Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Två trådändars lilla tröja med dubbla raglanknäppningar

Av Posted on I Beskrivningar, Restgarner, Sticka, Två trådändars, Uppifrån-och-ner Inga taggar 0

Idag har jag en underbar överraskning att bjuda på — jag fick den själv som en underbar överraskning i förrgår, så jag vet. Ann-Christin och Annika har gjort en ny tröjmodell och bjuder på beskrivningen!

”Jag fick syn på en sådan här modell på Instagram och tänkte att så kan vi ju anpassa Två trådändars”, skriver Ann-Christin. ”I vanlig ordning är det ett samarbete mellan mig och syrran! Vi tycker att det är perfekt restgarnsprojekt eftersom bröstlappen kan göras i annan färg.”

Två trådändars lilla tröja med dubbla raglanknäppningar (och i två storlekar)

Den mindre storleken passar för barn som är 0–3 månader om man stickar den i Järbo Junior eller motsvarande och för barn som är ungefär 3–6 månader om man stickar den i Järbo Big Verona, Järbo Lady eller motsvarande. Till den lilla storleken går det åt mindre än två nystan Järbo Junior. Du som provar med något annat garn får gärna höra av dig och berätta vad det blir för storlek och hur mycket av garnet som går åt!

Ytterligare ett par garntips och storleksangivelser skrev Ann-Christin i en kommentar på Facebook när vi hade publicerat beskrivningen till koftan med raglanknäppning: ”Jag har använt Rustas Alice i den lilla storleken och den är ungefär 62 centilong. Jag har också gjort den stora storleken i Freja och då är den drygt 74 centilong.”

Alla ökningar görs med omslag, och det rätta namnet för dem verkar vara halvslag — jag (Anna) har kallat dem vridna omslag i några tidigare beskrivningar. Men vill du öka med till exempel osynliga ökningar som lutar åt höger respektive vänster, gör det.

Då börjar vi!

Lägg upp 49 (56) m (detta är tröjans halsringning, men bara axelpartier och bakstycke — framstyckets start stickas senare).

V 1: 5 rm, 1 am (första raglanmaskan) 10 (12) rm (detta blir första axelpartiet), 1 am (andra raglan), 15 (18) rm (bakstycket), 1 am (tredje raglanmaskan), 10 (12) rm (andra axelpartiet), 1 am (fjärde raglanmaskan) 5 rm

De jämna varven är tröjans rätsida.

Varv 2: sticka 6 rm, 1 omsl, 10 (12) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 15 (18) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 10 (12) rm, 1 omsl, 6 rm.

Nu ska det vara 55 (62) m på stickan. Varje ökningsvarv resulterar i sex nya m.

Varv 3: rm utom raglanmaskorna, som stickas a.

Varv 4: 6 rm, 1 omsl, 12 (14) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 17 (20) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 12 (14) rm, 1 omsl, 6 rm

Varv 5: som v 3.

Varv 6: 6 rm, 1 omsl, 14 (16) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 19 (22) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 14 (16) rm, 1 omsl, 6rm.

Varv 7 och alla ojämna varv som följer stickas med aviga m utom de 5 första och 5 sista m som stickas räta.

Varv 8: 6 rm 1 omsl, 16 (18) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 21 (24) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omsl, 16 (18) rm, 1 omsl, 6 rm.

Varv 10: 6 rm 1 omsl, 18 (20) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 23 (26) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 18 (20) rm, 1 omsl, 6 rm.

Varv 12: nu syns raglanränderna ganska tydligt. På detta v och alla ökningsv framöver, sticka 6 rm, 1 omsl, *rm till nästa raglanm 1 omsl, raglanm r, 1 omsl*, upprepa 1 ggr och sticka tills det återstår 6 m, gör 1 omsl 6 rm.

Fortsätt på detta vis fram till v 31 (37).

Delningsvarvet, stickas från rätsidan (början): sticka 6 rm, 1 omsl, sticka fram till andra raglanm, 1 omsl. Vänd och sticka slätstickning på m mellan de två första raglanm (sticka inte själva raglanm) i 3 v. Detta är början på den första ärmen.

Vill du ha en kedja av större m i kanterna, så att det blir enkelt att virka ihop ärmen sedan, så sticka sista m på varje v a, vänd på stickningen och lyft den r som start på nästa v.

Ärmens varv 5: 1 r (eller lyft 1:a m), 2 tills, sedan r v ut.

Fortsätt i slätstickning.

Ärmens varv 9: r tills 3 m återstår, 2 tills r, sticka sista m (a om du vill lyfta den som start på nästa v).

Fortsätt i slätstickning.

Upprepa v 5 på v 13, 21 osv och varv 9 på v 17, 25 osv.

När ärmen är 75 (83) v lång räknat från slätstickningens början vid halsringningen (det är lättast att räkna därifrån, tycker jag), sticka 1 v rm från avigsidan och sedan ytterligare 3 v rm. Maska av från avigsidan. Spara sista m och sätt den på en virknål. Vik ärmen med rätsidan inåt och virka ”sömmen” med smygmaskor eller fasta maskor upp till delningen. Sätt m på höger sticka och ta bort virknålen.

Sticka 1 rm (raglanmaskan), gör 1 omsl, sticka ryggstyckets m, gör 1 omsl, sticka 1 m (raglanmaskan), gör 1 omsl, sticka andra ärmens m, gör 1 omsl och sticka sedan denna ärm likadant som den första.

När virkmaskan är satt på höger sticka, gör ett omslag, sticka raglanmaskan och kantmaskorna.

Lägg arbetet åt sidan.

Lägg upp 15 (18) m (nummer på varv avser detta nya stycke)

Varv 1: 5 rm, 1 am, 3 (6) rm, 1 am, 5 rm

Varv 2: 6 rm, 1 omsl, 3 (6) rm, 1 omsl, 6 rm

Varv 3: rm utom raglanmaskorna, som stickas a.

Varv 4: 6 rm, 1 omsl, 5 (8) rm, 1 omsl, 6 rm

Varv 5 (med första halvan av första knapphålen): 2 rm maska av 2 m, 1 am, 7 (10) rm, 1 am, 1 rm (du skall nu ha fyra maskor kvar), maska av 2m, 2rm.

Varv 6: (med andra halvan av första knapphålen): 2 rm, 2 omsl, 2 rm, 1 omsl, 7 (10) rm, 1 omsl, 2rm, 2 omsl, 2 rm

Varv 7 och alla ojämna varv som följer stickas med aviga m utom de 5 första och 5 sista m som stickas räta.

Varv 8: 6 rm, 1 omsl, 9 (12) rm, 1 omsl, 6 rm

Varv 10: 6 rm, 1 omsl, 11 (14) rm, 1 omsl, 6 rm

Varv 12: 6 rm, 1 omsl, rm till nästa raglanm, 1 omsl, 6 rm

Fortsätt som v 12 ovan till v 31 (37). Gör knapphål till exempel vart 14:e (16:e) v.

Nästa varv (rätsidan): sticka 6 r, 1 omsl, rm till raglanm, 1 omsl, 1 rm (raglanm), du har nu 5 m kvar på stickan på det lilla framstycket.

Ta loss de yttersta 5 m (de rätstickade maskorna) i kanten på framstycket och på stycket med bakstycke och ärmar, och lägg dem omlott, lägg kanten med knapphålen överst. Trä upp maskorna på vänster sticka så att det blir varannan från vänster kant och varannan från höger. Sticka dem två och två, en från vardera stycket, fortsätt sedan med rätstickning över ryggstycket, och gör likadant med kantmaskorna i andra sidan – nu sitter tröjan ihop, och det är bara att flytta kabelns ögla när det behövs genom att dra ut den på ett annat ställe och vrida den till ett kryss så att den inte töjer ut några maskor. Om du vill avsluta knappsprundet lite extra fint kan du sticka am på de 5 m under sprundet på vartannat v ett par gånger.

Fortsätt med slätstickning tills tröjan är nästan lagom lång. 42 v kan vara lagom. Ett sätt att mäta längden är att vika in den ena ärmen över tröjan utmed raglanranden – tröjan ska vara minst så lång som ärmen.

Avsluta med 8 eller fler v ”rätstickning” – alltså vartannat v am – och maska av från avigsidan. (Eller, om du inte vill sticka så många am: sticka rm fram och tillbaka med varvbyte i ena sidan i 8 v, maska av och sy sedan ihop det lilla sprundet samtidigt som du fäster trådarna.)

Fäst trådändarna (i denna modell blir det fyra). Sy i knapparna. Grattis – du har stickat en liten tröja!

Tack kära Ann-Christin och Annika för den här fina beskrivningen! Jag är ganska säker på att den kommer att bli populär!

Liten restgarnsätare

Av Posted on I Beskrivningar, Restgarner, Sticka, Två trådändars, Uppifrån-och-ner Inga taggar 0

Två trådändars lilla väst har jag stickat fler gånger än jag minns.

Jag tycker att den är precis som den ska vara i all sin enkelhet, men faktum är att den är väldigt bra som restgarnsätare också.

Här är ett av de senaste exemplaren, och konceptet är enkelt: ett hundragramsnystan av Kehräs Lauri eller Järbos Raggi eller något motsvarande, sticka en bra bit, behåll sedan den första färgen i knapphålskanten och börja skarva med snuttar och smånystan i samma kvalitet (foga ihop dem med ryska skarvar i förväg eller under tiden) tills västen är lagom lång. Avsluta med sju varv rätstickning i den första färgen och maska av från avigsidan. För att den rätstickade kanten inte ska vika upp sig brukar jag sticka ihop maska 10+11 hela vägen runt på det första kantvarvet.

Visst blir det ganska bra?

Och extra roligt blir det såklart om man berättar för stickande vänner om sina planer så att de kan bidra med sina snuttar och smånystan. Kanske kan en gemensam liten korg resa runt och fyllas på och tullas på av alla som vill göra samma projekt?

Till fots längs den underjordiska järnvägen

Av Posted on I Filmtips, Lästips Inga taggar 0

Idag blir det både en kortkort biografi och ett filmtips, för jag vill berätta lite om Harriet Tubman!

Harriet Tubman i slutet av 1860-talet. Bild från Swann Auction Galleries via Wikimedia Commons

Jag tror att jag hade sett hennes ansikte och hört hennes namn några gånger, men jag visste inte så mycket om henne innan jag såg spelfilmen som hade premiär 2019 och som sedan (tror jag) aldrig kom upp på bio i Sverige på riktigt eftersom pandemin satte igång.

Det sorgliga och kanske typiska är att jag blev intresserad tack vare filmen — min svåger bestämde att vi skulle se den tillsammans — och att jag sedan, när jag läste mer om henne, insåg att filmmanuset innehöll många felaktigheter. Går det inte att göra en film om en verklig människa utan att möblera om och hitta på en massa nytt?

Harriet Tubman föddes i Maryland någon gång i början av 1820-talet. Då hette hon Araminta Ross och kallades oftast Minty. Eftersom hon tillhörde en slavfamilj blev hon redan som femåring uthyrd som tjänsteflicka till andra hushåll i närheten. 60 dollar om året kunde hennes ägare ta för hennes arbete.

När hon var tolv eller tretton år såg hon en ung slav på flykt i en butik där hon skulle handla. En man som var inne i butiken och fick syn på den flyende mannen tog en vikt från butiksvågen och kastade den mot honom, men Minty hamnade emellan och fick den i huvudet. Resten av sitt liv led hon ofta av svår huvudvärk, på något ställe har jag sett att hon kunde somna när som helst (de kallar det narkolepsi), någonstans har jag sett att skadan resulterade i epilepsi, och i filmen är den också orsaken till att hon hallucinerar eller ser syner som hon tror är Guds sätt att tala med henne och som påverkar hennes beslut.

Vid den här tiden hände det att slavar frigavs, bodde kvar nära sina tidigare hem och arbetade mer som anställda eller hantverkare med olika saker som behövdes. Minty, som alltså var slav, gifte sig med en man som var frigiven. Slavar fick inte gifta sig rent juridiskt, men själva räknade de sina äktenskap som giltiga.

Att hennes man inte var slav gjorde att riskerna för dem var olika, så när hon fick reda på att hon skulle säljas till en slavägare längre söderut och bestämde sig för att istället fly norrut gjorde hon det ensam. Det nätverk som kallas The Underground Railroad fungerade, och hon tog sig fram till friheten i Philadelphia och kunde ha stannat kvar. Hon kunde ha hittat en anställning som till exempel hembiträde i en familj och ett socialt sammanhang bland de många andra som hade lyckats fly och börjat nya liv som fria.

Istället tog hon sig tillbaka, mest till fots och ibland gömd i vagnar, för att hämta med sig andra. Med den underjordiska (alltså hemliga) järnvägens (alltså flyktvägens) begrepp blev hon konduktör. I filmen är det för sin mans skull hon återvänder, men när hon hittar honom inser hon att han har hört att hon dog under flykten och att han har gift om sig. Då erbjuder hon några andra att följa med istället. Gång på gång kommer hon tillbaka, tretton gånger, trots att hon är efterlyst och skulle kunna råka mer och mer illa ut — under en period finns det ett pris på 40 000 dollar från slavägarna i området till den som fångar henne. Hon börjar kallas ”sitt folks Moses” och ”the black she-Moses”, och inte en enda gång misslyckas hon med att föra alla i en grupp till friheten.

Harriet Tubman, Harriet efter mamman och Tubman efter mannen hon gifte sig med, var det namn hon tog sig som vuxen och det hon använde under resten av sitt liv.

Precis när jag hade sett filmen mötte jag Harriet igen. På Library of Congress!

Det fanns nämligen en stor utställning om kampen för kvinnlig rösträtt där, och i slutet av 1800-talet blev Harriet mycket engagerad i den — tillsammans med många societetskvinnor med europeiskt ursprung, kvinnor som sannolikt inte var så vana vid att samarbeta på lika villkor med en före detta slav. Men det var en period när mycket förändrades, och Harriet blev en viktig representant för en stor grupp amerikanska kvinnor och deras demokratiska rättigheter.

Harriet Tubman som gammal, antagligen vid sitt hem i Auburn i New York. Lägg märke till den rätstickade sjalen! Bild från Wikimedia Commons

Harriet Tubmans kännedom om terrängen i de områden där hon hade vandrat med slavar mot friheten, och hennes enorma kontaktnät, hade gjort att att hon blev en viktig person under det amerikanska inbördeskriget också. Hon tjänstgjorde som spanare, sjuksköterska, spion och guide, och hon planerade och genomförde en attack i South Carolina där 750 slavar befriades.

Allt det här är ju så imponerande att man inte kan förstå vidden av det. Men en sak som gör hennes arbete och hennes vision så påtagliga är det som hon gjorde när hon blev gammal (ett mirakel i sig eftersom vikten som skadade hennes huvud innan hon blev tonåring lika gärna kunde ha dödat henne). Hon fick hjälp att köpa mark — ett tidigare otänkbart steg för en mörkhyad kvinna — och byggde ett hus åt sig. Så startade hon ett ålderdomshem för före detta slavar och såg också till att göra ett slags tidig primärvård tillgänglig för människor i Auburn, där hon bodde. Inte bara för tidigare slavar, utan för alla som behövde den, oavsett vilken hudfärg de hade.

Filmen?

Ja, se den! Den finns till exempel som betalfilm på Youtube. Här är trailern:

Men läs också, till exempel här på Women’s History Museums webbplats, och lyssna på P3:s dokumentär (jag är inte så förtjust tonen i den, bara — men det problemet har jag haft med fler av P3:s historiska dokumentärer) och se också till exempel det här ganska långa reportaget från Harriet Tubman-museet:

Eller det här lite kortare biografiklippet, också från en nyhetssändning:

Eller varför inte den här:

I den rekommenderas på slutet Colson Whiteheads roman The Underground Railroad. Den köpte jag för ett tag sedan, och nu är det verkligen dags att läsa den!

Frans Johans kaka

Av Posted on I äggfritt, Recept Inga taggar 0

Den här enkla kakan åt vi i solen på eftermiddagen den första dagen i maj, min farfarsfar Frans Johans födelsedag!

Frans Johan var skomakare i Kosta, och när Kosta blåsorkester gick sin förstamajmarsch på Stora vägen stannade de alltid vid hans grind och spelade för honom.

Frans Johans fru Elisabeth hade höns (och under en period ett får som hette Ullman!), men jag tror att hon skulle ha tyckt om att ha ett recept utan ägg redo ifall hon skulle behöva baka en dag när det inte fanns några.

en normalstor springform full
Ugn: 175–200º, ca 30 minuter

1 dl havregryn
2½ dl vetemjöl
1½ dl socker (jag använde Dansukkers Fairtrade-märkta rörsocker)
1½ tsk bakpulver (det finns ekologiskt nu, hurra!)
2 tsk mald kardemumma
150 g smör
1½ dl filmjölk (jag använde Hjordnäras A-fil)

1–2 dl frysta eller färska hallon

Blanda de torra ingredienserna i en bunke.

Skär smöret i så små bitar som du orkar, lägg dem i bunken och mosa dem med en gaffel mot bunkens kant tillsammans med mjölblandningen. Det ska bli ungefär som en smuldeg. (Jag nöp lite med fingrarna också.)

Tillsätt sedan filmjölken och rör tills allt blandat sig. Smeten blir en lös och kladdig deg, alltså inte rinnig som en sockerkakssmet.

Häll smeten i en smord och bröad tryck ut den jämnt så gott det går med en slickepott.

Fördela hallonen ovanpå.

Grädda kakan på ugnens nedersta fals i 175–200 graders värme i ungefär en halvtimme.

Tårtspade behövs till serveringen, för kakan är tung och smular lite. Servera kakan varm, ljummen eller avsvalnad med vispgrädde eller vaniljglass.

Ruderat

Av Posted on I Hållbar utveckling, Miljö Inga taggar 0

Här är en av orsakerna till att jag älskar att bo i Malmö:

Den här skylten sitter i en korsning utmed min promenadrunda.

Jag tycker så mycket om den tilltro som den utstrålar — att det går att förmedla viktig information om naturens villkor på ett trevligt sätt till vem som helst som råkar gå förbi. Och dessutom att det går att förekomma den som kanske skulle kunna tycka att det ser stökigt ut och att det går bra att slänga skräp lite hursomhelst därför att marken är ojämn och växterna inte ser planterade ut.

Det är ju ruderatmark, och den är viktig för staden!

Rudera är en av formerna av det latinska ordet för skräp.

Svinmålla är en typisk ruderatmarksväxt. När man har vänt på jord och grus dyker den ofta upp även om den inte har synts till på länge. Den är släkt med quinoa, och när den har gått i frö kan man koka fröna som quinoafrön, men jag undrar om inte de små skotten är de allra bästa. Förra våren plockade jag massor av dem i ungefär en månad när en parkeringsplats i centrala Kalmar hade gjorts om och jordytor hade slätats till och lämnats. Så otroligt gott! Jag kokade med pasta, stekte eller wokade, gjorde pesto — allt blev lyckat.

När jag letar för att hitta någon webbsida med samma information som skylten på min promenadrunda hittar jag ingen. Det står om skräpmark och om vilka växter som brukar dyka upp, och en student på Sveriges Lantbruksuniversitet har skrivit en uppsats om att ruderatmark är något viktigt, men så mycket mer hittar jag inte. Ingen kortfattad information om biologisk mångfald eller om hur viktiga ruderatmarkerna är för insekter och fjärilar. Är det någon som har ett bra tips?

Om mig

Om mig

Anna heter jag som skriver Ett varv till. Det är en blogg för alla som vill göra världen lite varmare och lite vackrare — inte genom att tunna ut ozonlager och köpa pynt, utan genom att generera värme för människor som fryser och se till att det vi har här på jorden fördelas på ett mer rättvist sätt.
Min mormor lärde mig den noggranna delen av att sticka och virka när jag gick i lågstadiet, och min farmor lärde mig att man måste prova sina egna idéer.
Allt börjar alltid med en maska. Vill du vara med?

Kategorier

Arkiv

© Egmont Publishing AB