Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Mössor

Sydda, stickade, med virkade hjärtan

Marita hälsar att hon ser mycket fram emot att ta med sig alla fina mössor till Bunda! Vi skrev lite meddelanden fram och tillbaka igår, och en sak som hon berättade var att en av de läkare som hon känner från Nkinga, där hon har arbetat tidigare, hade fått en länk till informationen om känguruvårdsstudien från henne och skulle ta upp den på personalmötet på det sjukhus där han är nu.

Och så tittar vi på mössor igen, eller hur?

Här är en uppsättning från Helena.

Och här är en annan uppsättning från samma Helena!

För några år sedan provade jag att sy sådana här mjuka mössor — jag sydde dem av kasserade T-shirts — och jag kan vittna om att det går fort och att det väldigt lätt blir så att man vill sy bara en till och bara en till. Rekommenderas!

Kerstin stickar spiralmössor och syr på små hjärtan. Om någon vill härma henne kan det vara fint att veta att det finns en enkel beskrivning till ettvarvshjärtan här.

Klara har använt beskrivningen Elsa beanie.

Marie-Louise har stickat Easy Peasy Beanie i fyra olika garner.

Iréne har stickat en mössa till efter Mainas beskrivning.

Och Ingrid har stickat i resår.

Så underbart fina allihop!

Tidigare i år blev två studenter i Umeå klara med en uppsats om att mäta temperaturen på små barn. Jag lånar två korta avsnitt ur den:

”Det nyfödda barnet är en patient som är särskilt känslig för förändringar i kroppstemperaturen och risken är stor för både hypotermi och hypertermi. För att undvika ökad risk för sjuklighet och dödlighet är det därför viktigt att det nyfödda barnets kroppstemperaturen hålls inom gränserna 36,5–37,5 ℃. Detta är en utmaning inom neonatalvården och utmaningen blir större i och med sjunkande gestationsålder och födelsevikt. (…) Världshälsoorganisationen WHO (1997) definierar normotermi som 36.5–37.5℃, mild hypotermi som 36.0–36.4℃, måttlig hypotermi som 32.0–35.9℃, svår hypotermi som <32.0℃, samt kroppstemperatur överstigande 37,5℃ som hypertermi. Hypotermi är ett vanligt förekommande problem hos nyfödda barn. Redan i mitten av 1900-talet visade Silverman, Fertig och Berger (1958) att dödlighet ökar när värmeförlusterna blir större. Risken för hypotermi är stor direkt efter födseln och barnet kan kylas ner 2–4℃ under de första 30 minuterna efter födseln (Bissinger och Annibale, 2010; Trevisanuto, Testoni och de Almeida, 2018; Perlman och Kjaer, 2016). Ju mindre barnet är vid födseln, desto svårare har barnet att hålla sin kroppstemperatur, och därför är förekomst av hypotermi högre hos prematura barn (Miller, Lee och Gould, 2011). Miller, Lee och Gould (2011) utförde en studie med 8782 barn med mycket låg födelsevikt som visade att totalt 56% av alla barnen, 79 % av barnen födda i gestationsvecka 23 samt 83% av barnen med en födelsevikt mellan 400–499 gram hade hypotermi vid inläggning på en neonatalavdelning. I studien såg man ett samband mellan måttlig hypotermi och hjärnblödningar samt ökad dödlighet (Miller, Lee och Gould, 2011).”

Det här är bara en del av bakgrunden till deras examensarbete, men om någon undrar varför vi stickar och virkar och syr mössor kan det vara bra att ha läst igenom det för att kunna berätta med egna ord. Här finns hela uppsatsen!

Fina fina mössor (och: varför behövs de?)

Så fina bilder dyker upp hela tiden nu!

Det ser ut som om Helene började med enfärgade och fortsatte med randiga, men det kan ju ha varit tvärtom.

Ingrid är klar med en klassisk, resårstickad mössa.

Klara har virkat två och börjat på en tredje.

Mona har stickat flera Easy Peasy Beanie och ett par resårstickade.

Ulrica använde en Baby Born-docka som modell för att se om prematurmössan var lagom stor.

Iréne har stickat efter Mainas beskrivning …

… och provat att variera den med resårstickning nertill också.

Min faster påminde mig häromdagen om att det kan vara svårt för människor i norra Europa att förstå varför det behövs stickade mössor till barn som föds i länderna nära ekvatorn. Så här kommer förklaringen igen:

Hypotermi är det medicinska begreppet för nedkylning. Det kan leda till annat, till exempel till lunginflammation.

Nyfödda, särskilt barn med låg födelsevikt och barn som har fötts för tidigt, har svårt att hålla kroppstemperaturen uppe, och precis som generationer av svenska skolbarn har lärt sig försvinner den mesta värmen ut genom huvudet när det är kallt. En mössa är alltså ett effektivt sätt att hjälpa ett litet barn att hålla värmen i hela kroppen.

Nätterna kan bli kalla även om dagarna är varma — och en dagstemperatur som vi skulle uppfatta som behaglig kan faktiskt också vara för sval för att en nyfödd ska klara sig opåverkad. Så mössorna behövs mycket på nätterna men också på dagarna.

När barnen har mössa kan de bli piggare och växa till sig snabbare än när mycket av den lilla energi de har går åt till att bara försöka hålla temperaturen uppe.

Och de barn som vårdas med kängurumetoden får ju sin mammas kroppsvärme också, men huvudet som sticker upp behöver fortfarande mössan.

Hoppas att det blev en vettig förklaring!

På medicinspråk kan man till exempel läsa det såhär:

”Hypotermi medför både högre morbiditet och mortalitet hos alla nyfödda oavsett födelsevikt och gestationsålder, [och] för tidigt födda är extra känsliga för hypotermi.”

Fler fina

”Det blev över 17 000 förra året!” skriver Margareta och syftar på den mössinsamling som Läkarmissionen och dess magasin Svenska Journalen hade då. Jag tror att den som kom med idén där fortfarande är tagen av det resultatet!

I år är det ingen tidning som är med i insamlingsarbetet (om man inte räknar Hemmets Journal, som jag bloggar åt, men det jag skriver hamnar bara här på bloggen). Inbjudan att vara med har spridits på ett helt fantastiskt sätt ändå — tack alla ni som har hjälpt till med det!

Här är de mössor jag har fått syn på sedan förra visningsomgången:

Annica har stickat sex enfärgade och två randiga.

Camilla kom upp i 61 (!!!) förra sommaren och har redan virkat tjugo till årets insamling.

Christina har stickat fyra och virkat en.

Och Jennie har stickat en Easy Peasy Beanie och provat att virka en motsvarande, i ett slags vertikal ribbvirkning som blir mer elastisk än om man virkar runt. Jag ska också prova!

Restgarnsförrådet håller på att gå åt (eller kanske naggas det bara i kanten?) hos Lena som redan har stickat så många att det är svårt att räkna dem.

Bara på de här bilderna är det mer än 50 mössor. Redan i och med den första omgången när de används kommer 50 barn att kunna börja sina liv med mycket mindre risk för hypotermi och istället kunna växa och bli starkare tack vare er, och om mössorna går i arv (det tror jag) blir det bli många fler. Ni är fantastiska!

Mainas fina mössa

Förra veckan började Bunda-insamlingen (kan vi kalla den så?), och nästan direkt visade Maina fyra vackra mössor som hon hade stickat och tänkte bidra med.

Jag frågade henne om hon ville bjuda på beskrivningen, och hon svarade genast ja, så här kommer den!

***

Mainas fina mössa

Garnet jag stickat i är Drops Merino Extra fine 100% ull, superwashbehandlat. Kanten och blomman är virkade i tunnare garn och med virknål nummer 2.

Omkretsen på mössan är 37 cm. Intagningarna börjar vid 10 cm, och mössan är 15 cm hög när den är klar.

På strumpstickor nummer 3½ har jag lagt upp 60 maskor som jag har stickat i 15 varv mosstickning.

Så har jag bytt till stickor nummer 4 och stickat 24 varv slätstickning.

Sedan minskningar enligt följande:

Ta ihop maska 9&10 sex ggr varvet runt.

Sticka ett varv utan minskningar.

Fortsätt ihoptagningarna med ett varv slätstickning emellan: ta ihop maska 8&9 ett varv runt, sticka ett varv utan minskningar, ta ihop 7&8 ett varv runt, sticka ett varv utan minskningar, fortsätt på samma sätt med 6&7, 5&6 och 4&5.

Nu är det 24 m kvar.

Sticka ett varv slätstickning och ta ihop 2&2=12 m kvar.

Dra tråden igenom de sista 12 maskorna.

Byt till det tunnare garnet och virka kanten såhär: börja med 1 fastmaska, 3 luftmaskor, 1 fastmaska i 1:a luftmaskan, 1 fastmaska i kanten, upprepa varvet ut.

Blomman virkar jag i samma garn som kanten: 5 luftmaskor, ta ihop till en ring och virka 10 fastmaskor i ringen. varv 2: 2 st fastmaskor i varje fastmaska varv 3: 1 fastmaska + 1 luftmaska i varje fastmaska varvet ut. Avsluta med ett likadant varv som du gjorde runt kanten på mössan.

Sy fast blomman på mössan och fäst alla trådar.

Sedan jag frågade Maina om beskrivningen har det hunnit bli ett par mössor till!

***

Tack så jättemycket, Maina! Hoppas att det blir många blommössor till Bunda!

Fler fina mössor

Det är nästan som om stickorna och restgarnerna har längtat efter ett uppdrag!

Här kommer bilder som dök upp på min datorskärm igår:

Ingegärd har stickat både flera Easy Peasy Beanie och en vanlig resårstickad mössa.

Ing-Marie är färdig med flera och fortsätter.

Klara har hittat på ett mönster som skulle bli fin i en enda färg men som ju blir ännu finare i flera — eller hur?

Eva-Lill stickade sin första direkt, och jag tror att hon fortsätter.

Och Sussi som stickade flera Easy Peasy Beanie-mössor först har växlat över till en annan modell nu och passar på att använda restgarner.

Heja er allihop!

De första mössorna

Vilken fart det blev direkt! Så många har sett inlägget om Marita och de nyfödda på sjukhuset i Bunda, och flera har redan skickat bilder av sina första mössor.

Klara har stickat en klassisk mössa i resårstickning.

Sussi tog en bild av sin första …

… och innan dagen var slut hade det hunnit bli en halv förskoleklass.

Kerstin lånade idén från de klassiska spiralsockorna och la upp fler maskor. Så länge maskantalet är delbart med fyra är det hur enkelt som helst.

Maina började med en egen modell med mosstickning som resår och virkade detaljer.

Och Elisabeth tog fram restgarnerna och började kombinera.

Nitton räknar jag till bara på de här bilderna. Ni är fantastiska!