Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Sticka & skicka

Hur man stickar ränder på en Easy Peasy Beanie

Det är ganska många som tycker att Easy Peasy Beanie lätt blir en mani. Redan förra året var min mamma igång — hon stickade till Bibelsällskapets insamling till Guatemala:

Och när man har stickat några stycken vill man kanske börja variera sig lite grann. Det mest naturliga är förstås att börja tänka på ränder. Men hur gör man ränder på en modell som bygger på en trevarvsrapport?

Ett tips är att göra som Gunbritt — hon varvar enfärgade och flerfärgade restgarner med en färg som hon har lite mer av. Här blir det nästan en melerad effekt av två varv per färg.

Men hon har också provat att sticka sex varv i varje färg, alltså två rapporter. Då döljer sig de tre varv som har rätsidan utåt mellan ”korvarna” som har avigsidan utåt, och tills mössan tas på syns en ”korv” i varje färg.

Fast redan när man viker upp en kant syns ränderna och stickningens struktur på ett annat sätt.

Marita (som varvar ett flerfärgat garn och ett enfärgat här ovanför) skriver:

Jag gör 6 varv av vardera färg så att det blir varannan färg av ”korvarna”.
Då blir det dessutom garnbyte på samma sida av arbetet hela tiden. Jag klipper inte av garnet utan låter det löpa med längs sidan för att slippa fästa en massa ändar. Denna sida låter jag sedan bli toppen på mössan, alltså den sida där arbetet dras ihop.

Anita har också stickat med en grundfärg och flera olika randfärger. Grundfärgen löper med i kanten hela tiden, och om man med accentfärgerna börjar och klipper med lagom lång garnände …

… kan det bli en liten tofs på mössan! En som är ovanligt barnsäker eftersom alla trådarna kommer från mössan.

Jag tror att Anita är en av dem som har bestämt sig för att grundfärgen får två varv och att accentfärgerna får fyra för att färgbytena blir snyggare då. Du får säga till om du använder ett annat trick, Anita!

Marta, som har stickat den rosarandiga mössan här ovanför, skriver:

Jag lägger upp med bottenfärgen. Sedan stickar jag
v 1 rät med bottenfärgen
v 2 avigt med bottenfärgen
v 3 rät med ”yttre färgen”
v 4 rät med — ” —
v 5 avigt med — ” —
v 6 rät med — ” —
Börja om med varv 1 — och så vidare.

Börja om med varv 1 — och så vidare.

Tack alla ni som har delat med er av era tips!

Vad jag har hört — i andra hand — fortsätter Läkarmissionens insamling till slutet av juli, så det finns fortfarande en hel rad veckor att använda till att utveckla modellen ännu mer!

Mössinspiration

Dags att titta på fler Easy Peasy Beanie-mössor som är stickade till Läkarmissionens insamling till Panzisjukhuset och dess grannsjukhus i DR Kongo!

Först Ann-Kristins gruppfoto. Möjligen är jag lite sentimental, men jag kan inte låta bli att tänka på att de här mössorna antagligen kommer att få sina första bärare inom kort och att de barnen kommer att vara födda samma år och följa varandra genom livet om de föds i samma område och deras föräldrar kan stanna där. Svindlande!

Här är ett exemplar av Kristbergskoftan (ser ni böckerna?) tillsammans med två flerfärgade mössor. Helen har stickat alltihop.

Och så har Angela stickat en i flerfärgat, hon också.

Och Christina! Men hennes är virkade.

Åsa har också använt flerfärgat garn. Jag tycker att jag känner igen åtminstone en av färgställningarna från Järbo-garnet Big Verona — kan det stämma?

Marta har kommit gång och testat att göra tofs också. Och så har hon stickat en rundstickad mössa med hoptagning upptill. Det går också bra såklart!

Gun som jag har träffat i Brämhult vid flera tillfällen har stickat tre hittills. Jag minns dig som specialist på att bygga fina babypaket, Gun — stämmer det?

Det här är Gittans grupp.

Och så ska jag visa mina tre första (det har blivit fler nu).

Det här är rester från mitt discoklänningsprojekt och en svart klänningsstart som jag helt enkelt rev upp när Läkarmissionens insamling började. Järbos merinogarn Mio — mjukt och mer lättvättat än vanlig ull, men inte superwashbehandlat. Jag fick dem allihop för längesedan av Maja. Nu när jag har gjort garnkassar har jag fördelat en del av mina Mio-nystan i dem och känt mig ädel som inte behållit dem. Det är ett underbart garn! Så när jag har avverkat lite mer av annat som har blivit liggande måste jag nog fylla på med Mio.

Har du stickat? Vill du visa? Skicka gärna en bild eller flera till mig! Facebook går bra, och e-post (annabraw[snabel-a]gmail.com) också.

Här är Denis Mukwege i en ganska tidig (en månad gammal) kort film där han berättar vad han tror om Covid-19 och ser:

Easy Peasy Beanie i Svenska Journalen

I aprilnumret av Svenska Journalen finns beskrivningen till Easy Peasy Beanie med! Det är en modell som Jannice Schneeberger, grundare av babypaketsorganisationen Knit One 2 Save One, gav mig lov att översätta och publicera här på bloggen och i boken Värma en liten.

De båda fantastiska nyfödda fick varsin mössa ur den sändning som Marita Hasselberg från Borås hade med sig när hon åkte för att volontärarbeta på Nkinga Hospital i Tanzania. Skandinaviska Läkarbanken hade bett henne att leda en kurs i barnsjukvård på sjukhuset, och hon lämnade mössor på förlossningsavdelningen och delade också ut till de mammor och barn som hon träffade där. Marita har arbetat på Nkinga Hospital i flera omgångar — första gången hon kom dit var som praktikant. Nu är hon och hennes man missionärer och studerar swahili för fullt i Iringa.

I och med det här uppslaget i Svenska Journalen har Läkarmissionen (som ger ut magasinet) sällat sig till de biståndsorganisationer som gärna tar emot Easy Peasy Beanie för att dela ut på förlossningsavdelningar i olika länder, och man kan skicka mössor till deras kontor i Vällingby. Fint!

Här är adressen:
Läkarmissionen
Eva Nordenstam von Delwig
Siktgatan 8
162 88 Vällingby

Insamlingen pågår till slutet av juli!

Leverans i Gambia

Något som jag hör ibland när någon är nyfiken på hjälpstickning är en fråga som kan formuleras på lite olika sätt men som kan sammanfattas såhär:

Hur kan man vara säker på att det man gör och skickar kommer fram?

Ingrid StridhSlättmissionens Hjälpande Hand är otroligt duktig på att tacka och påminna om att det som kommer är viktigt, kanske till och med livsavgörande, för mottagarfamiljerna.

Lastning inför transport till byn Chamen. Foto: Slättmissionens Hjälpande Hand

Såhär skrev hon häromdagen:

Här har Musa lastat bland annat babypaket som ska gå till byn Chamen i Gambia.

Tack alla ni som har varit med och stickat, sytt med mera och gjort det möjligt att skicka detta! Ni vet väl om att ni är värdefulla? Stora tackkramar till er alla!

Slättmissionens Hjälpande Hand tar emot kompletta babypaket (samma innehåll som på Human Bridge-listan) och delar till babypaket hela tiden — ibland skickas de till Rumänien och andra länder i östra Europa, ibland till Gambia. Vill du veta mer om andra saker som behövs, till exempel skolmaterial och kläder till större barn, så kontakta Ingrid via webbplatsen!

Hjälpstickargrupp blev Årets Laholmare

Här tar Britt Gustafsson emot priset och berättar om sin stickgrupps arbete. Foto: Roland Höglund (lånat från Laholms Tidning)

Min väninna Jenni som bor nära Laholm skickade en länk till en artikel i Laholms Tidning häromdagen. Och vilken artikel!

Den handlar om utdelningen av priset Årets Laholmare, som har instiftats av Lions och som består av den klassiska jättechecken, ett offentligt firande och 7 500 kronor.

Årets Laholmare 2019 blev en hel grupp människor, minst 35 stycken — Sticka och skicka-gruppen!

Såhär står det i artikeln:

FÖR SEX ÅR SEDAN besökte [Britt Gustafsson] bokmässan i Göteborg. Hon gick till ett förlag på mässan med religiös litteratur hon brukar besöka då hon fick syn på boken ”Värma en liten” som handlar om att sticka och virka för bebisar. I samma veva hade hon läst ett reportage om fattiga kvinnor i fattiga länder som vira in sina nyfödda i tidningspapper eftersom de inte hade några kläder.

– Det grep mig hårt så jag tog mig hem och satte igång med mina stickor. När jag stickat 20 tröjor tänkte jag: Vad gör jag med dem? Skillnaden mellan liv och död för en nyfödd kan vara en mössa för huvudet så jag stickade 20 mössor också, säger Britt Gustafsson.

Det är så fint att få läsa om hur en bok har kunnat inspirera till något betydelsefullt.

Just den här boken är slut på förlaget sedan fem–sex år — det är den som flest frågar efter också … Men ibland dyker det upp något exemplar i en liten bokhandel på en mindre ort, och någon gång har jag fått veta att den finns på Bokbörsen eller i en second hand-butik också. Ser du den, så köp den — gärna åt mig om du inte själv vill ha den! Jag förmedlar den vidare till någon av alla som har frågat.

I slutet av artikeln står det såhär:

[Sticka och skicka-gruppens träff] är en social sammankomst. Det är många som inte haft så mycket annat annars som ser fram emot träffarna. Vi har väldigt roligt tillsammans och vi dricker också kaffe och har en kort andakt. Det fyller ett behov som alla har, att vara behövd. Man lyfter blicken från sitt eget och fokuserar på de som behöver oss. Det är roligt för många i gruppen har sagt att det gett dem en ny mening och det är det bästa betyg man kan få, säger Britt Gustafsson.

Påsarna har till exempel skickats till Tanzania, Ukraina, Sydafrika, Mocambique och Moldavien. Prispengarna på 7 500 kronor ska gå till sådant som föreningen inte kan framställa själva som två, säkerhetsnålar och garn.

Tänk vad mycket bra det blir av Lions pengainsats i år alltså!

Tack Jenni för länken! Och heja er, Britt och ni andra i gruppen!

Alla kan hjälpa till

Förrförra helgen hade jag med mig kameran till Örebro för att fotografera på ett årsmöte som jag skulle vara med på där. Men jag hade glömt att kontrollera batteriet och ta med batteriladdaren, så när jag hade tagit den här bilden var det omöjligt att ta fler. Snopet!

Men den här bilden var kanske den viktigaste i alla fall.

Såhär enkelt kan det vara att låta många vara med och hjälpa till. Det är Sticka och skicka-gruppen i Hagakyrkan i Örebro som bjuder in fler att vara med.

Man ber om lov att ställa en korg någonstans och gör en skylt som berättar vad det är man behöver till hjälpstickningsgruppen. Man kan ju lägga några garnnystan där själv till att börja med så att det inte ser alldeles tomt ut … Och sedan får man gå till korgen ibland och ta vara på det som har kommit.

Man kan också göra som en grupp i Västerås och visa exempel både på vad man vill ha och på vad det blir. Den här bilden tog jag på Kyrkbacksgården för något år sedan. I Västerås domkyrkoförsamling finns det en grupp som arbetar med startpaket till barn i flyktinglägren i Västsahara genom organisationen Brödet och fiskarna.

Du som börjar fundera på att ordna en egen korg, en egen skylt eller till och med en liten utställning (jag har till exempel sett en babypaketsutställning på biblioteket i Nora): skicka gärna bilder när du har förverkligat idén, så kan vi hjälpas åt att inspirera fler!