Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Boktips

Höstlov = läslov (bilderbokstips)

Av Posted on Inga taggar 0

Favorituppslag ur en av Alison Ritchies och Alison Edgsons böcker. Passar extra bra den här veckan eller hur?

Ja, jag vet att Läslov är en kampanj — men en del kampanjer kan verkligen vara värda att ansluta sig till!

Att höstlovet kan bli en alldeles underbar vecka fylld av läsupplevelser är något jag gärna är med på.

Här är några bilderbokstips från mig.

Kom ihåg att man kan njuta mycket av bilderböcker oavsett hur gammal man är! Här är ett inslag från Sveriges Radios OBS om varför vuxna borde läsa barnböcker.

När jag träffade min mamma häromveckan insisterade hon på att jag skulle läsa den här boken som hon just hade lånat på biblioteket. Ingen av oss hade sett den förut — det är en mycket tidig Catarina Kruusval-bok, från tiden innan hon fick sitt stora genombrott som barnboksillustratör och barnboksförfattare tror jag. Men hon borde ha fått det med den här berättelsen! Min mamma hade alldeles rätt: den är så stillsam och vacker, så full av kärlek och seperationsängslan. Både min mamma och min bror hade tänkt på tonårsbarn när de läste den.

En mycket, mycket varm rekommendation alltså: Egon och rävungen. Och den är slutsåld sedan länge, så fråga efter den på biblioteket och leta sedan på antikvariat.net och Bokbörsen när du känner att du  och de barn du läser för måste ha ett eget exemplar.

Den mer välkända berättelse som både min mamma och jag associerade till när vi läste om räven och Egon var Sven Nordqvists När Findus var liten och försvann. Den är mycket festligare och tokigare, men den har samma generositet och värme. Jag blir alltid lika lycklig när jag kommer till det uppslag när Findus har dykt upp igen och är mycket rädd efter sitt äventyr. Då föreslår Pettson att Findus ska prova att utforska Pettsons gård igen medan Pettson sitter i närheten. Trygghet och frihet på samma gång, det är ofta precis det som behövs!

I flera år försökte jag övertyga mina kolleger om att vi måste ge ut Oliver Jeffers bilderböcker på svenska. Jag köpte Lost and found om och om igen till olika familjer som jag känner. Till slut blev det ett annat svenskt förlag som gav ut dem, och det är den här lite anonyma samlingsvolymen som finns. Men öppna den! Funnen och vunnen blev den svenska titeln (jag funderade mycket på vad jag skulle vilja kalla den och hade nog inte valt just det, men …), och det är min favorit, men allt som han har gjort är så charmigt och eftertänksamt och festligt och vackert och bråddjupt.

Det här är en bok som jag faktiskt lyckades få ge ut på svenska, och jag hoppas att många läser den! Liksom så många av Tim Warnes böcker är den både rolig och vacker — jag tycker att det är tydligt att han har samarbetat en del med Steve Smallman som har skrivit några av de absolut bästa bilderboksmanus jag har läst. Det kändes så viktigt att göra den 2015 när så många förfärliga fördomar började etablera sig i den offentliga debatten, och på det viset är den väl ännu viktigare nu.

De här båda är, Min mamma och jag och Min pappa och jag av Alison Ritchie och Alison Edgson, är en present till alla föräldrar och barn som inte kan ses riktigt så mycket som de skulle vilja och som skulle behöva prata mer om hur mycket de tycker om varandra fastän vardagen kan vara alldeles full för det mesta. Dessutom innehåller de massor av inspiration till att gå ut och uppleva världen tillsammans!

Peter Schössows bok sparade jag i flera år, och till slut fick jag ge ut den på svenska! Det är på nästan alla sätt en sorgebok, men den är så ovanlig med sitt maner och sin berättarteknik och sin inlevelse, så jag vill inte begränsa den genom att sätta någon genrestämpel. Ni som tror att tyska böcker inte kan vara roliga (jag vet inte om det är någon vanlig fördom, men jag har hört den då och då) måste verkligen ta del av den här.

Det här är den sista (eller ska vi säga senaste?) Steve Smallman-boken som jag har fått översätta. Ja, den handlar, precis som titeln signalerar, om att dela med sig. Och den gör det på Steve Smallmans eget vis. Alla ni som har läst något av honom vet att det brukar göra både barn och vuxna lyckliga.

Och här är den allra första boken som jag översatte av alla som han har skrivit. Kanske är det den första boken han skrev också — jag minns inte riktigt. Saken är den att han är en extremt anlitad illustratör också, så när man söker på hans namn i en webbokhandel får man precis hur många träffar som helst. Men jag gillar honom absolut mest som författare, och kanske är berättelsen om den hungriga vargen och det frusna lammet hans mästerverk. Ett par år efter att den hade kommit ut blev den barnteater på Boulevardteatern i Stockholm och åkte på turné i hela Sverige. Det var mäktigt! Jag blir fortfarande lika glad varje gång jag läser den.

(Roligt att veta kanske: på engelska säger vargen hela tiden ”Goodness gracious me”, och jag förde en ganska lång diskussion med en svensk lingvist om vad vi skulle kunna välja för uttryck på svenska. Det blev till slut ”Kära hjärtanes”!)

Nu kanske någon undrar varför jag inte har länkat till Bokus och Adlibris så att man snabbt kan ta vara på inspirationen och beställa de böcker man vill ha.

Men jag tycker absolut att den som till äventyrs blir inspirerad ska gå till biblioteket först, prata med en bibliotekarie och få hjälp att leta på barnboksavdelningen. Då blir det antagligen många fler roliga lästips på vägen!

Och om och när det blir dags att köpa något, så gå till en levande bokhandlare! En sådan kan beställa hem det som inte finns i bokhandeln, du träffar en människa  och ser till att bokhandeln där du bor kan leva och förse människor med viktiga berättelser och fakta och inspiration lite till. Har du ingen bokhandel i närheten är orsaken sannolikt att det inte bar sig — och då kan du stötta någon mindre bokhandel som har postorderverksamhet, till exempel Din Bok i Göteborg eller Arken i Lund.

På nya ställen

Av Posted on Inga taggar 0

De här tre böckerna investerade jag och Maria och Magnus massor av energi och kärlek i för några år sedan:

     

(De är exakt lika stora i verkligheten — det är bara bilderna som blir lite olika.)

Många av er som läser den här bloggen har också varit med och hjälpt till med dem på alldeles omistliga vis.

För någon månad sedan fick jag ett brev om att det som fanns kvar av dem skulle makuleras. Det kändes helt avigt eftersom de handlar om att ta vara på jordens resurser och på människors engagemang och kreativitet. Men räddningen kom snabbt: två bokhandlare erbjöd sig att hjälpa mig att ta hand om alla böcker!

Per i Göteborg har ordnat så att en rad församlingar, studieförbundskontor och folkhögskolor har fått böcker att använda i sina verksamheter, och han, Kjell i Lund och Martin i Uppsala fortsätter också att sälja böckerna till ett pris som vi allihop tror gör att de blir tillgängliga för många: 59 kronor styck, och på Din Bok får man betala 139 kronor om man beställer alla tre.

Din Boks webbutik finns här (sök på Anna Braw), och Arkens finns här. Är du i Lund, Uppsala eller Göteborg, så gå gärna in i bokhandeln och njut av att träffa levande, engagerad och kunnig bokhandelspersonal!

Bokpaket

Det är väl inte precis någon överraskning att jag tycker om böcker — jag arbetade ju på bokförlag i femton år, och med massor av olika genrer. Redaktören och förläggaren är oftast osynlig i de färdiga böckerna, och det passade mig finfint.

Jag har ingen aning om hur många bokpaket jag skickade till vänner under de åren, men det är ju så att det man tycker om vill man dela med sig av. Och något som jag gjorde redan då och som är enkelt att fortsätta med nu är att tänka ut vilka äldre favoritböcker som kan passa vilka vänner och att hålla utkik efter dem på antikvariat och andra andrahandsförsäljningar.

Två böcker som jag har köpt flera gånger av just den anledningen är Annie Barrows och Mary Ann Schaffers Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap och Helene Hanffs Brev till en bokhandel (84 Charing Cross Road).

Men mycket beror ju på vad som finns där jag råkar hamna, för det finns så otroligt många fina klassiker och halvklassiker.

I sommar har jag till exempel skickat Per Anders Fogelströms Mina drömmars stad till Carolina som bor i Stockholm och rör sig i huvudpersonen Hennings kvarter, Jane Austens Northanger Abbey till Åsa och Alicia som är specialister på högläsning, Jane Austens Förnuft och känsla till Amanda som har kommit igång med att läsa vuxenböcker och Sigrid Undsets Kristin Lavransdotter till Noomi som går i gymnasiet och antagligen har sett namnen fladdra förbi på litteraturhistorielektionerna (jag läste den boken på sommaren mellan högstadiet och gymnasiet — och försummade mycket annat för den sakens skull). De kostade mellan en och 25 kronor styck i olika andrahandshögar och andrahandsbokhyllor men var i fint skick allihop. I Mina drömmars stad hittade jag ett par tidningsurklipp från 1960-talet och blev så rörd, så de fick ligga kvar.

Det vackra presentpapperet bidrog min fina mamma med. Hon hade tryckt det med potatistryck tillsammans med ett av mina syskonbarn. Det översta arket på bilden är också målat med pensel.

Den här sommaren har det ju inte varit världens bästa idé att skicka choklad tillsammans med böcker, men jag gjorde det ändå i några av paketen och hoppas att det har gått bra.

Nästa gång ska jag lista ut hur jag kan använda PostNords ”skicka lätt”-koncept för att få ner portokostnaderna åtminstone lite. Men också med högt porto är det här ganska billiga presenter — och personliga, i alla fall för mig. Ett tips kanske!

Och här kan man läsa mycket om Per Anders Fogelströms Stockholm och om hans arbete med romanerna om människor där.

Varför slängs så mycket mat?

Hur kan det komma sig att vi tycker att vi har råd att slänga mat?

När det är så uppenbart att resurserna på jorden inte är oändliga?

Och samtidigt som så många människor inte får tillräckligt att äta?

Äpplena på bilden fotograferade jag i prästgårdsträdgården i Viby nära Hallsberg för några år sedan. Det var lite sorgligt just då, för det hade bestämts att träden skulle tas bort eftersom trädgården skulle återställas i historiskt skick (en mycket berömd naturvetenskaparpräst bodde där för länge sedan) och den här äppelsorten inte alls passade med den epok som det skulle föreställa. Vi pratade om ifall man kanske skulle kunna erbjuda kvistar till människor som kunde tänka sig att ympa in dem på sina egna träd, för äpplena är så vackra och goda. Men sedan ändrades beslutet, så träden finns kvar! Jag ska åka till Viby i helgen, så då får jag se hur det har gått för dem i år.

Nu har ju också fruktförmedlingarna fyllts på med annonser igen — trots den underliga sommaren verkar det ha blivit ett bra äppelår på många håll. Rädda fallfrukten är ett av de ställen där man både kan lägga ut en annons (om man har mer frukt än man kan ta hand om) och leta efter frukt att rädda (om man har utrymme för mer i sina matförråd). Ett så fantastiskt initiativ!

Och så kommer det ett antimatsvinnsprogram på SVT: Maträddarna.

”Anne Lundberg och Paul Svensson sätter fingret på en av vår tids hetaste frågor – matsvinnet”, står det på programmets webbplats. ”De besöker bönder, butiker, fabriker och konsumenter för att försöka ta reda på vad vi kan göra för att minska på matsvinnet. Det blir också recept och tips på vad man kan laga för gott på det man annars hade tänkt att slänga.”

Jamen det var ju precis det som många av er hjälpte mig att göra för några år sedan!

Den här boken blev resultatet — och kanske var den lite före sin tid, för den sålde inte lika bra som kakböckerna och brödboken. Sorgligt — det tycker jag fortfarande, för den är så full av påhittig inspiration, fantastiska recept och intervjuer med människor som gör bra saker. Det får jag säga, för jag har bara tagit emot och satt ihop. Och trots att den inte sålde så bra så är jag väldigt glad för den. Maria (formgivare) och Magnus (fotograf) lyckades verkligen med att göra den till något av en trollerilåda!

Det går fortfarande att köpa den (den finns i de stora webboklådorna, men jag vill verkligen uppmuntra alla att handla hos en bokhandlare som är en människa), så om du vet någon som inte har den, se till att det blir åtgärdat!

För pyssliga drömmare

Törs jag gissa att åtminstone en del av er som läser den här bloggen också tycker om att läsa, och tycker om att då och då läsa någon av de stora klassikerna?

Kanske också ibland någon lite mindre känd?

Jag var tonåring när de superbilliga Wordsworth-utgåvorna gjorde sin entré i den svenska bokhandeln, och jag (det här är ju lite knasigt att erkänna, men det är alldeles sant) köpte alltid fyra i taget för att en av dem blev ”gratis” då, och alltid tjockare böcker hellre än tunnare.

Om någon ber om rekommendationer utöver Charles Dickens (min första fascination, och den kvarstår), Thomas Hardy (som jag läste nästan allt av då men som jag inte har läst på flera år nu) och Jane Austen (alla hennes böcker, tyvärr inklusive Sanditon som skrevs klart av en annan författare och som inte alls lever upp till de andras nivå, har jag läst många gånger), då säger jag gärna Elizabeth Gaskells North and South och Anthony Trollopes Barchester-serie.

Och titta nu vad jag hittade i en bokhandel i London!

Literary Yarns — Crochet Projects Inspired by Classic Books innehåller 22 olika figurer som hör hemma i 16 kända romaner och som virkdesignern och bokslukaren Cindy Wang har förvandlat till ett slags amigurumis. Åtminstone kaninen och de båda framför bokhögen känner man igen direkt, eller hur?

Här är han, betydligt mindre stressad än vanligt, kaninen som lockar med Alice ner i underjorden i Lewis Carrolls underliga barnbok.

Och här är en av litteraturhistoriens mest älskade hjältinnor, Lizzy, framför sitt vackra barndomshem som hon på grund av ett dumt testamente kommer att bli tvungen att ta farväl av så snart hennes far dör.

Visst skulle man kunna tänka sig en liten hylla med favoriterna vid den bästa läsplatsen?

Eller kanske på biblioteket?

Faran är väl att när man väl har börjat virka en så måste resten också få vara med. Lizzie-beskrivningen behöver inte förändras så mycket för att bli Jane, Mary, Lydia och Kitty, till exempel. Och hur ska man då hinna läsa? Som det stod på en sparkdräkt som min systerson fick av insiktsfulla vänner till familjen när han föddes: ”So many books, so little time …”

(Den som virkar mycket till barn ser förstås genast att det finns en bra grundmodell för leksaksfigurer här och att man kan fixa till detaljerna på mer barnsäkra sätt. Läsande föräldrar skulle sannolikt bli överlyckliga om deras nyfödda fick till exempel Anne på Grönkulla att krama och tugga på istället för en köpt leksak utan namn!)

En fin recension

Idag är jag mycket glad för en fin recension av en bok som jag arbetade med i höstas! Ni som brukar läsa Ett varv till har sett boken förut flera gånger, men recensionen är ny.

Crister Enander har läst nyutgåvan av Kerstin Arthur-Nilsons roman Snitslad bana för Helsingborgs Dagblads räkning och skriver bland annat:

”Kriget — och inte minst en rå ondska — kommer nära, mycket nära, och ställer vardagen och verkligheten på huvudet. Arthur-Nilson skildrar detta mycket levande och gripande och utan att förfalla till slitna plattityder.
Och hennes bok är ytterst angelägen idag då främlingsfientlighetens fula tryne åter blivit en vanlig anblick mitt i vardagen och mitt i politiken.”

Läs hela recensionen här!