Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Sticka

Nu har det blivit en kappa

Om det skulle föras någon form av statistik på den här bloggen så skulle det antagligen uppdagas att den absolut vanligaste starten på ett inlägg är ”Nu ska ni få se något fint!” — och då ska man veta att jag oftast håller mig i skinnet och försöker hitta på en annan inledning.

Men idag ska ni verkligen få se något fint!

Det började högst ordinärt när jag var på resa i England i februari. En av mitt livs vackraste resor hittills, men stickningen var verkligen precis som vanligt.

På stationen i Chesterfield.

Jag hade bestämt mig för att sticka två kappöverdelar i ylle för att sedan be två syvänner att på varsitt håll förvandla dem till kappor med vävd yllenederdel och foder. Klänningen Ulla, som jag gjorde för ett par år sedan, fick mig nämligen att komma på alla möjliga kombinationer av sytt och stickat.

Min teori var att om man stickar det som kräver mycket anatomi, så att man slipper sy det, så kan man sedan sy det som bara är raka stycken, så att man slipper lägga tid på att sticka det. Och det resonemanget hade naturligtvis varit poänglöst om jag inte dessutom hade tyckt att kombinationen blir så charmig.

Klar för avresa.

Såhär såg den ut när den var klar — en Två trådändars lilla kofta med den lilla skillnaden att efter ärmarna kommer direkt några varv resårstickning och sedan avmaskning.

Den här röda reste till Anna Sigrid Pettersson i Vallentuna. Hon är en mästarinna på textilt återbruk — en riktigt konsthantverkare. För ett tag sedan ställde hon upp på en intervju här på bloggen, och efter den stickade hon massor av Klänningen Ulla.

Överdel och begagnad rutig yllekjol i kiltstil. Foto: Anna Sigrid Pettersson

Hon kombinerade genast överdelen med några sparade knappar och en rutig yllekjol i kiltstil. Perfekt!

Hela kappan har samma viscosefoder, och så är det velour runt halsen och i ärmsluten. Foto: Anna Sigrid Pettersson

Anna Sigrid satsade på att vecka det rutiga ylletyget mot överdelen och sedan fodra hela kappan med riktigt fodertyg (det är inte använt tidigare, men Anna Sigrid hade det i sitt förråd). Halsringningen och handledskanterna fick ett mjukare foder.

Veck, veck, veck som på en klassisk rutig yllekjol. Det blir stiligt och stilfullt! Foto: Anna Sigrid Pettersson

Det här är en kappa till ett ganska litet barn — Anna Sigrid mätte och fick överdelen till 70–84 cl, och jag har inte mätt på riktigt själv, bara tänkt på en flicka som jag känner — så den fick en ganska kort nederdel också. Man kan tänka sig strumpbyxben och allväderskängor som sticker fram undertill eller hur?

Tre knappar. Foto: Anna Sigrid Pettersson

Överdelen har tre knapphål, och Anna Sigrid gjorde inte fler på nederdelen — de tre och de pampiga knapparna är det hela. Vackert tycker jag.

Anna Sigrid är så nöjd med resultatet, och ni kan ju gissa om jag också är det. Ser mycket fram emot att ta med den på fotografering nästa helg och låta en pappa eller mamma klä på någon liten som gillar rött.

Tack Anna Sigrid!

Och tack Susie som bjöd mig på ett par alldeles osannolika dagar i Peak District!

Foto: Susie Poole

Tro det eller ej, men det är jag som står där på klippan. Min fantastiska väninna Susie och jag skulle egentligen bara ses och hinna prata ordentligt, men hon kom på att vi kunde åka runt och prata i hennes bil och på vackra platser, och det gjorde vi. Och så satt jag i hennes familjs stora soffa och la upp röda maskor. Vilken början va?

Hjälpstickargrupp blev Årets Laholmare

Här tar Britt Gustafsson emot priset och berättar om sin stickgrupps arbete. Foto: Roland Höglund (lånat från Laholms Tidning)

Min väninna Jenni som bor nära Laholm skickade en länk till en artikel i Laholms Tidning häromdagen. Och vilken artikel!

Den handlar om utdelningen av priset Årets Laholmare, som har instiftats av Lions och som består av den klassiska jättechecken, ett offentligt firande och 7 500 kronor.

Årets Laholmare 2019 blev en hel grupp människor, minst 35 stycken — Sticka och skicka-gruppen!

Såhär står det i artikeln:

FÖR SEX ÅR SEDAN besökte [Britt Gustafsson] bokmässan i Göteborg. Hon gick till ett förlag på mässan med religiös litteratur hon brukar besöka då hon fick syn på boken ”Värma en liten” som handlar om att sticka och virka för bebisar. I samma veva hade hon läst ett reportage om fattiga kvinnor i fattiga länder som vira in sina nyfödda i tidningspapper eftersom de inte hade några kläder.

– Det grep mig hårt så jag tog mig hem och satte igång med mina stickor. När jag stickat 20 tröjor tänkte jag: Vad gör jag med dem? Skillnaden mellan liv och död för en nyfödd kan vara en mössa för huvudet så jag stickade 20 mössor också, säger Britt Gustafsson.

Det är så fint att få läsa om hur en bok har kunnat inspirera till något betydelsefullt.

Just den här boken är slut på förlaget sedan fem–sex år — det är den som flest frågar efter också … Men ibland dyker det upp något exemplar i en liten bokhandel på en mindre ort, och någon gång har jag fått veta att den finns på Bokbörsen eller i en second hand-butik också. Ser du den, så köp den — gärna åt mig om du inte själv vill ha den! Jag förmedlar den vidare till någon av alla som har frågat.

I slutet av artikeln står det såhär:

[Sticka och skicka-gruppens träff] är en social sammankomst. Det är många som inte haft så mycket annat annars som ser fram emot träffarna. Vi har väldigt roligt tillsammans och vi dricker också kaffe och har en kort andakt. Det fyller ett behov som alla har, att vara behövd. Man lyfter blicken från sitt eget och fokuserar på de som behöver oss. Det är roligt för många i gruppen har sagt att det gett dem en ny mening och det är det bästa betyg man kan få, säger Britt Gustafsson.

Påsarna har till exempel skickats till Tanzania, Ukraina, Sydafrika, Mocambique och Moldavien. Prispengarna på 7 500 kronor ska gå till sådant som föreningen inte kan framställa själva som två, säkerhetsnålar och garn.

Tänk vad mycket bra det blir av Lions pengainsats i år alltså!

Tack Jenni för länken! Och heja er, Britt och ni andra i gruppen!

Fotografering — är det någon som vill hjälpa till?

Den 18–19 maj har jag bokat en helg med min favoritfotograf, Magnus Aronson. Vi ska se till att en del av de modeller som jag har hittat på efter att jag gjorde Garnglädje, den senaste hjälpstickningsboken, blir riktigt fint fotograferade.

Min kusin Sofias son Marcus i Koftan Carl Wilhelm. Foto: Magnus Aronson

Faktum är att vi gjorde en sådan fotograferingsdag i Gamla Uppsala för drygt två år sedan. Det var en liten testraket — och månaden efter gick min hårddisk sönder, och jag blev av med alla beskrivningsfiler och alla bilder som jag hade tagit själv. Magnus underbara bilder fanns kvar, men jag tappade modet och har ägnat många, många timmar åt att leta upp filer i e-postmeddelanden och rekonstruera här och där. Allt har inte gått att få fram, och mina bilder är borta, såklart.

Min kusins väninna och hennes son i Lilla Tuffing-tröjan med knappar på sidan av kragen och på axeln. Foto: Magnus Aronson

Men nu har jag samlat ihop lite nytt mod, och det beror mycket på Magnus och på att en av mina bröder och hans familj har lovat att ställa upp som fotomodeller tillsammans med sina vänner och ha oss hemma hos sig. Jag hoppas att vi ska få en ljus himmel och mycket glatt humör så att vi hinner med allt och fortfarande är vänner när söndag kväll kommer!

Men en knasig sak är att jag har gett bort så mycket av det jag har stickat. Det finns inte kläder att fotografera! Eller: det finns massor av kläder att fotografera, men en del modeller saknas.

Så nu tänkte jag fråga om det är någon som vill låna ut sina händers verk till fotograferingen. Jag kan lämna dem vidare till en bra insamling sedan, om någon vill det, och annars är det bara att sätta en tydlig lapp på ett osynligt ställe i plagget (insidan av mudden till exempel) så att jag kan posta det tillbaka till rätt person när vi är klara.

Här är modeller som jag gärna lånar:

  • Två trådändars lilla kofta
  • Två trådändars lilla väst
  • Två trådändars lilla tröja
  • Två trådändars lilla slipover
  • Två trådändars lilla tröja med knappar på axeln
  • Två trådändars lilla asymmetriska kappa (Annikas och Ann-Christins modell)
  • Koftorna från Två systrars lilla koftkalas (Annikas och Ann-Christins modeller)
  • Baraettendanystanvästen
  • Två trådändars lilla asymmetriska kofta (tröja och/eller slipover vore också fint, om någon har)
  • Asymmetriska koftan
  • Två systrars lilla rätstickade omlottkofta (Annikas och Ann-Christins modell)
  • Femtimmarsmodellerna (kofta och tröja med och utan knappar)
  • Treochenhalvtimmesmodellerna (väst och slipover med och utan knappar)
  • Haklappskoftan
  • Klänningen Aluna
  • Klänningen Ulla (vi har jättefina bilder av den, men det vore roligt med fler färgställningar)
  • Leons luvkofta
  • Värme till främling-setet (eller delar av det)
  • Hjälpstickan-setet (eller delar av det)
  • Odensvimössan
  • Ragnhildvästen
  • Ragnvaldsslipovern
  • Ryska skarvarnas väst
  • Bisonkoftan
  • Tröjan Videdal
  • Koftan Lilla Tuffing
  • Tröjan Lilla Tuffing (Ingrids modell)

Nu låter det kanske som om jag inte har något alls — det har jag, men det vore finfint att få komplettera med något av allt detta!

Skriv till mig i kommentarfältet eller i ett e-postmeddelande (annabraw[snabel-a]gmail.com) ifall du vill skicka något, så ska du få min adress!

Typisk fjärrvärme, och extra vacker

Den här sjalen stickade min väninna Ita till mig för flera år sedan.

Så många timmars arbete bara för min skull!

Den passar extra bra när jag sitter hemma hos mina föräldrar och arbetar, för jag tycker ofta att det blir lite för kallt där. Utom när jag sitter precis bredvid någon av de underbara kakelugnarna, såklart.

Och så kan min mamma också använda den när jag inte är där.

Det finns massor av duktiga stickare i Lettland, där Ita bor, och som jag har förstått det stickar många uteslutande i ull. Den här sjalen är så underbart varm, och jag tycker så mycket om mönstret. Visst är det vackert?

Jag har bara skickat småsaker till Ita — och tagit med, för vi har gått till Frälsningsarméns högkvarter och levererat babykoftor, mössor och annat från både mig och andra när jag har varit där.

Och så får jag något så stort, något som är stickat bara till mig! Det är egentligen en helt otrolig present.

Jag har ju haft ”Fjärrvärme” som titel på många stickföredrag, och det här är verkligen fjärrvärme. Dessutom extra fin. Och på det viset extra varm.

Drömklänning

Av Posted on Inga taggar 0

Den här bilden fick jag häromdagen från mamman till flickan som har ritat den. Den föreställer flickan (fem år) och hennes lillebror (tre år) när de dansar disco. Hon har dansat under en discokula på sin förskola, och nu önskar hon väldigt mycket att hon hade en hemma, så det är en drömbild.

Men klänningen som hon har på sig finns inte heller i verkligheten. Inte än.

Jag har stickat två klänningar till henne tidigare, och hon har använt dem väldigt mycket, så nu undrar jag om jag inte borde sticka en regnbågsklänning också. Ska jag göra det? Det vore roligt att försöka få till de färger som hon har valt och att göra ganska breda ränder. Inget flerfärgat garn alltså.

De två tidigare klänningarna stickade jag i akrylgarn för att de inte skulle hamna i ”svåra att tvätta, så vi använder inte dem”-lådan. Den här gången skulle jag gärna vilja sticka i något naturmaterial.

Allt detta tål att fundera på. Men inspirerad blev jag!

Drömstickning

Av Posted on Inga taggar 0

Inatt drömde jag om en stickning med rundsticka och utbytbara spetsar. Redan det är ju ett varningstecken, eller hur?

Men en av spetsarna var avbruten, och det var den som jag skulle sticka med. Jag funderade lite, skruvade loss dem och bytte plats på dem. Att ha en bruten spets på vänster är ett mycket mindre problem (det vet jag från en resa, i vaket tillstånd, när jag stickade klart en klänning runt runt med bruten vänsterspets).

Sedan fick jag byta plats på dem igen när jag skulle vända. Jag var mycket nöjd med min lösning.

Tips från min snurriga drömvärld till alla er som mest stickar i vaket tillstånd!