Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Loki

Raketspis för miljöns skull

Av Posted on Inga taggar 0

Nu ska ni få se en uppfinning som kan göra stor skillnad för vedåtgången i Östafrika och på det viset också för miljön!

Det är Birgitta Arnlund som berättar, och sedan några veckor är hon tillbaka i Loki i Rift Valley i Kenya där hon har arbetat tillsammans med sin man KeA i flera år:

KeA får temperaturen kontrollerad innan han kommer in på skolområdet — skolan heter Hanna Emuriakin och har många vänner i Sverige.

Här arbetar Monica, Eupan och Christine i skolans kök.

Nya sätt att hälsa på grund av Covid-19! Påhittigt ska det vara!

Birgitta berättar:
Vedförrådet fylls på av eleverna som varje morgon kommer med en vedpinne.

Såhär rensar man torkade majskorn innan de kokas och blir skolmat. Sikten har KeA byggt under en tidigare arbetsperiod här i Loki.

Och så är det dags för en omgång till i köket.

Såhär ser det ofta ut när maten lagas.

De två fina grytorna som vi investerat i fungerar utmärkt, skriver Birgitta. Förmiddagsteet till lärarna tillagas dock över öppen eld. Kea blev besviken när han såg en så kallad rocket stove som han tillverkat stå oanvänd vid sidan om.

Det blev till att ta fram den och på nytt försöka förklara fördelen med den. Reducering av ved — det gagnar miljön.

Och så är den rökfri — det gagnar hälsan.

Det är det där med ”mindset change”. Köksorna sa att det tar för lång tid att koka upp vatten på en rocket stove. Men Kea bevisade på nytt att det gick snabbt att få vatten att koka. Nu har de lovat att de ska ge den ett nytt försök!

Tack Birgitta för att du berättar! Arbetet för miljön och mot onödigt resursslöseri är lika viktigt överallt, eller hur?

Du som vill stötta skolan kan göra det till exempel genom att ge en skolbänk via Barnmissionen!

Birgitta är tillbaka i Loki

Av Posted on Inga taggar 1

Många av er som läser den här bloggen har fått träffa Birgitta Arnlund i en ganska lång rad gästbloggsinlägg från Loki i Kenya, där hon arbetade för Barnmissionen tillsammans med sin man Kea i flera år. Nu är de tillbaka — efter en resa med temperaturmätningar och andningsskydd — och här kommer en liten lägesrapport från den skola som de båda har arbetat mycket med.

Vi är utom oss av glädje idag. Alla ni som är en del av att skolan under trädet nu är en strålande, fungerande förskola och grundskola med nästan 600 elever kan glädja er med oss. Besöket idag var underbart! Finns så mycket att visa och berätta, men jag får nog dela upp det för att inte trötta ut er.

Den vanliga vägen förbi dammen är delvis bortspolad på grund av häftiga regn.

Vi fick parkera bilen och gå sista biten.

Där vid grinden stod Todo med temperaturpistolen i högsta hugg.

Han tar tempen på allt och alla innan de får gå in på skolområdet.

Lärarna ska dessutom skriva in sin temperatur i en loggbok.

Sedan går man till de nyinrättade tvättställen för att tvätta händerna.
Man ska också ha en ansiktsmask tillgänglig. Imponerande!

Det var en STOR glädje att återse barnen som flockades kring oss som de brukar.

Lucy, köksorna och annan personal hälsade oss med nyuppfunna Corona-hälsningar.

Det var roligt att se att de plantor som sattes 2013 under ledning av Pär Klingspor och några av hans elever nu har vuxit upp till härliga träd och buskar.

Geoffrey, som sköter växthus och planteringar, var på plats. Även det fungerar jättebra.

En hälsning från Kenya i januari 2021 alltså — ett land som nästan hela tiden har varit osynligt i nyhetsrapporteringen under Covid-19-pandemin. Tack, Birgitta, för att du berättar!

Du som vill ge en gåva till Barnmissionens arbete i Loki kan göra det genast — här!

De sista babypaketen i Loki

Att den här bloggen har fungerat så dåligt de senaste veckorna är verkligen ett litet och världsligt problem.

Nu verkar det som om den ska vara igång igen, och man kan bara önska att världen ska få bli lite mer normal också. (Tänk om vi kunde ta tillfället i akt och börja bry oss mer om människor som blir sjuka och dör i andra epidemier när vi ändå är så engagerade — som mässlingen i DR Kongo och malaria i stora delar av Afrika …)

Men en sak som jag kan göra idag, och som jag gärna gör för att den är så vacker fastän den också är sorglig, är att visa bilder från babypaketsutdelningen i Loki i Kenya häromdagen.

Birgitta skriver:

Nu har jag levererat de sista babypaketen. Tyvärr blir det ingen fortsättning på denna glädjespridning, för det finns inte någon som kan administrera det hela nu när jag lämnar Loki. Men det är hundratals mammor som fått uppleva glädjen att ta på sina små nyfödda barn rena, fina kläder tillverkade med stor kärlek av kvinnor i Sverige. TACK ALLA UNDERBARA NI som har varit delaktiga!!!

Här är jag med Gladys, föreståndare för kliniken samt Helena Stanzelius som besökte oss en vecka och gjorde en strålande insats på vår skola. Vi levererade närmare 50 paket!

En glad mamma.

Ännu en glad mamma, fast kanske lite orolig eftersom hennes baby var väldigt liten. Vi hade en tröja i prematurstorlek som kunde passa den lilla direkt.

Vi ville inte störa den lilla genom att sätta på kläderna, så vi fick ta bilden såhär.

Inga fler babypaket till Loki alltså, inte som det ser ut nu i alla fall. Men andra organisationer fortsätter att ta emot: Brödet och fiskarna, till exempel, och Human Bridge (Erikshjälpen), och Frälsningsarmén Bistånd, och Slättmissionens Hjälpande Hand. Att babypaketen är uppskattade där de delas ut behöver man inte tvivla ett ögonblick på. Och att de på många ställen räddar liv genom att fungera som magneten som får föräldrarna att ta sig till sjukhuset i tid är en ännu mer angelägen anledning till att fortsätta med dem!



Startpaketsutdelning

Av Posted on Inga taggar 0

Jag har missat att visa en av de fina startpaketsutdelningarna i Lokichoggio i Kenya där Birgitta och KeA Arlund (Barnmissionen) samarbetar med Skandinaviska Läkarbankens volontärer! Men Birgitta skickade bilderna igen när jag frågade. Här kommer de!


Nära och långväga — klinikens personal tar emot Eva-Marie och en annan volontär som kommer med en ny leverans startpaket till de nyfödda. Foto: Birgitta Arnlund

Birgittas väninna Eva-Marie har rest från Skåne gång på gång för att göra olika volontärinsatser i Loki. Linda i Stockholm är en av de tidigare volontärerna och packar babypaket med bidrag från olika håll hemma hos sig. I Loki kompletteras de med kangas som föräldrarna kan använda som allt möjligt — filt till exempel.

Med en skatt. Fast man ser den knappt under alla presenterna. Foto: Birgitta Arnlund

Mammor som föder sina barn på kliniken får ett startpaket med kläder för den första tiden. Ett av paketen som Eva-Marie kom med kom till användning direkt!

Plats för två i sängen. Foto: Birgitta Arnlund

Ganska ofta kan man se exemplar av till exempel Femtimmarskoftan på bilderna. Det gör mig alltid lite extra rörd.

Men kan ni föreställa er hur det kan vara att föda barn med så otroligt många varv pärlor runt halsen? Jag förstår såklart att man vänjer sig när man har dem på sig jämt, men …?

Alldeles ny. Foto: Birgitta Arnlund

Verksamheten med babypaket till Loki ska inte bli hur stor som helst eftersom Barnmissionen inte fraktar containrar dit — paketen reser i det vanliga bagaget med Birgittas och KeAs svenska vänner som kommer på besök. Men Linda kan berätta om det behövs bidrag nu och i så fall exakt vad som behövs!

Det sista arbetet med att packa paketen görs på plats i Loki — där kompletteras kläderna från Sverige med en kenyansk kanga. Foto: Birgitta Arnlund

Och startpaketen fyller samma viktiga funktion i Loki som på många andra platser: tack vare att föräldrarna vet om att de finns kommer de till kliniken inför förlossningen, och det blir färre förlossningsskador och färre dödsfall. Dessutom blir pratet om paketet ett tillfälle att prata om hälsa och nutrition. Och så blir alla så glada!

Foto: Birgitta Arnlund

En till mig, en till dig

En grupp Tingsrydsgymnasister — Malin, Kajsa, Zandra och Mikaela — som skulle starta UF-företag ville satsa på en företagsidé som skulle bli något mer än för bara dem själva.

Foto: Barnmissionen

Det blev Her Happycup UF!

Affärsidén är ungefär densamma som för många av de andra företag som säljer menskoppar: varje såld kopp resulterar också i en kopp till en flicka eller ung kvinna som annars inte skulle ha fått tag i en, och i utbildning i sexuell hälsa också.

Malin, Kajsa, Zandra och Mikaela. Foto: Barnmissionen

Såhär berättar de om sin idé:

Föreställ dig att någon berättade för dig att du kommer missa 25% av din skoltid. Skulle du bli glad? Efter att du hoppat trettio gånger upp och ner av glädje över nyheten börjar du tänka efter. Vad ska egentligen hända med din dröm om att bli läkare? Plötsligt känns inte tanken på att hoppa över ¼ av skoltiden lika lockande längre.

Det du precis föreställt dig är verklighet för många flickor i U-länder. WaterAid:s och UNICEF:s rapport visar att en av tio flickor i Afrika och två av tre flickor i Asien stannar hemma på grund av det mest naturliga i världen: menstruation.

Det var när vi fyra som står bakom Her HappYcup UF läste om detta som vi bestämde oss för att vi vill ägna vårt UF-år till att göra skillnad. Efter att ha kontaktat Menskopp.se och Barnmissionen fick vi information om hur vi kunde gå vidare med vår idé. Just nu har Barnmissionen ett projekt som går ut på att dela ut menskoppar till unga tjejer i Lokichoggio i Kenya

Malin, Kajsa, Zandra och Mikaela åkte själva till Lokichoggio i början av året, och nu finns en del av deras dokumentation av resan som en liten film på Youtube.

Det finns också en intervju med dem på Barnmissionens webbplats.

Heja, heja, heja, Malin, Kajsa, Zandra och Mikaela — det är så fantastiskt att ni använder UF-tiden till att hjälpa andra på det här sättet, och att ni satsar så mycket på att berätta om hur unga kvinnor i en annan del av världen lever!

En otroligt viktig bok

Ni som har läst den här bloggen ett tag, och ni som läste min förra — ni vet att jag har gjort massor av böcker. Ganska många av dem har mitt namn på omslaget (och det kryptiska [red] efter), och många, många, många fler har jag arbetat mindre eller lika mycket eller ännu mer med fastän de har någon annans namn överallt. Det är så det är att vara redaktör, och det är ett av de roligaste arbeten jag kan tänka mig!

Men ingen av de böcker jag har gjort är i närheten av att vara så viktig som en som firades i Lokichoggio i Kenya för några veckor sedan.

Foto: Birgitta Arnlund/Barnmissionen

Ekitoe betyder träd på turkana.

Turkana är ett språk som talas av ungefär en halv miljon människor. De flesta av dem bor i ett område med samma namn som språket i Rift Valley i Kenya.

Där bor och arbetar Birgitta och KeA Arnlund ungefär halva året — de är utsända av Barnmissionen.

Foto: Birgitta Arnlund/Barnmissionen

Birgitta skriver:

Turkanabarnen bör ha en bok på sitt eget språk, tyckte jag. Sagt och gjort. Emma, vår rara svärdotter som är duktig att rita och måla, färdigställde bilder och lät trycka den första boken. Den blev mäkta populär, så nu har Emma gjort en till, och idag delade vi ut den på bymötet i en ny bosättning som heter Nipundi.

Bägge böckerna har sponsrats av Hannaskolan i Örebros förskola. Fantastiskt fint!

Vi fick först ha en lektion i hur man håller en bok, hur man bläddrar och så vidare.

Foto: Birgitta Arnlund/Barnmissionen

Birgitta beskriver boken som en enkel pekbok med tydliga bilder och ord på turkana, kiswahili och engelska.

Turkana står överst och har fått störst bokstäver.

Foto: Birgitta Arnlund/Barnmissionen

Alla som har läst en pekbok med ett barn här i Sverige vet hur fascinerande det kan vara och hur tydligt man kan lägga märke till ett barns språkutveckling på det viset. Nu kan föräldrarna och storasyskonen i Nipundi också få uppleva något av det. Hurra!