Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Sticka

Tävling: Vinn Stina Tiselius bok Sticka till dig själv!

Minns ni att jag skrev om Stina Tiselius bok Sticka till dig själv när den kom och att jag också fick intervjua Stina?

Anna som arbetade på Stinas förlag, Ordalaget, då föreslog att vi kunde göra en tävling också — det har jag ju gjort ibland tillsammans med förlag som ger ut fina stickböcker. Och sedan rullade skolåret över mig (jag började arbeta heltid som klasslärare förra hösten) och den idén är inte den enda fina idén som jag har slarvat bort under det senaste året, tyvärr.

Men nu! Annas efterträdare Sandra var genast med på en tävling när jag föreslog att vi kunde göra en nu.

Så här kommer den!

Stinas bok är tänkt som en specialpresent till alla stickare som mest stickar åt andra — det kan väl vara dags att ge sig själv något av värmen och allt det vackra ibland? Så de flesta modellerna i boken är sådana som passar vuxna kvinnor. Man behöver inte vara så särskilt traditionsbunden eller fördomsfull för att erkänna och inse att de flesta som stickar ingår i den gruppen. (Och det är naturligtvis roligt med alla som bryter det mönstret.)

Det finns tröjor, koftor, mössor, halstuber, sjalar, vantar och halvvantar.

Tre exemplar av boken finns det i den här lilla tävlingen.

Och frågan som man får svara på om man vill vara med den här gången är:

Vad tycker du så mycket om att sticka just nu att du gärna skulle sticka det både åt dig själv och åt en vän?

Har du fastnat för Pyttipannasjalen? En reflexmössa? Eller för Riddaritröjan eller Sirikoftan (för övrigt skapad av en av mina gamla fiolelever, Linnea)? För ett par enkla vantar? Eller för Maja Karlssons Head in the Clouds-mössa? Eller för vackra handledsvärmare?

(Vinner du boken kommer du att upptäcka mängder av nya modeller, alla designade av Stina!)

Du får vara helt realistisk (kanske till och med sanningsenlig) eller drömma om du vill!

Skriv ditt svar senast på Lucia-dagens kväll, så låter jag en slumpvalsmaskin dra tre vinnare sedan!

Dags att sprida värmen igen

Här i Skåne har det hunnit bli ordentligt kallt, och när jag var i Västmanland och Närke förra helgen kändes det verkligen som vinter. Fram till för kanske två veckor sedan sprang jag mellan husen på min arbetsplats utan ytterkläder — nu skulle jag inte få för mig att prova.

Och om jag fryser i min fantastiska vinterkappa, hur kallt ska det då inte vara för människor som av en eller annan anledning inte har alla vinterkläder de behöver?

Magdalena Swahn. Foto: Bilda

Efter en inspirationsdag som jag hade i Huskvarna för ett par år sedan bestämde sig Magdalena Swahn som är verksamhetsutvecklare på studieförbundet bilda för att starta satsningen Sprid värmen. Det är ganska enkelt: hon har ordnat en etikett som man kan skriva ut och, om man vill, laminera, och den fäster man sedan med snöre eller säkerhetsnål på en halsduk, en mössa eller ett par vantar som man vill ge bort.

Sedan går man ut på stan och letar upp en bra ge-bort-plats. För halsdukar är det lätt: man kan knyta dem runt busshållplatsskyltar och lyktstolpar, till exempel. Mössor kan man sätta på lägre stolpar eller på statyer. Vantar får gärna sitta ihop med en tråd, och så sätter man den ena vanten på en lagom hög och smal stolpe eller på en staty som sträcker fram en lagom stor hand — men man kan också ta med sig garn och knyta fast paret ungefär som en halsduk.

En del har frågat om poängen med att ge på det här viset, särskilt om poängen med att ge flera timmars arbete utan att veta att någon kommer att ta vara på det.

Det är ju en relevant fråga, och här är några tips:

* tänk på hur många fler som nås av den värmande tanken på det här viset — många som inte alls behöver det du har stickat kommer antagligen att lyfta på lappen och läsa och sedan gå vidare med en lite annorlunda blick

* Magdalena föreslår också (läs en bit ner här) att man bjuder in asylsökande och sfi-studerande till stick-och-språkcefé och arbetar med värmen tillsammans

* är man en grupp som stickar kan man göra utdelningen/upphängningen till en manifestation i sig — till exempel fästa plagg vid alla lyktstolpar, stuprör eller busshållplatsstolpar utmed en viss gata där många rör sig (och kanske ha kaffeutdelning en stund också, med kaffe till vem som helst)

* tvekar man inför att ge bort mycket arbetade plagg kan man köpa fina ”gatuplagg” på second hand och ge det man själv har stickat till Hjälpstickan, som förmedlar det till människor som behöver

Idén var såklart inte min från början. Jag hade sett den i flera TV-reportage på webbplatser och också på många bilder.

I Malmö gjorde Skåne Stadsmission en liknande satsning på Gustav Adolfs torg i december förra året, en så kallad Wall of Kindness:

Foto: Skåne Stadsmission

Såhär presenterade de den:

Ta en jacka du behöver – ge en jacka du har över

I samarbete med Malmö stad så presenterar vi en vägg av vänlighet på Gustav Adolfs torg. Idén kommer från Iran och den går ut på att främja stadens eget kretslopp av vänlighet i form av skänkta kläder.

På denna vägg fokuserar vi på vinterjackor. Du kan hänga en jacka som du inte behöver längre eller ta en om du är i behov.

Design och utförande är skapat av vårt eget återbruksmärke REMAKE.

En av de uppmärksammade anonyma kläder-på-träd-kampanjerna ägde rum i Boston i USA 2015 — läs om den här! Och en kampanj som spred sig snabbt och hade egen Facebook-sida samma år var Chase the Chill som man kan läsa om till exempel här.

En av de fina sakerna med den här idén är att det verkligen bara är att sätta igång. Det är så enkelt. Så om du känner dig inspirerad nu, varsågod! Gör det!

Tävling (igen!): Vinn garn och mönster till Majas Stjärnerand-vantar

Idag har jag en riktigt underbar liten nyhet att dela med mig av!

För ett par veckor sedan hade jag ju en tävling med Maja Karlssons bok Trettiofem vantar, och det var många, många som ville vinna den. Grattis till er tre som gjorde det!

Ungefär samtidigt bläddrade jag igenom Järbo Garns senaste Inspiration-tidning och insåg att alla ni som tävlade antagligen skulle bli lika förtjusta i det Maja-vantmönster som fanns där, Stjärnerand.

Inspiration är en gratistidning som många har chansen att hämta hos någon återförsäljare — men alla har ju inte en sådan i närheten, och på en del ställen tar den slut snabbt. Så jag frågade Kalle på Järbo Garn om jag kunde få göra en minitävling med några exemplar.

Han hade en ännu bättre idé: han föreslog att vinsten kunde få bli tidning och garn till vantarna!

Tidningen innehåller, förutom Stjärnerand-mönstret, Majas flätstickningsskola! I den finns också mönster till en julig barntröja och flera andra gratisbeskrivningar.

Den vackra vanten stickar man i naturvitt och mörkgrått tvåtrådigt yllegarn, Järbo Gästrike.

Tre paket med tidning och garn har jag, och tävlingsfrågan den här gången blir såhär:

Vad brukar du göra för att värma händerna när det blir kallt ute?

(Temugg? Varm choklad-mugg? Elementet? Vantar inomhus? Spola dem i varmt vatten? Be en vänlig familjemedlem att gnugga dem? Klappa katten?)

Svara före tisdagen den 20:e, så använder jag en slumpmaskin för att hitta tre vinnare sedan!

Ett nytt Sticka och skicka-projekt: Newland i Tanzania

Nu lanserar Hemmets Journal och garnföretaget Svarta Fåret ett nytt Sticka & skicka-projekt: Newland i Tanzania!

Det presenterades häromdagen med en intervju med hjälpstickerskan Britt-Marie Ekström i Oxelösund. Hon berättar om sitt stickintresse och sitt engagemang, och intervjun går att läsa här också.

Om Newland skriver Hemmets Journal såhär:

Det här är Projekt Newland i Tanzania

Projektet startades 2017 av Svarta Fåret AB – ett grossistföretag inom garn&broderi med över 500 butiksåterförsäljare i Sverige, Norge, Danmark och Finland.

Det är ett skol- och hälsoprojekt som drivs på plats i Newland, Tanzania. Genom försäljning av garnet Moshi eller Kilimanjaro ges barn möjlighet att gå i skolan, samt få en hälsosammare fritid med sjukvård.

1 januari 2017 började 20 barn i Newlandskolan. De har fått skolan betald, försetts med skoluniformer, skolväskor och sjukvårdsförsäkring. Målet är att säkerställa skolgång till cirka 100 barn upp till klass 9.

Nu kan alla som älskar att sticka samtidigt göra en enorm skillnad för några av dem som har de svårast. Du bidrar automatiskt till projektet ­genom att köpa garnet Moshi eller Kilimanjaro då tre kronor per nystan går dit. Vill du även vara med och skicka stickade plagg i Moshi ser Svarta Fåret till att dessa kommer på plats.

Så kan du också hjälpa till!

Nu drar vi på Hemmets Journal igång vår populära satsning Sticka och skicka igen! I samarbete med Svarta Fåret stickar vi denna gång till Projekt Newland, Svarta Fårets skol- och hälsosatsning i Tanzania.

Sticka och skicka pågår till den 28 februari 2019. Målet är att samla in stickade plagg som värmer från er läsare: mössor, tröjor, halsdukar och annat.

Skicka gärna med en hälsning på engelska som berättar vem som stickat och skickat just detta plagg. Det du skickar gör stor skillnad.

Obs! En del stickade paket kan komma att skickas till biståndsprojekt i andra länder.

Hit skickar du dina stickade plagg:

”Projekt Newland”
Svarta Fåret
Elementvägen 2
437 36 Lindome

***

Den här gången har jag inte varit med alls i planeringen av projektet, så jag kan inte svara på några frågor om det, men jag vidarebefordrar dem gärna ifall ni ställer dem i kommentarfältet här!

Majas vantar

En del av er har säkert redan skaffat Majas nya bok — men ni som inte har det: titta noga här!

Maja heter Karlsson i efternamn och är en av mina bästa stickvänner. Vi lärde känna varandra liksom från två håll samtidigt när Femtimmarskoftan var ganska ny, och sedan har vi setts så ofta vi har kunnat och pratat mycket med hjälp av bokstäver och paket. I somras hade vi ett par dagar tillsammans i Arvika och hann prata om garnvärldens vindlande vägar och hälsa på i den fina garnaffären Lydias och (tillbaka hemma hos Maja) utforska en hel flyttlåda med överblivet garn — eller rättare sagt: vi hann bara precis börja.

Jag berättar det här så att ni ska veta att jag inte är ett dugg objektiv när jag skriver om Majas nya bok. Sticka svenska mönster, som hon gjorde för ett par år sedan, blev ju en stor succé (min väninna Itas man kallar den Swedish Monsters …), och jag skulle vilja påstå att Trettiofem vantar är ännu finare.

(Ingen anledning att oroa sig: det är trettiofem par, inte trettiofem enkelvantar.)

Såhär ser den ut. Folkloreton direkt, och det är alldeles rätt, men den innehåller vantar i många olika stilar.

Beskrivningarna är en blandning av rutdiagram och textbeskrivningar, mest beroende på vad som är mest praktiskt, och alla 35 vantarna är stickade i en och samma storlek, en medelstor kvinnohand. Garnerna kommer från olika håll. Den som vill sticka större eller mindre kan experimentera med garnbyte eller helt enkelt gå upp eller ner ett halvt nummer i stickstorlek.

Det är INTE lätt att välja några favoriter, men jag tycker att ni måste få se något av inlagan, så jag har gjort mitt bästa.

De här naturvita och gröna vantarna kallar Maja Herbarium, och de har muddar i ett slags mönsterresår och är sedan tvåfärgade med enfärgade tummar.

De senaste åren har jag insett att flerfärgsstickade vantar inte bara är vackra och krångliga att sticka utan också varmare än enfärgade slätstickade. Det här mönstret är såpass ”tätt” att det inte blir några långa trådar som man kan fastna i på insidan — extra bra.

Vantarna Allmoge har istället mönstrade handledskanter, och det är ju också hur vackert som helst, eller hur? Fyra färger samtidigt, men bara två i taget, och bara pyttepyttelite av den ockrafärgade.

Här är ett par andra tvåfärgsvantar, och de här har mönstrade tummar också. ”Utsidan” av handen har ett lite större mönster, och ”insidan” är småmönstrad.

Trasmatta-vantarna är kanske bokens charmigaste? Jag har alltid försökt undvika de tvåfärgade ränderna när jag har gjort rätstickade modeller, men här har Maja gjort en poäng av att vända avigsidan ut, så att säga, och blandat den med slätstickning.

För den som vill prova många olika sätt att sticka vantar — kiltummar, instickade tummar, indiska tummar som går halvvägs in i handflatan, mönstrade tummar, och så vidare, och så vidare, och olika sorters muddar — är den här boken säkert början till tusen nya idéer. Men bara att sticka Majas 35 modeller kommer att hålla de flesta av oss sysselsatta ett tag.

Maja och Bonnier Fakta har lovat mig tre exemplar till en tävling här på bloggen.

Så nu är frågan: vem vill du sticka vantar till nu i höst, inför vintern? Dig själv, någon i familjen, närmaste församlings diakoniverksamhet, en Frälsningsarmén-kår, en insamling till ett annat land?

Svara före fredag, så tar jag hjälp av en slumpmaskin och drar tre vinnare då!

Berätta gärna för andra om tävlingen genom att sprida den på Facebook och andra håll!

Fina presenter

Kan det vara så att jag tog en bild och glömde att visa den?

Det här paketet kom från min väninna Ita i Riga någon gång förra året. Lettiskt ullgarn, musik av Eriks Esenvalds (förlåt att jag inte lyckas få med specialtecknen!) och ett brev. Ibland får man bli extra glad!

Eriks Esenvalds är en lettisk kompositör som har gjort stor succé i hela den västerländska körvärlden och antagligen i Asien också — jag upptäckte honom ganska sent men tack vare en amerikansk universitetskör som sjöng tillsammans med Sofia kammarkör i Sofia kyrka i Stockholm för ett par år sedan.

Det här stycket sjöng den amerikanska kören utspridd på kyrkans läktare:

I det här stycket sjöng en väninnas väninna solo:

Och det lettiska garnet … det är så fint att det fortfarande ligger och väntar på att den perfekta idén ska dyka upp i mitt huvud.

När jag var i en av de stora lettiska garnbutikerna fick jag veta att det garn som är allra bäst att använda om man vill sticka de lettiska vantarna är identiskt med det som säljs på Klippan Yllefabriks fabriksförsäljning. Klippan Yllefabrik tillverkar massor till sina yllefiltar (i Lettland), och samma kvalitet använder de lettiska vantstickarna. Tyvärr kan man inte beställa Klippan-garnet — man måste åka till fabriksförsäljningen, och det är inte ett fast sortiment som finns där, utan vad som ligger i hyllorna beror på vad som har blivit över. Men om man har tur kan man plocka ihop stora färgskalor, och det är så billigt att man skäms. Jag missade öppettiderna när jag var i Klippan för ett par år sedan men hoppas kunna ta mig dit snart. Ett tips!