Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Stötta varandra

Nu är Suzanne tillbaka i Aten, och jag har bett om lov att publicera en av hennes dagsrapporter. Det är så förfärligt att det här arbetet ska behövas och så underbart att Suzanne och hennes vänner tar sig an det. Matutdelningen och kontakten med familjerna — det som de stora biståndsorganisationerna borde ta hand om eftersom det är så uppenbart att det behövs och har behövts länge — tar det mesta av volontärernas dagar. Men de hittar på något extra ganska ofta!

Vi har haft en underbar eftermiddag och kväll med vår ungdomsgrupp. Maria och Aster hade först en workshop kring flickor och kvinnors rätt i samhället och familjen, försörjning och att starta ett litet företag. Allt utgick helt och hållet från tjejernas önskemål. Det var spännande diskussioner och tankar som fyllde de två timmarna. Många tankar kring afghanska flickors svårigheter att få bli självständiga individer om de samtidigt vill ha en fortsatt kärleksfull relation till sin familj. Det är så mycket som rör sig i huvudet på dessa flickor.

Jag tror att de på den här bilden här diskuterar sina rättigheter som kvinnor. Maria frågade vid ett tillfälle när kvinnor blir myndiga i Afghanistan. Tjejerna tittade på varandra, och så sa en av dem:

”Jag vet faktiskt inte om kvinnor blir myndiga i Afghanistan.”

Så många drömmar om framtiden och så många murar som måste rivas för att de ska kunna få bli ”sin egen kvinna”.

Eftersom det är väldigt svårt för flyktingar här i Aten att få jobb kom diskussionen att handla om hur man kan skaffa sig en försörjning och hur man kan starta ett litet företag.

De har massor med olika affärsidéer. Razia gör ju redan sina fantastiska kort som faktiskt gör så att familjen har mat på bordet.

När workshopen hade avrundats åt vi lite pizza, spelade och sjöng och bara umgicks en stund innan det var dags att sätta igång med att göra tvål.

Tyvärr var två av tjejerna tvungen att åka hem. Den ena tjejen bor i lägret Malakasa utanför Aten och ville vara säker på att komma hem innan det blev mörkt. Det är en 45 minuter lång tågresa för henne, och Malakasa känns inte som ett särskilt tryggt ställe när mörkret har lagt sig. Jag har varit där flera gånger, och det är verkligen inte ett ställe där jag skulle vilja att mina barn växte upp.

Jag är så ledsen över alla dem som har varit tvungna att flytta dit, men efter att de grekiska myndigheterna helt och hållet slutade att hjälpa flyktingar med boende och matpengar har många många familjer nödgats att flytta till de olika läger som finns runt Aten.

Hur som helst fortsatte vi andra i ytterligare tre timmar och gjorde tvål.

Två olika tvålar blev det. En gjöt vi i formar, och alla fick välja färg och doft från alla de doftprover jag fick när jag beställde saker för att vi skulle kunna ha workshops i Aten. Det var ett väldigt sniffande innan de bestämde sig för vilken doft de ville ha.

Vi gjorde också en tillsammans allihop, en som vi gjöt i en mjölkkartong. Den står nu och gellar i ugnen på Beams of Hope. På onsdag ska vi träffas igen och skära den. Jag längtar!!! Det är så himla roligt att skära tvål. Speciellt sådan som man inte har en aning om hur den kommer att bli. Bättre än ett kinderägg. Den har ju bara tre överraskningar i en. Vår tvål har minst 8 överraskningar.

Vill du vara med och stötta arbetet på Hope Café? Mycket av resurserna går till matutdelningen, men Suzanne och hennes volontärkolleger ser också bland annat till att skolbarn i flyktingfamiljerna får ryggsäckar med det skolmaterial som de grekiska skolorna kräver att alla barn ska ha med sig. 123 242 8837 är swishnumret!

Alla nyfödda får en mössa

Här kommer en hälsning från sjukhuset i Bunda i Tanzania genom Marita!

I somras tog hon med sig ungefär 1 000 prematurmössor i resväskor när hon och hennes man Carl reste tillbaka efter sina semesterveckor i Sverige. Nu har hon fått en leverans som består av lite större mössor — inte så stora ändå, men i vanlig nyföddstorlek.

Det betyder att alla nyfödda på sjukhuset kommer att få en mössa ett tag nu. En hälsoinsats det också, för alla nyfödda riskerar att bli nerkylda och mår bra av att ha en mössa som hjälper dem att hålla värmen och koncentrera sig på att växa och bli starka!

Här är en som hade tur och fick en mössa som verkligen matchade filten.

Kanske är det någon av er som känner igen en mössa från stickorna hemma i somras? Alla kommer inte att hamna på bild, för det är mycket arbete för Marita med GDPR-papper (och inte alltid så lätt att förklara för föräldrarna vad GDPR är för något!), men de bilder som kommer kan vi ju njuta desto mer av!

Det brukar födas ungefär 160 barn i månaden på sjukhuset i Bunda, så 1 000 mössor (om det nu var så många i den leverans Marita fick den här gången) räcker i ungefär ett halvår om barnen får en var.

Tack alla ni som var med och stickade i somras!

Mias rosor

Av Posted on Inga taggar 0

För några månader sedan blev min väninna Mia stickdesigner på riktigt — hon började sälja sina mönster på Ravelry!

Det här är ett av de första — Rosie’s garden, en tröja med runt ok och det mesta av flerfärgsstickningen just där på oket. Man stickar den uppifrån och ner.

Såhär kan den bli i en annan färgkombination.

Och såhär i en tredje.

Visst är den jättefin?

Här kan man läsa en intervju med henne och se en massa modeller som hon hittade på innan hon började skriva mönster på allvar.

Grattis till Rosie’s garden, Mia! Hoppas att inspirationen bara fortsätter och att du får massor av bra respons!

Alla skoldagar

Av Posted on Inga taggar 0

Det här är Zion William som jag träffade på en konferens våren 2018.

Zion på skolbesök. Bild: Chimz Photography

Konferensen var i Arusha i Tanzania, och det är också där Zion bor. När jag träffade henne hade hon hand om administrationen på en stor skola, men hon hade en plats i ett av konferenstälten för att berätta om ett kosmetikamärke som hon hade startat tillsammans med vänner. De arbetade med lokalproducerade råvaror, och vi pratade en stund om det, och jag fick hennes visitkort, och vi blev Facebook-vänner.

Bild: Chimz Photography

Det var tack vare Facebook som jag förstod vad hon allra helst håller på med: projektet School Girl Essentials.

I många länder ramlar flickorna ur skolan när de hamnar i puberteten. De går inte till skolan när de har mens, och varje gång missar de några dagars lektioner, och efter ett tag kan det göra att de hamnar efter så mycket att de inte klarar att komma ifatt.

Bild: Chimz Photography

Zion och hennes medarbetare gör skolbesök och har lektioner om det som här i Sverige kallas sexuell och reproduktiv hälsa — fast de använder ord som eleverna har en chans att förstå, och de tar upp deras frågor.

Bild: Chimz Photography

Eftersom Zion själv har mycket erfarenheter från skolvärlden vet hon vad som behövs för att besöken ska fungera på alla sätt.

Bild: Chimz Photography

Klasserna kan vara jättestora!

Alla flickor får ett set med just det som Zion kallar School Girl Essentials — mensskydd. Hon har gjort bedömningen att det som fungerar i de sammanhang där hon rör sig, i Tanzania, är tygbindor. Tanzania är ett enormt stort land, och olika folkgrupper kan ha lite olika förhållande till kroppen. I grannlandet Kenya vet jag att det finns minst ett par organisationer som gör skolbesök och delar ut menskoppar, men Zion har alltså bestämt sig för bindor. De köps in lokalt, och varje flicka får ett paket med fem bindor, tre par trosor och en tvål.

”Utbildning hela månaden, alla månader” är Zions slogan, och det är verkligen sant: när flickorna slipper missa skoldagar hänger de med mycket bättre och kan slutföra de utbildningar som de får chans att gå. Hurra!

Och här är School Girl Essentials webbplats, där man kan läsa massor och ge en gåva till arbetet!

Vinterpromenadsmössan steg för steg

Nu har jag äntligen gjort en steg-för-steg-beskrivning till Vinterpromenadsmössan!

Det är egentligen en väldigt enkel modell, en rektangel som man syr ihop till en cylinder och snörper ihop ena kanten på, men det faktum att den är stickad på diagonalen (det är det som gör att den får de fina ränderna) har ställt till det för en del stickare.

Den vanliga beskrivningen finns här. Ladda gärna ner den och ha den bredvid när du följer de här stegen!

Jag stickade i Järbos reflexgarn, men man kan använda vilket garn som helst, bara man har stickor som passar till och är beredd att mäta.

Börja med att lägga upp 3 m. För att du ska slippa klippa till och fästa nya garnändar när du ska sy ihop mössan kan du se till att ha en ganska lång garnände, kanske 40 centimeter.

Såhär alltså (bortsett från att garnänden är för kort). Och det är, som alltid, smart att sticka på rundsticka fastän hela mössan stickas fram och tillbaka.

Sticka rätstickning och öka 1 maska efter första maskan i varje varv. Du kan göra det genom att sticka i både främre och bakre maskbågen eller genom att göra ett halvslag (ett vridet omslag), till exempel.

En triangel börjar växa fram.

Såhär alltså.

Den triangelsida som sitter på stickan kommer att vara din bredaste eller längsta. De båda andra kommer att vara kortare men lika långa — du stickar en likbent triangel.

När en sådan sida är lika lång som du vill att mössans nederdel ska vara (det som du kommer att vika upp + det som döljs av det du viker upp — och du kan tänka dig att det blir ungefär hälften av mössans höjd så som den kommer att se ut innan du viker upp kanten) börjar du att sticka slätstickning i den kanten. Tänk dig triangelformen på det slätstickade partiet också. Du åstadkommer den genom att dels öka i ena kanten, dels flytta gränsen mellan slätstickat och rätstickat lite mer för varje avigvarv, så att säga.

Det kommer att se ut såhär från rätsidan …

… och, några varv senare, såhär från avigsidan.

När sidan är så lång eller hög som du vill att mössan ska vara totalt slutar du att öka i den slätstickade kanten och börjar istället att minska. Det enklaste är att sticka ihop maska 2 + 3 i börjar av de varven.

Såhär kommer det att se ut precis när du ska börja minska. Slätstickning beter sig ju inte exakt som rätstickning, så du har inte längre en exakt likbent triangel, men om du drar lite i den brukar det ordna sig fint.

Du fortsätter att öka i den rätstickade kanten. Efter ett tag ser din stickning ut såhär.

Om du vill kan du här och var sticka några hela räta varv från avigsidan för att få de ”ränder” som mössan på bilden har.

När den rätstickade långsidan är lika lång som huvudets omkrets börjar du minska i den sidan också. Nu minskar du alltså i båda stickningens kanter.

Efter ett tag ser din stickning ut ungefär såhär. Fortsätt minska i båda kanterna.

Till slut har du bara 3 maskor kvar. Klipp av garnet med kanske 30 centimeter tillgodo och dra det genom de tre maskorna.

Nu kommer det stora förvandlingsnumret! Dra lite i din stickning så att du får en jämnare rektangel. Om du vill kan du blöta den, dra och nåla upp den på ett mjukt underlag så att den får torka till sin rätta form.

Ta fram en nål med ett öga som garnet går igenom — tapisserinål, stoppnål, garnnål … och, om du vill, en virknål också.

Sy eller virka ihop rektangelns kortsidor med garnänden från uppläggningen.

Lite överkurs: sy ihop den nedersta halvan av det rätstickade med rektangelns avigsida inåt. Vänd cylindern och sy ihop resten med avigsidan utåt. Då hamnar skarven på rätt sida senare när du viker upp kanten.

Trä den andra garnänden hela vägen runt den slätstickade kanten på cylinden, dra åt, fördela vecken, dra åt igen så mycket du kan (det kommer att kännas lite klumpigt, det gör det alltid på cylindermössor) och sy några gånger fram och tillbaka över hopdraget så att det dras ihop från alla håll och så att det inte är något hål kvar. Fäst garnänden noggrant.

Vänd mössan så att rätsidan kommer utåt.

… och vik upp en lagom bred kant.

Grattis! Du är klar!

Dags att gå ut! Eller att ge bort mössan. Kombinera den med dinglande reflex och kanske med reflexskena för att vara helt säker på att alla bilister ser dig!