Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Sticka

Första försöket

Den är precis precis avmaskad, inga trådar är fästa, inga knappar är isydda, den behöver absolut blötas och plattas till. Men jag är lite euforisk och tar en bild i det gula lampskenet, för det är första gången som jag testar att sticka mönster med två färger, och det blev faktiskt ungefär som jag hade tänkt!

Garnet är Limbazu Tine från Lettland, en present (fast de två färgerna vid olika tillfällen) från min fantastiska väninna Ita.

En liten kollektion

Vinterljuset är verkligen inte på min sida, och inte vintermörkret heller, men jag har sparat den här idén sedan i julas i väntan på att jag skulle komma till den plats där jag har min vitmålade fotograferingsbakgrund, så nu får ni stå ut med att det inte blev så bra!

Tre lite längre och lite utställda västar i tre olika nystan repat och åternystatMarie by Permin, som jag fick som bonus när jag beställde garn från Henrietta för några månader sedan. Jag har använt stickor nummer 4½ fastän det stod nummer 3 på lappen (för när jag började hittade jag inte lappen …).

Den gröna har ett ”empirebälte” stickat i rätstickning från rätsidan och en rät, en avig från avigsidan. Den effekten är en idé som jag fick från Stina för längesedan — hon hade stickat en hel Två trådändars lilla kofta på det viset, och det gjorde såklart att den blev extra tjock och varm (och lite smalare än grundmodellen).

Den senapsgula har mosstickade axelpartier. Det är en idé som jag kom på för några år sedan och som blev Baraettendanystanvästen då. Men att göra utställd underdel, som på alla tre västarna, är en idé från Annika och Ann-Christin som har gjort många variationer på mina grundmodeller och som gjorde Två trådändars lilla asymmetriska kappa när jag hade hittat på Två trådändars lilla asymmetriska kofta.

Den naturvita har mosstickade kanter. Det är en idé som jag fick från en av dem som hjälpte till med nystickade plagg inför en fotografering för ett par år sedan, men jag blandade ihop innehållet i paketen och minns inte vem som skickade den. Om du känner igen att du har gjort om Två trådändars lilla väst på det viset och skickat en liten grå sådan till mig, hör gärna av dig så att jag får tacka ordentligt!

Alla har tre knappar i oket och sedan ingen.

Tanken är såklart att de ska kunna passa som lite extra värme över mjuka bomullskläder eller kanske över en finstass.

Nu ska de få åka till min mamma tillsammans med de pyttenystan som blev över, och så ska hon få virka en liten extrasak att sy fast på vardera västen. Det är i alla fall min idé.

Vad tycker ni? Kan det här vara något?

Mari skapar vidare

Mari Sheiakh är en av ganska många som har hittat på nya varianter av Två trådändars-modellerna. De här tröjorna är nog något av ett rekord — tänk att det går att göra så olika saker med en jätteenkel liten grundmodell!

Foto: Mari Sheiakh

Såhär berättar Mari om vad hon har gjort:

Nu är tre set med tröja och mössa till baby 6–9 månader klara. Mössan är Drops Sky High, och tröjan är Två trådändars lilla tröja med modifikation.

Jag har inte ändrat så mycket. Jag fortsätter att sticka kroppen efter oket och stickar ärmarna sist med magic loop. Och så avslutar jag nederkant och ärmar med med resår. Det blir ju inte två trådändar, men det är en jättebra modell.

Jag räknar inte så mycket utan kollar och modifierar vid raglanökningarna om det behövs.

Den här med vitt ok är stickad med lyfta maskor med början på varv 7 efter rätstickningsvarven. Byt färg på rätsidan och lyft den tredje slätstickade maskan från framkanten, fortsätt lyfta var fjärde maska utom vid raglan. Sticka ett avigt varv med de lyfta maskorna ”bakom” arbetet. Nästa varv från rätsidan är det dags för ny färg, sticka den lyfta maskan, sticka en till, lyft nästa maska, sticka en maska. Fortsätt varvet ut, lyft inte vid raglan.

De här varven kan man upprepa som man vill.


Den blå tröjan med rött ok stickade jag nerifrån och upp. Men det var mycket krångligare vid hopstickningen än att sticka uppifrån och ner, så jag rekommenderar verkligen att börja uppifrån.

Den är stickad med lus, var tredje maska och vart tredje varv. Om man inte vill mönstersticka från avigan kan man sticka in lusen vartannat varv.

Här kan man se hur jag fick en lus mitt i raglanranden innan jag tänkte om. Vid de senare ökningarna snodde jag garnen så det inte skulle bli så långa ”trådar” mellan lusen, och de sista varven fick lusen hamna i mittenmaskan.

Till den här tröjan har jag inte räknat något utan lagt till lusar när de fått plats. Sicksackmönstret är stickat så att det följer lusarna.

I nedre delen var antal maskor delbart med 4, och det fick bestämma hur mönstret skulle bli.

***

Efter detta säger jag som min femårige brorson: WOW!

Tack Mari! Nu måste nog jag också prova!

Mia stickar i många färger

Bered er på en färgexplosion idag!

Min väninna Mia som har stickat tillsammans med mig på tåg och kanske bussar och i soffor och på gräsmattor började med flerfärgsstickning för ett tag sedan och har skapat hur mycket som helst under sommaren och hösten i år. Själv har jag stickat med mer än en färg på samma varv en (EN) gång för kanske tio år sedan, så jag frågade om jag kunde få ställa några frågor. Här kommer de tillsammans med Mias svar!

Mia i egenkomponerad tröja med bibård. Vi har varit på ett bröllop med bitema tillsammans, så jag vet minst två personer som drömmer om att få sådana här tröjor nu.

Hej Mia! Du har visat en massa fantastiska plagg i många färger i år – när började du med flerfärgsstickning?
Jag började med flerfärgsstickning för ungefär två år sedan. Jag är så oerhört förtjust i isländska tröjor så det var nog det som motiverade mig!

Vad var ditt första projekt?
Mitt första projekt var en isländsk tröja som heter Afmaeli. Den fanns som en ”knitalong” och det är ju ett fantastiskt sätt att lära sig nya tekniker och få hjälp om man tycker att det kan vara lite klurigt att läsa mönster ibland — som jag tycker att det kan vara.

Hur tog du reda på hur du skulle göra?
För att förstå mig på det här med flerfärgsstickning tog jag hjälp av olika instruktionsvideor på Youtube. Ibland behöver jag verkligen se framför mig hur man ska göra för att förstå ordentligt, så jag är oerhört tacksam för alla instruktionsvideor som finns där.

Egenkomponerad hönsestrikktröja.

Allt du gör är kanske inte hönsestrikk, men mycket är inspirerat av den stilen och metoden. Vad är det som du har fastnat för i den?
Jag tycker helt enkelt att hönsestrikk ofta är så vackert! Jag är inte så mycket för ”modernt och stilrent” utan gillar det som sticker ut lite och liksom ”skär sig skönt”. Dock ska jag vara ärlig med att jag inte matchar precis hursomhelst – jag vill gärna att det ska finnas någon slags helhetsharmoni i slutresultatet. Det är härligt med färg, och jag tänker mig att det kan pigga upp både mig och andra i vår ibland gråa vardag. Dessutom gillar jag tanken att göra något kreativt av de små restgarnsstumpar man har liggande istället för att slänga dem.

Vilka garner tycker du passar bäst till den här sortens stickning?
Jag tycker att ullgarner passar bäst till den här typen av stickning, eller det är i alla fall det jag har använt mest. Det senaste året har jag stickat ganska mycket i tunna ullgarner så att jag ska kunna ha tröjorna i olika sammanhang utan att de känns för bylsiga.

Resultatet av restgarnskassegenomgången.

Nu i höst har du stickat massor av barnplagg och mössor och annat smått i restgarner. Hur kom det sig, och hur har det utvecklat ditt stickande?
Någon gång i våras tog jag fram flera tygkassar fulla med garn som hade stått i ett hörn därhemma ganska länge. Det var flera garner som jag hade köpt i början av min ”stickkarriär” och som jag inte var så förtjust i längre.

Jag övervägde att lämna in alltihop på second hand eller helt enkelt bara slänga det – men eftersom jag har så oerhört svårt för det sistnämnda och tycker om att utmana mig själv så bestämde jag mig för att sticka upp det. Jag hällde ut alla garner på golvet och började matcha ihop dem efter färg och ungefärlig grovlek. Så började jag tänka ut vad jag kunde göra med de olika högarna, och sedan satte jag igång.

Mest blev det barnkläder, eftersom jag har flera vänner med små barn, och jag tänkte också att en del kanske kan komma till glädje för barn eller familjer i nöd — men det blev dessutom till en hög med julklappar till vuxna vänner och en hönsestrikk-kofta till min väns födelsedag.

Under denna tid har jag passat på att testa nya mönster och tekniker, och det har varit väldigt utvecklande. Jag har också stickat mönsterstickning med figurer och färger som jag har blivit oerhört förtjust i men som jag aldrig skulle ha kommit på idén att sticka om jag inte hade tvingat mig att vara kreativ med det jag hade. Då och då har det varit lite nervpirrande eftersom jag i vissa projekt inte har vetat om garnet kommer att räcka förrän jag är på sista varvet, men det är ju också en del av tjusningen!

Två av restgarnskofoftorna i barnstorlek.

Vad är ditt bästa tips till en som inte har vågat prova att sticka med flera färger än?
Gör det! Det är inte alls så svårt som man tror, men som med så mycket annat behöver man göra det några gånger innan det liksom sätter sig i muskelminnet. Det som kan vara lite svårt i början är hur mycket man ska spänna garnet på baksidan när det liksom löper med och inte stickas med, men det får man en känsla för ganska snabbt.

Finns det något som du vill utfärda en liten varning för?
När man stickar mönsterstickning kan det bli så att man stickar lite lösare än vanligt, så många av mina första plagg blev ganska stora. Ett tips är alltså att gå ner en storlek just över det partiet man stickar mönsterstickningen.

Bitröjan i repris.

Och har du något tips till en som vill börja komponera mönsterelement själv, som du på din bitröja till exempel?
Jag samlar mycket inspiration från bland annat Pinterest när jag skapar ett ”eget” mönster genom att lägga in olika figurer och bårder. Nästa steg är väl att rita figurerna själv, men där är jag inte än!

Ett annat tips när man ska själv ska hitta på färgkombinationer till det man ska sticka är att välja färger som har en mycket tydlig kontrast till varandra (ofta större kontrast än man tror!) – är kontrasten för svag så är det lätt att färgerna liksom försvinner in i varandra och slutresultatet kan bli lite grumligt.

Liten tröja.

Vad har stickningen betytt för dig i år?
Stickningen har betytt mycket för mig i år när jag många gånger ofrivilligt fått stanna hemma och varit tvungen att ställa in saker. Det har också varit så roligt att få sticka så mycket till nära och kära. Att få ge bort något med färger och figurer som passar just den personen, som just hen kan känna sig hemma i. Ibland är det först när jag är färdig som jag ser vem plagget är till – det är alltid  en rolig aha-upplevelse!

Det har också varit väldigt tillfredsställande att göra något fint av allt som liksom bara stod och skräpade förut och att veta att det nu i vinter istället kommer att värma både små och stora.

Vad stickar du just nu?
Just nu stickar jag på en liten babykofta som jag faktiskt fått beställning på! Fortfarande restgarn …

***

Tack kära Mia för att du berättar och för allt vackert du visar! Jag tror att du inspirerar många!

Mias Instagramkonto är miamariasmultron — ett tips!

Arjeplogsvanten och andra favoriter

Tomas Åberg, som bor i Hakkas och arbetar i Gällivare och Malmberget och som jag inte träffar särskilt ofta men vars vantbilder jag beundrar på Facebook ganska ofta, berättade om sin stickning och om den fantastiska norrbottniska vanttraditionen här på bloggen för snart två år sedan. Men det har hänt mycket sedan dess, så jag kunde inte låta bli att be om en ny intervju. Tack för allt som du berättar, Tomas, och för allt vackert du visar!

Tomas Åberg.

Tomas, hur många par vantar har du stickat nu?
Många! Det är lätt att tappa räkningen. Men det kan aldrig bli för många vantar.

Hur kom det sig att du började?
Tror att jag lärde mig sticka som sjuåring, uppmuntrad av en stickande omgivning — mamma, farmor, faster. Vantar är ett ”lagom” projekt. Jag har gått kurser för Erika Nordvall Falck som är etnolog och mästerstickare från Jokkmokk. Erika satte mig på spåret med lokala vantar här från Norrbotten.

Skájjde-vantar stickade av Tomas.

Var hittar du inspirationen?
Mycket av inspirationen kommer från gamla vantar, från gamla foton, digitalt museum. Ber ofta att få fota folks vantar om jag ser något intressant mönster eller någon teknisk lösning. Många av vantmönstren från norr ”går att räkna ut” om man tittar på mönsterrapporter och räknar ut antal maskor. Sedan handlar det om att prova, prova, prova.

Arjeplogsvante. Lägg märke till de mycket tunna stickorna!

Vilken är den vackraste modellen du har stickat?
Det enkla är oftast det vackra. Älskar Skaite-vantarna med sina små rutor. Älskar Arjeplogsvantarna med sina bårder och blommor. Variationsrikedomen.

I vilka situationer stickar du bäst eller helst? Och ensam eller tillsammans med andra?
Det är svårt att välja. Tycker om att sticka ensam och i tystnad. Tänker att det är som öknens fäder och eremiter som flätade korgar och tvinnade rep: ett hantverk med upprepning som höll vakenheten och ändå gav utrymme för bönen. Jag tycker mycket om att sticka med andra. Att inspireras och inspirera. Att ta tillvara den gemensamma erfarenheten.

Lite mindre traditionella: halvvantar i isländskt ullgarn.

Vilka är dina favoritgarner?
Ull, alltid ull. Ett tunt, sextrådigt kamgarn, Siessá – oöverträffat i lyster, värme. Eller tretrådigt eller fyrtrådigt ullgarn. Mycket handlar om kombinationen garn och nålar. Traditionellt stickas vantarna här uppe i norr med betydligt tunnare stickor än rekommenderat, 2 eller 2,25 istället för 3,5 eller 4. Det ger täta, stadiga vantar.

Vantutställning.

Du visar vantar på sociala medier ibland och får mycket respons – vad betyder det för dig?
Delandet handlar för mig mycket om att väcka intresse för särskilda vantar eller en särskild tradition. Responsen är viktig och inspirerande.

Har du några formgivningsidéer på gång, eller satsar du helt på gamla modeller?
Det handlar om det senare, men egentligen handlar det mer om att förmedla en tradition mer än att kopiera. Något av den som stickar kommer alltid med i vanten. En annan bård, en ny kombination av givna mönster. Mönster handlar för mig om möten – människor har mötts, berörts och sett, tagit upp en bård, men på något sätt gjort den till sin egen.

Arjeplogsvanten igen.

Varför är det viktigt att bevara den norrbottniska vantstickningstraditionen?
Det finns en genialitet i de gamla mönstren och teknikerna. De är formsäkra och funktionella med lyhördhet för material, estetik och bruk. Man gav liksom aldrig avkall på det ena eller andra – allt från nystandet av garnet till den färdiga vanten.

Vilka vantar passar dig själv bäst?
Har en uppsättning på 4–5 par vantar som jag använder. Ett par att använda i snöskottning och ett annat när man går till kyrkan. Är väldigt förtjust i arjeplogsvantarna.

Vad blir det av de färdiga vantarna som du själv inte använder?
Det finns alltid kalla händer, som någon sa. En del vantar är beställningar, andra är presenter, julklappar. Jag fotograferar alla vantar och sparar bilderna tillsammans med anteckningar: vem som fick dem, vilket garn, vilka nålar, antal maskor, speciella lösningar …

***

Tack Tomas!

Den som är beredd att betala kan läsa en fantastisk vantintervju med Erika Nordvall Falk i Hemslöjden.

Men prova också att beställa hennes bok Marknadsvantar Mässofáhtsa i närmaste bokhandel eller på biblioteket! Den finns i tre utgåvor, alla tvåspråkiga: meänkieli och engelska, svenska och lulesamiska samt svenska och sydsamiska. Den finns också hos till exempel Stoorstålka.

Filten har rest till Borås

Foto: Annika Johansson

Såhär blev den till slut, den filt som gruppen Händiga händer i Kalmar tillsammans med andra i Kalmar S:t Johannes församling stickade till We Knit For Peace i Borås!

Såhär presenterades utmaningen:

Bidragen kommer tillsammans att bilda en utställning som öppnar på Textilmuseet under i början av jubileumsåret 2021. Den enda begränsningen är att stickningarna har fredens färg: vitt och att verket ska kunna hängas upp. Annars är det fritt fram att blanda både material och sticktekniker (vi tillåter också virkade verk). Du kan sticka något föreställande, något man kan använda eller något helt unikt – bara fantasin sätter gränser!

Händiga händer bestämde sig för att göra en gemensam filt av rutor eftersom gruppmedlemmarna har arbetat så tidigare. Skillnaden den här gången var att alla rutor skulle vara vita.

Den gång när de komponerade filten var jag och hälsade på, och då såg det ut såhär. Några enskilda rutor kan man också titta närmare på i det blogginlägg som jag skrev då.

”En gemenskapsfilt för fred och värme” kallade diakonen Annika deras idé, och när hon visade den färdiga filten frågade Textilmuseet om de också kunde få visa den.

Såhär såg det ut på Instagram nu i veckan (hela bilden syntes ovanför, såklart):

Fint eller hur?