Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Vantar

Väntarvantar

Av Posted on Inga taggar 1

Kan man sticka vantar i det här sommarvädret?

Det tycker jag! Särskilt när

1. stickorna (nummer 4) blev lediga,

2. ett par små nystan från ett restgarnsbord på en hjälpstickningsdag (ett lite lyxigare yllegarn) dök upp, och

3. en gammal idé gjorde sig påmind igen!

Det jag har gjort är alltså att utnyttja det faktum att rätstickning är superelastiskt — och vända den på olika håll för att utnyttja det maximalt.

Att garnet skiftar färg gör det förstås lite effektfullt också!

(Det är min mamma som har ställt upp som handmodell.)

Eftersom jag började en dag när jag satt och väntade på ett tåg i över en timme bestämde jag mig för att göra mitt livs första riktiga steg-för-steg-beskrivning. Det kan jag aldrig göra annars när jag bara stickar ombord på bussar, ibland på tåg och kanske hemma i någon väns kökssoffa när vi sitter och pratar och det är mörkt ute. Nu hade jag dagsljus och ett projekt som gick så snabbt att jag kunde dokumentera det!

Så vi börjar:

Börja med att sticka mudden. Lägg upp maskor så att den blir bred som du vill ha den — här är det 26 maskor.

Sticka rätstickning tills den når om handleden. För mig blev det 84 varv.

Maska av alla maskor utom den sista. Gör det ganska löst — avmaskningskanten ska i ett senare skede virkas eller sys ihop med uppläggningskanten.

(Det är asfalten utanför Lessebo järnvägsstation du tittar på. Föga glamorös, men visst gör sig garnet ganska bra mot den?)

Den sista maskan blir den första på ditt nya varv — 90 grader bort, så att säga.

Plocka upp maskor utmed de 84 varven. En per ”rilla”, alltså en vartannat varv.

Då har du till slut 43 maskor på stickan. Du kan ha ett annat antal om du provade på en smalare eller grövre handled.

Sticka rätstickning i 6 varv, eller 8 om du vill. Här ser du rätsidan, den där skarven mellan ena och andra hållet syns minst.

Sedan är det dags att börja öka.

Tidigare när jag har stickat tvåstickevantar har jag placerat tummen precis mitt på stycket. Det är ju symmetriskt och vackert medan man stickar, men när vanten kommer på handen hamnar sömmen lite väl synligt, har jag kommit på. Så nu bestämde jag mig för att placera den lite mer åt handflatans håll.

Såhär (parentesen är den spegelvända vänstervanten), och du anpassar såklart konceptet till det antal maskor du har:

Första räta ökningsvarvet: sticka 25 (18) m, 1 vridet omslag, sticka 18 (25) m.

Aviga varv: sticka alla m räta.

Andra ökningsvarvet och följande ökningsvarv: sticka sticka 25 (18) m, 1 vridet omslag, sticka de ökade m, 1 vridet omslag, sticka 18 (25) m.

Efter ett tag ser det ut såhär.

(De här markplattorna finns utanför Hässleholms järnvägsstation, vid ersättningsbussarna. Där stod jag en bra stund och väntade, så jag bestämde mig för att det gick bra att packa upp stickningen och kameran. Inte konstigare än att titta på sociala medier på telefonen, ringa hem och svära eller röka en cigarett, eller hur?)

Ökningen blir alltså mycket mindre synlig än när man gör den på ett slätstickat parti, men visst syns den?

När du tycker att tumkilen är tillräckligt bred — 21 m blev bra, tyckte jag — maskar du helt enkelt av alla ökade maskor. Då ska du ha 43 maskor igen (eller så många som du plockade upp.)

På nästa varv stickar du ihop de två maskorna på vardera sidan om tumkilen. Det håller ihop den lite grann, och du har 42 maskor kvar.

Sticka fram och tillbaka på de maskorna tills du tycker att vanten når lagom högt upp mot fingrarna. 15 v efter tumkilen blev lagom, tyckte jag.

(Nu är det en trottoar i Southall i London du tittar på! Jag stod och väntade vid en busshållplats för att åka till en intervju.)

Maska av alla maskor utom den sista. Gör det löst!

Använd den för att virka ihop vantens sidokanter. Du kan såklart sy också. Om du vill kan du virka från rätsidan med garn i en annan färg — jag virkade från avigsidan i det garn som jag hade stickat med.

Och såhär ser den alltså ut när den är klar!

Den här bilden tog jag för att visa skarven.

Det här med att göra den lite asymmetrisk var en bra idé, eller hur? Sömmen hamnar på ett bra ställe och syns inte särskilt mycket.

Min systerdotter tyckte att mudden var för lång, så här har jag stickat med 15 m-mudd istället.

Här ser man skillnaden.

Och såhär ser de ut, en av vardera sorten, utan hand i. De är snyggare på, får man väl säga.

Hoppas att någon kan ha nytta av den här beskrivningen — jag hade i alla fall ganska roligt med utmaningen att göra den! Fick säga stopp till mig själv flera gånger för att inte sticka så lång att jag skulle ha ”stickat förbi” en viktig bild ombord på tåg, bussar, tunnelbana och ett flygplan.

Om du använder beskrivningen eller utvecklar den ytterligare, så skicka gärna en bild!

Jennys vantar på Hemslöjdens utställning

På lördag den 20:e januari öppnar en stor vantutställning hos Hemslöjden i Landskrona. Det som ställs ut är vantar som har kommit till efter ett upprop i sociala medier — #delavantar heter det. Och så heter utställningen också.

Affischen.

Alla som vill har fått komponera ett eget vantmönster, sticka och skicka in. En av alla som ställer ut heter Jenny Bergh. Vi känner varandra lite grann från både sticksammanhang och musiksammanhang, så jag bad om en intervju!

Jenny. Foto: privat

Hej Jenny! Hur blev du vantstickare? Hur började du sticka, och vad har hänt sedan?

Jag tror faktiskt att det första jag stickade var ett par vantar. Sedan blev det ett antal tröjor och många vantar. Jag hade ett långt uppehåll i stickningen när jag fick barn. När jag började igen efter sådär 15 år insåg jag att internet var en guldgruva och gav mig glatt på en sjal i spetsstickning. Det blev många sjalar efter det, men också många många par strumpor.

Nu är du med på en vantutställning som Hemslöjden i Landskrona ordnar. Kan du berätta något om själva utställningen? Hur kom du med där?

Utställningen på Hemslöjden dök upp på Facebook tror jag. Jag har varit i Hemslöjdsbutiken i Landskrona många gånger — det finns så mycket fint där! Eftersom jag precis hade satt igång med ett par vantar i egen design så blev det ett bra mål att försöka få dem färdiga till utställningen. Jag hade köpt ett fantastiskt brandgult sockgarn som låg och väntade. Först tänkte jag bara sticka randigt ihop med lila; jag älskar den färgkombinationen. Men så kom jag på att jag kunde rita eget mönster och ta fram det brandgula som eldsflammor. Jag ritade och ritade, mest för hand men en del i datorn.

Jennys utställningsvantar — Gnistregn heter de. Foto: privat

Blev de genast som du hade tänkt?

Jag är inte vän av att kolla sticktäthet, så första vanten blev för liten. Jag repade upp och började om. Vante nr 2 blev om något ÄNNU mindre, men nu stickade jag en ny istället. I princip är jag nöjd med resultatet! Färgkombinationen är precis som jag tänkte mig.

Hur många timmar la du ner på arbetet med dem?

Jag har ingen aning om hur många timmar jag har använt, men det är många!

Jag har hört att du kommer att vara med när utställningen öppnas. Vad ser du mest fram emot?

Det ska bli väldigt spännande att se alla vantar i verkligheten och att se vem som stickat vilka! Jag har aldrig haft med något på en utställning innan så det ska klart bli spännande att få se mitt eget alster i samlingen. Blir jag sugen på någon annans vantar så finns ju alla beskrivningar, även min. Det skulle vara så kul att möta någon som har stickat mitt mönster! Kanske blir någon inspirerad att prova att rita egna?

Vad har du för tips till den som vill prova att själv designa ett par vantar?

Mitt tips där är att studera ett färdigt vantmönster för att förstå principen och sedan prova själv. Vantmallen som Hemslöjden har lagt ut är alldeles utmärkt att använda. Ett rutigt block att öva på att rita mönster i är också ett tips.

Nu stickar Jenny på ett par randiga sockor. Foto: privat

Vad stickar du nu?

Just nu stickar jag en sjal, en mössa och ett par strumpor. Jag kan aldrig bara ha en stickning och olika stickningar passar i olika miljöer. Det funkar inte att ha en komplicerad mönsterstickning på bussen; där får det bli strumpor eller vantar!

***

Tack Jenny! Utställningen är ju öppen ända fram till mars, så det vore väl skräp om jag inte lyckades ta mig dit. Hoppas att många av er som läser det här också lyckas få se den, antingen i Skåne eller i Norrbotten. Och annars finns ju alla vantarna på webbplatsen också!

En skånsk vantfest

Här är ett projekt som jag tycker verkar så fint och roligt!

Bild lånad från Hemslöjden i Skåne.

Hemslöjden i Skåne bjuder in alla som vill att vara med i ett slags vantmaraton: designa ett par egna vantar, med hjälp av ett grundmönster eller helt efter egna idéer, och var med i #delavantar!

Resultatet blir en vantutställning först i Skåne och sedan i Norrbotten.

Såhär beskrivs projektet:

Inspirerade av de samiska marknadsvantarna som visas på Hemslöjden i Skåne under september 2017 så bjuder vi in dig som gillar att sticka och att dela med dig att sticka vantar tillsammans med oss!

Du kan antingen formge en helt egen vante eller hämta en grundbeskrivning på en enkel tumvante här. (I beskrivningen finns instruktion om hur du gör, vilket garn och stickor som passar till samt ett tomt mönsterdiagram som du själv ritar i, ungefär som ett korsstygnsmönster) Det finns inga regler för hur vanten ska se ut. Tumvante, fingervante, halvvante… Men du måste ha formgett den själv!

Därefter vill vi gärna låna dina vantar till en stor vantutställning. Förutom att visa bara färdigstickade vantar så tycker vi att det skulle vara roligt om det även går att sticka alla vantarna som visas. Så det ska även finnas beskrivningar och mönster till alla vantar att hitta på nätet. Det blir alltså en utställning på både i verkligheten och på nätet.

Vantarna kommer att visas på
– Hemslöjden i Skåne, Landskrona 20 januari–3 mars 2018
 Norrbottens Museum, Luleå 10 mars–30 april 2018

Visst låter det som en fantastisk idé?

Såhär ser grundmönstret ut:

Det finns alltså som både PDF och JPG hos Hemslöjden i Skåne.

Jag har aldrig stickat vantar på strumpstickor tidigare, bara fram och tillbaka, men jag köpte garn och stickor för kanske fyra år sedan när jag hade en idé. Kan det bli något av den nu kanske?

I alla fall hejar jag på alla er som bestämmer er för att vara med!

 

Hälsningar från Riga och Hobbywool

Här kommer varma och mycket snöiga hälsningar från Riga — jag är här sedan i söndags och ska åka hem idag. Och ni som läste om lettiska vantar här på bloggen i våras vet att Riga är en fantastisk stad för stickare, eller hur?

Den här gången har jag inte kunnat ta en enda bild, för min kamerabatteriladdare gick sönder för över en månad sedan, och det laddade batteriet i kameran tog slut efter ett litet tag. Jag beställde en ny laddare direkt och blev lovad att den skulle komma inom ett par dagar, men det kan tydligen haka upp sig på de annars mest pålitliga ställen. Tur att jag hade några bilder från i våras så att jag kan berätta om Hobbywool ändå!

Det är en garn- och stickat-butik som ligger precis intill den katolska S:t Jakob-katedralen i den gamla delen av Riga — adressen är 6 Maza Pils. Känner man igen den här logotypen så vet man att man har hittat rätt:

dsc_1885

Hobbywool är både butikens namn och namnet på butikens eget garnmärke. Och Hobbywool är en rolig och ovanlig butik på det viset att den inte har hur många olika garnkvalitéer som helst utan faktiskt ett ganska litet sortiment med mest Rowan och det egna märket — här har stora garnfabriker i Turkiet och Kina inte mycket att säga till om och förhoppningsvis ingen chans att ta över.

Ieva Ozolins, som startade butiken och fortfarande driver den tillsammans med sin familj, är från början ekonom och sa upp sig från en chefstjänst för att förverkliga sin dröm (kanske ännu modigare i Lettland än det hade varit i Sverige?).

Mycket av det ullgarn som är i omlopp i Sverige är tillverkat i Lettland, och jag har hört att om man frågar efter bästa garnet att sticka lettiska vantar av kan man få höra att det är Klippans — alltså den skånska Klippans Yllefabriks. Det säljs inte som stickgarn i Sverige någon annanstans än på Klippans Yllefabriks fabriksförsäljning, och det är egentligen tänkt för industriell filtvävning, men i Lettland där det tillverkas är det populärt bland stickare. Om jag nu har förstått allting rätt. (Vem vill göra en utflykt till Klippan, förresten?)

Så lettisk yllegarnstillverkning är fortfarande igång, och även om det används en del ull från Nya Zeeland är det här nog det mest lättillgängliga närproducerade garnet för någon som är på besök som jag. Faktum är att jag var på motsvarigheten till Bondens marknad i våras och blev så glad när jag hittade en kvinna som sålde yllegarn där, men det visade sig att all ull i det garnet kom från just Nya Zeeland. Det är klart att jag förstår att mycket av den ull som klipps i Baltikum och Skandinavien är lite väl rustik, men i den mån det alls går tycker jag nog att vi ska försöka ta vara på den. Vad tycker ni?

dsc_1883

Här är en del av sortimentet av Hobbywools eget märke. Jämförelsen med en godisaffär börjar bli lite sliten, tycker jag, men det är klart att jag förstår den …

hobbywool

Men det som är allra mest speciellt med butiken är nog presentlådorna med material och mönster till ett par lettiska vantar. Dem hann jag inte med att fotografera förra gången, så det här är en bild som jag har lånat från webbplatsen. ”Knit like a Latvian” är slogan, och den finns på vykort och annat också. Det stora problemet är nog hur man ska kunna välja — eller välja bara en presentlåda till varje stickande vän. Det finns mycket gamla mönster, nydesignade mönster i gammal stil, och så en lite vildare kollektion inspirerad av den särskilda stickstil som har uppstått på ön Muhu i grannlandet Estland.

Garn och presentlådor går också att beställa i butikens Etsy-webbutik. Men jag rekommenderar verkligen en resa till Riga!

Rörliga vantar

Av Posted on Inga taggar 0

Här kommer lite mer om de lettiska vantarna!

Ett nyhetsinslag från lettisk TV där etnografen och vantboksförfattaren Maruta Grasmane berättar och visar:

Det är klart att man skulle vilja veta vad hon säger (utöver ”etnografiska vantar” som hon säger flera gånger), men visst är det roligt att se mer av utställningen och boken? Det tyckte jag i alla fall, så jag delar med mig!

Mer om vantutställningen

Av Posted on Inga taggar 0

Vad roligt att så många om er tyckte lika mycket om den lettiska vantutställningen — för själv blev jag ju helt fascinerad av den!

Det har kommit frågor av olika slag, så jag ska försöka svara på dem här. Det är en bra ursäkt för att visa fler bilder också.

DSC_1874

Var finns den här utställningen?

Den finns i en butik som samtidigt är som ett museum, det lettiska folkdräktscentret Sena Klets (ursäkta att jag inte får med de lettiska extrainslagen i bokstäverna). Vill man fråga efter vägen på engelska kan man säga ”Latvian National Costume Centre”.

I butiken finns folkdräkter från hela Lettland, massor av material till folkdräkter, en del garn och så den här vantutställningen.

Vad är det för en utställning?

På skylten som presenterar utställningen står det så vackert såhär (min översättning):

Lettiska vantar är inte bara ett praktiskt plagg, utan också ting med en djup symbolik. Våra vantar gestaltar lettisk kreativitet, vår hantverksskicklighet och vårt sätt att se på världen. Med vantarna kan vi förmedla känslor som inte är så lätta att uttrycka med ord. Vantar är en särskild gåva, och de används i olika ceremonier. Olika vantar används vid olika tillfällen. Lettiska vantar lämnas från generation till generation och bevaras som en familjeskatt.

Folkdräktscentret har samlat vantar med etnografiskt värde i ungefär tjugo år. Mönstren bygger på material som finns bevarat på olika museer i Lettland. Maruta Grasmane, centrets grundare, är etnograf, och 2012 gav hon ut en bok med vantar från hela Lettland. På museerna runtom i Lettland finns stora vantsamlingar. De som visas på folkdräktscentret i Riga är de som stickades till boken.

Hur länge visas utställningen?

Det vet jag inte, men den har funnits ett tag, och också utan den är centret absolut värt ett besök.

Var ligger centret?

Det ligger på Ratslaukums 1 (Rates pasaza, ieeja no Mazas Jaunielas).

Här finns en karta.

DSC_1877

Var kan man hitta mönster?

Ja, det är faktiskt så enkelt att man kan skaffa Maruta Grasmanes bok — är man bara ute efter vantdiagram kan man ju köpa originalutgåvan. Men den finns på engelska! Det verkar som om Sätergläntan har haft den i sin webbokhandel tidigare. Nu kan man beställa den från centret i Riga istället — här. 178 mönster innehåller den!

Mittens of Latvia

Maruta Grasmanes bok i engelsk översättning.

(Bild lånad från Sena Klets.)

Vad ska man ha för garn?

Nu går jag bara på andrahandskunskap — men en som kommenterade det första inlägget skrev att hon hade frågat i butiken och blivit rekommenderad Klippans ullgarn. Inte riktigt så konstigt som det låter, för Klippans Yllefabrik har all sin tillverkning i Lettland numera. Här i Sverige tror jag att det är enklast att köpa deras garn på plats i Klippan, och det är väldigt billigt där. Annars går det alldeles säkert att använda mer etablerade stickgarnsmärkens garner också!

Finns det något motsvarande ställe i Tallinn?

Det verkar så — här!

DSC_1880

Här har Maruta och hennes vänner byggt en karta över hela Lettland av vantar från de olika delarna!

DSC_1873

Alla utställningens vantar är märkta med platsen där mönstret har uppstått.

DSC_1878

Och såhär ser boken ut inuti — både diagram och vackra bilder, alltså.

Så, då hoppas jag att det blir lite enklare att ta vara på all inspiration!