Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Garnnystan med namn

Av Posted on Inga taggar 0

Det här måste ju alla mina stickvänner få höra:

Jag har en tvåårig brorson som säger mitt namn varje gång han får syn på en dator, en datormus eller ett garnnystan.

Igår hade min svägerska och han varit på en stormarknad och handlat.

Plötsligt upptäckte hon att vagnen höll på att fyllas med garnnystan.

”Anna!” ropade han för varje nystan han slängde i.

Han ska få välja garn till en ny tröja snart — visst måste han få det?

(Sådana här saker händer oftare oss med mycket barnvänliga namn, men vi tar det personligt ändå.)

Koftan på bilden stickade jag till hans storebror i våras.

Så vackert, så vackert

Av Posted on Inga taggar 0

Vid den här tiden förra året kom min kollega Anders varje vecka med bruna papperspåsar till arbetet. Det var de grönsaker som hans sambo Liv hade plockat ihop från sina odlingar till oss som beställde. Jag kunde inte låta bli att fotografera dem!

Och det är jag glad för nu när jag har flyttat långt bort och när dessutom Liv har haft så mycket annat att göra att hon inte har hållit sin grönsaksförsäljning igång i år.

Det finns så många grönsaker utöver morötterna (som i och för sig finns i massor av olika sorter och som kan se väldigt olika ut när inte matindustrin har slängt alla som inte passar in i mallen) och tomaterna och gurkan och isbergssalladen, och bara de här lila nyanserna kan göra en alldeles lycklig, eller hur?

Jag vet inte hur många bilder jag tog av de här röda skönheterna.

De var vackra i sin påse också.

Vid terminsstarten bad jag Anders att ta med ätbara blommor till klasskakorna som jag bakade.

Och genast blev allting så otroligt mycket finare. Nog för att de flesta av oss vet att en kladdkaka är god, men snygg brukar den kanske inte vara. Kronbladen förvandlade den totalt.

De här båda var också otroligt vackra i verkligheten — men kanske inte så fotogeniska?

Tack vare Karin som var min granne när jag gick i mellanstadiet och högstadiet och som har praktiska lösningar på nästan allt kan jag dela med mig av ett superpraktiskt och gott sätt att ta vara på nästan alla grönsaker så att man inte behöver få panik över att mycket mognar samtidigt. Det kommer en annan dag!

Tack Liv och Anders för allt vackert som jag fick köpa av er förra hösten — det är något att sakna och vara glad för!

En kollega på min nya arbetsplats kom häromdagen med en kasse. Hon ville tacka för att jag hade ryckt in och hjälpt till med en sak. Jag fick potatis, morot, lök och majskolv från den grönsakslåda som hon köper — också lokalproducerat, tror jag, fast här istället. Lila var de visserligen inte, men jag är alltså redan lite kompenserad.

Kanske vackraste trappuppgången i Hamburg

I Hamburg finns det massor av ståtlig arkitektur. Jag var där med min bror i slutet av juli i år.

Broder Rudolf, som jag har lärt känna i Brasilien och som jag satt och pratade med många timmar i somras när vi var på samma plats i Frankrike i ett par veckor, har berättat en del för mig om hur det var att växa upp i Hamburg på 1940-talet. Han och hans vänner letade efter bombfragment, byggde samlingar och bytte bitar med varandra — färgglada och vackra. Det är så overkligt att tänka på det när man vandrar omkring i staden, men det är ett faktum att många av de modernare husen ligger där de ligger därför att staden blev bombad.

Men många jugendfastigheter klarade sig eller har blivit renoverade. När vi (jag och min bror alltså) var på väg förbi Asiahaus blev vi så fascinerade av den vackra porten att vi blev tvungna att titta närmare.

Det är alltså en administrationsbyggnad — här hanterades på något (eller alla?) vis hyror från och med förra sekelskiftet. Asientemat beror förstås på att Hamburg, som den enorma hamnstaden, hade täta kontakter med Fjärran Östern. Kanske är det uppenbart för en jugendekonom — jag kan inte påstå att jag ser att det här skulle vara särskilt Asieninspirerat.

Om man ska gå ner i källaren för att hämta något, så är det ju fantastiskt trevligt att källarnedgången har ett ljusgult blomstergaller med många detaljer.

Blommor av järn.

Och blad.

Den som har stämt träff med en kollega för att gå ut och äta lunch kan nästan gå vilse med blicken i mosaiken på golvet.

Den ovala formen är en ljusgård. Intill den finns trapphuset — som väl egentligen hade räckt om det är skönhet som ska mätas, eller hur?

Och här sitter en som det är lite svårt att få ögonkontakt med.

Vad ska man göra med alla de här otroligt vackra jugendintrycken? Bara njuta kanske.

DN-annonsen och handlederna i Hongkong

Av Posted on Inga taggar 0

Den här annonsen måste vara något av det underligaste jag har sett i en svensk dagstidning.

En kanske irrelevant fråga dök upp nästan genast när jag läste texten: vem är översättaren som tackade ja till det här bisarra uppdraget?

Det lilla hoppfulla är att så många har protesterat mot den.

Läs den och jämför med Hongkongdemonstranternas hälsning till världen.

Min vän i Hongkong berättar lite grann i meddelanden då och då.

För ett par veckor sedan:

Nu har regeringen backat från förslaget om utlämningslagen, men det är för sent. Under de här två månaderna har nio personer dött, och polisen har gett sig på demonstranterna på ett extremt sätt och använt mycket våld. Regeringen vägrar att svara på de fyra andra vädjandena.

När jag frågade om relationerna mellan politiker i Hongkong och fastlandspolitiker fick jag det här svaret:

Carrie Lam som är chefsminister här (Annas kommentar: jag använder Sveriges Radios översättning av titeln Chief Executive) väljer att lyda och tillfredsställa den kinesiska regeringen, och Hongkongs invånare känner sig bedragna av henne. Det pågår ett handelskrig mellan Kina och USA, och den kinesiska regeringen har tagit massor av pengar från Hongkong.

Vi misstänker att fastlandspoliser har skickats hit och beordrats att låtsas tillhöra Hongkongpolisen. De har vridit om händer och fötter på många demonstranter. Många av demonstranterna har frakturer i handleder och fotleder nu. Det är tortyr. Det är så förfärligt, för i vanliga fall är poliserna i Hongkong mycket artiga.

Vi har upptäckt att det inträffar ungefär sju självmord varje dag, och vi tror inte att alla är autentiska självmord. Vi misstänker att det är något annat som har hänt.

Jag skulle tro att demonstranters familjer också har blivit tillfångatagna, för poliser dödade människor vid MTR Station, och sedan försökte de radera materialet från övervakningskamerorna, så nu har många demonstrerat för att de filmerna ska visas.

När jag berättade om reaktionerna på annonsen här skrev min vän:

Ja, vi är så upprörda över det som den kinesiska regeringen påstår. Tack för att ni stöttar oss! Och fortsätt be för Hongkong. Vi misstänker att över 100 personer har dött i vad som påstås vara självmord nu. Nästa måltavla blir kyrkorna. Den kinesiska regeringen gillar att skicka ut fake news …

Vi har kommit överens om att jag inte ska publicera min väns namn eller något annat som gör att det går att lista ut vem det är, men jag vill tacka dig för att du har berättat! Och tack alla ni som läser — jag vet att det betyder mycket för min vän att veta att människor i andra delar av världen bryr sig om Hongkongborna och deras rättigheter och trygghet!

Amnesty International har skrivit om de senaste veckornas händelser här, här och här. Svenska Amnesty skriver om lagförslaget som drogs tillbaka här.

Det verkar som om man fortfarande kan delta i svenska Amnestys brevkampanj här.

Betala en extra lunch

Av Posted on Inga taggar 0
Att mäta omkretsen av överarmen på barn är ett av de säkraste sätten att upptäcka om de är undernärda. Foto: Rotary Doctors

I slutet av det som vi kallar sommar här i Sverige, i augusti, får många barnfamiljer i Östafrika det mycket kämpigt. September är ännu värre. Majsen har inte mognat än, och det kan bli riktigt svårt att få tag på mat. Även om föräldrarna försöker se till att barnen får äta först går det fort för dem att bli undernärda.

Foto: Rotary Doctors

Under den här perioden kommer det extra många barnfamiljer med undernärda barn till Rotary Doctors kliniker. Klinikerna är ett slags primärvård som min farfar uppfann på 1990-talet och som fortfarande fungerar: skandinaviska och holländska läkare kommer körande i jeep tillsammans med sköterskor och hälsoinformatörer och möter lokal personal. Tillsammans bemannar de en enkel klinik dit alla i området kan komma, och det finns en fond som täcker kostnaderna när någon inte har råd att betala den redan mycket låga avgiften. Nästa dag är jeepen och den resande personalen på ett nytt ställe, men samma dag nästa vecka kommer de tillbaka igen, och kliniken är öppen. På det viset kan människor bo kvar i sina hemtrakter istället för att dras in till städerna, där de annars ofta hamnar i svårigheter.

Vad kan vårdpersonalen på klinikerna göra för de undernärda barnen? Jo, det finns faktiskt en väldigt enkel lösning som snabbt får dem att må bättre och att må bra ända tills majsen kan skördas.

Foto: Rotary Doctors

Det är en extra näringsrik grötmix som är enkel att laga till. Grötmix som räcker till ett barn i två månader kostar ungefär 80 svenska kronor.

Många av oss lägger minst den summan på en enda lunch någon dag i veckan, och vi äter alla för minst så mycket på en eller två eller tre dagar. Men 80 kronor räcker alltså till gröt i två månader för ett barn i något av de utsatta områdena i Kenya. Varför inte utmana några vänner att vara med och ge? Det går bra att swisha till 9004722 och lika bra att sätta in på bankgiro 900-4722.