Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Loki

Startpaketsutdelning

Av Posted on Inga taggar 0

Jag har missat att visa en av de fina startpaketsutdelningarna i Lokichoggio i Kenya där Birgitta och KeA Arlund (Barnmissionen) samarbetar med Skandinaviska Läkarbankens volontärer! Men Birgitta skickade bilderna igen när jag frågade. Här kommer de!


Nära och långväga — klinikens personal tar emot Eva-Marie och en annan volontär som kommer med en ny leverans startpaket till de nyfödda. Foto: Birgitta Arnlund

Birgittas väninna Eva-Marie har rest från Skåne gång på gång för att göra olika volontärinsatser i Loki. Linda i Stockholm är en av de tidigare volontärerna och packar babypaket med bidrag från olika håll hemma hos sig. I Loki kompletteras de med kangas som föräldrarna kan använda som allt möjligt — filt till exempel.

Med en skatt. Fast man ser den knappt under alla presenterna. Foto: Birgitta Arnlund

Mammor som föder sina barn på kliniken får ett startpaket med kläder för den första tiden. Ett av paketen som Eva-Marie kom med kom till användning direkt!

Plats för två i sängen. Foto: Birgitta Arnlund

Ganska ofta kan man se exemplar av till exempel Femtimmarskoftan på bilderna. Det gör mig alltid lite extra rörd.

Men kan ni föreställa er hur det kan vara att föda barn med så otroligt många varv pärlor runt halsen? Jag förstår såklart att man vänjer sig när man har dem på sig jämt, men …?

Alldeles ny. Foto: Birgitta Arnlund

Verksamheten med babypaket till Loki ska inte bli hur stor som helst eftersom Barnmissionen inte fraktar containrar dit — paketen reser i det vanliga bagaget med Birgittas och KeAs svenska vänner som kommer på besök. Men Linda kan berätta om det behövs bidrag nu och i så fall exakt vad som behövs!

Det sista arbetet med att packa paketen görs på plats i Loki — där kompletteras kläderna från Sverige med en kenyansk kanga. Foto: Birgitta Arnlund

Och startpaketen fyller samma viktiga funktion i Loki som på många andra platser: tack vare att föräldrarna vet om att de finns kommer de till kliniken inför förlossningen, och det blir färre förlossningsskador och färre dödsfall. Dessutom blir pratet om paketet ett tillfälle att prata om hälsa och nutrition. Och så blir alla så glada!

Foto: Birgitta Arnlund

En till mig, en till dig

En grupp Tingsrydsgymnasister — Malin, Kajsa, Zandra och Mikaela — som skulle starta UF-företag ville satsa på en företagsidé som skulle bli något mer än för bara dem själva.

Foto: Barnmissionen

Det blev Her Happycup UF!

Affärsidén är ungefär densamma som för många av de andra företag som säljer menskoppar: varje såld kopp resulterar också i en kopp till en flicka eller ung kvinna som annars inte skulle ha fått tag i en, och i utbildning i sexuell hälsa också.

Malin, Kajsa, Zandra och Mikaela. Foto: Barnmissionen

Såhär berättar de om sin idé:

Föreställ dig att någon berättade för dig att du kommer missa 25% av din skoltid. Skulle du bli glad? Efter att du hoppat trettio gånger upp och ner av glädje över nyheten börjar du tänka efter. Vad ska egentligen hända med din dröm om att bli läkare? Plötsligt känns inte tanken på att hoppa över ¼ av skoltiden lika lockande längre.

Det du precis föreställt dig är verklighet för många flickor i U-länder. WaterAid:s och UNICEF:s rapport visar att en av tio flickor i Afrika och två av tre flickor i Asien stannar hemma på grund av det mest naturliga i världen: menstruation.

Det var när vi fyra som står bakom Her HappYcup UF läste om detta som vi bestämde oss för att vi vill ägna vårt UF-år till att göra skillnad. Efter att ha kontaktat Menskopp.se och Barnmissionen fick vi information om hur vi kunde gå vidare med vår idé. Just nu har Barnmissionen ett projekt som går ut på att dela ut menskoppar till unga tjejer i Lokichoggio i Kenya

Malin, Kajsa, Zandra och Mikaela åkte själva till Lokichoggio i början av året, och nu finns en del av deras dokumentation av resan som en liten film på Youtube.

Det finns också en intervju med dem på Barnmissionens webbplats.

Heja, heja, heja, Malin, Kajsa, Zandra och Mikaela — det är så fantastiskt att ni använder UF-tiden till att hjälpa andra på det här sättet, och att ni satsar så mycket på att berätta om hur unga kvinnor i en annan del av världen lever!

En otroligt viktig bok

Ni som har läst den här bloggen ett tag, och ni som läste min förra — ni vet att jag har gjort massor av böcker. Ganska många av dem har mitt namn på omslaget (och det kryptiska [red] efter), och många, många, många fler har jag arbetat mindre eller lika mycket eller ännu mer med fastän de har någon annans namn överallt. Det är så det är att vara redaktör, och det är ett av de roligaste arbeten jag kan tänka mig!

Men ingen av de böcker jag har gjort är i närheten av att vara så viktig som en som firades i Lokichoggio i Kenya för några veckor sedan.

Foto: Birgitta Arnlund/Barnmissionen

Ekitoe betyder träd på turkana.

Turkana är ett språk som talas av ungefär en halv miljon människor. De flesta av dem bor i ett område med samma namn som språket i Rift Valley i Kenya.

Där bor och arbetar Birgitta och KeA Arnlund ungefär halva året — de är utsända av Barnmissionen.

Foto: Birgitta Arnlund/Barnmissionen

Birgitta skriver:

Turkanabarnen bör ha en bok på sitt eget språk, tyckte jag. Sagt och gjort. Emma, vår rara svärdotter som är duktig att rita och måla, färdigställde bilder och lät trycka den första boken. Den blev mäkta populär, så nu har Emma gjort en till, och idag delade vi ut den på bymötet i en ny bosättning som heter Nipundi.

Bägge böckerna har sponsrats av Hannaskolan i Örebros förskola. Fantastiskt fint!

Vi fick först ha en lektion i hur man håller en bok, hur man bläddrar och så vidare.

Foto: Birgitta Arnlund/Barnmissionen

Birgitta beskriver boken som en enkel pekbok med tydliga bilder och ord på turkana, kiswahili och engelska.

Turkana står överst och har fått störst bokstäver.

Foto: Birgitta Arnlund/Barnmissionen

Alla som har läst en pekbok med ett barn här i Sverige vet hur fascinerande det kan vara och hur tydligt man kan lägga märke till ett barns språkutveckling på det viset. Nu kan föräldrarna och storasyskonen i Nipundi också få uppleva något av det. Hurra!

Docksömnad i Lokichoggio

Ett nytt försök har satts igång i ANA-gruppen i Loki (Lokichoggio) i Kenya: man kan ju sy dockor med runda huvuden och händer och med kropp av kangatyg!

Sedan tidigare finns det en grupp som driver ett bageri och en som tillverkar smycken, bland annat.

Nu har Birgitta lärt ut hur man syr en dockmodell som Linda Westermark arbetade fram för ett tag sedan (det var ju Linda som hade den första mer omfattande sykursen i Loki).

Eftersom Barnmissionen inte har några utländska gäster just nu kunde gruppen låna gästlägenheten som arbetsrum för det här projektet.

Linda lärde ut symaskinssömnad när hon var i Loki för några år sedan. Då köptes det in symaskiner som kunde drivas med el men också med trampa — bra i trakter där elförsörjningen är opålitlig.

Lite senare visade det sig att en kongolesisk man som bodde i ett flyktingläger i närheten var skräddare. Han fick tillstånd att arbeta tillsammans med klädsömnadsgruppen och lärde medlemmarna hur man syr skoluniformer. Det var något som flera i gruppen hade drömt om, för att kunna sy skoluniformer är en väg till en självklar inkomst i Kenya. Många, många skolor kräver att barnen ska ha skoluniform varje dag.

Nu är det alltså ytterligare en ny färdighet som lärs ut. Det har funnits ett par mjuka djur i gruppens sortiment tidigare, så idén med dockor låg nog ganska bra till.

Här är Eunice med sin första färdiga docka. Grattis, Eunice!

Du som vill veta mer om Birgittas och hennes medarbetares arbete i Loki kan leta upp Loki i kategorilistan här på bloggen eller gå in på Birgittas och hennes man KeAs egen blogg!

Hur mår Esibitar och Esekon?

Av Posted on Inga taggar 0

Vilka är de här två stora pojkarna som Birgitta bara nätt och jämnt klarar att hålla? (Hon är stark, men de är också mycket rörliga!)

Jag tror att många av er känner igen dem!

Birgitta, som själv har fött tvillingpojkar en gång, blev kallad till sjukhuset i Loki när pojkarna var alldeles nyfödda. Deras mamma var svår att få kontakt med och ville inte börja amma dem. Birgitta och en av Rotary Doctors volontärer lyckades övertala henne att försöka ändå, och pojkarna fick varsitt startpaket från det förråd som Linda arbetar med sedan några år. De klarade sina första dygn.

Sedan har de klarat många, många svåra dagar — det visade sig snabbt att mamman inte klarade av att ta hand om dem, och Birgitta har förhandlat med mormor och yngre släktingar och andra som finns i närheten av familjen om att de ska ta sitt ansvar. Ett tag gick en av Birgittas medarbetare (det är hon som håller dem på bilden) till pojkarnas hem varje dag för att tvätta dem, mata dem och tvätta deras kläder, men det var bara en tillfällig lösning.

När släktingarna och Birgitta kom överens om att pojkarna skulle få komma till ett barnhem i Komotobo fick de en mycket tryggare vardag.

Pojkarna bor tillsammans med drygt 30 andra barn i olika åldrar — ganska många av dem är små, men en del går i skolan. Kenyansk personal tar hand om dem hela tiden.

Birgitta och KeA kom på besök tillsammans med två svenska volontärer. Här är det en av dem, Emelie, som håller KeA Esekon, som numera kallas Christoffer.

Och hennes volontärkollega Charlotte håller Birgitta Esibitar, som numera kallas Fabrice.

Pojkarnas hackiga start i livet märks delvis fortfarande — den ene pratar mer men rör sig lite mindre stadigt än andra barn i samma ålder, och den andre rör sig mer men har inte så utvecklat tal.

Målet på längre sikt är att hitta en adoptivfamilj åt pojkarna. Pojkarnas släktingar vill fortfarande inte ta ansvaret för dem, men det blir sannolikt en kenyansk familj som blir pojkarnas nya.

Här är de med en av de kvinnor som arbetar på barnhemmet och som fungerar som deras föräldrar tills vidare.

Alla bilderna kommer från Birgittas kamera.

Den som vill stötta Birgittas och KeAs arbete i Loki kan göra det genom Barnmissionen som är deras arbetsgivare eller, om det är något personligt ändamål (bidrag till startpaketens innehåll, till exempel), genom att ta kontakt med Birgitta på adressen birgitta.arnlund[snabel-a]gmail.com och be om ett bankkontonummer!

En ny tidning kommer snart

Nu har det nya numret av Uppdrag Mission åkt till tryckeriet!

Såhär ser det ut:

Den här bloggens läsare kanske är extra intresserade av några uppslag … till exempel:

* en intervju med Tant Kofta (Lotta Blom) om hennes insamling Den runda filten som i början av augusti hade resulterat i mer än 125 000 kronor till Plan International

* en artikel om Emelie Petersen och den allra första syföreningen

* en intervju med Cinna Ståhl Hallengren om hennes arbete som volontärläkare på rullande vårdcentraler i Östafrika (hon var den första som kom till Loki, och hon har varit där flera gånger sedan dess)

Snart kommer en länk till webbversionen av tidningen, och om man vill ha ett tryckt exemplar skickat till sig (eller kanske flera — till stickcaféets deltagare?) är det bara att höra av sig!