Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Experiment: fuskflätad raglanrand

Minns ni den korallfärgade klänningen med fuskflätade raglanränder?

Den kom till nästan av en slump när jag hade hittat ett par nystan av Järbo-garnet Elise på rean på Panduro i somras (egentligen skulle jag bara köpa tvålmassa — mer om det en annan dag).

Den är väldigt lik Två trådändars lilla västklänning, fast jag la upp tre maskor för varje raglanrand. På vart sjätte varv stack jag stickan genom alla tre maskorna, drog igenom en maska utan att lyfta av dem från vänster sticka, gjorde ett vridet omslag, drog igenom en maska till och lyfte av dem.

Under oket gjorde jag en rand med sådana maskor på framstycket.

Hade jag haft tre nystan hade klänningen blivit mer klänning och mindre tunika.

När det var hjälpstickningshelg på Bödagården i september åkte vi på utflykt till en garnaffär några kilometer söderut. Där fanns det två nystan av ett ganska tjockt bomullsgarn från Debbie Bliss i en reakorg, och jag bestämde mig för att använda det också till fuskflätade raglanränder — det är ju bra med ”tydliga” garner när man vill att ett mönster ska synas. Det fick bli ett slags Baraettendanystanvsten, alltså, jag stickade den så lång som garnet räckte till.

Här syns flätorna ännu mer eftersom jag började med ganska få maskor — garnet är som sagt tjockt. Jag tänkte att det skulle bli en väst att ha över festklänning när man är två–tre år. Får väl se om det är någon som vill ha en grå väst till en festklänning …

Det har varit svårt att hitta tid att skriva beskrivningar nu under sommaren och hösten, men jag hoppas hinna snart. Vill du provsticka den ena eller den andra modellen, så hör gärna av dig!

 

Filmtips (snart)

Här kommer en riktigt underbar nyhet:

Deborah Ellis Parvana-böcker håller på att förvandlas till film!

Det var min kollega Maria som upptäckte det för några veckor sedan.

Deborah Ellis är en kanadensisk författare som har skrivit mycket för barn och ungdomar, ofta romaner som utspelar sig på ovanliga platser. Ovanliga i skönlitterära berättelser för barn och unga, alltså.

När jag upptäckte henne hade rättigheterna till det som numera kallas The Breadwinner Trilogy, de tre böckerna om Parvana, redan sålts till ett annat förlag i Sverige (och nu har alltså En bok för alla tagit på sig att sprida dem). Jag blev fascinerad av allt möjligt annat som hon hade skrivit (och av hennes engagemang!), men jag lyckades inte övertyga mina dåvarande kolleger om att vi måste ge ut någon av hennes böcker, inte ens den fantastiska gosskörsromanen som utspelar sig under den stora epidemin som i historieböckerna blev Digerdöden.

Desto roligare, såklart, att Parvana blir filmhjältinna nu!

Titta här:

Det här är alltså en högst allvarlig animerad film — kanske lite ovanligt. Och en animerad film som utspelar sig i Afghanistan — absolut ovanligt. Att Angelina Jolie är inblandad gör förhoppningsvis att fler än de som redan har läst böckerna kommer att se den.

Detalj: i våras hade jag ett par fiolelever som var helt fascinerade av filmen Song of the Sea och ville spela ledmotivet ur den, så därför känner jag till den filmen lite grann. Det görs verkligen mycket som är fint och intressant. Man kan önska att det skulle nå ut till många, många fler, eller hur?

Till en nybliven storebror och hans lillasyster

I somras blev ett av mina gudbarn storebror. Innan han fyllde två år!

Så i god tid före tvåårsdagen frågade jag Therese om hon ville sy något till honom och något till hans lillasyster. En kortärmad tröja till honom och en klänning till hans lillasyster, till exempel.

Det roliga med att beställa kläder från en som syr själv är att man kan bestämma allt möjligt på det viset. Till exempel att en nyfödd flicka klär utmärkt i ett ljusgrönblått traktortyg! Särskilt en flicka vars mamma och pappa är uppväxta med traktorer och hö omkring sig. Det skulle ingen på de stora klädkedjorna komma på. Eller: om någon på en stor klädkedja skulle komma på den idén så skulle den nog plockas bort redan på idéstadiet och ersättas med någon prinsessa från en tecknad film. Jag trodde att samhället hade kommit längre än så i sin utveckling, men nu har jag sett för många Anna och Elsa under de senaste åren …

Här är tygerna som Therese föreslog:

De är ekologiska allihop. Och fina, eller hur?

Fyra till:

Molnen gillade jag mycket. Jordgubbarna skulle jag gärna beställa åt en väninna som inte alls är minderårig!

Men här dök traktorerna upp, och då förstod jag att allt hade blivit rätt!

Och såhär blev det alltså:

Det här är inte något annonssamarbete. Jag har betalat 230 kronor för klänningen till lillasyster och 190 kronor för den kortärmade tröjan till storebror. Det är lite mer pengar än vad jag skulle ha betalat om jag hade sprungit in på H&M och köpt något ur deras höstkollektion, men det är inte dyrt.

En liten uppmaning alltså, samma som förra gången jag berättade om att beställa barnkläder av en människa som designar och syr själv: det här är ett av flera alternativ till att använda sina förhållandevis små resurser till att bygga på några få redan stenrika företagsledares förmögenheter ytterligare. Beställ från Therese (Two Little Oaks) om du vill, hon är verkligen proffsig, eller beställ av den duktiga människa som du har närmast dig! Det blir ett slags motsvarighet till Fairtrade här hemma.

Beskrivningar som kommer till användning

Det här är något som verkligen gör mig glad: att se att beskrivningar ur böckerna som jag gjorde för några år sedan, och beskrivningar som jag har gjort åt Järbo Garn och till den här bloggen sedan dess, kommer till användning! Både när de får värma stickarna själva och deras vänner och familjer och när de far iväg åt olika håll för att värma andra.

Här är några av den senaste tidens bloggläsarbilder!

Maria, min favoritformgivare som har gjort alla böckerna tillsammans med mig (jag kan inte föreställa mig att arbeta utan henne), har stickat en handled-till-handled-kofta med en beskrivning som hon hittade i en av inspirationslistorna här. Tyvärr försvann ju alla länkar ur bloggen när Hemmets Journal bytte plattform förra året, men lite i taget hoppas jag kunna bygga nya.

Solveig har stickat Baraettendanystanvästen.

Eva har stickat Femtimmarskoftan med bubbelränder. Den var en av de sista beskrivningarna som jag publicerade innan jag slutade med min förra blogg för drygt tre år sedan, och det verkar som om flera nya har upptäckt den de senaste månaderna. Roligt!

Ingalill har stickat samma, och med en resårstickad mössa till.

Mia har stickat mössan ur Sju pussar-setet.

Inga-Lill har stickat Gare de Lyon-västen.

Åsa har virkat Hexagonkoftan — som ju fick en smått osannolik renässans när SVT visade ett finlandssvenskt livsstilsprogram i repris tidigare i höstas. Programmet spelades in när boken Värma en liten var ny, och det är flera år sedan. Roligt!

Och Inga-Lill har stickat Röda korset-koftan — den rätstickade som stickas liksom vertikalt och som börjar med den ena framkanten och slutar med den andra.

Karin har stickat Saras modell Femtimmarströjan, en variant av Femtimmarskoftan.

Åsa har stickat Slättmissionens lilla tröja. Mönsterränderna är hennes egen idé!

Tammie har stickat Treochenhalvtimmesvästen.

Åsa har stickat en av västarna — jag tror att det är Två trådändars lilla väst.

Kerstin har stickat Yemenvästen och ett par tossor som jag rekonstruerade från ett par indiska (!), men i en egen variant med resår i skaften. Vi borde skriva en beskrivning till dem, eller hur, Kerstin? Blöjbyxan är den här eller liknar den.

Kerstin har också stickat Treochenhalvtimmesvästen, Enochenhalvtimmesmössan, samma blöjbyxa som här ovanför och ett par Ariadnetossor.

Och ett set till med samma delar minus blöjbyxan: Treochenhalvtimmesvästen, Ariadnetossorna och Enochenhalvtimmesmössan.

Visst är det inspirerande att se alla bilder? Skicka gärna fler, du som stickar och använder beskrivningarna!

Kärlek på distans

I Sverige finns det en morfar som i många år har tyckt mycket om att gå klädd i stora, färgglada, stormönstrade skjortor.

Nya Zeeland finns Rio och Ridley.

När morfars skjortgarderob blev lite för stor fick en av hans vänner, Ann, ta hand om några utsorterade skjortor.

Ett par av dem åkte till Ulla i Gamla Uppsala.

Tyvärr har vi inga så kallade före-bilder, men såhär blev resultatet:

Storebror fick en skjorta av en morfarsskjorta med moln på.

Och lillasyster och favorithunden fick varsin klänning av en annan skjorta.

När man inte kan ses flera gånger i veckan kan man i alla fall tänka mycket på varandra, eller hur?

Tack Ulla för att du tog dig an kärleksförmedlingen och Ann för att du såg till så att jag fick bilderna och fick tillstånd att dela med mig av dem!