Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Födelsedagsscones (med grahamsgryn)

Av Posted on Inga taggar 0

I min familj finns det massor av födelsedagar att fira på sommaren. Och scones till födelsedagsfrukosten passar bra, eller hur? Jag hittade grahamsgryn i en halva-priset-hylla i affären och fick för mig att det borde kunna bli bra. Det blev det!

fyra rundlar med fyra bitar i varje

Ugn: 200 grader, ungefär 10 minuter

3 dl grahamsgryn

4 dl vetemjöl

1 msk bakpulver

1 tsk salt

100 g smör

3 dl mjölk

Blanda grahamsgryn, vetemjöl, bakpulver och salt i en bunke. Skär smöret i bitar och nyp ihop det med mjölblandningen så att det blir finfördelat. Rör ner mjölken och rör snabbt ihop till en klibbig deg.

Låt degen svälla i ungefär en kvart för grynens skull.

Forma fyra rundlar på bakplåtspapper och tryck skåror med kniv eller bakplåtsskrapa så att det blir sexton bitar sammanlagt.

Grädda sconesen i 200 graders ugnsvärme i ungefär tio minuter eller tills de har fått lite färg. Servera dem till frukost med födelsedagsbarnets favoritpålägg!

Grönt på stan

Av Posted on Inga taggar 0

En idé som jag hoppas att svenska städer kan tänka sig att importera från Hamburg är att ha pallkragar och andra tillfälliga sommarodlingar inne i stan!

Sommergärten kallas det, alltså sommarträdgårdar.

Det som växer är mest grönt, inte så mycket prydnadsblommor. På de första ställena såg vi enbart kryddväxter, men sedan såg vi mer och mer av allt möjligt — blommor, paprika, squash, rucola — och här är de häftiga mangoldbladen.

Skyltar finns, stora och såhär små. Säkert finns det också någon eller några som busar och flyttar runt dem, eller knycker dem … men det här ser ju helt rätt ut.

Projektet slogan är ”Shop, Relax, Doscover”. Den behöver vi kanske inte importera. Men tanken att människor som rör sig i en storstad behöver platser där det går att koppla av och titta på det som växer?

Det finns ett växthus någonstans också, och det såg vi inte, men på ett par platser var ytor inramade med pallkragarna och det gick att slå sig ner en stund (utan att behöva betala för stolen genom att köpa kaffe eller en drink).

Just här fanns det en kort specialdesignad soffa bredvid det som växte för fullt.

Paprikan hade lite längre väg kvar.

Och en del av plantorna blommade.

Jag blev så glad varje gång en grupp pallkragar eller andra planteringar dök upp på gatan — den första var en rad örtkrukor fastsatta på ett staket. Det här var något annat än perfekt koordinerade blomrabatter eller formklippta buskar. Till och med något helt annat än de helvilda rosenbuskar som bildar häck mitt i gatan ut till Limhamn i Malmö där jag bor. Kanske finns de redan någonstans här i Sverige också?

Bina har kommit tillbaka

Av Posted on Inga taggar 0

En lördag i maj förra året hälsade Agneta och jag på i Wolf Fields, ett slags öppen och gemensam trädgård i Londonförorten Southall. Där har en miljöorganisation som heter A Rocha UK förvandlat en tomt där det en gång i tiden låg en tegelfabrik till en plats där människor och växter och djur trivs. Det var så otroligt vackert! Och vi råkade komma dit samtidigt som en grupp från en liten engelsk stad — de hade kommit på besök för att se om det här med gemensam trädgård i stadsmiljö var något som de skulle kunna härma, och de bjöd oss på te från pumptermos (mjölken iblandad i förväg på klassiskt brittiskt vis!) och chokladdoppade kex. Det blev så personligt och charmigt alltihop.

Kailean Khongsai, en botaniker och teolog som för några år sedan kom flyttande till Southall för att arbeta med människorna och miljöfrågorna där, visade och berättade.

Nu under våren och under några av de varmaste sommardagarna har jag arbetat med att lägga ut det reportaget och många andra på den nya webbplatsen för Uppdrag Mission, tidningen som jag är redaktör för. Jag blir jätteglad om några av er vill läsa, och jag tror att det som Kailean berättar kan vara inspirerande på många sätt. Här finns reportaget!

Ett hjälmexperiment

När jag kallade en hjälmmössa som man stickar med hjälp av en enkel formel för Formelhjälmen var det en som hörde av sig och sa att det var ett konstigt namn — det fick henne att tänka på Formel 1, inte alls på stickning och nyfödda barn.

Därför måste jag såklart börja med att säga: experimentera ALDRIG med hjälmar såvida de inte är stickade som den här eller sydda eller virkade! Ojojoj vad farligt det skulle kunna bli.

Det här är mitt hjälmexperiment — en nästan helt rätstickad hjälmmössa som är inspirerad av en mössa jag såg på Online Stickcafé på Facebook häromdagen, en norsk modell som heter Lille Luring (det är Pickles som har den), den koftluva som jag har experimenterat med under de senaste åren och det faktum att jag blev klar med en liten kofta under ett föredrag häromkvällen och hade lite grått garn och ganska mycket svart kvar.

Man börjar mitt fram med tre maskor, ökar i början av varje varv tills man tycker att remsan är tillräckligt bred, stickar hela vägen till nacken (jag minskade så att remsan blev smalare på andra halvan) och plockar upp maskor utmed ena långsidan. Där räknar man ut vilken som är mittmaska (två mittmaskor skulle också gå bra) och minskar på varsin sida om dem på vartannat varv och stickar dem aviga på övriga varv tills man har tre maskor kvar (eller fyra om man har stickat med två mittmaskor). Mittremsans maskor sitter kvar på stickan under tiden.

Sedan plockar man upp maskor hela vägen mellan de tre och mittremsan, stickar mittremsan och plockar upp maskor utmed mittremsans andra sida, och så stickar man den sidan likadant som den första.

När andra sidan är klar plockar man upp maskor mellan de tre och mittremsans maskor där också, och så stickar man några varv resår.

Där befinner sig den första prototypen nu, och jag har inte bestämt vilken sorts knytband eller knäppning hjälmen ska få.

En två trådändars-modell är det helt klart — nu måste jag fästa ett par trådar eftersom jag började med en liten snutt grått, men med ett tillräckligt stort nystan klarar man sig med uppläggningstråden och avmaskningstråden. Om man vill kan man göra en I-cord med de sista maskorna i slutet av sidstycket och få sammanlagt fyra trådar att fästa.

Om någon av er vill prova, eller göra en egen version, så varsågoda! Hör gärna av er!

Om stickning och andlighet

Gravvantar stickade efter mycket gammal modell. Foto: Tomas Åberg

Carol tipsade mig om en artikel på webbplatsen Fashionista.com (!) häromdagen. Den är mycket, mycket intressant! Textilt handarbete och andlighet är ämnet, och jag har läst om ganska många av idéerna och hört om liknande erfarenheter tidigare, men de som har blivit intervjuade just här berättar så olika och så fint. Läs, läs!