Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Sticka

Typisk fjärrvärme, och extra vacker

Den här sjalen stickade min väninna Ita till mig för flera år sedan.

Så många timmars arbete bara för min skull!

Den passar extra bra när jag sitter hemma hos mina föräldrar och arbetar, för jag tycker ofta att det blir lite för kallt där. Utom när jag sitter precis bredvid någon av de underbara kakelugnarna, såklart.

Och så kan min mamma också använda den när jag inte är där.

Det finns massor av duktiga stickare i Lettland, där Ita bor, och som jag har förstått det stickar många uteslutande i ull. Den här sjalen är så underbart varm, och jag tycker så mycket om mönstret. Visst är det vackert?

Jag har bara skickat småsaker till Ita — och tagit med, för vi har gått till Frälsningsarméns högkvarter och levererat babykoftor, mössor och annat från både mig och andra när jag har varit där.

Och så får jag något så stort, något som är stickat bara till mig! Det är egentligen en helt otrolig present.

Jag har ju haft ”Fjärrvärme” som titel på många stickföredrag, och det här är verkligen fjärrvärme. Dessutom extra fin. Och på det viset extra varm.

Drömklänning

Av Posted on Inga taggar 0

Den här bilden fick jag häromdagen från mamman till flickan som har ritat den. Den föreställer flickan (fem år) och hennes lillebror (tre år) när de dansar disco. Hon har dansat under en discokula på sin förskola, och nu önskar hon väldigt mycket att hon hade en hemma, så det är en drömbild.

Men klänningen som hon har på sig finns inte heller i verkligheten. Inte än.

Jag har stickat två klänningar till henne tidigare, och hon har använt dem väldigt mycket, så nu undrar jag om jag inte borde sticka en regnbågsklänning också. Ska jag göra det? Det vore roligt att försöka få till de färger som hon har valt och att göra ganska breda ränder. Inget flerfärgat garn alltså.

De två tidigare klänningarna stickade jag i akrylgarn för att de inte skulle hamna i ”svåra att tvätta, så vi använder inte dem”-lådan. Den här gången skulle jag gärna vilja sticka i något naturmaterial.

Allt detta tål att fundera på. Men inspirerad blev jag!

Drömstickning

Av Posted on Inga taggar 0

Inatt drömde jag om en stickning med rundsticka och utbytbara spetsar. Redan det är ju ett varningstecken, eller hur?

Men en av spetsarna var avbruten, och det var den som jag skulle sticka med. Jag funderade lite, skruvade loss dem och bytte plats på dem. Att ha en bruten spets på vänster är ett mycket mindre problem (det vet jag från en resa, i vaket tillstånd, när jag stickade klart en klänning runt runt med bruten vänsterspets).

Sedan fick jag byta plats på dem igen när jag skulle vända. Jag var mycket nöjd med min lösning.

Tips från min snurriga drömvärld till alla er som mest stickar i vaket tillstånd!

Dubbelexperiment

Det går inte särskilt fort för mig med stickandet — men i onsdags flyttade jag över ansvaret för färdigställandet av två plagg från mig till två andra!

Jag har haft en idé ett tag: kappor i ganska små barnstorlekar med koftöverdel, vävd nederdel och samma foder i hela kappan. Visst skulle det kunna bli fint? Inte superpraktiskt, men fint.

Nu är experimentets andra fas påbörjad: en blå och en röd överdel har åkt med posten till Ulla i Uppsala och till Anna Sigrid i Vallentuna. Båda syr otroligt mycket, och båda har sytt ytterkläder till barn. De har olika stilar och olika idéer, så det ska bli spännande att se om det blir något av den här idén och i så fall vad.

För ganska många år sedan fick jag två långa vävda band i vad jag uppfattar som ylle av min faster som hade fått dem i Finland i något sammanhang. Jag har sparat dem i en gammal äggostform tillsammans med handvirkade spetsar som jag har fått från andra håll. Nu kanske de kan komma till användning? Jag ser framför mig att man kanske skulle kunna använda ett band för att täcka skarven mellan det stickade och det sydda, eller täcka knapphålskanten med det.

Men nu beror allt på vad Ulla och Anna Sigrid ser framför sig — så vi får se!

Om någon annan vill prova att göra ett kappexperiment kan det ju vara roligt att veta vad jag har gjort: jag har stickat Två trådändars lilla kofta i ett finskt raggsocksgarn och med stickor nummer 4½. När ärmarna var klara stickade jag några varv resårstickning från framkant till framkant och maskade av.

Det finns några andra idéer om vad man kan göra och vad jag borde ha gjort. Kanske lyckas jag förverkliga dem och visa dem lite senare. Men först förhoppningsvis den här varianten och dess vägar vidare i Uppsala och Vallentuna!

Handled till handled

Kofta stickad från handled till handled. Foto: Sandnes Garn

Igår kom det ett meddelande igen:

Hej Anna!
Jag såg handled-till-handled-koftan på bloggen men hittar inte mönstret. Har du nån aning om var jag kan hitta det? Alltid kul med nya mönster.

Hälsningar,

Carina

Handled-till-handled-koftan är bara en av alla otroligt många modeller som tappade sin beskrivningslänk vid en bloggflytt för ett par år sedan, men eftersom den är lite speciell har flera frågat efter den. Och jag brukar minnas ganska mycket, men just den har varit helt bortflugen ur mitt huvud. Var hittade jag den? På engelska heter sådana modeller cuff-to-cuff, men det enda jag kom ihåg var att den beskrivning som jag hade hittat INTE hade något speciellt namn på svenska. Irriterande!

När Carinas meddelande kom mindes jag plötsligt var den fanns. Här på Hemmets Journals webbplats, lustigt nog! Så här kommer länken igen. Och visst är det en fin modell?

Mössor mot hypotermi

Det har börjat komma paket till Marita Hasselberg, sjuksköterskan som ska till Nkinga och har bett om hjälp med mössor till de för tidigt födda barnen där!

En dags paketöppning. Foto: Marita Hasselberg

Häromdagen skickade Marita en bild till mig när hon hade öppnat den dagens fem paket. Är det någon av er som känner igen något av innehållet? Det är både sydda och stickade mössor och kanske någon virkad också.

Flera har frågat om Marita ska åka fler gånger och kan ta med sig fler mössor då.

Marita är en av Skandinaviska Läkarbankens volontärer, och de har sina vanliga tjänster i Sverige, Norge och Danmark (några finns i Finland också), och de flesta åker ut en gång om året eller mer sällan — de tar sex veckor av semester och ofta också övertid för att kunna göra sin insats.

Så jag tycker inte att man ska vänta på just Maritas nästa resa — men man kan absolut fråga om någon mer volontär har möjlighet att checka in en extra väska och ta med den till ett sjukhus där personalen vill ha mössor till barnen. Erikshjälpen/Human Bridge och flera andra organisationer tar också emot spädbarnsmössor och andra kläder hela tiden och ser till att de kommer till platser där de behövs.

Så länge som man stickar mjuka, lättskötta spädbarnskläder med bra passform kommer det nog alltid att finnas sjukhuspersonal som gärna tar emot dem. Det gäller bara att hitta bra färdvägar för kläderna!

Fortsätt sticka! (Detta är också en hälsning till min mamma, som är född i Tanzania och som just har börjat sticka en mössa som Marita ska få ta med sig! Kram till dig, kära Karin!)