Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Startpaket för nyfödda

Leverans i Gambia

Något som jag hör ibland när någon är nyfiken på hjälpstickning är en fråga som kan formuleras på lite olika sätt men som kan sammanfattas såhär:

Hur kan man vara säker på att det man gör och skickar kommer fram?

Ingrid StridhSlättmissionens Hjälpande Hand är otroligt duktig på att tacka och påminna om att det som kommer är viktigt, kanske till och med livsavgörande, för mottagarfamiljerna.

Lastning inför transport till byn Chamen. Foto: Slättmissionens Hjälpande Hand

Såhär skrev hon häromdagen:

Här har Musa lastat bland annat babypaket som ska gå till byn Chamen i Gambia.

Tack alla ni som har varit med och stickat, sytt med mera och gjort det möjligt att skicka detta! Ni vet väl om att ni är värdefulla? Stora tackkramar till er alla!

Slättmissionens Hjälpande Hand tar emot kompletta babypaket (samma innehåll som på Human Bridge-listan) och delar till babypaket hela tiden — ibland skickas de till Rumänien och andra länder i östra Europa, ibland till Gambia. Vill du veta mer om andra saker som behövs, till exempel skolmaterial och kläder till större barn, så kontakta Ingrid via webbplatsen!

Lagom varm — startpaket för säkra förlossningar

Annika på besök på Gandhi Hospital i Etiopien. Foto: Human Bridge

”Men är det inte varmt i Afrika?”

Det är en fråga som ofta dyker upp när startpaket för nyfödda nämns. Den stickade koftan och mössan ingår alltid, och många svenskars bild av Afrika är att vädret och klimatet är detsamma överallt: ständig hetta.

Men alla världens nyfödda riskerar att drabbas av hypotermi, alltså nedkylning, och det kan leda till bland annat lunginflammation. Nätterna kan vara kalla även om dagarna är varma, och en nyfödd behöver hjälp att hålla värmen så fort den omgivande luften är svalare än kroppstemperatur. Mössan är det viktigaste, men koftan och filten behövs också.

Ändå är hypotermi bara ett av skälen till att Human Bridge i Holsbybrunn nära Vetlanda förmedlar ungefär 8 000 startpaket från svenska grupper och enskilda ut i världen varje år.

Annika Ekholm Fröding. Foto: Human Bridge

Basutrustning

– Det är inte bara ett startpaket till ett barn, säger Annika Ekholm Fröding.

Hon är chef för sjukvårds- och biståndsmaterial på Human Bridge och leder tekniker, sjuksköterskor och undersköterskor i arbetet på depån.

– Mitt ansvar är att se till att rätt material kommer till rätt mottagare och att logistiken fungerar med exportdokument och annat, berättar hon. Jag har kontakt med dem som skänker material hit – det är sjukhus, andra vårdinstanser, medicinska företag och privatpersoner – och med Läkemedelsverket. Och så har jag kontakt med mottagarna.

Mottagarna är sjukhus och andra vårdinstanser i Mellanöstern, Östeuropa och Afrika. Annika Ekholm Fröding arbetar mest i Holsbybrunn men reser ibland för att träffa gamla och nya tänkbara mottagare, så hon har sett sjukvårdsutrustning från Sverige i funktion i en rad länder.

– Vi ser stor skillnad om de har fått ett par sändningar. Då har de basutrustningen: sängar, undersökningsmaterial, EKG, ultraljud och rullstolar – och då kan de köpa in den mer avancerade utrustningen själva och välja de modeller som passar i deras klimat.

Komplett paket. Foto: Human Bridge

Rykte om fint paket

Nästan överallt följer startpaketen för nyfödda med. De kan pressas in mellan hårda sängar och apparater i containrarna, så fraktkostnaden är försumbar. Men på de sjukhus där paketen används är de värda minst lika mycket som avancerad medicinsk utrustning.

– Jag var på en liten klinik i Kongo – de hade ingen läkare och inga utbildade barnmorskor, bara sjuksköterskor, berättar Annika Ekholm Fröding. Sju barn hade där fötts natten före, och mammorna var verkligen förtjusta över paketen.

Tanken med ett paket är inte att det ska vara komplett utan att det ska innehålla sådant som behövs, och innehållet är alltid ungefär detsamma. I områden där det är stora problem med förlossningsskador vid hemförlossningar gör ryktet om fina paket att mammorna söker sig till sjukhuset i tid, och chanserna att mor och barn ska överleva och klara sig utan men blir mycket större. På det viset kan hela familjer räddas – för när en mamma blir skadad kan det innebära att familjen splittras.

– Det är viktigt att det blir rättvist, att innehållet i paketen är ungefär detsamma, säger Annika Ekholm Fröding. Men vi brukar inte säga så mycket om material och färger till våra givare.  Det som vi får är så fint! Och på ett ställe där jag var hade några kvinnor som fick rehabilitering efter att ha blivit våldtagna börjat göra egna babysaker att sälja på marknaden. De stickade och sydde, och några kokade tvål. Babypaketen som de hade fått inspirerade dem att bli egna företagare!
****

Innehållet i ett babypaket

filt (minst 70×80 centimeter)
frottéhandduk
tvättlapp
barntvål (ej flytande)
tre tygblöjor i bomullstyg (70×70 centimeter)
två bodys stl 56-68 eller skjortor/tröjor och byxor (helst mönstrade eller i färg)
tröja eller kofta
mössa i samma storlek som övriga kläder
sockor

fyra säkerhetsnålar till tygblöjorna
Allt utom säkerhetsnålarna läggs på filten som viks till ett paket och fästs ihop med nålarna.

Paketet märks med ”Babypaket” och lämnas till personalen på någon av
Human Bridges depåer eller skickas direkt till huvudkontoret i Holsbybrunn (Human Bridge, Bergmossevägen 8, 574 53 Holsbybrunn).

Human Bridge

Erikshjälpen, Läkarmissionen och Human Bridge samarbetar nära – Human Bridge är den organisation som har hand om materialbistånd och levererar främst sjukvårdsutrustning till vårdinrättningar i Afrika, Mellanöstern och Östeuropa.

Förlossningspaket

Human Bridge levererar också förlossningspaket till många sjukhus. Ett sådant paket innehåller den utrustning som behövs vid en vanlig förlossning, bland annat tvättfat, gröna dukar, lur att lyssna med och tång för navelsträngen. Innehållet i förlossningspaketen rengörs och återanvänds många gånger.

_______

Den här intervjun har tidigare publicerats i Lunds Missionssällskaps tidskrift Uppdrag Mission, i ett nummer om kvinnors hälsa i världen.

Hjälpstickargrupp blev Årets Laholmare

Här tar Britt Gustafsson emot priset och berättar om sin stickgrupps arbete. Foto: Roland Höglund (lånat från Laholms Tidning)

Min väninna Jenni som bor nära Laholm skickade en länk till en artikel i Laholms Tidning häromdagen. Och vilken artikel!

Den handlar om utdelningen av priset Årets Laholmare, som har instiftats av Lions och som består av den klassiska jättechecken, ett offentligt firande och 7 500 kronor.

Årets Laholmare 2019 blev en hel grupp människor, minst 35 stycken — Sticka och skicka-gruppen!

Såhär står det i artikeln:

FÖR SEX ÅR SEDAN besökte [Britt Gustafsson] bokmässan i Göteborg. Hon gick till ett förlag på mässan med religiös litteratur hon brukar besöka då hon fick syn på boken ”Värma en liten” som handlar om att sticka och virka för bebisar. I samma veva hade hon läst ett reportage om fattiga kvinnor i fattiga länder som vira in sina nyfödda i tidningspapper eftersom de inte hade några kläder.

– Det grep mig hårt så jag tog mig hem och satte igång med mina stickor. När jag stickat 20 tröjor tänkte jag: Vad gör jag med dem? Skillnaden mellan liv och död för en nyfödd kan vara en mössa för huvudet så jag stickade 20 mössor också, säger Britt Gustafsson.

Det är så fint att få läsa om hur en bok har kunnat inspirera till något betydelsefullt.

Just den här boken är slut på förlaget sedan fem–sex år — det är den som flest frågar efter också … Men ibland dyker det upp något exemplar i en liten bokhandel på en mindre ort, och någon gång har jag fått veta att den finns på Bokbörsen eller i en second hand-butik också. Ser du den, så köp den — gärna åt mig om du inte själv vill ha den! Jag förmedlar den vidare till någon av alla som har frågat.

I slutet av artikeln står det såhär:

[Sticka och skicka-gruppens träff] är en social sammankomst. Det är många som inte haft så mycket annat annars som ser fram emot träffarna. Vi har väldigt roligt tillsammans och vi dricker också kaffe och har en kort andakt. Det fyller ett behov som alla har, att vara behövd. Man lyfter blicken från sitt eget och fokuserar på de som behöver oss. Det är roligt för många i gruppen har sagt att det gett dem en ny mening och det är det bästa betyg man kan få, säger Britt Gustafsson.

Påsarna har till exempel skickats till Tanzania, Ukraina, Sydafrika, Mocambique och Moldavien. Prispengarna på 7 500 kronor ska gå till sådant som föreningen inte kan framställa själva som två, säkerhetsnålar och garn.

Tänk vad mycket bra det blir av Lions pengainsats i år alltså!

Tack Jenni för länken! Och heja er, Britt och ni andra i gruppen!

Startpaketsutdelning

Av Posted on Inga taggar 0

Jag har missat att visa en av de fina startpaketsutdelningarna i Lokichoggio i Kenya där Birgitta och KeA Arlund (Barnmissionen) samarbetar med Skandinaviska Läkarbankens volontärer! Men Birgitta skickade bilderna igen när jag frågade. Här kommer de!


Nära och långväga — klinikens personal tar emot Eva-Marie och en annan volontär som kommer med en ny leverans startpaket till de nyfödda. Foto: Birgitta Arnlund

Birgittas väninna Eva-Marie har rest från Skåne gång på gång för att göra olika volontärinsatser i Loki. Linda i Stockholm är en av de tidigare volontärerna och packar babypaket med bidrag från olika håll hemma hos sig. I Loki kompletteras de med kangas som föräldrarna kan använda som allt möjligt — filt till exempel.

Med en skatt. Fast man ser den knappt under alla presenterna. Foto: Birgitta Arnlund

Mammor som föder sina barn på kliniken får ett startpaket med kläder för den första tiden. Ett av paketen som Eva-Marie kom med kom till användning direkt!

Plats för två i sängen. Foto: Birgitta Arnlund

Ganska ofta kan man se exemplar av till exempel Femtimmarskoftan på bilderna. Det gör mig alltid lite extra rörd.

Men kan ni föreställa er hur det kan vara att föda barn med så otroligt många varv pärlor runt halsen? Jag förstår såklart att man vänjer sig när man har dem på sig jämt, men …?

Alldeles ny. Foto: Birgitta Arnlund

Verksamheten med babypaket till Loki ska inte bli hur stor som helst eftersom Barnmissionen inte fraktar containrar dit — paketen reser i det vanliga bagaget med Birgittas och KeAs svenska vänner som kommer på besök. Men Linda kan berätta om det behövs bidrag nu och i så fall exakt vad som behövs!

Det sista arbetet med att packa paketen görs på plats i Loki — där kompletteras kläderna från Sverige med en kenyansk kanga. Foto: Birgitta Arnlund

Och startpaketen fyller samma viktiga funktion i Loki som på många andra platser: tack vare att föräldrarna vet om att de finns kommer de till kliniken inför förlossningen, och det blir färre förlossningsskador och färre dödsfall. Dessutom blir pratet om paketet ett tillfälle att prata om hälsa och nutrition. Och så blir alla så glada!

Foto: Birgitta Arnlund

Alla kan hjälpa till

Förrförra helgen hade jag med mig kameran till Örebro för att fotografera på ett årsmöte som jag skulle vara med på där. Men jag hade glömt att kontrollera batteriet och ta med batteriladdaren, så när jag hade tagit den här bilden var det omöjligt att ta fler. Snopet!

Men den här bilden var kanske den viktigaste i alla fall.

Såhär enkelt kan det vara att låta många vara med och hjälpa till. Det är Sticka och skicka-gruppen i Hagakyrkan i Örebro som bjuder in fler att vara med.

Man ber om lov att ställa en korg någonstans och gör en skylt som berättar vad det är man behöver till hjälpstickningsgruppen. Man kan ju lägga några garnnystan där själv till att börja med så att det inte ser alldeles tomt ut … Och sedan får man gå till korgen ibland och ta vara på det som har kommit.

Man kan också göra som en grupp i Västerås och visa exempel både på vad man vill ha och på vad det blir. Den här bilden tog jag på Kyrkbacksgården för något år sedan. I Västerås domkyrkoförsamling finns det en grupp som arbetar med startpaket till barn i flyktinglägren i Västsahara genom organisationen Brödet och fiskarna.

Du som börjar fundera på att ordna en egen korg, en egen skylt eller till och med en liten utställning (jag har till exempel sett en babypaketsutställning på biblioteket i Nora): skicka gärna bilder när du har förverkligat idén, så kan vi hjälpas åt att inspirera fler!

I Aten behövs det mjölkersättning — ett nödrop från volontärerna på Hope Café

Det är lätt att tro att allt mer eller mindre har ”lugnat ner sig” i världen eftersom det är ett par år sedan flyktingströmmarna till Sverige liksom stängdes av.

Så är det ju inte alls.

En av de platser där det finns massor av människor på flykt och där hjälpen inte alls räcker till är Aten. Suzanne Melville arbetar på Hope Café där och skrev såhär på Facebook häromdagen, på sidan Hopp för flyktingarna i Aten:

En flicka vars familj har kommit till Hope Café under en längre period. Eftersom en majoritet av de mammor som föder på sjukhusen i Aten får kejsarsnitt har volontärerna på Hope Café blivit tvungna att ordna extrainsamlingar så att de kan ordna barnvagnar.

Kalimera!

Jag känner att jag behöver skriva lite om hur situationen ser ut just nu på Hope Café. 

Det kommer väldigt många nya familjer till Aten. Alla dessa behöver mycket hjälp eftersom de ännu inte har hunnit få vare sig hjälp med bostad eller pengar. Behoven för de som varit här längre har också förändrats otroligt mycket bara det senaste året.

Som jag berättat tidigare är det väldigt många barn här som föds med kejsarsnitt. Jag kan absolut inte säga varför det är så, men min (och många andras) teori är att det är bekvämare för sjukhusen att planera sitt arbete om de vet när barnen kommer födas. Man sätter bekvämligheten före mammornas och barnens bästa. Mammor som tidigare fött sju, åtta eller nio barn snittas helt plötsligt. Många av mammorna får problem med amningen. Om det beror på stress över livssituationen eller någonting annat har jag ingen aning om, men det är fruktansvärt många barn som matas med mjölkersättning.

För tillfället är det väldigt lite mjölkersättning som skänks till de olika organisationerna. Vi letar alla efter sätt att få tag i välling för de yngsta. Mammorna är desperata, och deras barn är hungriga. Det känns förfärligt när man har en gråtande mamma framför sig som inte kan amma sitt barn och man inte har någon välling att ge henne eftersom hyllorna i caféet är tomma.

Volontärer klara för registreringsintervju. Några människor som kan flera språk och som själva är på flykt ställer upp som tolkar så att det går att fråga alla som söker hjälp om deras situation och behov.

Nästan varje registreringsintervju jag har så är det blöjor och välling familjen behöver. Och kläder. Och behoven bara växer!

Eftersom vi inte får servera mat på caféet som det är nu så har vi beslutat oss för att helt lägga det åt sidan och arbeta mer för att kunna hjälpa familjerna med vad de verkligen ber oss om hjälp med. För tillfället är det just blöjor, mjölkersättning, kläder och medicin de ber oss om. Ofta har de redan varit hos de större NGO:erna och frågat om hjälp men blivit nekade.

De dagar vi har intervjuer för registreringar är helt galna. Vi är så få men våra gäster är så många.

En liten kvinna satt igår i fyra timmar och väntade på att det skulle bli hennes tur. Hon har just fått en knöl bortopererad från det ena bröstet så hon kan inte amma fullt ut. Hon behövde hjälp med mjölkersättning och blöjor till sin nyfödde son men också blöjor till sina två njursjuka döttrar 8 och 11 år gamla. Vi registrerade henne och lovade henne mjölkersättning, men jag pratade länge länge med henne om att hon när hon läkt ordentligt måste gå och få hjälp hos organisationen Amurtel. Amurtel hjälper kvinnor komma igång med amning. Det är en fantastisk organisation som verkligen gör allt för att hjälpa mammor och deras barn. 

Det är så hemskt att tänka sig tanken att vara en nybliven mamma och se sitt barn vara hungrigt. Tänk dig att veta att du egentligen borde ha barnets mat i kroppen men inte vara förmögen att ge den. Att springa omkring en otroligt stor stad, till organisation efter organisation för att försöka få hjälp så ditt barn inte ska behöva vara hungrigt. Tänk dig att nekas på det ena stället efter det andra. Tänk dig den förtvivlan du skulle känna. Det är en så självklar och primitiv instinkt att vilja se våra barn mätta och belåtna. 
Hur som helst så har jag lovat den lilla mamman att jag ska skicka henne kontaktuppgifter till Amurtel och hon har lovat att gå dit.

Eftersom hon hade väntat så länge och intervjun tagit ganska lång tid hade volontären som jobbar i vårt förråd hunnit gå för dagen. Jag kunde inte bara gå och hämta mjölkersättningen och blöjorna till de äldre döttrarna och ge till henne. Jag tog henne i handen och tog med henne till affären.

Först sa hon att jag absolut inte fick använda mina pengar för att handla till henne, men jag förklarade att jag har många riktigt fina vänner i Sverige som skickar pengar så att jag kan hjälpa henne och andra flyktingar. Hon var så tacksam och så glad. Så lättad. Jag lovade henne att jag skulle tacka alla i Sverige från henne så nu gör jag det. Tack för er hjälp!

Detta var bara en av alla människor som behövde något, men just henne kunde vi hjälpa.

Tack alla för att ni år så fantastiska medkännande och omtänksamma medmänniskor. 

Suzanne Melville (Swish 0708-256277)

***

När jag såg det här brevet på Facebook igår skrev jag till Suzanne och frågade om hon ville att jag skulle publicera det här så att det sprids till ytterligare några. Jag fick ett röstmeddelande tillbaka — hon sa ja tack flera gånger och upprepade också att all hjälp som Hope Café kan få behövs så mycket. Hoppas att ni som läser det här vill vara med och hjälpa till!