Marita var ändå i närheten av Skara och passade på att svänga in och se Ingrids arbetsplats.
Liten mössa passar också fint på docka! (Tillägg dagen efter: Marita berättar att hon visar just den här mössan därför att den är virkad i samma färger som Tanzanias flagga. Att jag inte såg det!)
Sortering pågår alltid, alltid, alltid hos Ingrid.
En del av de senast uppackade mössorna den dagen. Är det någon som känner igen några av sina?
Det har blivit många avier, uthämtningskoder och paketuthämtningsturer för Ingrid i sommar. Här är det som just hade burits in från bilen när Marita var på besök.
Och såhär sorgliga och otroligt vackra hälsningar kan komma med mössorna ibland.
Ingrid hälsar att det (i torsdags, kanske igår också) har kommit ytterligare några paket som hon inte har hunnit hämta ut än och att hon vill räkna in innehållet i dem innan hon berättar hur många mössor det blev totalt.
Och Marita och Carl funderar för fullt på hur de ska kunna maximera mössutrymmet i sin packning när de reser till Tanzania inom kort.
Här är en bild från i våras när Marita tog initiativet till insamlingen. Såhär ser känguruvården på Bunda-sjukhuset ut (och mamman har godkänt att vi använder bilden för att berätta). Det är inte så lätt att ha tvillingar ens när de är riktigt, riktigt små! Men får de börja såhär, med nästan ständig hudkontakt och med mössa på huvudet, så har de mycket bättre chans att klara sig och må bra och växa.
Mössorna som de har på sig kommer från en insamling som vi gjorde för några år sedan, inför Maritas arbetsperiod på Nkinga Hospital i en annan del av Tanzania. Några av de mössorna kom inte med till Nkinga då, utan Marita tog med dem när hon flyttade till Mara förra året och började använda dem på Bunda-sjukhuset.
Och nu blir det alltså påfyllning där.
Hurra för alla er som har varit med och bidragit till detta!
Igår var sista dagen att skicka in mössor till insamlingen till Bunda-sjukhuset i Tanzania!
Vi satte det datumet för att Marita säkert skulle hinna till Skara och fylla sina och Carls resväskor innan de ska resa tillbaka till Tanzania — och vi satte det innan hon visste exakt när de skulle åka. Det gjorde vi för att insamlingen skulle kunna komma igång.
Vad händer om man skickar mössor till Skara nu?
Det är lika välkomna, och de kommer att hamna någonstans i världen där de behövs. Ingrid och hennes volontärer arbetar hela tiden med att sortera och packa till olika mottagare. Det går bra att skicka alla sorters kläder, och filtar också!
Här är några av de senaste mössbilderna som jag har sett:
Stickarunts restgarnsmössor.
Lotta har stickat enfärgade och flerfärgade.
Kerstin har fyllt på sin kollektion av spiralstickade.
Gerd har stickat fyra olika och två likadana.
Tack alla som har hjälpts åt! Vilken fantastisk samling mössor det har blivit på bara ett par månader! Och vilken nytta de kommer att göra!
Så många fina mössor! Och så mycket nytta de kommer att göra!
Klara (som har gjort flera modeller — flera av mössorna på den här bilden har varit på enskilda bilder här på bloggen tidigare) och Liza har packat tillsammans.
Alla de här kommer från Lena.
Ellinor har satsat helt och hållet på Easy Peasy Beanie.
Lena vacuumpackade sina innan hon postade dem!
Jenny har gjort en liten och en lite större.
Eva har satsat på en ovanlig och rolig modell. Det är enkelt att härma — man lägger upp till mössans omkrets, stickar rätstickning i kanske 16 varv, tar ihop till en ring och stickar sedan runt till lagom höjd. Med hjälp av en tredje sticka maskar man av ”dubbla lager” så att man samtidigt stickar ihop cylinderns övre öppning. Eller också maskar man av och syr ihop efteråt. Den rätstickade kanten syr man ihop med uppläggningstråden innan man viker upp den. En liknande modell är Zebramössan som finns i boken Garnglädje.
Sista dagen för mössor till Tanzaniainsamlingen är nästa vecka — vad fort våren och sommaren har gått!
Några har kört för att själva leverera sina mössor till Ingrid i Stenum Romlycke nära Skara. Lena skrev såhär när hon kom hem:
Jag besökte Slättmissionen Hjälpande Hand idag och leverade det jag gjort. Frågade då Ingrid om vad/om man kan lämna när projektet för Tanzania är slut och fick då svaret att det finns ett helt rum hos dem som är avsatt till allt som har med baby/ barn att göra. Slättmissionen gör babypaket med kläder — sytt, virkat, stickat eller köpt. Paketen innehåller också mindre mjukdjur, handdukar, filtar, tvättlappar med mera. I paketen skickas även med ”syskonkläder” utifall det finns syskon annars blir det ”växakläder” till bebisen. Alltså kan vi skicka det vi väljer att göra till Slättmissionen även om det inte pågår några specifika upprop.
Det här visste säkert många av er redan, men det kommer ju alltid med några nya när en insamling är igång — tack Lena!
Här är 146 mössor från gruppen Svartlå stickar och skickar. Tack ska ni ha allihop!
Många stickade och fyra sydda från Karin.
Malin har satsat på Easy Peasy Beanie.
Gullvig har gjort flera olika modeller.
Git och hennes dotter Evelina postar tillsammans.
Lena åkte till Skara för att leverera detta. Det är 52 mössor, och till en del av dem (eller alla?) har hon stickat tubsockor som också fungerar som vantar om man vill. Jag vet inte om detta kommer att hamna i Tanzania eller någon annanstans (Tanzaniainsamlingen gäller ju bara mössor), men vilken bild va? Och där de hamnar kommer de att göra stor nytta!
När jag skrev om Elizabeth Gaskells roman Ruth förra gången …
… var det mest om att jag var SÅ irriterad för att jag hade råkat beställa den här dumma utgåvan …
… som är så slarvigt gjord att ingen har sett att första bokstaven i författarnamnet på omslaget har ramlat bort (antagligen därför att ingen människa ens har kastat ett öga på det) …
… och för att A4-formatet och sättningen gör den så besvärlig att läsa.
Men det finns ju andra utgåvor!
I några av de stora klassikerförlagens klassikerserier, nämligen, till exempel den här.
(Tyvärr verkar det inte finnas någon svensk översättning än. Men en annan roman av Elizabeth Gaskell ska komma ut på svenska nästa år, så hoppas kan man ju!)
Varför ska man läsa Ruth?
När jag gjorde det var det bara för att jag var (är fortfarande!) så fascinerad av North & South och ville läsa något mer.
Men Ruth är en SÅ intressant roman oavsett om man har läst något annat av Elizabeth Gaskell eller inte.
Hennes första roman, Mary Barton, har en tonårig huvudperson som befinner sig mitt i den växande textilindustrin och hamnar i ett triangeldrama med en ung vän till familjen och sonen till en av stadens industriägare. En av Marys väninnor är en ett par år äldre flicka som håller på att slita ut sina ögon med att sy kläder för hand — hon syr i dålig belysning, och extra illa är det när det är bråttom med kläder till sorgehus.
Mary Barton var en kontroversiell roman när den kom ut. Att ha en arbetarflicka som huvudperson var något nytt, och det var också tydligt att Elizabeth Gaskell inte bara hade gjort journalistbesök i de miljöer hon beskrev. Hon hade verkligen satt sig in i förhållandena och hade många vänner bland dem vars liv hon försökte skildra.
Ruth blev om möjligt ännu mer kontroversiell. Huvudpersonen är en femtonåring vars pappa inte vill att hon ska arbeta i industrin utan försöker hitta en plats som sömmerskelärling åt henne. När han misslyckas ordnar hon själv en och finner sig tillrätta i en krävande arbetsmiljö med oförutsägbara arbetstider, dåliga arbetsvillkor och mycket lite uppskattning. När hon blir utvald till den lilla grupp som ska vara lagningssömmerskor på en bal — vänta i ett rum intill balsalen för att närsomhelst kunna laga trasiga klänningar, det hade jag aldrig hört om, men tydligen förekom det! — är det ett steg uppåt i hierarkin.
Men en ung man som kommer in i lagningsrummet tillsammans med sin danspartner lägger märke till henne och lyckas fånga hennes uppmärksamhet, och snart är hon fast i vad vi nog skulle kalla en groomingfälla. Så som samhället fungerar kan han ta sig ur situationen utan att ens kommentera den, men hon är långt hemifrån, utan pengar, utan möjlighet att få något vettigt arbete med vettig lön, gravid.
Så mycket kan jag nog berätta utan att förstöra läsupplevelsen för någon, och så mycket måste jag berätta för att kunna förklara varför boken blev så kontroversiell att den brändes av medlemmar i Elizabeth Gaskells egen församling. Hon fick också höra att en präst hade förbjudit sin gamla mamma att läsa den!
Problemet var helt enkelt att Elizabeth Gaskell skildrade en ”fallen kvinna” med medkänsla och sympati och lät henne vara huvudperson. För oss kan tonen i berättelsen te sig moralistisk och patetisk, men Elizabeth Gaskell var radikal, så radikal att hon satte sitt eget rykte på spel.
En anledning att läsa boken nu, i år, är att en del av den utspelar sig under en epidemi. Ruth förstår att mycket få är villiga att riskera sin hälsa för att vårda de sjuka, tar farväl av sin son och sina vänner och börjar arbeta som sjuksköterska. Liksom dagens sjukvårdsanställda gör hon allt för att inte sprida smittan, men det är svårt för henne att skydda sig själv.
Ytterligare en anledning att läsa den är att den är ett exempel på hur människor som var före sin tid, och i vissa fall verkligen bidrog till att samhället klev framåt med stora steg, kan vara visionära på olika sätt men också föra fram tankar som är helt främmande för oss nu. Jag fick precis ett nyhetsbrev om Emma Wikströms doktorsavhandling om Ellen Key. Ellen Key har betytt oerhört mycket för synen på barn och för pedagogikutvecklingen i Sverige — men hon propagerade också för rasbiologi. Det finns fler sådana exempel.
Men mest är Ruth förstås en typisk Elizabeth Gaskell-roman, full av hennes enorma samhällsengagemang, ovanliga personporträtt (bland annat har hon en hjälte med en funktionsvariation — jag har inte läst några kommentarer om det, men det kan nog ha varit radikalt, det också!) och mycket kärlek till människor. North & South är fortfarande min favorit, men jag rekommenderar gärna Ruth också.
Anna heter jag som skriver Ett varv till. Det är en blogg för alla som vill göra världen lite varmare och lite vackrare — inte genom att tunna ut ozonlager och köpa pynt, utan genom att generera värme för människor som fryser och se till att det vi har här på jorden fördelas på ett mer rättvist sätt.
Min mormor lärde mig den noggranna delen av att sticka och virka när jag gick i lågstadiet, och min farmor lärde mig att man måste prova sina egna idéer.
Allt börjar alltid med en maska. Vill du vara med?
