Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

”De gillade mina babypaket på kliniken”

Äntligen blir det av — en intervju med Linda som har haft en månadslång sömnadskurs i Loki i Kenya och som håller kontakten med byn bland annat genom att arbeta med startpaket för de nyfödda där. Du som vill vara med och hjälpa till hittar kontaktuppgifter en bit ner!
***
Här är Linda med en av deltagarna när sykursen avslutades i början av år 2014.
Hej Linda! Du har just levererat ett par IKEA-kassar fulla med babypaket — hur åker de vidare nu, och vart, och till vem?

Jag levererar babypaketen till Birgitta och KeA Arnlund som arbetar i en by i nordvästra Kenya som hetter Lokichogio (Loki). De tar med sin babypaketen när de reser dit och lämnar dem till en medicinsk klinik i byn. På kliniken delas paketen ut till kvinnor som kommer dit för att föda.
Linda och KeA möts vid en bagagelucka sensommaren 2017 för att ordna en ny startpaketsleverans. Foto: Birgitta Arnlund

Varför arbetar du med babypaket?

Projektet startade efter att jag volontärarbetat i Loki i början av 2014. Jag hade med mig mycket kläder till Loki, bland annat två babypaket som jag sytt. Vi hade en klädutdelning innan jag åkte hem, men de två babypaketen delades aldrig ut så Birgitta lämnade dem till kliniken. På kliniken gillade de mina babypaket och tanken föddes att man kanske kunde dela ut paket till alla barn som föds på kliniken. Birgitta frågade mig om jag ville vara ansvarig för babypaketen och jag tyckte att det var en väldigt bra idé.

På kliniken har de sett en ökning av antalet kvinnor som kommer till dem för att föda sedan de började dela ut babypaket. Det är väldigt bra eftersom många kvinnor i Loki fortfarande föder sina barn hemma, vilket innebär att bebisen inte har tillgång till rätt vård om det skulle behövas. Vi är glada att vi på ett enkelt sätt kan bidra till att bebisarna får en bra start i livet både genom vård och värmande kläder.

Hur många har det blivit hittills?

Jag vet inte riktigt säkert eftersom jag tyvärr inte hållit räkningen, men 2015 levererade jag 90 paket, och nu i augusti 2017 blev det 40 paket. En del paket skickas direkt till Birgitta, så det har nog blivit några hundra paket sedan starten 2014.

Nu finns det ju en sömnadsgrupp i Loki, och de syr allt möjligt — varför är det viktigt att fortsätta med babypaketen?

Sygruppen syr sådant som kan säljas för att de ska få lön och för att finansiera syprojektets fortlevnad. Arbetet med babypaketen är helt oavlönat, och det gör att paketen kan vara gratis. Babypaketen fyller ju en väldigt viktig funktion eftersom de innebär att fler kvinnor söker sig till kliniken för att föda barn, och det i sin tur ger barnen en större chans att överleva eftersom de får både vård och värme.

Ett startpaket sommaren 2017, efter Birgittas ”revision”. Foto: Linda Westermark

Vad är det i dem?

Varje paket innehåller

En stickad/virkad kofta
En stickad/virkad mössa
Ett par stickade strumpor (om det finns)
Två tröjor i trikå eller vävd bomull med lång eller kort ärm (klänning går också bra)
Ett par byxor i trikå eller vävd bomull
Två småbyxor/blöjbyxor i trikå eller vävd bomull
En mössa i trikå eller vävd bomull
Tvättlapp
Filt (vi funderar dock på att byta ut denna mot en kanga köpt i Kenya framöver)
Plaggen ska vara i storlek 56 eller 62.
Vilket av plaggen syr eller stickar eller virkar du allra helst själv?
Jag brukar sy det som saknas för att paketen ska bli kompletta. Tidigare har jag virkat och stickat ganska mycket, men nu syr jag bara.

Vilka är det som arbetar tillsammans med dig, och hur går ert samarbete till?

Jag har ett antal kvinnor som hjälper mig att sy, sticka och virka till babypaketen. Många har jag fått kontakt med via gruppen Handarbeta för välgörenhet på Facebook. När det närmar sig leverans brukar jag skriva ett inlägg i gruppen och efterlysa de plagg som saknas. De som hjälper till skickar plaggen med post eller lämnar dem hos mig i Stockholm.

Vad är det som oftast saknas?

Vi gjorde om innehållet i babypaketen för ett tag sedan när Birgitta hade utvärderat hur de kläder vi skickar används. Då bestämde vi att varje paket ska innehålla två tröjor och två småbyxor. Dessa plagg har varit den begränsande faktorn just för att det ska vara två i varje.

Om man vill hjälpa till, vad kan man göra då?

Man får gärna kontakta mig om man vill skänka något till insamlingen, antingen om man redan har kläder på lager eller för att fråga vad som saknas. Jag kan nås via Facebook eller ett mail till lindawestermark@hotmail.com.

I gruppen Handarbeta för välgörenhet på Facebook finns många bra mönster man kan exempelvis använda för att sy byxor och mössor eller sticka koftor. Det finns också många gratismönster på internet. Ett mönster på långärmad tröja i trikå finns här (använd minsta storleken) och ett mönster på haremsbyxor som jag har inspirerats av finns här. Det är väldigt litet i storleken, men om man lägger till några centimeter i midja pch ben och på bredden fungerar det utmärkt att sy byxor i både trikå och vävd bomull.

***

Tack, Linda! Tänk vad mycket det kan bli — och jag tror att vi är många som hejar på dig!

Det är fortfarande mycket svårt med maten i Loki och i stora delar av Afrika. Läs mer om det här.

Kravlös kreativitet och kaffe i Åseda

Av Posted on Inga taggar 0

Gerd, som jag träffade på biblioteket i Norrhult för några år sedan och nu igen på Bödagården när vi stickade tillsammans, har något så jättefint i Åseda en gång i månaden:

Kravlös Kreativitet och Kaffe!

Hon berättade för mig att hon ville göra något som kunde vara en öppen gemenskap för många — och så har det blivit. De yngsta som är med går i lågstadiet, och de äldsta har varit pensionärer i mer än femton år. Alla tar med sig det som de vill arbeta med, och det är fritt fram att lära känna nya vänner under tiden man arbetar.

Hjälpstickare är välkomna, såklart, och Gerd själv handarbetar gärna med sådant — men det går lika bra att ta med saker som behöver lagas, återbrukspysselprojekt, album som inte har blivit klara och allt annat som passar att hålla på med i ett rum där andra också arbetar. Alla är kreativa på sitt sätt, och ingen behöver jämföra sig med någon annan.

Varför sågs inte Gerd och jag när jag var på biblioteket i Åseda för två år sedan? Åseda är ju inte så stort. Jo, för det var en sådan här kväll i Brunnskyrkan då, så vi var upptagna på varsitt håll. Jag hade gärna varit med i Brunnskyrkan!

Och så går fikapengarna till något bra!

Blir du lite avundsjuk på andra handarbetare som bor närmare Åseda och har bättre chanser än du att ta sig till Brunnskyrkan den 4:e oktober?

Ta kontakt med Gerd för att få ännu mer inspiration, och ring sedan ett studieförbund och fråga om de vill vara med och arrangera ett sådant café där du bor. Visst vore det fint om det fanns fler platser för kravlös kreativitet och kaffe?

Karin syr om och syr om och syr om

Nu har jag bett Karin Louder Peterson att berätta om hur hon använder kasserade vuxenkläder, eller vuxenkläder som hon hittar i second hand-butiker, som material till nya barnkläder. Här kommer det!

***

Barntröja sydd av vuxentröja (det märkblå tyget) och stuvbit (det randiga). Foto: Karin Louder Peterson

När mina barn var små, för nästen trettio år sedan, gjorde jag nästan alla deras kläder själv; det var bara underkläder och vinteroveraller vi köpte.

Vi bodde väldigt isolerat i skärgården och kom sällan in till fastlandet för att handla material, så de tyger jag använde kom antingen från begagnade kläder eller andra textilier, eller från stuvpaket jag skickade efter på postorder. Det var lite kul att klä barnen i annat än det alla andra hade. Så småningom fick jag dock annat att göra, och det blev allt mindre tid till att sticka och sy.

Det hela började igen när jag blev mormor till en liten flicka. Dottern ringde och frågade om en rosa klänning som jag hade stickat till henne en gång för länge sedan och som hon hade använt som dockklänning. Vi kunde inte hitta den någonstans; förmodligen hade den försvunnit i någon flytt. Men jag letade rätt på mina gamla pärmar med stickbeskrivningar, och där fanns den! Så jag stickade en ny till lilla Nathalie.

Och upptäckte att det var ju roligt att sticka; det hade jag inte gjort på många år. Så jag satte igång att sticka fler saker som jag gjort en gång och som gått förlorade.

Men man kan ju inte dränka ett barnbarn i tröjor, så på Facebook hittade jag gruppen Handarbeta för välgörenhet och kunde med gott samvete sticka precis hur mycket kläder som helst i vetskapen om att de kommer att användas. Jag läste en vinter att flyktingbarn från Syrien hade frusit ihjäl och bestämde mig för att göra vad jag kan för att hjälpa så många som möjligt så det inte händer igen. Det är dit jag skickar mina saker.

Karin köper stora herr-T-shirts, helst i pikétyg som är lite stadigare än jersey och trikå, aldrig med bröstficka eftersom den gör det knepigt att klippa barnkläder av tröjan. XXL är den bästa storleken, men det går förstås att använda mindre också. Foto: Karin Louder Peterson

Här är den ena barntröjan som just den ljusblå tenniströjan förvandlades till. Nederkantens fåll på den stora tröjan blev nederkantens fåll på den här tröjan också. Ibland kompletterar Karin tyget från vuxenkläderna med stuvbitar som hon köper. Foto: Karin Louder Peterson

Här är den andra tröjan. Karin har utnyttjat vuxentröjans knappslå, applicerat ett litet motiv från stuvbiten och kantat med en remsa stuvbitstyg. Foto: Karin Louder Peterson

Då och då brukar min man och jag åka till närmsta second handbutik för att titta vad som har kommit in, och ofta kommer vi hem med diverse fynd.  Vi har alltid varit mycket för återbruk. Dels är det givetvis enormt mycket bättre för miljön om saker och ting kan återbrukas, dels finns det ingen anledning att betala dyrt för nya saker när man kan hitta begagnade till bättre priser. Dessutom är de ofta av bättre kvalitet. Faktum är att de allra flesta av våra möbler har vi köpt begagnade, och när det är något vi behöver letar vi alltid på loppmarknader, second handbutiker och Blocket i första hand.

I och med barnbarnets ankomst började jag också bläddra bland kläderna för att se vad jag skulle kunna sy om till babykläder.

Likadant där: lusten att sy blev större än behovet hos barnbarnet, men nu visste jag ju vad jag kunde göra av kläderna.

Fynd från en enda inköpsrunda: alla de här pikétröjorna i herrstorlekar kostade tillsammans 40 kronor. Mycket tyg att förvandla till barnkläder! Foto: Karin Louder Peterson

Den stora fördelen med att köpa begagnade kläder är just det att de har blivit använda och tvättade ett flertal gånger, så de som fortfarande ser bra ut är ju av god kvalitet.

Jag väljer helst stora herrkläder, så att jag kan få ut så mycket som möjligt av dem. Glömmer aldrig en sweatshirt i storlek XXL där jag lyckades få ut hela två tröjor och ett par byxor. Lycka!

Det mesta jag köper är herrpikétröjor, men även annat kan gå ner i kassen. En långärmad dam-t-shirt blev till en liten klänning och ett par byxor, ett nattlinne i tunn trikå blev också till en liten sommarklänning, men det hör till undantagen.

En del plagg köper jag enbart för att kunna använda dem som kantband; då är det färg och tygkvalitet som avgör.

Pikétröja av känt märke. Foto: Karin Louder Peterson

Den ena barntröjan får knäppningen och ärmmuddarna. Foto: Karin Louder Peterson

Den andra får nederkanten och kompletteras med kantband och knappslå av ett annat tyg. Foto: Karin Louder Peterson

Av en pikétröja gör jag en farfarströja där jag använder den befintliga knäppningen.

Resten av tyget kan räcka till ett par byxor, ytterligare en liten tröja eller åtminstone till delar av en.

Jag köper också rätt mycket stuvar, till exempel färdiga stuvpaket på Tradera. En femtoncentimetersremsa kan räcka till ett par tröjärmar eller kantband.

En stor del av själva nöjet ligger i att fundera ut vad jag kan göra och hur det kan se trevligt ut. Roliga kantband och applikationer gör mycket för helhetsintrycket.

Jag använder så mycket som möjligt av ett plagg. Det går ofta att få ut något litet mer av det, ett par ärmar, ett byxben eller åtminstone kantremsor, sånt som kan kombineras med bitar från andra plagg. När jag inte ens kan få ut en kantremsa av det som finns kvar är det dags för soporna.

Den här tröjan har sitt ursprung i samma vuxenplagg som den allra översta och har fått vuxentröjans ärmkanter som ärmmuddar och vuxentröjans knappslå. Foto: Karin Louder Peterson

Det är enkelt att sy i trikå. Det är ett väldigt förlåtande material; det gör inget om det inte blir så exakt, det ser snyggt ut ändå.

Och det går fort att svänga ihop till exempel ett par små byxor. Tre sömmar, på med muddar och så är det klart. Går på max en halvtimme.

Det är detaljerna som tar tid. Att sy i en knappslå, till exempel. Det kämpar jag fortfarande med. Men förr eller senare lär jag nog få in snitsen på dem också.

Jag har en helt vanlig hushållsmaskin med elastisk söm och några dekorsömmar, och den har fungerat utmärkt till allt jag har behövt göra hittills.

De mönster jag använder är för det mesta gamla standardmönster. De går att variera i oändlighet, och det finns många gratismönster att skriva ut. De jag använder mest har jag klippt ut i två storlekar, 62 och 86 cl, och växlar mellan dem beroende på storleken på det plagg jag har klippt sönder.

Small Dream Factory hittar du en hel rad mönster i högermarginalen, och här finns ett enkelt basbyxmönster som går att göra ännu enklare genom att sätta mudd också i midjan.

Jag kantar såhär.

Jag stickar på kvällarna framför tv:n –- och i Grekland på semestern — och syr på helgerna, när jag kan ockupera köksbordet med symaskin och diverse attiraljer. I höst får jag ännu mera tid att sy, eftersom jag går ner i arbetstid och får lediga fredagar. Ser verkligen fram emot det.

***

Tusen tack, Karin! Nu tror jag att du har inspirerat många!

En bonusrekommendation: både Karin och jag är förtjusta i boken Baby Cool som innehåller ganska många mönster och idéer till hur man kan ta vara på kläder och tyg för att sy till barn. Den finns inte att köpa längre, så beställ den på biblioteket eller leta på Antikvariat.net eller Bokbörsen!

Ett bra ställe om man letar efter knappar och tyg

Här kommer något som jag tror att nästan alla vet men som förtjänar att sägas igen:

Man behöver inte köpa nytt jämt!

Det gäller förstås, förutom alla saker och böcker man kan ha behov av, material till kreativa projekt. Tyger? Garn? Knappar? Ja, och kanske är det extra sant för alla textilhantverkare som arbetar med bistånd i olika former.

Tyger i metervara kan finnas i second hand-butiker men gör det inte alltid.

Vad som däremot väldigt ofta finns är travar med påslakan (med eller utan örngott till).

Ibland kostar de bara 25 kronor.

25 kronor för mer än fyra meter bomullstyg på dubbel bredd, förtvättat dessutom!

Jag är inte så bra på att se potentialen i allt i en second hand-butik — att färger och mönster oftast är blandade gör det lite för rörigt i mitt huvud. Som tur är har jag en svägerska som har BLICKEN. Hon har letat upp mycket åt mig!

Men med påslakan behöver det inte vara så svårt. Om man vet att man behöver bomullstyg till något särskilt (kassar, tygblöjor, barnklänningar …) kan man lyfta ut ett i taget ur högen och titta närmare.

 

Det är nästan alltid en del som är för stormönstrade för att passa till små kläder, eller vars mönster skulle se knasiga ut på en liten människa av olika anledningar, men köper man något och ångrar sig är det ju bara att skänka det tillbaka till butiken eller att göra tygblöjor av det.

Något som många återbrukshantverkare också har upptäckt är att gardiner ofta är perfekt material för kassar.

Och så knapparna.

Ibland står det en stor burk någonstans, och man får fylla en liten påse och betala lika mycket för den oavsett om man knappt kan stänga den eller om man bara tog fyra knappar.

På Human Bridge i Södercity i Kalmar hittade jag flera ark med knappar från 1940- eller 1950-talet för fem kronor styck för några år sedan. De var nog mitt bästa second hand-fynd — det var den sommaren jag kom igång med det som skulle bli Två trådändars lilla kofta och Asymmetriska koftan och Ryska skarvarnas väst (ja, allt på en gång, i stort sett), och kanske var det lite tråkigt att många av plaggen fick likadana knappar, men de var fina och passade till allt. Ett tag tänkte jag att det var dumt att använda dem eftersom arken var intakta, men sedan bestämde jag mig för att knappar är till för att knäppas.

På Erikshjälpen Second Hand i Malmö är det någon eller några som förstår sig på textilhantverkares behov som har hand om knapparna. Där finns det en hel trave med sådana här sorteringslådor. De flesta knapparna kostar en krona styck, och det är inte ett dugg svårt att hitta tillräckligt många för nästan varje kofta.

Senast när jag var i den butiken köpte jag 61 knappar. Många av dem sitter i olika små koftor nu, för jag hade råkat bygga ett litet lager av sådant som var färdigstickat men inte färdiggjort.

Hur är det med garn?

Jo, jag har köpt mycket garn i olika second hand-butiker. Ibland är det nästan som att handla i en garnaffär. Ibland finns det inte precis något att välja på. Om man är hjälpstickare kan man ju gå lite utanför sina egna färgskalor och behöver inte så mycket av en sort för att kunna göra något — det ökar ju sannolikheten för att man kan hitta något.

Men så länge butiken har kläder är den en garnaffär! Här skriver en annan Anna om hur man tar vara på garnet i stickade plagg och gör det i ordning för ny stickning eller virkning.

Kom också ihåg att om du är stamkund och pratar med personalen kan du fråga om de vill lägga undan osäljbara saker åt dig — till exempel herrskjortor med någon fläck eller någon sprucken söm (om du vill sy barnkläder), T-shirts som de får för många av (om du vill sy mössor, underkläder eller något annat), eller stickade plagg som har börjat repa upp sig i mudden eller tappat en maska. Perfekt material för den som inte tycker att allt måste vara nytt.

Ha så roligt på second hand nästa gång du tar dig dit!

(Och det blir ju oftast roligare om man letar tillsammans med en god vän!)

Carins paket

En av de drygaste sakerna med att göra startpaket för nyfödda brukar vara att sticka eller virka filten. Det kan också vara enormt roligt, eller avslappnande, eller kreativt, eller meditativt, beroende på vilken filtmodell man gör. Men ibland är det drygt. Ibland tar det till och med emot lite grann redan innan man har börjat.

Då kan man istället göra som Carin som bor en bit från Norrtälje. Hon har sytt sina filtar!

När vi sågs på Fjärrvärme-helgen på Bödagårdens Camping första helgen i september hade hon med sig tre startpaket med filten som paketering.

Carin skriver:

I paketen ligger en handduk, två tvättlappar, tvål, fem flergångsblöjor, säkerhetsnål, en stickad tröja, mössa och sockor, ett par korta byxor, en body och en långärmad bomullströja — det var allt tror jag.

Eftersom de är så fint inslagna har jag inte vågat öppna och titta. Men jag hoppas att Skånegruppen, som ska få dem, kompletterar om det behövs — deras startpaket som skickas med IVO till Irak innehåller lite mer än många andra hjälporganisationers.

Hur man syr en filt?

Det finns såklart många sätt, men här är ett som verkar vara enkelt och populärt:

Den här kan kanske också vara något:

Eller den här:

Har du några andra favoriter? Berätta gärna!