Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Hälsa

Stickning som terapi

Fina tips blir jag alltid glad för!

Nu är det Carol som har skickat en artikel från The Knitting Space till mig, ett litet reportage om hur kvinnor som för ganska många år sedan flydde kriget på Balkan och hamnade i Chicago i USA har kunnat hjälpa sig själva och varandra genom att sticka tillsammans. De har sina minnen från kriget i Bosnien men använder garn, stickor och virknålar för att hitta lugn och balans i det liv de lever nu.

Först trodde jag att det var en helt oseriös artikel med en bildbyråbild — kvinnan i mitten är ju så tydligt asiatisk. Men det visade sig att gruppen har varit igång ett tag nu och att den välkomnar medlemmar utan erfarenheter av Balkan-kriget också. En kvinna från Korea och flera kvinnor från Pakistan har kommit med.

Extra fint eller hur?

Massor om kvinnors hälsa

Det nya numret av tidningen som jag är redaktör för, Lunds Missionssällskaps tidskrift Uppdrag Mission, har kvinnors hälsa som tema!

Såhär ser den ut:

Det är Anneli Dennersten som har valt bilden och gjort omslaget.

En intervju som jag tror intresserar många hjälpstickningsvänner är den med Annika Ekholm FrödingHuman Bridge — hon berättar om babypaketen och om hur de räddar många mammors liv.

Läs tidningen här!

Och vill du ha ett pappersexemplar, så hör av dig till mig!

På Fabriken i Malmö

Av Posted on Inga taggar 0

Här förbereds en installation på Fabrikens tak. Min kusin är nummer två från vänster. Bild lånad från Tidningen Vision (foto: Jenny Leyman)

Här i Malmö finns det en daglig verksamhet — en arbetsplats för unga vuxna som har rätt till särskilt stöd (LSS) — som heter Fabriken.

En av mina kusiner arbetar där, så jag har varit där och hälsat på. Då var det adventsmarknad med saffransbullar som kom direkt från ugnen, keramik och annat att handla, och såklart massor av julpynt. En av de unga männen är helt otrolig på att teckna jugendbyggnader, och ett urval av hans teckningar hade förvandlats till en konstalmanacka som man också kunde köpa.

Tonya är en av min kusins arbetskamrater. Bild lånad från Tidningen Vision (foto: Jenny Leyman)

Nu kan man hälsa på på Fabriken oavsett om man prickar in en av dess Öppet hus-dagar eller inte — tidningen Vision har nämligen varit där och gjort ett reportage!

Jag blir så glad av att läsa om en plats där konsthantverk är viktigt. Visst är vi ganska många som hellre dricker vårt te ur en handgjord och handdekorerad keramikmugg än ur något som ingen människa har rört vid? Och konsthantverk från dagliga verksamheter håller ofta mycket låga priser — ibland så låga att jag skulle vilja lägga på det dubbla bara för att visa min respekt för dem som har tillverkat sakerna och för deras skicklighet.

Här är det Anette, Jonas och Paula som arbetar i en av verkstäderna. I bakgrunden syns Annika. Bild lånad från Tidningen Vision (foto: Jenny Leyman)

Min kusin växlar mellan olika uppgifter på Fabriken: hon har tillverkat ganska många armband av små, små glaspärlor, hon arbetar med keramiken ibland (jag önskar att det gick att beställa stora koppar som just hon har gjort …), hon syr väskor och kuddar och barnkläder ibland.

Det som tillverkas på Fabriken säljs i en butik som heter Torsten. Om den borde det också göras reportage! Här är ett som man kan läsa om man är prenumerant på Sydsvenskan.

Och det kanske bästa: i tisdags var min väninna Katarina på besök, och hon hittade ett café som jag inte hade hört talas om men som verkar vara hur fint som helst. Här!

 

Vägen hit

Av Posted on Inga taggar 0

Idag ska jag göra något otroligt spännande!

Ingegärd i Övre Älvdals församling i Värmland hörde av sig i början av februari och frågade om jag ville komma och hjälpa församlingen att göra en broschyr om ett integrationsprojekt som har funnits här i ett par år och som snart resulterar i en utställning.

Det här:

Så jag ska träffa brodöser från olika länder, och de församlingsmedlemmar som satte igång projektet och som har arbetat med det tillsammans med brodösgruppen. En del av de kvinnor som var med när det startade har av olika skäl blivit tvungna att flytta från Sysslebäck sedan dess — några till Piteå när en av förläggningarna stängde! — men nya har också kommit till.

Textilkonstnären Jenny McMillen har handlett projektet och arbetar just nu med att ställa samman och dokumentera alltihop. Deltagarna har ritat och sytt många motiv — de har beskrivit kulturen i sina hemländer, situationer där, hur de har det här, budskap till världen, vägen hit … Alla har broderat på bomullstyg och med bomulls- eller lintråd.

Jag tror att det blir en intensiv dag!

Här kan man läsa lite mer om projektet.

Till en nybliven storebror och hans lillasyster

I somras blev ett av mina gudbarn storebror. Innan han fyllde två år!

Så i god tid före tvåårsdagen frågade jag Therese om hon ville sy något till honom och något till hans lillasyster. En kortärmad tröja till honom och en klänning till hans lillasyster, till exempel.

Det roliga med att beställa kläder från en som syr själv är att man kan bestämma allt möjligt på det viset. Till exempel att en nyfödd flicka klär utmärkt i ett ljusgrönblått traktortyg! Särskilt en flicka vars mamma och pappa är uppväxta med traktorer och hö omkring sig. Det skulle ingen på de stora klädkedjorna komma på. Eller: om någon på en stor klädkedja skulle komma på den idén så skulle den nog plockas bort redan på idéstadiet och ersättas med någon prinsessa från en tecknad film. Jag trodde att samhället hade kommit längre än så i sin utveckling, men nu har jag sett för många Anna och Elsa under de senaste åren …

Här är tygerna som Therese föreslog:

De är ekologiska allihop. Och fina, eller hur?

Fyra till:

Molnen gillade jag mycket. Jordgubbarna skulle jag gärna beställa åt en väninna som inte alls är minderårig!

Men här dök traktorerna upp, och då förstod jag att allt hade blivit rätt!

Och såhär blev det alltså:

Det här är inte något annonssamarbete. Jag har betalat 230 kronor för klänningen till lillasyster och 190 kronor för den kortärmade tröjan till storebror. Det är lite mer pengar än vad jag skulle ha betalat om jag hade sprungit in på H&M och köpt något ur deras höstkollektion, men det är inte dyrt.

En liten uppmaning alltså, samma som förra gången jag berättade om att beställa barnkläder av en människa som designar och syr själv: det här är ett av flera alternativ till att använda sina förhållandevis små resurser till att bygga på några få redan stenrika företagsledares förmögenheter ytterligare. Beställ från Therese (Two Little Oaks) om du vill, hon är verkligen proffsig, eller beställ av den duktiga människa som du har närmast dig! Det blir ett slags motsvarighet till Fairtrade här hemma.

Alla flickors dag

”Idag är det flickdagen” har jag läst lite här och var idag.

Så jag bestämde mig för att ta reda på mer!

Flickor i Loki har fått klänningar som har sytts av den lokala sömmerskegruppen på beställning av svenskar som vill stötta både de nyutbildade sömmerskorna och barnen i samhället. Foto: Birgitta Arnlund

Det är FN som har tagit initiativet till dagen, och det officiella namnet på engelska är International Day of the Girl Child.

Dagen firas varje år den 11:e oktober sedan 2012.

Tanken med dagen är att den ska hjälpa till att uppmärksamma de behov som flickor har och de utmaningar som flickor möter och att den samtidigt ska vara ett led i arbetet för att världens flickor ska få självbestämmande och handlingsutrymme (jag letar förgäves efter en riktigt, riktigt bra översättning av ordet empowerment) och för att deras mänskliga rättigheter ska bli verklighet överallt.

”Världens 1,1 miljarder flickor är en källa till kraft, energi och kreativitet — och de miljoner flickor som befinner sig i mycket utsatta situationer är inget undantag”, skriver FN på sin webbplats.

Temat för årets dag är ”EmPOWER girls: Before, during and after conflict”.

Här är UN Womens video för dagen:

UN Women har också samlat en rad flickor som berättar om sina liv och erfarenheter och om sina framtidsplaner — läs här!

Och jag kan inte låta bli att skicka med lite musik. Här är pianisten och kompositören Emily Bear när hon var 15 år och uruppförde sin egen Into the Blue: