Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Kofta

Nu har det blivit en kappa

Om det skulle föras någon form av statistik på den här bloggen så skulle det antagligen uppdagas att den absolut vanligaste starten på ett inlägg är ”Nu ska ni få se något fint!” — och då ska man veta att jag oftast håller mig i skinnet och försöker hitta på en annan inledning.

Men idag ska ni verkligen få se något fint!

Det började högst ordinärt när jag var på resa i England i februari. En av mitt livs vackraste resor hittills, men stickningen var verkligen precis som vanligt.

På stationen i Chesterfield.

Jag hade bestämt mig för att sticka två kappöverdelar i ylle för att sedan be två syvänner att på varsitt håll förvandla dem till kappor med vävd yllenederdel och foder. Klänningen Ulla, som jag gjorde för ett par år sedan, fick mig nämligen att komma på alla möjliga kombinationer av sytt och stickat.

Min teori var att om man stickar det som kräver mycket anatomi, så att man slipper sy det, så kan man sedan sy det som bara är raka stycken, så att man slipper lägga tid på att sticka det. Och det resonemanget hade naturligtvis varit poänglöst om jag inte dessutom hade tyckt att kombinationen blir så charmig.

Klar för avresa.

Såhär såg den ut när den var klar — en Två trådändars lilla kofta med den lilla skillnaden att efter ärmarna kommer direkt några varv resårstickning och sedan avmaskning.

Den här röda reste till Anna Sigrid Pettersson i Vallentuna. Hon är en mästarinna på textilt återbruk — en riktigt konsthantverkare. För ett tag sedan ställde hon upp på en intervju här på bloggen, och efter den stickade hon massor av Klänningen Ulla.

Överdel och begagnad rutig yllekjol i kiltstil. Foto: Anna Sigrid Pettersson

Hon kombinerade genast överdelen med några sparade knappar och en rutig yllekjol i kiltstil. Perfekt!

Hela kappan har samma viscosefoder, och så är det velour runt halsen och i ärmsluten. Foto: Anna Sigrid Pettersson

Anna Sigrid satsade på att vecka det rutiga ylletyget mot överdelen och sedan fodra hela kappan med riktigt fodertyg (det är inte använt tidigare, men Anna Sigrid hade det i sitt förråd). Halsringningen och handledskanterna fick ett mjukare foder.

Veck, veck, veck som på en klassisk rutig yllekjol. Det blir stiligt och stilfullt! Foto: Anna Sigrid Pettersson

Det här är en kappa till ett ganska litet barn — Anna Sigrid mätte och fick överdelen till 70–84 cl, och jag har inte mätt på riktigt själv, bara tänkt på en flicka som jag känner — så den fick en ganska kort nederdel också. Man kan tänka sig strumpbyxben och allväderskängor som sticker fram undertill eller hur?

Tre knappar. Foto: Anna Sigrid Pettersson

Överdelen har tre knapphål, och Anna Sigrid gjorde inte fler på nederdelen — de tre och de pampiga knapparna är det hela. Vackert tycker jag.

Anna Sigrid är så nöjd med resultatet, och ni kan ju gissa om jag också är det. Ser mycket fram emot att ta med den på fotografering nästa helg och låta en pappa eller mamma klä på någon liten som gillar rött.

Tack Anna Sigrid!

Och tack Susie som bjöd mig på ett par alldeles osannolika dagar i Peak District!

Foto: Susie Poole

Tro det eller ej, men det är jag som står där på klippan. Min fantastiska väninna Susie och jag skulle egentligen bara ses och hinna prata ordentligt, men hon kom på att vi kunde åka runt och prata i hennes bil och på vackra platser, och det gjorde vi. Och så satt jag i hennes familjs stora soffa och la upp röda maskor. Vilken början va?

Handled till handled

Kofta stickad från handled till handled. Foto: Sandnes Garn

Igår kom det ett meddelande igen:

Hej Anna!
Jag såg handled-till-handled-koftan på bloggen men hittar inte mönstret. Har du nån aning om var jag kan hitta det? Alltid kul med nya mönster.

Hälsningar,

Carina

Handled-till-handled-koftan är bara en av alla otroligt många modeller som tappade sin beskrivningslänk vid en bloggflytt för ett par år sedan, men eftersom den är lite speciell har flera frågat efter den. Och jag brukar minnas ganska mycket, men just den har varit helt bortflugen ur mitt huvud. Var hittade jag den? På engelska heter sådana modeller cuff-to-cuff, men det enda jag kom ihåg var att den beskrivning som jag hade hittat INTE hade något speciellt namn på svenska. Irriterande!

När Carinas meddelande kom mindes jag plötsligt var den fanns. Här på Hemmets Journals webbplats, lustigt nog! Så här kommer länken igen. Och visst är det en fin modell?

Året-runt-kofta

Nu ska ni få se något fint!

I december fick jag fotografera en pojke i hans nya kofta:

Det är Koftan Toftanäs, mitt första försök att sticka enfärgad knappkant och mitt första försök att sticka barnplagg av småskaligt producerat ullgarn (jag hade köpt en naturvit och en mörkgrå härva från Stinas Ull & Skinn i Odensvi).

Den fina rocken har pojkens mormor sytt.

I förrgår fick jag den här bilden från hans mamma. Han är ute och går utanför Färjestaden på Öland, och ni vet vilket sommarväder det har varit i några veckor nu, men han har gärna koftan på sig. Ni som stickar förstår hur glad jag blir — att ett plagg inte bara hamnar längst ner eller längst in i någon låda utan används ett halvår senare är ju hur fint som helst. Dessutom säger det väl något om hur bra det fungerar med ull?

Ann-Maries lilla koftkalas 1 (och Två trådändars lilla kofta i två storlekar)

Kommer ni ihåg Två systrars lilla koftkalas, när Annika och Ann-Christin tog grundbeskrivningen Två trådändars lilla kofta och gjorde en massa variationer?

Nu har Ann-Marie Hagström byggt vidare på den raden med två nya variationer, enkla båda två och (tycker jag och många andra som har beundrat dem på Facebook) otroligt fina. Idag kommer beskrivningen till den kofta som är till vänster här på bilden!

Mössorna som hon har gjort till kan man sticka med beskrivningen Formelhjälmen utan sömmar, och tossorna är nog inte Ariadnetossorna men liknar dem.

 

Här är koftbeskrivningen i två storlekar!

Det är enkelt att göra koftan ännu större genom att börja med fler maskor i halsringningen och göra fler okökningar, längre ärmar och längre livstycke. En tumregel kan vara att utgå ifrån ett antal maskor som är delbart med tio. Ett framstycke ska ha 1,5 tiondelar av maskantalet och så tre extramaskor för knappkanten, ett axelparti ska ha två tiondelar, bakstycket ska ha tre tiondelar. Lägg sedan till fyra maskor för raglanskärningen.

Storlekar:

Den mindre storleken passar en nyfödd och brukar kunna användas tills barnet är ungefär tre månader om man stickar den i Järbo Junior (eller motsvarande) och med stickor nummer 3½, och stickar man den i Järbo Big Verona och med stickor nummer 4 blir den lite större.

Den större storleken ska passa de flesta barn som är mellan nio månader och ett år om man stickar den i Järbo Big Verona eller Lady (eller motsvarande) och med stickor nummer 4. Stickar man den i Järbo Junior och med stickor nummer 3½ blir den lite mindre.

Stickor: se ovan – och det går att sticka koftan på raka stickor, men jag tycker att det är enklare att sticka den fram och tillbaka på en rundsticka med mjuk kabel

Virknål: samma grovlek som stickorna (virknålen används till ärm-”sömmarna”)

Dessutom: nål att fästa garnändar med, knappar, synål, sytråd

Koftan börjar med halskanten som stickas i rätstickning och som ger koftan en rektangulär ringning. Resten stickas i slätstickning utom framstyckenas fem yttersta maskor som hela tiden stickas räta. Ärmkanterna och nederkanterna är också rätstickade för enkelhetens skull.

Den idé som är lånad från Femtimmarskoftan är alltså ärmen: maska av alla maskor utom den sista på ärmen, sätt maskan på en virknål och virka ihop ärmens kanter, sätt maskan på höger sticka, sticka ryggpartiets maskor och fortsätt med nästa ärm utan att klippa av garnet – på det viset fogas framstyckena också ihop med bakstycket.

Lägg upp 59 (70) m (detta är koftans halsringning).

V 1: 10 (12) rm (detta blir första framstycket), 1 am (detta blir första raglanmaskan), 10 (12) rm (första axelpartiet), 1 am (andra raglanmaskan), 15 (18) rm (bakstycket), 1 am (tredje raglanmaskan), 10 (12) rm (andra axelpartiet), 1 am (fjärde raglanmaskan), 10 (12) rm (andra framstycket).

De jämna varven är koftans rätsida.

Varv 2: sticka 10 (12) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 10 (12) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 15 (18) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 10 (12) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 10 (12) rm. Nu ska det vara 67 (78) m på stickan.

Varje ökningsvarv resulterar i åtta nya m.

Varv 3: rm utom raglanmaskorna, som stickas a.

Varv 4: 11 (13) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 12 (14) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 17 (20) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 12 (14) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 11 (13) rm.

Varv 5 (med första halvan av första knapphålet): rm tills 4 m återstår, maska av 2 m, sticka de två sista r.

Varv 6 (med andra halvan av första knapphålet): 2 r, 2 omsl (ersätter de två avmaskade m), 8 (10) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 14 (16) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 19 (22) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 14 (16) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 12 (14) rm.

Varv 7 och alla ojämna varv som följer stickas med aviga m utom de 5 första och 5 sista m som stickas räta.

Varv 8: 13 (15) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 16 (18) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 21 (24) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 16 (18) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 13 (15) rm.

Varv 10: 14 (16) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 18 (20) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 23 (26) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 18 (20) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 14 (16) rm.

Varv 12: nu syns raglanränderna ganska tydligt. På detta v och alla ökningsv framöver, *sticka fram till raglanm, 1 omsl, raglanm r, 1 omsl*, upprepa 3 ggr och sticka återstående m räta.

Fortsätt på detta vis fram till v 31 (37). Gör knapphål till exempel vart 18:e v.

Delningsvarvet, stickas från rätsidan (början): sticka fram till första raglanm, 1 omslag, sticka raglanm r, 1 omslag, sticka fram till andra raglanm, 1 omslag.

Vänd och sticka slätstickning på m mellan de två första raglanm (sticka inte själva raglanm) i 3 v. Detta är början på den första ärmen.

Vill du ha en kedja av större m i kanterna, så att det blir enkelt att virka ihop ärmen sedan, så sticka sista m på varje v a, vänd på stickningen och lyft den r som start på nästa v.

Ärmens varv 5: 1 r (eller lyft 1:a m), 2 tills, sedan r v ut.

Fortsätt i slätstickning.

Ärmens varv 9: r tills 3 m återstår, 2 tills r, sticka sista m (a om du vill lyfta den som start på nästa v).

Fortsätt i slätstickning.

Upprepa v 5 på v 13, 21 osv och varv 9 på v 17, 25 osv.

När ärmen är 75 (83) v lång räknat från slätstickningens början vid halsringningen (det är lättast att räkna därifrån, tycker jag), sticka 1 v rm från avigsidan och sedan ytterligare 3 v rm. Maska av från avigsidan. Spara sista m och sätt den på en virknål. Vik ärmen med rätsidan inåt och virka ”sömmen” med smygmaskor eller fasta maskor upp till delningen. Sätt m på höger sticka och ta bort virknålen.

Sticka 1 rm (raglanmaskan), gör 1 omsl, sticka ryggstyckets m, gör 1 omsl, sticka 1 m (raglanmaskan), gör 1 omsl, sticka andra ärmens m, gör 1 omsl och sticka sedan denna ärm likadant som den första.

När virkmaskan är satt på höger sticka, sticka 1 rm (raglanmaska), gör 1 omsl och sticka andra framstyckets m.

Nu stickas koftans nederdel med rätstickade kanter fram och tillbaka över framstycke-ryggstycke-framstycke. Gör knapphål med jämna mellanrum!

Du kan börja med några varv slätstickning innan du börjar med mönstret, eller du kan följa den här varvsekvensen från och med det första räta varvet.

Räkna maskorna, räkna bort 10 m för de rätstickade kanterna och dela det återstående maskantalet i 7. Det behövs minst en kantmaska i vardera kanten — lägg till fler för att få varvet att gå jämnt ut.

Mönstervarv 1, från rätsidan: rm

Mönstervarv 2, från avigsidan: 5 rm, am tills 5 m återstår, 5 rm

Mönstervarv 3, från rätsidan: 5 rm, kantmaska/kantmaskor, *1 omsl, 1 am, 3 am tills, 1 am, 1 omsl, 2 r*, upprepa från * till * tills kantmaska/kantmaskor + knappkantens 5 m återstår, sticka dem räta.

Mönstervarv 4: 5 rm, am tills 5 m återstår, 5 rm

Upprepa de fyra mönstervarven tills koftan är nästan lagom lång. 42 (48) v kan vara lagom.

Avsluta med 4 eller fler v rätstickning och maska av från avigsidan.

Fäst de båda trådändarna.

Sy i knappar — sedan är koftan klar!

***

Tack Ann-Marie för den fina idén och för bilden!

En ny raglanfläta (tack vare en uthållig mamma)

I somras när jag var på Panduro för att köpa tvålmassa låg det två alldeles övergivna härvor lingarn i en reakorg. Tio kronor styck kostade de.

Eftersom jag har bestämt mig för att försöka använda naturmaterial mer när jag stickar var det inte så svårt att fatta beslutet att rädda dem.

Sedan skulle jag bara nysta dem.

Och då blev det ett enda trassel, och den ena härvan blev liggande på det viset i flera månader. Den andra blev liggande orörd.

Men så kom min mamma hem till mig för att sova mellan tåg och flyg, och jag var tvungen att racerarbeta, så hon satte sig med trasslet. Hon är inte den som ger upp i första taget, och efter en stund gav hon en perfekt garnboll till mig.

Den såg så pytteliten ut, men jag tänkte att eftersom jag hade två kunde jag kanske sticka en liten spädbarnsväst åtminstone.

Jag hade en idé som var att trixa med två raglanmaskor, så jag la upp 63 maskor och satte igång.

Det visade sig att min idé blev knasig men att halva min idé resulterade i ett slags fläta som jag tyckte om.

Nu har jag kommit såhär långt: en ärm är klar, och den ena härvan är slutstickad. Det borde innebära att två härvor räcker till en hel kofta.

Flätan stickar man såhär på en kofta med fem maskor breda framkanter:

V 1: *r fram till raglanmaskorna, 1 vridet omslag, sticka raglanmaskorna räta, 1 vridet omslag”, upprepa från * till * ytterligare tre gånger och sticka sedan r varvet ut

V 2: 5 r, am tills 5 återstår, 5 r

V 3: *r fram till raglanmaskorna, 1 vridet omslag, 2 r tillsammans, 2 vridna omslag*, upprepa från * till * ytterligare tre gånger och sticka sedan r varvet ut

V 4: 5 r, am tills 5 återstår, 5 r

Enkelt, eller hur? Och ändå en synlig och rolig detalj tycker jag.

Nu önskar jag bara att min mamma vore här så att den andra härvan kunde förvandlas till ett nystan utan omvägen över totalt trassel.

Hoppas kunna skriva beskrivning snart, men prova gärna lite på fri hand så länge, ni som vill!

 

Provstickning pågår

Det är så mycket som händer med olika beskrivningar hela tiden, både med gamla och med nya. Och det är så roligt!

Karin Louder Petersons hjärna är nog ganska lik min, i alla fall stickdelarna av den, för hon hittar på nya varianter hela tiden. Här är en där hon har kombinerat Två trådändars lilla tröja med knappar på axeln med lite mönsterstickning:

Inga-Lill Forsberg har stickat 19 (!!!) exemplar av Lilla tuffing-tröjan utan polokrage och utan halvvantemuddar nu. Och häromdagen tog jag mig äntligen tid att arbeta lite mer med beskrivningen, så nu finns det en ny version där okökningarna börjar först efter halsresåren. Är det någon som vill provsticka den så är det bara att höra av sig! Det finns också en koftvariant som ingen har stickat än.

Själv blev jag klar med Lilla tuffing-polotröjan förra veckan. Såhär ser den ut (den blev lite väl lång eftersom jag stickade det grå medan jag talade i telefon med en mycket god väninna):

Kragen knäpps utmed halsen och på axeln:

Och man kan förstås ha den halvt uppknäppt också:

Elisabeth Berndtsson har provstickat:

Och Lena Ohlén:

En modell som jag fortsätter att trixa med är den med luva. Såhär blev mitt första försök:

Gun-Britt Prue Carlsson fick prova beskrivningen, och hennes första exemplar blev såhär:

Sedan fick hon beskrivningen till koftan också, och den blev såhär:

Johanna Pettersson och jag håller på med att trixa med luvans form och storlek på varsitt håll, och hon har skickat två varianter som jag tror ska fungera på den storlek som har 59 maskor där okökningarna börjar. Själv hade jag en idé som visade sig fungera bättre om man räknar med en lite större storlek, 70 maskor där okökningarna börjar, och den är inte nerskriven än. Är det någon som vill prova Johannas luvor så är det bara att höra av sig!

Flera av Två trådändars-plaggen finns i två storlekar nu. Här har Karin Louder Peterson gjort en variant av Två trådändars lilla asymmetriska tröja.

Det här måste väl vara vad som på bloggspråk kallas en bildbomb — eller var det för ett par år sedan?

Hursomhelst, experimenten fortsätter nog, och det är fantastiskt roligt att så många vill vara med! Många fler än vad som syns här, förstås. Tack allihop!