Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Sticka

Fina presenter

Kan det vara så att jag tog en bild och glömde att visa den?

Det här paketet kom från min väninna Ita i Riga någon gång förra året. Lettiskt ullgarn, musik av Eriks Esenvalds (förlåt att jag inte lyckas få med specialtecknen!) och ett brev. Ibland får man bli extra glad!

Eriks Esenvalds är en lettisk kompositör som har gjort stor succé i hela den västerländska körvärlden och antagligen i Asien också — jag upptäckte honom ganska sent men tack vare en amerikansk universitetskör som sjöng tillsammans med Sofia kammarkör i Sofia kyrka i Stockholm för ett par år sedan.

Det här stycket sjöng den amerikanska kören utspridd på kyrkans läktare:

I det här stycket sjöng en väninnas väninna solo:

Och det lettiska garnet … det är så fint att det fortfarande ligger och väntar på att den perfekta idén ska dyka upp i mitt huvud.

När jag var i en av de stora lettiska garnbutikerna fick jag veta att det garn som är allra bäst att använda om man vill sticka de lettiska vantarna är identiskt med det som säljs på Klippan Yllefabriks fabriksförsäljning. Klippan Yllefabrik tillverkar massor till sina yllefiltar (i Lettland), och samma kvalitet använder de lettiska vantstickarna. Tyvärr kan man inte beställa Klippan-garnet — man måste åka till fabriksförsäljningen, och det är inte ett fast sortiment som finns där, utan vad som ligger i hyllorna beror på vad som har blivit över. Men om man har tur kan man plocka ihop stora färgskalor, och det är så billigt att man skäms. Jag missade öppettiderna när jag var i Klippan för ett par år sedan men hoppas kunna ta mig dit snart. Ett tips!

Stickande vänner

Av Posted on Inga taggar 0

Oj, det blev tyst här ett tag.

Egentligen hade jag sett fram emot att bjuda på massor här i sommar — recept och boktips och några nya stickbeskrivningar och flera intervjuer.

Sedan drunknade en sexåring som jag känner, och allt annat än att han borde ha fått leva hela sitt liv kändes så konstigt och oviktigt.

Så är det fortfarande, men dagarna har gått, och jag åkte till Taizé i Frankrike för att volontärarbeta i ett par veckor som jag brukar.

Där träffade jag Garnomera-Maria, som också brukar komma dit på somrarna — hon arbetar i en av Svenska kyrkans församlingar och åker till Taizé med tonåringar därifrån. Och Ita, som jag lärde känna för snart tio år sedan tack vare att hon kom fram till mig en dag och frågade vad jag stickade.

De båda lärde känna varandra när Ita hade kört fast med en koftstickning för några år sedan och fick syn på Maria som hade en sådan kofta på sig. I Taizé. Ita frågade, och de stämde träff för att reda ut problemet. Då kom de på att jag var deras gemensamma vän. Fantastiskt eller hur?

Nu hade de hittat på att vi skulle ses och sticka. Eftersom det regnade satte vi oss i ett av sidorummen i den jättelika kyrkan.

Maria hade åkt iväg utan mätredskap, så hon gick till ett hus som heter Casa och som fungerar som ett slags reception i Taizé. Där lånade hon en linjal och förvandlade sin Taizésångbok till en kopia av den. Sedan kunde hon mäta sin stickning igen! Hon höll på med en kortärmad restgarnströja i bomullsgarn.

Ita stickade på en strumpa (i garn från Garnlycka!) och en sparkdräkt.

Och jag hann nästan klart med överdelen till en liten klänning som liknar Klänningen Ulla. Den har en annorlunda raglanrand och ska få en kjoldel sydd av en eller ett par kasserade herrskjortor.

Det är så otäckt med drunkningsolyckor — det går ofta så snabbt och tyst. Läs Barnakutens råd, råd från en barnläkare som SVT intervjuade förra sommaren och 1177.se:s råd!

Klänningen Ulla

Det är inte klokt vad en del saker drar ut på tiden — sedan jag började arbeta som lärare (i februari förra året) har jag tappat mycket av stickfarten och helt tappat farten med att skriva ut beskrivningarna till de saker som jag experimentstickar och blir nöjd med. Och det gör väl inget egentligen, världen klarar sig absolut utan mina stickbeskrivningar, men om man har anlitat barn som fotomodeller för att kunna visa plaggen blir det ju så tydligt hur tiden går!

Här är Lydia och Leiah hemma hos Ulla i mars förra året. Fem och två var de då.

Här är Salome ett par veckor tidigare. Hon fyller fem om drygt en månad!

Nu är beskrivningen, som fick namnet Klänningen Ulla, publicerad på Järbo Garns blogg. Men, fasa för en stickbeskrivningstillverkare som mig: en bit hade ramlat bort när jag redigerade den! Och Kalle som har hand om bloggen har semester. Så nu lägger jag ut hela beskrivningen här också, så att ni som vill sätta igång kan göra det.

***

Klänningen Ulla

Här kommer en modell som jag har velat prova länge – och när jag väl gjorde det blev det i samarbete med Ulla i Gamla Uppsala. Hon syr massor av fantastiska kläder till sina barnbarn, många av dem av kasserade herrskjortor, och när jag frågade om hon ville vara med och göra verklighet av en idé sa hon ja direkt. Två av de små klänningarna som jag har gjort tidigare har fått flicknamn. Så nu har den här klänningen hennes namn: Klänningen Ulla.

Den allra första inspirationen kommer från en amerikansk stick- och virkblogg som har ändrat karaktär de senaste åren men som förr innehöll ganska många gratisbeskrivningar. The Purl Bee heter den, och den hör ihop med en känd garn- och tygaffär i New York. På The Purl Bee såg jag en bomullsklänning med ett virkat fyrkantigt ok och en sydd kjoldel.

Den andra inspirationen, om man kan säga så, kommer sig av det faktum att det oftast är svårt att ta vettigt betalt för handstickade plagg här i Sverige – samtidigt som många gärna betalar ganska mycket för kläder annars. Jag har funderat ganska mycket på, och frågat ganska många om, vad man skulle kunna göra för att matcha grupper och enskilda som vill handarbeta till förmån för bra ändamål med de människor som skulle kunna tänka sig att köpa handgjorda plagg, gärna barnplagg.

Den här klänningen har alltså ett stickat ok som är identiskt med det som är början på Två trådändars lilla väst och Två trådändars lilla slipover men som avslutas direkt efter holkärmarna. På det syr man en kjoldel i något tyg som man tycker passar.

Stickar man oket i bomullsgarn passar det förstås bra att sy kjolen i bomullstyg. De båda gröna klänningarna här har bomullskjolar (jag tror att tyget kommer från Panduro). Jag tycker att de skulle kunna vara fina som brudnäbbsplagg på ett sommarbröllop, till exempel. Särskilt om någon i brudparet stickar! Men den första klänningen som Ulla och jag gjorde fick en enfärgad kjoldel i ett sidenliknande tyg. Det blev en festklänning som jag tycker passar året runt!

Klänningarna med grönt ok är stickade i Järbos bomullsgarn Reko, som är gjort av återvunna bomullsfibrer från trikåindustrin – inte bomull som har varit kläder och liksom utvunnits igen utan spillmaterial från klädtillverkning. Det är inte så hårt spunnet, så man får vara lite extra noga med att få med sig alla trådar hela tiden. Vill man vara extra miljövänlig matchar man det såklart med återbrukat tyg i kjoldelen!

Den blå klänningen var den första prototypen, och det oket stickade jag i garn från ett restgarnsbord på en hjälpstickningsdag.

Skarven mellan garnnystan gör jag annars gärna med ryska skarvar, men det fungerar inte så bra med ett glest spunnet bomullsgarn. Bättre att fästa i efterhand, tycker jag. Det finns en del fästmetoder som lämpar sig extra bra för bomull.

Oket är inspirerat av Tant Koftas grundbeskrivning till kofta med fyrkantig ringning. Hennes teknik lärde jag mig på en liten kurs under Stickstämman på Ransberg en gång, och här är den i min förenklade version som en del av er känner igen från andra modeller som jag har gjort.

Holkärmarna är samma som på Baraettendanystanvästen, Två trådändars lilla väst, Två trådändars lilla slipover och Två trådändars lilla västklänning. De är lite släkt med Treochenhalvtimmesvästen också – samma enkla idé.

Det är enkelt att göra klänningen större eller mindre, eller anpassa den till tunnare garn (gröve skulle jag inte rekommendera) genom att justera antalet maskor i halsringningen och antalet okökningar, kanske också längden på livstycket. En tumregel kan vara att utgå ifrån ett antal maskor som är delbart med tio. Ett framstycke ska ha 1,5 tiondelar av maskantalet och så tre extramaskor för knappkanten, ett axelparti ska ha två tiondelar, bakstycket ska ha tre tiondelar. Lägg sedan till fyra maskor för raglanskärningen.

Visst är bilderna av de färdiga klänningarna oroligt vackra? De togs hemma hos Ulla under ett par dagar i mars förra året. Flickorna i grönt och blommigt heter Lydia och Leiah och var fem respektive två år gamla då. Salome i den blå klänningen var tre och ett halvt år men ungefär lika stor som Lydia. Magnus Aronson, som har arbetat tillsammans med mig med många böcker, kom in i Ullas finrum och såg genast att soffhörnet var den vackraste platsen att fotografera dem på.

Garn: Järbo Reko

Tyg: valfritt vävt tyg, inte alltför tjockt eftersom det ska rynkas – på 140–150 centimeters bredd räcker det med kjolens längd + sömsmån + 6 centimeter (till linning)

Storlekar: Den mindre storleken passade till Leia som var två år. Den större passade till Lydia som var fem år.

Stickor: rundsticka nummer 4 med mjuk kabel

Dessutom: nål att fästa garnändar med, knappar, synål, sytråd

Klänningen börjar med halskanten som stickas i rätstickning och som ger den en rektangulär ringning. Resten stickas i slätstickning utom framstyckenas fem yttersta maskor som hela tiden stickas räta. Ärmkanterna är också rätstickade för enkelhetens skull. Oket har en resårkant nertill, och i det sys kjoldelen fast.

Lägg upp 59 (70) m (detta är klänningens halsringning).

V 1: 10 (12) rm (detta blir första framstycket), 1 am (detta blir första raglanmaskan), 10 (12) rm (första axelpartiet), 1 am (andra raglanmaskan), 15 (18) rm (bakstycket), 1 am (tredje raglanmaskan), 10 (12) rm (andra axelpartiet), 1 am (fjärde raglanmaskan), 10 (12) rm (andra framstycket).

De jämna varven är klänningens rätsida.

Varv 2: sticka 10 (12) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 10 (12) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 15 (18) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 10 (12) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 10 (12) rm. Nu ska det vara 67 (78) m på stickan.

Varje ökningsvarv resulterar i åtta nya m.

Varv 3: rm utom raglanmaskorna, som stickas a.

Varv 4: 11 (13) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 12 (14) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 17 (20) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 12 (14) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 11 (13) rm.

Varv 5 (med första halvan av första knapphålet): rm tills 4 m återstår, maska av 2 m, sticka de två sista r.

Varv 6 (med andra halvan av första knapphålet): 2 r, 2 omsl (ersätter de två avmaskade m), 8 (10) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 14 (16) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 19 (22) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 14 (16) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 12 (14) rm.

Varv 7 och alla ojämna varv som följer stickas med aviga m utom de 5 första och 5 sista m som stickas räta.

Varv 8: 13 (15) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 16 (18) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 21 (24) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 16 (18) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 13 (15) rm.

Varv 10: 14 (16) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 18 (20) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 23 (26) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 18 (20) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 14 (16) rm.

Varv 12: nu syns raglanränderna ganska tydligt. På detta v och alla ökningsv framöver, *sticka fram till raglanm, 1 omsl, raglanm r, 1 omsl*, upprepa 3 ggr och sticka återstående m räta.

Fortsätt på detta vis fram till v 31 (37). Gör knapphål till exempel vart 18:e v.

Varv 31 (37) (från avigsidan): sticka kantmaskorna r, sticka första framstyckets m a, sticka raglanmaskan a, sticka rm fram till nästa raglanmaska, sedan am fram till och med nästa raglanmaska, rm fram till den fjärde raglanmaskan och am fram till de sista 5 m som stickas r.

Varv 32 (38): som tidigare räta v.

Varv 33 (39): som v 27.

Varv 34 (40): som tidigare räta v.

Varv 35 (41), ärmvarvet: sticka kantmaskorna och sedan am fram till första raglanm, maska av axelpartiets maskor med rm, sticka nästa raglanmaska a och sticka fram till och med nästa raglanmaska med am, maska av andra ärmpartiets maskor med rm, sticka andra framstycket med am och kantmaskorna r.

Ta loss de yttersta 5 m i vardera kanten och lägg dem omlott med knapphålskanten överst – slipoverns rätsida ska vara utåt, och om det behövs kan du dra ut en ögla av rundstickans kabel någonstans så att det går bra att forma stickningen till en cirkel. Trä upp kantmaskorna på vänster sticka så att det blir varannan från vänster kant och varannan från höger. Sticka dem två och två, en från vardera sidan, med am och fortsätt sedan med rätstickning över framstycke-ryggstycke-hela framstycket – nu sitter de ihop, och det är bara att flytta kabelns ögla när det behövs genom att dra ut den på ett annat ställe och vrida den till ett kryss så att den inte töjer ut några maskor.

Sticka sedan resårstickning (1 r, 1 a) i 8–10 v med start i ena sidan. Maska av i resårsticknng.

Fäst alla garnändar och sy i knappar. Förstärk knapphålen med små langettstygn om du vill – dela i så fall garnet i två trådar så att det inte blir för tjockt.

Mät oket tvärs över och klipp till en linning och en kjol.

Linningen ska vara lika lång som okets omkrets plus sömsmån, och bredden kan vara sex – sju centimeter.

Kjolens bredd ska vara 1½-2 gånger okets omkrets + sömsmån. Höjden blir den längd du vill att kjolen ska ha + sömsmån.

Sy kjoldelen till en ”tub”. Fålla nederkanten. Sy två rynktrådar i överkanten och rynka kjolen så att den har samma vidd som oket.

Sy linningen till en ring. Lägg den räta mot räta med kjolen och sy en söm runt om. Vik upp den, pressa med strykjärn, vik in en centimeter och vik den sedan dubbel så att det går att sy fast den för hand på kjolens insida också.

Sy fast den i klänningens ok för hand och med små stygn i samma färg som garnet – en söm i linningens överkant från avigsidan och en i okets nederkant från rätsidan. Linningen ska inte synas från rätsidan.

(Vill du kan du istället för att sy en linning rynka fast kjoldelen i en bit linningsresår som är lika lång som okets omkrets. Då blir klänningen mindre stum i okets nederkant.)

Året-runt-kofta

Nu ska ni få se något fint!

I december fick jag fotografera en pojke i hans nya kofta:

Det är Koftan Toftanäs, mitt första försök att sticka enfärgad knappkant och mitt första försök att sticka barnplagg av småskaligt producerat ullgarn (jag hade köpt en naturvit och en mörkgrå härva från Stinas Ull & Skinn i Odensvi).

Den fina rocken har pojkens mormor sytt.

I förrgår fick jag den här bilden från hans mamma. Han är ute och går utanför Färjestaden på Öland, och ni vet vilket sommarväder det har varit i några veckor nu, men han har gärna koftan på sig. Ni som stickar förstår hur glad jag blir — att ett plagg inte bara hamnar längst ner eller längst in i någon låda utan används ett halvår senare är ju hur fint som helst. Dessutom säger det väl något om hur bra det fungerar med ull?

Koftan Toftanäs

Josef, två år och fyra månader, i Koftan Toftanäs.

Nu har jag bestämt mig för att publicera beskrivningen till Koftan Toftanäs!

Den blev liggande ett tag, mest därför att jag var osäker på om det är smart att dela med sig av en modell stickad i såpass ovanliga garner som de jag använde. Provstickarna använde sådant som de hade hemma och fick lite olika resultat, bland annat lite för långa och alldeles för avsmalnande ärmar — men nu har jag byggt in några kontrollpunkter och extratips i beskrivningen. Egentligen är jag jätteglad att det går att använda ekologiskt och småskaligt producerad svensk ull till barnkläder! Och Josef som använder koftan trivs så bra i den!

Koftan Toftanäs

Ibland säger någon som inte stickar: ”Vad mycket du stickar!” Det kan bero på olika saker. En del tycker, och det är inte bara en känsla jag har utan faktiskt något som jag får höra ibland, att stickning är slöseri med tid. En del låter lite avundsjuka och fortsätter ”det har jag inte tid med”. Och en del låter bara glada.

Stickar jag mycket? Nja. Jag stickar i stort sett aldrig hemma (jag tittar aldrig på TV heller). Men jag åker ofta till min farfar, och den bussresan tar ungefär en timme enkel väg. Ibland läser jag ombord på bussen, lite oftare stickar jag. Och eftersom jag stickar små plagg som inte kräver någon beskrivning går det fort.

Toftanäs är ändhållplatsen på den busslinje som jag åker med när jag ska till min farfar, och eftersom den här koftan är stickad ombord på bussarna fick den heta så. Den är inspirerad av Lilla tuffing-koftan och av Inga-Lills krag- och halvvantelösa tröjvarianter av den modellen, och så har jag lagt till en finess som någon visade i en stickgrupp på Facebook för ett tag sedan: knapphålskanten har samma färg hela vägen trots att koftan är randig. Anna som har webbplatsen Billigt garn gav mig en ledtråd till lösningen för länge sedan när hon skrev att två olikfärgade garner ska gå i armkrok. Den liknelsen fungerade direkt i mitt huvud! Den kan vara mycket användbar när man stickar restgarnskoftor – man ser bara till att ha en liten boll av det första garnet kvar när man byter första gången. Jag tycker om att göra två tvåvarvsränder innan jag går över helt till nästa färg. Det ser liksom lite mer planerat ut på det viset, tycker jag.

Mest inspirerad är jag nog av fyra intervjuer som jag har gjort till den här bloggen: en med Kristina som har garnbutiken Umbra och som tycker att man ska använda miljövänligt ullgarn till barnkläder, en med Stina som säljer garn från egna får (det är från henne jag har köpt garnet till den här koftan), en med Gunilla som har många olika sorters ulldjur på sin gård i Vintrosa och som också berättade mycket om varför man ska använda ull, och en med Mats som har spinneri på Karlsbergsgården i Skåne och tar emot ull från små gårdar.

Koftan Toftanäs är stickad i tvåtrådig finull och i tvåtrådig Gotlandsull från Stina, båda obehandlade. Det vita tycker jag är mjukt, det grå kanske lite stickigare och faktiskt också lite tunnare. Men de barn som har provat den, och Josef som använder den nu, verkar trivas finfint i den!

Modellen bygger på Två trådändars-idén, och har man ett tillräckligt stort nystan klarar man hela tröjan med bara två trådar att fästa efteråt. Till mitt fina ullgarn från Stina har jag använt stickor nummer fyra, och har man inte det garnet så kan man prova med något annat som passar den stickgrovleken, till exempel Järbos garn Big Verona.

Den som vill att resårpartierna ska dra ihop sig lite mer kan sticka dem på stickor som är ett halvt eller ett nummer mindre.

Storlek? Josef som visar den på bilderna är två år och fyra månader.

Garn: Stinas tvåtrådiga finullsgarn och Stinas tvåtrådiga Gotlandsullgarn (eller motsvarande), en härva av vardera

Stickor: 4, en rundsticka med mjuk kabel (plus stickor nummer 3 eller 3½ av valfritt slag om du vill sticka resårpartierna på tunnare stickor)

Dessutom: en virknål till ärm-”sömmarna”, nål att fästa trådar med, sex knappar, sytråd och synål

Resår: sticka 2 rm, 2 am

Lägg upp 88 m på stickor nummer 4 eller nummer 3½ eller 3 (detta är kragens övre kant).

Varv 1–4: 5 rm, resår på 78 m, 5 rm.

Varv 4 (med första halvan av första knapphålet): 5 rm, resår på 78 m, 1 rm, maska av 2 m, 2 rm.

Varv 5 (med andra halvan av knapphålet): 2 rm, 2 omslag, 1 rm, resår på 78 m, 5 rm. Varv 6–8: som v 1.

Nu är kragen klar, och det är dags att börja på oket.

Om du har stickat kragen på stickor nummer 3 kan du byta till nummer 4 i och med det här varvet.

Alla ökningar är gjorda med vridna omslag (omsl, kallas i en del sammanhang halvslag), men öka gärna på något annat sätt som du tycker blir bra, till exempel med Tant Koftas nästan osynliga ökningar (en lutar åt vänster, den andra åt höger).

Varje ökningsvarv resulterar i 8 nya m.

Knapphålen hamnar bra med ett mellanrum på 16 v, tycker jag.

Varv 9 (första ökningsvarvet): 15 rm (detta blir första framstycket), 1 omsl, 1 rm (första raglanmaskan), 1 omsl, 16 rm (detta blir första ärmen), 1 omsl, 1 rm (andra raglanmaskan), 1 omsl, 22 rm (ryggstycket), 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 16 rm (andra ärmen), 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 15 rm (andra framstycket).

Varv 10: 5 rm, am tills 5 m återstår, 5 rm. Varv 11: *rm fram till raglanmaskan, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl*, upprepa detta tre gånger, rm tills 5 m återstår, 5 rm.

Upprepa varv 10 och 11 tills oket är tillräckligt långt – jag tyckte att det blev bra att avsluta oket på varv 36.

Glöm inte att göra knapphål med jämna mellanrum!

Nu är oket klart, och det är dags att sticka koftans ärmar. När delningsvarvet är klart har du stickat från framkant till framkant på koftan och stickat först den ena ärmen och sedan den andra.

Delningsvarvet, stickas från rätsidan (början): sticka fram till första raglanm, 1 omslag, sticka raglanm r, 1 omslag, sticka fram till andra raglanm, 1 omslag.

Vänd och sticka slätstickning på den första ärmens m, mellan de två första raglanm (sticka inte själva raglanm) i 3 v. Detta är början på den första ärmen, och från och med nu görs inte fler ökningar. Vill du ha en kedja av större m i kanterna, så att det blir enkelt att virka ihop ärmen sedan, så sticka sista m på varje v a, vänd på stickningen och lyft den r som start på nästa v.

Ärmens varv 5 (från rätsidan): 1 r (eller lyft 1:a m), 2 tills, sedan r v ut.

Fortsätt i slätstickning.

Ärmens varv 9: r tills 3 m återstår, 2 tills r, sticka sista m (a om du vill lyfta den som start på nästa v).

Fortsätt i slätstickning.

Upprepa v 5 på v 13, 21 osv och varv 9 på v 17, 25 osv. Jag gjorde minskningar regelbundet hela vägen, men när du tycker att ärmen är lagom vid för handleden kan du sluta med minskningarna och fortsätta i slätstickning.

När ärmen är nästan lagom lång (för mig blev det 52 v räknat från delningsvarvet) är det dags för mudden. Sticka resår med 2 r, 2 a i 14 v (använd stickor nummer 3½ eller 3 om du vill).

Maska av i resår.

Spara sista m och sätt den på en virknål. Vik ärmen med rätsidan inåt och virka ”sömmen” med smygmaskor eller fasta maskor upp till delningen. Sätt m på höger sticka och ta bort virknålen.

Delningsvarvet (fortsättning): sticka 1 rm (raglanmaskan), gör 1 omsl, sticka ryggstyckets m, gör 1 omsl, sticka 1 m (raglanmaskan), gör 1 omsl, sticka andra ärmens m, gör 1 omsl och sticka sedan denna ärm likadant som den första.

När virkmaskan är satt på höger sticka, sticka 1 rm (raglanmaska), gör 1 omsl och sticka andra framstyckets m.

Nu sticker båda ärmarna ut.

Sticka nu slätstickning med rätstickade kanter fram och tillbaka över de m som återstår, framstycke-ryggstycke-framstycke.

Behöver du byta garn, så gör det medan du fortfarande har några meter kvar av det första garnet.

Sticka de första 5 m på v med det första garnet, byt garn och sticka klart ett v från rätsidan och sedan avigvarvet fram till de sista 5 m.

Lägg garnerna om varandra och sticka de yttersta 5 m med det första garnet.

Ränderna på den här koftan är gjorda med 2 v i garn 2, 2 v i garn 1 och sedan fortsättning i garn 2.

Gör knapphål med jämna mellanrum.

Fortsätt tills koftan är nästan lagom lång (84 v från uppläggningen upptill blev lagom för mig).

Byt till stickor nummer 3½ eller 3 om du vill (fortsätt annars med stickor nummer 4). Sticka kantmaskorna räta som tidigare och däremellan resår med 2 r, 2 a i 14 v.

Maska av med 5 r, sedan resår tills 5 m återstår, 5 r. Fäst trådändarna och sy i alla knappar.

Den som vill kan såklart sticka båda knappkanterna i det första garnet. Det gjorde inte jag, men det skulle ju bli finare. Då får man stå ut med att hålla reda på tre trådar, och det skulle jag inte rekommendera för stadsbusstickning. Om någon av er har ett bra trick, hör av dig!

Tack Josef för att du lekte och fikade så tålmodigt medan jag tog mina bilder!

Värme när kylan kommer: mössor och lite mer

Redan förra veckan tog jag fram min underbara vinterkappa — så nu kan det vara dags för en inspirationslista med mössor och lite annan värme också!

Alla beskrivningar är gratis. Några finns här på bloggen, andra har jag gjort för Järbo Garns blogg.

Vinterpromenadsmössan stickade jag i Järbos garn Reflex, den grå färgen (eller ska vi säga den silvriga?). Den guppar numera fram på Brivibas Gatve, Rigas längsta gata, där det är hur mycket trafik som helst. Hoppas att alla bilister ser den glittra i mörkret och är rädda om min kompis.

Vinterpromenadsmössan är stickad på diagonalen i rätstickning och slätstickning.

Lite mer glamorösa vinterpromenadsmössan stickade jag också i Järbos garn Reflex, fast i den svarta färgen. Den är stickad på diagonalen, den med, och på det viset är det lätt att göra roliga ränder.

Sju pussars-setet består av mössa, halvvantar och värmekrage i Järbos garn Raggi. Mössan och halvvantarna är stickade med förkortade varv, alla tre modellerna är liksom vertikalt stickade.

Odensvimössan (förlåt den tråkiga bilden) är stickad på två håll, först vertikalt och sedan runt. Garnet som jag använde kommer från Stina i Odensvi.

Hjälpstickan-setet består av mössa, tumvantar, sockor och halsduk. Allt stickas fram och tillbaka på två stickor (eller fram och tillbaka på rundsticka).

Värme till vän eller främling-setet består av värmekrage, mössa, halvvantar och benvärmare som kan fungera som halvsockor. Enbart räta maskor, enbart räta stycken. Jo, det är sant!

Posibilitate-vantarna är stickade ”på tvären” och med förkortade varv. De är en av fyra halvvantemodeller som jag stickade i garner från Moeke Yarns, ett småskaligt holländskt-rumänskt garnmärke.

Skånevinter-vantarna stickade jag i ett glittrigt Raggi-garn från Järbo Garn.

Akvarellmössan är stickad i ett flerfärgat yllegarn från Moeke Yarns.

Och här är min handstickade version av den klassiska militärmössan Olles brorsa. Den är stickad i det näst tunnaste Gästrike-garnet från Järbo. Originalet, maskinstickat, ligger till höger.

***

Har du redan fyllt alla familjens och bekantskapskretsens behov av varma mössor, vantar, sockor och kragar?

Kom ihåg att du kan sprida massor av värme och glädje bland människor som du inte känner också! Frälsningsarmén, olika stadsmissionsorganisationer, olika kvinnojourer och andra organisationer som arbetar med att stötta kvinnor, Hela människan och många andra tar emot handstickat och delar ut det till människor som fryser och behöver värme och en personlig present.

Du kan förstås också vara med i studieförbundet Bildas satsning Sprid värmen!