ihop uppläggningsvarvet och avmaskningsvarvet med.

Vik ihop så det blir ett pannband.

Plocka upp genom båda sidorna exempelvis 36 m eller 42, så blir det lätt att hålla ordning på minskningarna som kommer senare.

Sticka 6-7 varv och gör sedan hoptagningar på varje varv på 6 eller 7 ställen.

… och om du har lite garn över, gör som Carina och sticka en liten halsduk också.

Naturligtvis borde det gå minst lika bra att anpassa storleken till second-hand-dockor som behöver nya kläder (kanske för att maskera en lite tufsig frisyr) innan de skickas iväg till sina nya föräldrar, eller hur?

Skissa i brådska

En modell som jag nästan ångrar att jag har hittat på är Vinterpromenadsmössan.

Såhär ser den ut:

Ja, för all del, Lite mer glamorösa vinterpromenadsmössan också.

Här visar min kusin Mi den:

(Min faster undrar hur jag lyckades ta den bilden, för Mi har alltid vägrat att använda mössa. Men visst klär den henne?)

Anledningen till att jag ångrar mig är inte alls att mössorna inte blev bra. Jag är nästan helt nöjd med dem!

Men OJ vad svårt det var att skriva en begriplig beskrivning.

Järbo Garn skriver på sin webbplats att de är enkla och roliga, och det var också det som var meningen. Man stickar på diagonalen, det är liksom det som är idén. Och så blir det en rektangel. Man syr eller virkar ihop rektangelns kortsidor och får en cylinder. Ena änden snörper man ihop, andra änden blir mössans uppvikta kant. Så beskriver jag det för mig själv.

Men för den som inte tänker som jag och använder samma ord och bilder som jag har det visat sig att det blir nästan obegripligt.

Förra året började jag på en ny mössa för att kunna fotografera steg för steg:

Problemet med det är att jag nästan aldrig har möjlighet att sticka i dagsljus, och då är det inte heller möjligt att ta bra steg-för-steg-bilder. Jag har många dåliga nu och inser att jag måste börja om.

Men förra hösten ritade jag tydligen den här skissen åt en stickare som ringde flera gånger till Järbo Garns kundservice och till mig:

Den hade jag glömt bort, så just idag ritade jag en annan åt en annan stickare som hörde av sig:

Fort gick det som ni ser. Kanske kan de ändå vara till hjälp för någon?

En varm reflexmössa är hursomhelst en riktigt bra sak att ha nu!

Fem mössor till

Mössan till vänster är en restgarnsmössa som jag har ångrat många gånger att jag satte igång. Jag fick tag i ett nystan som bestod av massor av bitar i olika längder, och jag orkade inte göra ryska skarvar just då utan tänkte bara att jag fäster senare. O vad det har tagit tid att fästa … Men fem mininystan och ett par riktigt korta snuttar är förvandlade till något användbart nu!

De fyra andra mössorna har min väninna Agnes stickat. Min mamma och jag hälsade på hos henne i söndags. Hon har huset fullt av barn och har bland annat tillverkat stora mängder flädersaft i sommar (jag fick en flaska med mig — så god!), så jag vet inte när hon har hunnit sticka. En mössa var hopsydd men hade trådar kvar att fästa, två var rektanglar och en stickade hon klart medan vi var där. Nu har jag gjort det sista på allihop.

En sak som jag provade nu och som fungerar både om man maskar av och fäster ihop kanterna samtidigt (jag gör det helst med virknål) och om man syr: de första tre–fyra–fem centimetrarna kan man göra från rätsidan, och sedan kan man vända på arbetet och göra resten från avigsidan. Då blir den uppvikta kanten ”rätt”. Inte svårt alls!

Samarbetsprojekt

Nu kommer det många bilder av riktigt många mössor, och jag har bett tre fotografer och stickare om lov att visa deras idag.

Fram till den 31 juli kan man skicka mössor till Läkarmissionens insamling!

(Läkarmissionen brukar inte samla in plagg annars, det här är alltså en insamling som har ett slutdatum, men efter det datumet kan man skicka mössor till Human Bridge som alltid tar emot och som också levererar till bland annat Panzisjukhuset i DR Kongo.)

Gunilla och en av hennes arbetskamrater och arbetskamratens mamma och mostrar har stickat ihop till den här gruppbilden.

Monica har stickat både enfärgat och randigt.

Ing-Christin och hennes mamma som är 92 år har samarbetat: mamma stickar gärna men ser inte tillräckligt bra för att sy ihop mössorna, så Ing-Christin har fått stickade rektanglar och tagit hand om monteringen.

Flera har skrivit att de skulle vilja se mössberget hos Läkarmissionen eller att de skulle vilja veta hur många mössor det har blivit. ”Minst tusen”, skrev någon. Jag tror faktiskt att det är flera tusen nu! Men vi får vänta och se.