Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Alla inlägg avAnna

Enkelt och smart

Av Posted on Inga taggar 0

Min mamma och jag kommer in på mycket olika ämnen när vi talar i telefon. Häromdagen var vi SÅ överens om att det här är en väldigt, väldigt bra uppfinning! Det hade jag i och för sig kunnat lista ut, för redan när jag och mina syskon var små visste vi att vi skulle titta efter röda lappar i en viss butik där de fanns, men det var så roligt att prata om det nu.

Det här är en kyldisk på Hemköp i Kalmar. På de översta hyllorna står det ofta någon kampanjvara, men de nedre är alltid reserverade för kylvaror med kort datum till nedsatt pris.

En tydlig skylt finns. Motsvarande finns ibland vid frukt- och grönsaksavdelningen. Och vid ett tillfälle stod det en kundvagn utanför kassorna — där fanns det gula, prickiga bananer som man helt enkelt fick ta.

Vid brödhyllorna finns det några trådkorgar.

Förutom att det naturligtvis är så bra att maten säljs istället för att slängas — den som någon gång har sett en bagerichaufför skyffla ner osålt bröd i sopsäckar för att kunna trava upp nytt i hyllorna glömmer det nog inte — finns det en rolig poäng. Jag trodde att det bara var jag som gjorde så, men min mamma sa helt spontant att hon tycker om det: man kan köpa mat som man annars inte skulle ha köpt, kanske för att den känns dyr eller för att den är lite udda, och prova och komma på helt nya rätter. I Kalmar hamnade ofta squashbiffar och rödbetsbiffar, butikslagade, i kort-datum-skåpet. Jag skulle nog ha varit för snål för att köpa dem i delikatessdisken, och de var inte precis billiga när priset var nersatt heller, men o så goda de var! Och det är bara ett exempel.

Här i Malmö har jag sett en sådan här hylla i frukt-och-grönsaksbutiken som ligger nära mig. Häromdagen hittade jag ramslök till halva priset på ”ät snart-hyllan” i en annan matbutik där jag nästan aldrig är — vilket fynd! Men i den stora matbutiken närmast mig finns det inte något som liknar det här. Så nu samlar jag mod för att lyda mitt eget ständiga råd och säga till någon i personalen att det här är något som ”jag och säkert fler kunder” (det får man väl hoppas?) skulle uppskatta. Uppmanar gärna dig som läser att göra detsamma om det inte finns någon sådan här hylla där du handlar!

Industriella revolutionens Stolthet och fördom

Av Posted on Inga taggar 0

Ja, jag vet att jag har skrivit om Elizabeth Gaskells North and South förut. Och anledningen till att jag gör det igen nu är inte att den kommer i svensk översättning den här månaden, för det gör den inte — förlaget har skjutit upp utgivningen till nästa år.

Det får bli en sådan här utgåva ett tag till:

Det finns förstås flera att välja på eftersom det är en klassiker och rättigheterna är fria.

Den som vill kan också eller möjligen istället lyssna på den som ljudbok (en ganska bra inläsning) på Spotify!

Anledningen till att jag vill berätta om den idag är att den finns i en BBC-serie-filmatisering också.

Precis innan pandemin började var jag och föreläste under en stickhelg på en kursgård utanför Uddevalla, och från Göteborg och tillbaka till Göteborg fick jag skjuts av Eva som också var med på stickhelgen. Vi kom att tala om brittiska klassiker i bilen, och jag sa att jag inte hade sett den här serien men att den verkade bra. Några veckor senare fick jag ett meddelande:

”Nu har  båda döttrarna och jag sett brittiska Nord och Syd. Tårar och glädje. Tusen tack för tipset!”

Sedan dess har jag sett den själv också, och skickat den till två vänner som hade gett uttryck för en viss, hm, längtan bort från alla pandemibekymmer.

Berättelsen om Margaret Hale från Helstone i södra England och Mr Thornton som äger en textilfabrik i Milton (en industristad som är mycket lik Elizabeth Gaskells hemstad Manchester) kallas ofta den industriella revolutionens Stolthet och fördom. När jag läste boken första gången för länge sedan hade jag inte börjat läsa recensioner på internet, så jag blev ganska paff några år senare när jag googlade och upptäckte att en massa människor hade associerat precis som jag.

Stolthet och fördom är ju ett av världslitteraturens mästerverk, men North and South har något som den inte har: ett enormt samhällsengagemang som knyter ihop människor med helt olika bakgrunder och berättar om en pågående samhällsförvandling. Förutom Margaret Hale och John Thornton finns industriarbetarfamiljer, industriägarkolleger och släktingar i mängd, och alla är stora personligheter och viktiga för det som händer.

Det som TV-serien verkligen gör levande är industrimiljön, full av ljud och människor och svävande textilfibrer. Den hittar jag inte på Youtube, så den som vill se ett klipp som inte är slutscenen (den finns i hur många varianter som helst) får nöja sig med det här:

Hur bär man sig åt för att se den? Jag vet inte om SVT har visat den någon gång, men jag köpte den på DVD (jo, det finns ju fortfarande!) från CDON. Den finns både i en egen förpackning och i en box med flera Elizabeth Gaskell-serier.

Dags för tårar och glädje?

Slipover för två

Minns ni att jag stickade en liten slipover i påskas?

Den ser kanske ut som ett restgarnsprojekt, men det var bara det senapsgula garnet som nästan tog slut.

När jag hade maskat av den blötte jag den och la den på badrumsgolvet för att den skulle börja torka, och då fick den ett stänk av ett rengöringsmedel på sig. Jag såg det inte förrän det hade blivit ett hål …

… och jag trodde att jag skulle klara att göra en snygg lagning, men vänsterkanten blev verkligen ojämn. Vad man inte ser är att jag försökte på flera sätt och repade upp innan det blev såhär. Och mottagaren kan inte vänta på att jag får gå en lagningskurs, så till slut fick det vara.

Här är den tillsammans med storasyskonsslipovern som jag hoppas ska passa ett av mottagarens storasyskon.

De har en mycket, mycket flink mamma och en farmor som också kan allt, så kanske kan någon av dem fixa till lagningen med någon dekorsöm runt kanten eller så.

Som ni ser är jag fortfarande lite osams med konceptet tvåfärgsstickning — jag tycker inte att jag stickar stramt medan jag håller på med tvåfärgsränderna, men så snart det blir enfärgat igen blir ytan bredare. Det retar mig förstås. Kanske vänjer jag mig och lär mig om jag försöker några gånger till!

Garnet är det fina yllegarnet från Lettland, det som används till lettisk vantstickning och till Klippans yllefabriks filtar. Jag har inte varit i Klippans yllefabriks utförsäljningsbutik än men har hört att man kan köpa garnet mycket billigt där. Mina härvor är direktimporterade från Lettland — de har kommit i paket från Ita. För ett par år sedan skulle jag inte ha kommit på tanken att kombinera de här färgerna, men nu tyckte jag att det var roligt!

Och modellen är förstås Två trådändars lilla slipover.

Magnoliatidens långpannerutor

Av Posted on Inga taggar 0

Såhär blommade det i mina föräldrars trädgård när jag var hos dem i måndags. Lätt att bli lite snurrig och vilja att tiden ska stå still några dagar!

En av mina bröder hade ledig dag — han arbetar ofta helgpass — och kom körande för att vara med oss. Och min mamma bakade långpannerutor som passar perfekt för vårförmiddagskaffe (te för min och min pappas del) i trädgården. De är en vardagsvariant av Barbro Lindgrens mazarinrutor i boken Kyrkkaffe, men vardag bara på det viset att ingredienserna inte är dyra. Hur goda som helst är de! Till en springform eller en mindre långpanna blir det bra med en halv sats.

en långpanna full
Ugn: 175 grader, ca 30 minuter

1½ dl solrosfrön
400 g smör
3 dl mjölk
4 ägg
6 dl strösocker
7 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 msk vaniljsocker
1 krm bittermandelarom

Kör solrosfröna i matberedare tills de är ganska finfördelade — det gör inget om det är en del bitar kvar.

Smält smöret och rör ner mjölken.

Vispa ägg och socker pösigt och rör ner mjölkblandningen. Blanda mjölet med bakpulvret och vaniljsockret och rör ner det. Blanda till sist ner solrosfröna och bittermandelaromen och rör tills smeten är slät.

Häll smeten i en långpanna klädd med bakplåtspapper och grädda kakan i 175 graders ugnsvärme i ungefär en halvtimme. Låt kakan svalna och skär den i rutor.

Senare på sommaren är det säkert fint att servera den med färska bär och kanske glass, och naturligtvis kan man göra en enkel florsockerglasyr — då kommer den att påminna om mazariner. Men såhär års räcker det ju långt att det går att sitta ute och äta den!

Lite mer magnolia måste jag ju få bjuda på!

Så länge det finns knoppar kvar är jag på något vis extra glad. Då vet jag att det kommer att blomma lite till.

Lite till.