Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Klänningen som ”alla” syr

Av Posted on Inga taggar 0

Nu i sommar har jag sett på Facebook, särskilt i en grupp där alla återbrukar tyger, att så många syr klänningar efter samma mönster. Det är ett ganska enkelt mönster med rund ringning, och det finns med och utan korta ärmar och i två längder.

När jag träffade Maria (Garnomera) i juli hade hon en så jättefin sommarklänning på sig. Man ser lite av den här (och här det någon som känner igen bilden så beror det nog på att jag berättade om vår stickträff för ett par veckor sedan!):

Hon hade sytt den själv — av ett begagnat påslakan!

Det mönstret hade hon tillverkat själv, men jag har inte så mycket erfarenhet att jag tror mig om att göra så, så nu har jag letat upp Allers-mönstret och beställt det. Det verkar finnas kvar i lager fastän det är ett par år gammalt:

Lyckas jag göra något som går att använda så lovar jag att visa det!

Fina presenter

Kan det vara så att jag tog en bild och glömde att visa den?

Det här paketet kom från min väninna Ita i Riga någon gång förra året. Lettiskt ullgarn, musik av Eriks Esenvalds (förlåt att jag inte lyckas få med specialtecknen!) och ett brev. Ibland får man bli extra glad!

Eriks Esenvalds är en lettisk kompositör som har gjort stor succé i hela den västerländska körvärlden och antagligen i Asien också — jag upptäckte honom ganska sent men tack vare en amerikansk universitetskör som sjöng tillsammans med Sofia kammarkör i Sofia kyrka i Stockholm för ett par år sedan.

Det här stycket sjöng den amerikanska kören utspridd på kyrkans läktare:

I det här stycket sjöng en väninnas väninna solo:

Och det lettiska garnet … det är så fint att det fortfarande ligger och väntar på att den perfekta idén ska dyka upp i mitt huvud.

När jag var i en av de stora lettiska garnbutikerna fick jag veta att det garn som är allra bäst att använda om man vill sticka de lettiska vantarna är identiskt med det som säljs på Klippan Yllefabriks fabriksförsäljning. Klippan Yllefabrik tillverkar massor till sina yllefiltar (i Lettland), och samma kvalitet använder de lettiska vantstickarna. Tyvärr kan man inte beställa Klippan-garnet — man måste åka till fabriksförsäljningen, och det är inte ett fast sortiment som finns där, utan vad som ligger i hyllorna beror på vad som har blivit över. Men om man har tur kan man plocka ihop stora färgskalor, och det är så billigt att man skäms. Jag missade öppettiderna när jag var i Klippan för ett par år sedan men hoppas kunna ta mig dit snart. Ett tips!

Får med namn

I våras var jag med på en hjälpstickningsdag som studieförbundet Bilda ordnade i Equmeniakyrkan (tidigare Betelkyrkan) i Höör. Det var så roligt! Och Ingrid var där med sin mobila garnaffär och gjorde dagen ännu bättre.

Ingrid har bland annat Järbos garner i sitt sortiment, men hon har också satsat mycket på de garnproducenter som finns i närheten av henne. Eftersom hon bor och har sin butik i Simrishamn är det södra Sverige som är nära — och visst låter Stubbaröd mycket skånskt?

Jag köpte fyra härvor av Stubbaröds Lamm-garnet till en väninna: två naturvita, ett lite ljusare brunt och ett lite mörkare brunt.

Fårbönder som har egen garnproduktion gör på lite olika vis, men många av dem skickar sin ull till något av de svenska spinnerier som kan ta emot lite mindre mängder ull — det finns flera sådana. I Skåne finns till exempel Karlsbergsgårdens spinneri som jag har skrivit om här på bloggen. Jag har sett garnbanderoller där man får veta namnet på det får som har haft ullen — det tycker jag känns så respektfullt och tacksamt, men det är ju inte alltid möjligt. Man kan ändå komma ihåg att garnet kommer från levande djur som vårdas av levande människor!

Vad man kan veta säkert när man köper garn på det här viset är i alla fall att man köper det av människor och att det man betalar går till dem — i det här fallet till Ingrid och hennes man som har butiken Maskor & stygn och till Stubbaröds Lamm.

Och så fick jag en så fin kasse till!

Regnbågspasteller

Av Posted on Inga taggar 2

Man kan ju bli inspirerad på många olika sätt.

Ett är att se vad vänner gör. Gång på gång inser jag att en färgkombination eller ett mönster som jag aldrig skulle ha satsat på själv blir något helt fantastiskt.

Extra roligt kan det vara att se hur vänner från olika länder komponerar.

Förra sommaren när jag var med Marjolijne i ett par dagar höll hon på med en poncho i ett blandgarn. Hon hade köpt en hel rad olika färger och gjorde tre varv i varje färg. Såhär:

Den här sortens melering hade jag inte sett tidigare — ganska starka pastellfärger ser ut att vara blandade med vitt.

Så stentvättat kanske är ett alldeles utmärkt namn!

Garnet var mjukt men inte överdrivet fluffigt eller spretigt, så jag tror att det skulle ha kunnat bli en fin barnfilt också. (De här båda färgerna skulle jag aldrig ha kommit på att använda i samma projekt, men som ni ser på de andra bilderna går det ju alldeles utmärkt!)

Med gult och lila skulle det ju ha blivit ett slags glassregnbåge.

Och här kan man se proportionerna lite bättre — ränderna på ponchon blir alltså kanske fyra–fem centimeter breda.

Jag har inte sett den färdig men litar på att alla som får se den blir glada!

Idag tar resurserna slut

Idag, den 1:a augusti, har vi förbrukat jordens resurser för i år. Allt vi gör resten av året är övertrasseringar.

Jag lånar från ett pressmeddelande som Medveten Konsumtion har skickat ut:

Den internationella organisationen Global Footprint Network beräknar årligen dagen då jordens förnybara resurser tar slut, så kallad ”Overshoot Day, och det har flyttats fram tidigare och tidigare för varje år. I dagsläget konsumerar världsbefolkningen som att vi hade 1,7 jordklot – vi använder 70% mer resurser än vad jorden klarar av att återskapa under ett år. Årets Overshoot day inträffar rekordtidigt i år, redan den 1 aug, två dagar tidigare än 2017.

Om alla i världen hade konsumerat som vi svenskar gör hade det krävts 4,2 jordklot och ”Overshoot Day” hade inträffat redan den 4 april i år. Vi kan som konsumenter på flera sätt se till att flytta fram denna dag enbart genom våra konsumtionsvanor och medvetna val. 

Här kommer fem tips från föreningen Medveten Konsumtion om vad du kan göra.

Om vi till exempel flyttar fram Overshoot Day med 4–5 dagar per år kan vi fortfarande nå målen i Parisavtalet till år 2050 (WWF). 

Här är en kortkort film från Eco Alarmist:

Och en ungefär lika lång från WWF i Australien:

Något som alla kan göra, och som alla som inte redan är igång kan börja med direkt, är att ta vara på mat så att den inte behöver slängas. Den här boken är full av recept och tips:

Beställ den till exempel här!

Och så finns ju de här båda:

En sak som jag tror att många glömmer bort när de läser nyheter som har med klimatet och miljön och jordens framtid att göra är att total frihet och oändliga ekonomiska resurser inte är något som gör människor automatiskt lyckliga. I själva verket — och det här är min teori, inget som jag kan härleda till vetenskap just idag — mår många av oss så mycket bättre när vi är tvungna att komma på lösningar och vara kreativa. Arbetet med de här tre böckerna är något av det roligaste jag har gjort, och det beror inte bara på Magnus och Maria och alla trevliga köksmedhjälpare utan på den kreativitet som flödade emot mig i alla bidrag som människor skickade. Det är roligt att minska på slöseri och ta vara på det som finns nära och det som annars skulle slängas. Tills det kommer en lång rad undersökningar som tyder på det får ni lita på mig när jag lovar att det är så! Och prova, om ni inte redan är igång!