Igår eftermiddag kom jag hem från Anafora, ett slags stiftsgård och retreatgård som också är ett slags kloster och som tillhör den koptiska kyrkan. Den ligger precis vid den enorma motorväg som går mellan Kairo och Alexandria. Magnus (som har fotograferat till nästan alla de böcker som jag har gjort sedan ungefär 2006 och som har behövt bilder) och jag har varit där i en vecka för att göra intervjuer till en bok om Anafora Community College, en folkhögskoleliknande skola som startades med stöd från Sverige 2020. Mycket mycket spännande, såklart, och alla som jag har intervjuat har varit så generösa och personliga, och Magnus har som vanligt tagit helt fantastiska bilder. Nu ska jag bara försöka uppfinna en struktur som gör att jag kan ta vara på så mycket av materialet som möjligt. Det ska ju bara bli en enda bok, och den ska ju bli ungefär så många sidor som i kalkylen …
Ett festligt ögonblick var när jag satt med syster Theodora (rektorn och min tolk under veckan) och fader Antonios i Anaforas daggästrestaurang där han tillsammans med vuxna volontärer och ungdomar gör pizza (i en ugn med två kors och Anafora-fågeln på), hamburgare och crepes med chokladkräm. Och så färskpressad apelsinjuice! Han hade berättat och berättat, och jag hade skrivit det sista och slagit ihop min anteckningsbok, och då sa han:
”Och allt jag har sagt är sant.”
Jag frågade om han tänkte på de sista orden i Johannesevangeliet:
”… om var sak skulle skildras för sig tror jag inte att hela världen skulle rymma de böcker som då måste skrivas.”
Det visade sig vara humor som passade både en egyptisk präst och en svensk journalist.
Och det är ungefär så det känns nu när jag måste börja skriva.
Men jag är så glad för alla jag har fått träffa!