Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Sticka

Omtänksamma mösstickare

Det har börjat komma bilder från stickare som har kommit igång med Mössan Omtanke. Så roligt!

Annika började med en turkos …

… och fortsatte genast med en syrenlila.

Gunbritt, som arbetar mycket för Hjälpstickan, skriver:

Mycket bra modell. Sitter bra men jag fick lägga till några varv på kullen annars kröp den upp på örat. Är kanske inte rätt garn. Stickat med 4 1/2. Hade ingen rundsticka men det gick utmärkt med strumpstickor. Blir nog en favorit för Hjälpstickan.

Såhär hög gjorde Gunbritt sin.

Och Ann-Christins mamma ville inte sticka runt, så det blev fram och tillbaka på rundsticka hela vägen istället, och så ska det bli en söm mitt bak.

Tack allihop! Roligt att se att modellen fungerar!

Mössan Omtanke

Av Posted on Inga taggar 2

I minst ett par år fanns den här mössan inuti mitt huvud innan jag, långt hemifrån och med bara udda nystan kvar, satte igång med att förverkliga den vid nyår. Det första exemplaret blev en ganska liten barnstorlek i ett naturvitt ullgarn från Stina i Odensvi. Lustigt nog fungerade idén direkt – jag behövde inte ändra något alls. Nu använder min yngste gudson Samuel den, och jag inser att jag inte tog någon bild innan jag la den i ett kuvert och skickade den till hans storasyster Lovisa, men min mamma som träffade honom häromveckan säger att den såg ut att sitta perfekt.

Sedan dess har jag stickat sex exemplar till och fått en del kommentarer på Online Stickcafé. En stickarkollega där skickade en länk till en beskrivning som återskapar en mössa som är mer än 120 år gammal och som resulterar i en modell som är väldigt lik min! Där fick jag. Men det fanns några små skillnader på den dubbelvikta resåren, och den äldre mössan har liksom öronlappar, och jag hade faktiskt inte sett någon mössa som liknade den här när jag började, så jag publicerar min modell ändå.

Först konceptet:

En lång rätstickad remsa som når hela vägen runt huvudet fästs ihop till en cylinder och viks dubbel. Genom båda långsideskanterna plockar man upp maskor, och sedan stickar man mössans kulle med dem.

Remsan är lite bredare vid uppläggningskanten (i nacken), blir lite smalare framför örat, är smalare över pannan, blir bredare vid andra örat och möter uppläggningskanten i nacken igen.

När jag har gjort sådana här vrid-och-vänd-modeller tidigare har en del stickare blivit förtjusta och andra nästan förtvivlade och lite arga. Det är svårt att förklara vridandet och vändandet med ord! Så den här gången tänkte jag försöka mig på en bildbeskrivning. Vi får väl se om det hjälper!

När man har stickat en mössa och sett tydligt hur konceptet fungerar är det lätt att justera storleken och proportionerna. Här skriver jag hur jag har gjort – om det skulle bli så att resultatet inte blir användbart för någon i din närhet, så ge mössan till någon stadsmission/Frälsningsarmén/Hela människan som behöver mössor i många storlekar, eller repa upp den och justera måtten!

En liten extra poäng, fast helt oviktig egentligen, är att mössan stickas med enbart räta maskor.

Till en mössa i en medelstor vuxenstorlek behöver man: 100 g Järbo Raggi eller motsvarande, en rundsticka 4½ med mjuk kabel (jag skulle föreslå 60 cm kabel, men det spelar inte så stor roll) och en virknål i ungefär samma grovlek (det går att klara sig utan virknålen, men jag tycker att det går snabbare med den) plus naturligtvis en nål att fästa garnändar med

Lägg upp 30 m och sticka 40 v rätstickning.

Nu börjar hoptagningarna som formar kurvan framför örat:

Sticka 12 r, sticka ihop m 13 och 14 r, sticka 2 r, sticka ihop m 17 och 18 r, sticka resten av v r.

Sticka nästa varv r.

Sticka 11 r, sticka ihop m 12 och 13 r, sticka 2 r, sticka ihop m 16 och 17 r, sticka resten av v r.

Fortsätt att minska på vartannat v på detta sätt tills det är 20 m på stickan.

Sticka 66 v r – på den här bilden har jag kommit en bit på det partiet (och bilden är också en hälsning från en trottoar i Rom där jag stod och väntade på en buss under en konfirmandresa i februari).

Nu börjar ökningarna som formar kurvan framför andra örat:

Sticka 8 m, öka 1 m genom att sticka i både främre och bakre maskbågen i m 9, sticka 2 r, öka 1 m genom att sticka i både främre och bakre maskbågen i nästa m, sticka r varvet ut.

Sticka 1 v r.

Sticka 9 m, öka 1 m genom att sticka i både främre och bakre maskbågen i m 10, sticka 2 r, öka 1 m genom att sticka i både främre och bakre maskbågen i nästa m, sticka r varvet ut.

Fortsätt öka på vartannat varv på detta vis tills det är 30 m på stickan igen.

Sticka 40 v rätstickning.

Nu ser stickningen ut såhär (och bilden är tagen inne på en Mc Donald’s-restaurang dit vi gick den kväll när vi hade bråttom – annars åt vi faktiskt alla luncher och middagar på helt kedjelösa restauranger, och det blev inte dyrt, och det var väldigt trevligt!).

Dags att ta fram virknålen!

Lägg uppläggningskanten mot stickan och sticka ihop kanterna samtidigt som du maskar av – alltså, dra garnet genom både maska och uppläggningskant för att få en ny maska som du sedan maskar av som vanligt.

Jag tycker att det fungerar bra att ha uppläggningskanten framför stickan, men gör det som är enklast för dig!

Till slut har du en enda maska kvar på virknålen och inga på stickorna.

Såhär ser det ut då. En cylinder som har ett smalare och ett bredare parti. (Trottoarväntan igen.)

Vik den dubbel med den avmaskade kanten inåt.

Sätt den enda maskan på stickan.

Börja plocka upp maskor, en för varje ”rilla” (två varv), genom båda lagren. Använd virknålen om du vill – annars går det nästan lika lätt med bara stickan.

Plocka upp maskor hela vägen runt.

Sticka slätstickning runt, runt, och flytta kabelns ögla ibland så att du hela tiden kan sticka bekvämt. (Det här är samma nystan och samma stickning, men bilden är tagen inomhus, så färgen blev helt annorlunda.)

Sticka sammanlagt 24 v slätstickning.

Räkna maskorna och dela dem på 8 så att du kan minska på åtta ställen (använd en uträkningssida om du behöver). Jag minskade genom att sticka ihop 2 m på samma ställe på varje v. Det blir en snabb minskning, och om du har någon annan favoritminskning för mössor kan du ju göra den istället.

När det är mindre än 20 m kvar, sticka ihop dem två och två, ta av garnet, dra det igenom m, dra ihop och fäst tråden. Fäst också uppläggningstråden på mössans insida.

Hemma igen!

Det här exemplaret reser till Elvira, och hon får den lilla garnboll som blir över också, så att hon kan repa upp och sticka till några varv om hon skulle vilja ha en högre mössa.

Du som har en vän som är präst, pastor eller diakon: på den här mössan är det ju jätteenkelt att sticka en vit ruta framtill! Och Järbo Raggi finns både i svart och i en grön färg som liknar en del diakonskjortors gröna.

Ett tag tänkte jag att den här mössan skulle få heta Inget är nytt under solen-mössan eftersom den är så lik en mycket gammal mössa fastän jag trodde att jag hade kommit på en ny idé.

Sedan tänkte jag att det var för sent att publicera den den här vintern.

Men nu när så många är tvungna att stanna hemma och har lite mer tid att sticka än vanligt skickar jag ut den i världen ändå, och den får heta Mössan Omtanke.

Om du bestämmer dig för att sticka den, så berätta gärna vad du tycker om modellen, och skicka gärna en bild!

Anna Sigrid stickar och syr och stickar en kofta

Av Posted on Inga taggar 1
Foto: Anna Sigrid Pettersson

Anna Sigrid visade en så fantastisk koftprocess på Facebook häromdagen. Vi var många som blev fascinerade av den, och jag bad om lov att presentera den här för att sprida idén till ytterligare några. Varsågoda!

Resultatet passar enligt Anna Sigrids ögonmått till ett barn på nio–tolv månader.

Konceptet är att sticka en vid cylinder. Den blir som ett tygstycke som på en och samma bredd räcker till framstycken, bakstycke och ärmar. Anna Sigrid lägger upp ungefär 300 maskor på stickor nummer tre.

Utöver cylindern behöver man sticka en rektangel som går att klippa i två kvadrater — dem sätter man vikta på diagonalen under ärmarna för att göra koftan bekvämare — och när all sömnad är klar stickar man framkanterna och kragen. Dessutom är koftan helfodrad med ett tunt fodertyg.

Jag stickar alltså ett rör. Skälet är att det är mycket lättare för mig att sticka mönster på rundsticka och att jag genom åren har växtfärgat en hel del garn och fått slattar över, och dessutom får jag ta emot andras slattar. Jag vet aldrig hur långt garnet räcker, så jag stickar på.

Lägger upp cirka 300 maskor, det kan bli lite som det blir, och sedan sätter jag fart.

De första sju varven är enfärgade. De fyra första kommer att bli ”fåll”, det femte varvet stickar jag avigt så att det blir vikkant, sedan kör jag på.

Röret blir 27–30 centimeter långt.

Sedan är det nästan dags att klippa.

Foto: Anna Sigrid Pettersson

Innan jag klipper syr jag. Först en raksöm — det är lätt att följa en maskrad.

Raksömmen blir klippet sedan.

Bredvid syr jag liten sicksacksöm, två gånger, på ena sidan om raksömmen, en halv pressarfotbredd från den. Sedan syr jag en till sicksacksöm på samma sätt på andra sidan om raksömmen. Det går åt en massa sytråd, och jag använder den ”fulaste” färgen, den som jag har minst användning för. Så här ser det ut på framsidan.

Foto: Anna Sigrid Pettersson

Såhär ser det ut på baksidan.

Foto: Anna Sigrid Pettersson

Jag sicksackar så att det blir tre delar.

Den del som blir framstycke + bakstycke + framstycke är ungeför 55 centimeter bred, och ärmarna är 20 centimeter vardera.

Foto: Anna Sigrid Pettersson

För att det ska bli ett bekvämare ärmhål stickar jag också en rektangel som jag delar i två (efter sicksackning).

Har jag entrådigt garn i passande färg så använder jag det. Annars blir det så bylsigt i ärmhålan.

Jag sicksackar också en halsringning, men bara på framsidan.

Foto: Anna Sigrid Pettersson

Så här blir ”stadkanten” när jag klipper rent den. Den kommer att stickas in i knappslå och halsringning.

Foto: Anna Sigrid Pettersson

Nu plockar jag upp maskor utmed ena framstyckets kant. Jag tar en maska i varje varv men hoppar över var fjärde.

Här märks det också om kanten är tillräckligt stabil.

Jag använder virknål att plocka med.

Anna Sigrid stickar framkanterna i slätstickning och gör ett rätvarv från avigsidan för att få en vikkant på dem också.

Foto: Anna Sigrid Pettersson

Här har jag stickat knappslå, och på samma sätt som nertill blir det ett avigt varv som fungerar som vikkant.

Den del av knappslån som blir insida är något bredare än utsidan för att täcka snyggt.

Här syns det också hur jag har klippt ut för halsen.

Och så syns det hur det blågröna garnet tog slut, ja, men då blev det några maskor svart istället. Hade jag tänkt mig för hade jag låtit den delen av röret bli insida av ärm istället …

Innan jag plockar upp maskor för halskanten så syr jag fast knappslåarna och pressar dem. Sedan syr jag ihop axelsömmarna och pressar igen.

Anna Sigrid gör inga knapphål — mer om det strax!

Foto: Anna Sigrid Pettersson

Här är halsringningen stickad — också den i slätstickning och med ett rätvarv från avigsidan för vikningens skull.

Foto: Anna Sigrid Pettersson

Nu syr jag fast kragslån och pressar den. Sedan syr jag fast ärmkilarna på varsitt ärmstycke och pressar de sömmarna också.

Foto: Anna Sigrid Pettersson

Nu är det snart dags att sy ihop ärmar, pressa dem och sy fast dem på kroppen.

Men innan dess använder jag styckena som mönster för fodret. Jag lägger till rejält med ”töjmån”, inte för att fodret töjer sig, men det är så tunt, så om det ligger veckat i koftan så gör det inget.

Foto: Anna Sigrid Pettersson

Jag syr ihop fodret och pressar en vikt kant i nederkanten på ärm och kropp, i halsringning och i knäppkanterna. 

Foto: Anna Sigrid Pettersson

Så pillar jag in fodret i koftan och nålar fast det.

Fodret är alltså ”för stort”, så det är veck mitt på ärmen och mitt i rygg, för att det ska bli ”elastiskt” och lättare att klä på. Tänk en linje från axeln ner mot nederkanten, alltså någon form av ”yttersöm”, och mer i nederkanten än i övre delen av ärmen. Ärmhålet i fodret är också större än själva koftans ärmhål, så vecket blir lite snett.

Fodret syr jag fast för hand. Jag fuskar med knapparna genom att hoppa över knapphål och istället sy dit tryckknappar. Jag tycker att knapphål på stickade plagg aldrig håller måttet — de blir alltid för stora eller för små –så jag fuskar, helt enkelt.

Och så är koftan klar!

Vilken idé, Anna Sigrid! Och så vacker den är. Och vilket restgarnsprojekt. Tusen tack!

Inget är nytt under solen-mössan

Av Posted on Inga taggar 2

För några år sedan såg jag plötsligt massor av fleecepannband och kanske också maskinstickade pannband som var smalare över pannan och gick ner över öronen.

Min stickningshjärna — som har väldigt lite med mina egna intentioner och planer och önskningar att göra, den går igång på egen hand — började fundera på om man kunde göra det med förkortade varv, men efter ett tag kom den på att man kunde göra en vertikal ”mudd” med minskningar och ökningar. Sedan kom den på att man kunde göra den dubbelt så bred och minska på båda sidor om mitten. Och så kom den på att man till en mössa borde kunna plocka upp maskorna genom båda lagren för att få en mössa som håller ihop och håller formen, inte bara en vanlig uppvikt kant.

För några veckor sedan var jag på en plats där det passade utmärkt att sticka och där inte så mycket annat var möjligt. Det resulterade i den första mössan — och den blev precis som jag hade tänkt, direkt. Det var nästan lite spöklikt.

Fyra mössor har jag stickat sammanlagt nu, i lite olika storlekar och med olika bred öronkant. Två av dem har jag gett bort till vänner.

Öronvärmarmössan har jag tänkt att den kanske skulle kunna heta. Och jag trodde verkligen att jag hade hittat på något nytt. Jag hade aldrig sett något liknande.

Så visade jag mössorna på Online Stickcafé på Facebook — och en av dem som såg dem kom att tänka på den amerikanska modell som har publicerats av en sjömansmission och som kallas 1898. Titta på den. De är inte exakt lika — men väldigt lika.

Beskrivningarna kommer inte att bli identiska när jag har skrivit ut min, men jag tror att det får bli ett nytt namn. Inget är nytt under solen-mössan?

Benvärmarstrumpan

Av Posted on Inga taggar 1

Dagens experimentrapport: en strumpa med enbart räta maskor!


Jag har sett strumpor som är helt rätstickade på vertikalen och ihopsydda, och strumpor som är helt rätstickade på det vanliga hållet och hopsydda, och då och då har jag tänkt att det borde gå, det borde gå, det borde gå att utnyttja en rundsticka och räta maskor på flera olika sätt och bygga en strumpa.

Det gör det också! Benvärmarskaftet är en rätstickad rektangel som sedan blir en tub när man bygger in uppläggningskanten i avmaskningen. Upplockning av maskor i ena änden av tuben. Rundstickning med magic loop.

(Det är uppläggningsänden som sticker ut vid hälen här. Och slutänden vid tån, såklart. Jag lovar att fästa dem.)

Häl med förkortade varv och wrap-and-turn. Sedan alldeles vanligt.
Inte den mest meningsfulla sysselsättningen, kanske, för SÅ svårt är det ju inte att sticka aviga maskor, men jag har aldrig stickat en strumpa med häl förut, så jag är lite förbluffad och ganska nöjd!

Ett mål i tiden

Av Posted on Inga taggar 0

Tack Jennifer som tipsade mig om det här humoristiska och varma projektet!

Det är 79-åriga Eileen Johnson i Cardigan (jo, det är ju en plats, och det råkar vara där hon bor!) som har bestämt sig för att sitta i skyltfönstret på ett café och sticka.

Det är festligt, såklart, men inte bara — hon gör det för att inspirera andra människor i alla åldrar till stickning och hjälpstickning. Hennes mål är att kunna ge bort 2020 tröjor till barn på flykt nästa år. Och trots att nyhetsklippet om henne är kort hinner hon berätta varför: hon upplevde själv andra världskriget som barn. Det var faktiskt i ett skyddsrum hon lärde sig sticka av sin mamma.

Här kan man läsa lite mer, bland annat att koftorna och tröjorna kommer att delas ut av en organisation som arbetar bland människor som på sin flyktväg kommer till Calais, den franska stad som ligger närmast England och den plats där stora mängder människor på flykt har hamnat därför att Storbritannien är deras drömmars land.

Heja Eileen!