Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Startpaket för nyfödda

I Aten behövs det mjölkersättning — ett nödrop från volontärerna på Hope Café

Det är lätt att tro att allt mer eller mindre har ”lugnat ner sig” i världen eftersom det är ett par år sedan flyktingströmmarna till Sverige liksom stängdes av.

Så är det ju inte alls.

En av de platser där det finns massor av människor på flykt och där hjälpen inte alls räcker till är Aten. Suzanne Melville arbetar på Hope Café där och skrev såhär på Facebook häromdagen, på sidan Hopp för flyktingarna i Aten:

En flicka vars familj har kommit till Hope Café under en längre period. Eftersom en majoritet av de mammor som föder på sjukhusen i Aten får kejsarsnitt har volontärerna på Hope Café blivit tvungna att ordna extrainsamlingar så att de kan ordna barnvagnar.

Kalimera!

Jag känner att jag behöver skriva lite om hur situationen ser ut just nu på Hope Café. 

Det kommer väldigt många nya familjer till Aten. Alla dessa behöver mycket hjälp eftersom de ännu inte har hunnit få vare sig hjälp med bostad eller pengar. Behoven för de som varit här längre har också förändrats otroligt mycket bara det senaste året.

Som jag berättat tidigare är det väldigt många barn här som föds med kejsarsnitt. Jag kan absolut inte säga varför det är så, men min (och många andras) teori är att det är bekvämare för sjukhusen att planera sitt arbete om de vet när barnen kommer födas. Man sätter bekvämligheten före mammornas och barnens bästa. Mammor som tidigare fött sju, åtta eller nio barn snittas helt plötsligt. Många av mammorna får problem med amningen. Om det beror på stress över livssituationen eller någonting annat har jag ingen aning om, men det är fruktansvärt många barn som matas med mjölkersättning.

För tillfället är det väldigt lite mjölkersättning som skänks till de olika organisationerna. Vi letar alla efter sätt att få tag i välling för de yngsta. Mammorna är desperata, och deras barn är hungriga. Det känns förfärligt när man har en gråtande mamma framför sig som inte kan amma sitt barn och man inte har någon välling att ge henne eftersom hyllorna i caféet är tomma.

Volontärer klara för registreringsintervju. Några människor som kan flera språk och som själva är på flykt ställer upp som tolkar så att det går att fråga alla som söker hjälp om deras situation och behov.

Nästan varje registreringsintervju jag har så är det blöjor och välling familjen behöver. Och kläder. Och behoven bara växer!

Eftersom vi inte får servera mat på caféet som det är nu så har vi beslutat oss för att helt lägga det åt sidan och arbeta mer för att kunna hjälpa familjerna med vad de verkligen ber oss om hjälp med. För tillfället är det just blöjor, mjölkersättning, kläder och medicin de ber oss om. Ofta har de redan varit hos de större NGO:erna och frågat om hjälp men blivit nekade.

De dagar vi har intervjuer för registreringar är helt galna. Vi är så få men våra gäster är så många.

En liten kvinna satt igår i fyra timmar och väntade på att det skulle bli hennes tur. Hon har just fått en knöl bortopererad från det ena bröstet så hon kan inte amma fullt ut. Hon behövde hjälp med mjölkersättning och blöjor till sin nyfödde son men också blöjor till sina två njursjuka döttrar 8 och 11 år gamla. Vi registrerade henne och lovade henne mjölkersättning, men jag pratade länge länge med henne om att hon när hon läkt ordentligt måste gå och få hjälp hos organisationen Amurtel. Amurtel hjälper kvinnor komma igång med amning. Det är en fantastisk organisation som verkligen gör allt för att hjälpa mammor och deras barn. 

Det är så hemskt att tänka sig tanken att vara en nybliven mamma och se sitt barn vara hungrigt. Tänk dig att veta att du egentligen borde ha barnets mat i kroppen men inte vara förmögen att ge den. Att springa omkring en otroligt stor stad, till organisation efter organisation för att försöka få hjälp så ditt barn inte ska behöva vara hungrigt. Tänk dig att nekas på det ena stället efter det andra. Tänk dig den förtvivlan du skulle känna. Det är en så självklar och primitiv instinkt att vilja se våra barn mätta och belåtna. 
Hur som helst så har jag lovat den lilla mamman att jag ska skicka henne kontaktuppgifter till Amurtel och hon har lovat att gå dit.

Eftersom hon hade väntat så länge och intervjun tagit ganska lång tid hade volontären som jobbar i vårt förråd hunnit gå för dagen. Jag kunde inte bara gå och hämta mjölkersättningen och blöjorna till de äldre döttrarna och ge till henne. Jag tog henne i handen och tog med henne till affären.

Först sa hon att jag absolut inte fick använda mina pengar för att handla till henne, men jag förklarade att jag har många riktigt fina vänner i Sverige som skickar pengar så att jag kan hjälpa henne och andra flyktingar. Hon var så tacksam och så glad. Så lättad. Jag lovade henne att jag skulle tacka alla i Sverige från henne så nu gör jag det. Tack för er hjälp!

Detta var bara en av alla människor som behövde något, men just henne kunde vi hjälpa.

Tack alla för att ni år så fantastiska medkännande och omtänksamma medmänniskor. 

Suzanne Melville (Swish 0708-256277)

***

När jag såg det här brevet på Facebook igår skrev jag till Suzanne och frågade om hon ville att jag skulle publicera det här så att det sprids till ytterligare några. Jag fick ett röstmeddelande tillbaka — hon sa ja tack flera gånger och upprepade också att all hjälp som Hope Café kan få behövs så mycket. Hoppas att ni som läser det här vill vara med och hjälpa till!

Hur mår Esibitar och Esekon?

Av Posted on Inga taggar 0

Vilka är de här två stora pojkarna som Birgitta bara nätt och jämnt klarar att hålla? (Hon är stark, men de är också mycket rörliga!)

Jag tror att många av er känner igen dem!

Birgitta, som själv har fött tvillingpojkar en gång, blev kallad till sjukhuset i Loki när pojkarna var alldeles nyfödda. Deras mamma var svår att få kontakt med och ville inte börja amma dem. Birgitta och en av Rotary Doctors volontärer lyckades övertala henne att försöka ändå, och pojkarna fick varsitt startpaket från det förråd som Linda arbetar med sedan några år. De klarade sina första dygn.

Sedan har de klarat många, många svåra dagar — det visade sig snabbt att mamman inte klarade av att ta hand om dem, och Birgitta har förhandlat med mormor och yngre släktingar och andra som finns i närheten av familjen om att de ska ta sitt ansvar. Ett tag gick en av Birgittas medarbetare (det är hon som håller dem på bilden) till pojkarnas hem varje dag för att tvätta dem, mata dem och tvätta deras kläder, men det var bara en tillfällig lösning.

När släktingarna och Birgitta kom överens om att pojkarna skulle få komma till ett barnhem i Komotobo fick de en mycket tryggare vardag.

Pojkarna bor tillsammans med drygt 30 andra barn i olika åldrar — ganska många av dem är små, men en del går i skolan. Kenyansk personal tar hand om dem hela tiden.

Birgitta och KeA kom på besök tillsammans med två svenska volontärer. Här är det en av dem, Emelie, som håller KeA Esekon, som numera kallas Christoffer.

Och hennes volontärkollega Charlotte håller Birgitta Esibitar, som numera kallas Fabrice.

Pojkarnas hackiga start i livet märks delvis fortfarande — den ene pratar mer men rör sig lite mindre stadigt än andra barn i samma ålder, och den andre rör sig mer men har inte så utvecklat tal.

Målet på längre sikt är att hitta en adoptivfamilj åt pojkarna. Pojkarnas släktingar vill fortfarande inte ta ansvaret för dem, men det blir sannolikt en kenyansk familj som blir pojkarnas nya.

Här är de med en av de kvinnor som arbetar på barnhemmet och som fungerar som deras föräldrar tills vidare.

Alla bilderna kommer från Birgittas kamera.

Den som vill stötta Birgittas och KeAs arbete i Loki kan göra det genom Barnmissionen som är deras arbetsgivare eller, om det är något personligt ändamål (bidrag till startpaketens innehåll, till exempel), genom att ta kontakt med Birgitta på adressen birgitta.arnlund[snabel-a]gmail.com och be om ett bankkontonummer!

De enkla rätstickade blöjbyxorna

De här blöjbyxorna, som har varit enormt populära bland hjälpstickare i år och särskilt i sommar, har funnit här på bloggen ett tag — men i ett inlägg som förlorade alla sina fina bilder när Hemmets Journal bytta plattform. Så här kommer det i repris!

Det är Inga-Lill som har stickat de färgglada exemplaren här på bilden. Hurra för dig, Inga-Lill!

Britt bjöd på beskrivningen för några år sedan.

Såhär gör man:

Lägg upp 44 m på stickor nummer 3 eller 3½ och garn som passar till dem. Sticka 1 r, 1 a i 4 v.

Sedan ett hålvarv: 1 r, 1 a, 1 omsl, 2 tills.

4 v resår igen. Rätstickning i 12 cm.

Minska innanför de två sista maskorna genom att sticka ihop 2 m på varje v tills 22 m återstår.

Sticka 6 v och öka sedan innanför de 2 första m på varje v genom att sticka i främre och bakre maskbågen tills det är 44 m igen.

Rätstickning, resår, hålvarv och resår igen.

Maska av och fäst trådarna.

Sy ihop i sidorna. Virka en snodd, trä den genom hålvarvet och knyt framtill. Sy fast den med ett par stygn mitt bak så att barnet inte kan dra ut den och göra sig illa.

***

Tycker du att det verkar krångligt med hålvarvet? Många struntar i det och trär snodden mellan maskorna.

De flesta som stickar de här byxorna stickar dem i akrylgarn som är lätt att tvätta och torkar snabbt, men fråga gärna mottagarorganisationen vad som är allra bäst för de barnfamiljer som ska få dem!

25 nya startpaket i Loki

Av Posted on Inga taggar 0

Birgitta i Loki i Kenya har Eva-Marie på besök, och häromdagen var de på förlossningsavdelningen och lämnade 25 nya startpaket komponerade av bidrag från olika håll i Sverige!

Här är ett exempel på hur innehållet i ett startpaket kan se ut (samma bild som jag visade häromdagen, men den är så bra).

Kenya är ett av de länder som har förbjudit plastpåsar, så startpaketen packas — och det är ju egentligen mycket trevligare oavsett vad som är tillåtet eller inte tillåtet — i tygkassar. Här tar en av barnmorskorna på kliniken emot de 25 paketen.

Några går åt direkt, för det har precis fötts barn inne i byggnaden! Här klär en nyförlöst mamma på sitt lilla barn, påhejad (man kan tänka sig att det låter ”ååååå!”) av en av Skandinaviska Läkarbankens volontärer och en lokal sjukvårdsanställd. Skandinaviska Läkarbanken brukar skicka ut sina volontärer två och två till Loki, ofta en läkare och en sjuksköterska.

Såhär fin kan man bli! Och då var man nog ändå sötast i världen redan innan paketet öppnades … I bakgrunden ligger ett exemplar av Maria Blombergs modell Elin-koftan, som finns med i boken Garnglädje.

Det är flera i gruppen Handarbeta för välgörenhet (på Facebook) som har känt igen det som de har gjort och blivit så glada. Det skulle jag också bli! Ett så konkret bevis på att det vi gör kommer fram och kommer till användning!

Här är Eva-Marie och Birgitta med en mamma och ett barn (och med flera andra mammor och barn i bakgrunden). Längst fram skymtar Femtimmarskoftan med bubbelränder.

Och här är Skandinaviska Läkarbankens volontärer och deras Loki-kolleger. Glädje!

Sök på Loki här på bloggen om du vill veta mer om innehållet i paketen, eller om Birgittas och hennes vänners och medarbetares arbete, eller om barnens situation, eller om kvinnornas, eller om hur du kan vara med och hjälpa till! Det finns massor att läsa!

Startpaket till fler nyfödda i Loki

Birgitta och hennes medarbetare i Loki i Rift Valley i Kenya gör sig redo att lämna några nya startpaket till förlossningskliniken i staden. Den här gången har hon Eva-Marie med sig.

Som tur är ingår fotografering i ”göra sig redo”-ritualen — så att vi får se och bli inspirerade!

Ett paket kan vara komponerat av bidrag från olika håll. Här blev jag extra glad att få se ett exemplar av den rätstickade Asymmetriska koftan. Är det någon som känner igen sina fingrars verk? Den stickade mössan kan nog vara Rigamössan.

De mönstrade byxorna är en omlottmodell som Linda har använt mycket.

Och här kan man se fina blöjbyxor som jag tror att Maria och Linda har sytt (bra modell, också på det sättet att man kan använda många småbitar!) och ett exemplar av vad jag tror är Femtimmarskoftan.

De långa byxorna är de så kallade haremsbyxor som Linda har sytt många av.

Och tänk: det här är bara två av paketen!

Skånegruppen efterlyser flyttlådor eller bananlådor och en hel del annat

Maria Härfstrand har ju vid flera tillfällen berättat här på bloggen om en nybildad grupp, Skånegruppen, som arbetade med rekordmormorsfilten och som nu har tagit sig an uppgiften att göra 500 startpaket till barn som föds i flyktingläger i irakiska Kurdistan. Det är International Volunteers Organization som ser till att paketen kommer fram till de familjer som behöver dem.

Annica Andersson Lindgren är också med i Skånegruppen, och nu efterlyser hon det som gruppen saknar efter de senaste mötena. Här kommer listan! Vem som helst kan vara med och bidra — jag vet att Soili har postat garn från Stockholm — men bor man i Malmö eller Lund är det såklart lite enklare eftersom Annica erbjuder sig att komma och hämta.

***

Startpaket 141 från Skånegruppen. Skånegruppen och International Volunteers Organization har kommit överens om ett startpaketsinnehåll som gör att familjerna i irakiska Kurdistan får bättre möjligheter att ta hand om sina nyfödda — paketet innehåller till exempel två par långbyxor, ett par tunnare och ett par varmare. Foto: Maria Härfstrand

Många av mina vänner vet att jag stickar och virkar som en tok för att små bebisar som inget har ska slippa frysa. Gänget jag gör det tillsammans med heter Skånegruppen, och här kommer en liten önskan om hjälp från oss. Inom rimligt avstånd kommer jag och hämtar!

Vi tar även emot till exempel utrensade handdukar och lakan. Det gör inget om det är tunnslitet eller har någon fläck eller något hål — det jobbar vi oss runt! 

Skånegruppen söker kartonger att packa vår hjälpsändning till Kurdistan i. Vi önskar oss kartonger i storlek med bananlådor eller flyttlådor. Har ni några liggandes tar vi tacksamt emot dem!

Övrigt som finns på vår önskelista är:

Garn – alla tänkbara sorter och storlekar 
Trådrullar 
Knappar
Trikåtyg
Muddväv
Fleecefiltar (också använda — det gör inget om de är noppiga)
Sjukvårdsmaterial (till exempel plåster, bandage, kompresser, obrutna förpackningar med sårtvätt)
Dambindor, trosskydd, tamponger
Tvål – hård tvål i obrutna förpackningar
Vakuumpåsar
Packtejp

Startpaket 142 från Skånegruppen. Foto: Maria Härfstrand

Vill ni veta mer om vår ideella handarbetsgrupp/projektgrupp så gå in på vår Facebook-sida!

Är ni sugna på att träffa oss eller handarbeta med oss så träffas vi i Strädelängan i Dalby på tisdagarna jämna veckor mellan 18.30 och 21!

Hälsningar,

Annica Andersson Lindgren

***

Har du något att bidra med? Eller kan du tänka dig att gå och köpa tvålar eller något annat? Kontakta Annica genom Skånegruppens sida eller genom hennes egen!