Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Den felande länken

När jag skrev om Ragnhildvästen och Ragnvaldslipovern häromdagen kom jag att tänka på en miss som jag gjorde våren 2015 eller så.

Två trådändars lilla kofta och några släktingar till den fanns redan. Men någon (jag minns inte vem) hade sagt att jag borde arbeta med markörer vid raglanränderna, och då tänkte jag att det måste bli mycket enklare om man arbetar med två raglanmaskor så att man kan sätta markören mellan dem.

Först stickade jag Ragnarkoftan — det är den ni ser på bilden. Och så valde min kollega Åsa knappar och sydde i dem, och jag fotograferade koftan. Men sedan gav jag bort den till hennes barnbarn utan att ha skrivit beskrivningen! Och sedan blev min hårddisk med alla bilder stulen! (Bilden här ovanför hade jag av en ren tillfällighet sparat på ett annat ställe också.)

Västen och slipovern gav jag inte bort lika snabbt, så dem hann jag skriva beskrivningar till. Faktum är att jag gjorde dem i flera storlekar. Nu i efterhand är jag inte så nöjd med proportionerna på dem — jag borde inte ha ändrat halsringningen på alla. Men det blev i alla fall något.

Det är bara att börja om från början med koftan. Kanske modifiera västen och slipovern när jag ändå håller på?

Här går resterna åt

Om man stickar mycket i en och samma garnkvalitet eller i garner som är snarlika varandra är det enklare att ta vara på restgarner, eller hur?

Här är ett av mina favorittrick:

Sticka ett enfärgat ok till Två trådändars lilla väst eller Ragnhildvästen. Fortsätt en bit till om du vill. Väst? Slipover? Det är bara att välja, och du behöver inte fatta beslutet förrän oket är klart.

Om du satsar på att göra av med självmönstrande garn kommer mönstret att bli lite olika beroende på om du stickar runt eller fram och tillbaka, såklart.

Nu är det bara att sticka slut på alla småbitar som finns. Var på varvet du byter till ny garnrest spelar ingen roll alls eftersom hela poängen är att färger blandas och flerfärgade garner uppför sig på oförutsägbara sätt.

Till en väst kan man bestämma sig för att spara såpass mycket av okgarnet att det räcker till knapphålskant (i den här koftbeskrivningen har jag skrivit lite om hur man stickar en enfärgad knapphålskant) och nederkant, och så har man det med hela vägen. Till en slipover kan man ta av det och spara det till nederkanten.

Eller också struntar man i det, och det går ju också bra. (Det här är ett exemplar av Ragnhildvästen.)

Har man så att det räcker av två färger kan man göra smala ränder innan man byter (i den här koftbeskrivningen har jag skrivit lite om sådana ränder) — det är mitt ständiga ”gör så att det ser ut som om det är meningen”-trick (populärt på engelska: make it look intentional).

På den här slipovern (en Ragnvaldslipover) tog okgarnet slut redan innan oket var klart, men jag lät ett nytt garn bli en rand. Sedan tror jag att jag använde upp kanske fyra eller fem mininystan som hade blivit över.

Kan man byta färg redan i oket också? Ja, naturligtvis! Såhär till exempel:

Det här är ett exemplar av Ryska skarvarnas väst.

Och det här är ett exemplar av Två trådändars lilla slipover (stickad innan jag kom på tricket med att minska samtidigt som nederkanten börjar — så att den inte viker upp sig).

Men ni ser poängen med att hålla oket enfärgat, eller hur? I alla fall tycker jag att det får västen eller slipovern att se mycket mer enhetlig och mindre restgarnsaktig ut. (Om nu det är ett mål.)

Förresten, om att fotografera: den näst sista bilden är tagen på en frostig gräsmatta i Hälsingland en vinterdag, den fjärde och den allra sista på ett fårskinn inomhus i Blekinge en solig sommardag. Ungefär samma effekt eller hur?

De sista jordgubbarnas kaka

Igår bjöd min mamma på en kaka med årets sista jordgubbar. De räcker till fler när man bakar med dem, och man kan skära bort en dålig bit utan att det stör, och det går fint att dryga ut dem med vinbär eller något annat.

Hon har en liten ugn med en långpanna som är ungefär hälften så stor som ”en långpanna” i våra vanliga recept. Om man vill kan man baka kakan i en springform istället.

Till en stor långpanna gör man dubbel sats.

En vegansk version bakar man enkelt med margarin och så kallad havregurt.

en liten långpanna full (eller en springform)
Ugn: 200º, ca 30 minuter (men vakta noga, jag tror att det gick fortare i min mammas ugn den här gången)

3 dl vetemjöl
1½ dl socker
1½ tsk bakpulver
minst 1 msk kardemumma, malen eller stött
150 g smör
1½ dl filmjölk

ovanpå:
10–20 jordgubbar
ca 30 vinbär (eller vad som finns)

Blanda de torra ingredienserna i en bunke.
Skär det kalla smöret i bitar, lägg dem i bunken och mosa dem med en vanlig gaffel mot bunkens kant tillsammans med mjölblandningen. Det ska bli som en smuldeg. Tillsätt sedan filmjölken och rör tills allt har blandat sig. Det blir en ganska lös och kladdig deg snarare än en sockerkakssmet.
Häll den i en liten långpanna klädd med bakplåtspapper (eller en springform) och platta ut den.

Dela jordgubbarna på hälften — riktigt stora jordgubbar i fler bitar. Fördela
bären ovanpå.

Grädda kakan på ugnens nedersta fals i 200 graders värme i ungefär en halvtimme (vakta noga de sista tio minuterna).

När den är färdig, låt den vila ett par minuter och lyft sedan över den till en träskärbräda eller plåt så att den inte blir torr i botten.

Låt den svalna utan duk och skär den i rutor.


Cissis sommarsallad

Av Posted on Inga taggar 0

Den här vackra salladen bjöd min svägerska Fredrika på när jag var hos henne och min bror och deras barn i juli. Det är min bror som har tagit bilden. Såhär berättar Fredrika om hur man gör salladen:

Jag tog nog enbart isbergssallad, romansallad och ruccola, men man kan blanda flera salladssorter, det blir vackert: rucola, isbergssallad, spenatblad, romansallad, lollo rosso och frisé. Lägg salladsbladen i botten på tallriken, gärna en djup.
Sedan tog jag delade jordgubbar, och babyplommontomat, gurka, torkade aprikoser (som legat i blöt) delade.
Jag friterade små kapris. Man kan ta svarta oliver också.
Stekt halloumi (eldost) och rostade hasselnötter på toppen. Går fint med solroskärnor också.
Toppade med hemmakokt vinaigrette: koka upp en skvätt vin, socker, rosmarin och timjan, lite salt och en skvätt balsamicovinäger till en seg konsistens och ringla den över salladen.

Ytterligare ett sätt att ta vara på de sista jordgubbarna!

Sista veckan med jordgubbar

Av Posted on Inga taggar 0

Det här är sista veckan när mannen som säljer jordgubbar utanför matbutiken i Kosta säljer jordgubbar utanför matbutiken i Kosta. Det berättade min mamma förra helgen, men jag glömde att fråga om han skulle ha fredagen eller lördagen som sin sista dag.

Mannen som säljer jordgubbar utanför matbutiken i Kosta kör och hämtar dem från någon odlare på Öland, och jag tror att han levererar till några som sitter på andra ställen och säljer, men själv har han sin plats där. Jag tycker att han är enormt tapper.

Kvarnholmen i Kalmar har haft jordgubbsförsäljare i flera gathörn hela sommaren. När deras säsong är slut vet jag inte, för jag har inte kommit mig för med att fråga.

Att sommaren har gått så fort!

Men några trick att ta till nu:

  • Min väninna Hanna lärde mig att när man är precis i början eller precis i slutet av jordgubbstiden och har bär fast inte så många skivar man dem och äter dem på smörgås. Det låter kanske lite konstigt, men det är så gott!
  • Jordgubbar på filen till frukost är också en bra idé när man inte har så många. Och är det varmt kan man ju äta fil till lunch eller mellanmål också.
  • Att frysa jordgubbar på en bricka och sedan hälla dem i låda eller påse är ett sätt att spara på sommaren. En sak man kan göra med dem sedan är att köra en deciliter bär i matberedare med en banan och lite vätska (till exempel yoghurt). Godare glass får man leta efter! Med mer vätska blir det en iskall och alldeles perfekt smoothie. (Det här lärde jag mig den sommar när ett Malmöcafé skulle ha sommarstängt och jag blev erbjuden kanske 40 endecilitersförpackningar med bär från caféets frys … De gick åt!)

Det är klart att en del av jordgubbarnas charm är att de inte håller sig och att det inte går att odla dem året om. Och ändå ångrar jag mig lite grann varje år när jag inser att jag inte har tagit vara på dem och njutit av dem så mycket som jag skulle ha velat göra. Nå! Vi hoppas att det blir sommar och jordgubbsväder nästa år också.