Ett pyttelitet brödunder

Någon som kan lista ut vad som händer när man håller på med en långpannebok?

Inte så svårt kanske.

Hur man än bär sig åt så måste ju de flesta av recepten provbakas, särskilt de som innehåller något otestat moment, och det blir VÄLDIGT MYCKET KAKOR.

Igår pratade jag med Mia, som hjälpte mig att baka för ett par veckor sedan. Hon tog med ett par lådor fulla av chokladkakor med gräddad kokoskolaglasyr till Studentprästerna i Lund, som hade dem på sin terminsavslutning för Söndagskväll i Kryptan. Så det var ju väldigt lyckat! När vi hade jublat färdigt över det berättade jag om en annan sak och sa att jag inte visste om det skulle bli konstigt att prata om den. Det blir så lätt så att det låter som något slags skryt, fastän poängen var att det var ett pyttelitet mirakel. Mia sa bestämt att mirakel behöver folk höra om. Så här kommer det:

Förra veckan skulle jag vara i Malmö och skynda mig med en massa saker för förlagets räkning, men så var det plötsligt någon som kom på att min dator måste vara i Örebro åtminstone en dag, så jag fick ta nattåget upp ändå och sedan nattåget hem igen. Jag hade provat flera långpannerecept på onsdagen och tog med mig två stora burkar i resväskan. Men när jag kom fram var det nästan inget folk på redaktionen! Alla var ute och reste på olika håll.

Sedan sprang jag på Henrik på lunchen. Han har varit präst i Olaus Petri men arbetar i samma byggnad som jag nu. Vi bestämde att vi skulle fira Pilgrimslivet (där han är med) och hans födelsedag med lite fika på eftermiddagen.

När vi satt där och bläddrade kom Erik, som skulle ta min dator och som sjunger i en av körerna i Olaus Petri. Han fikade med oss en liten stund. Men lådorna var fortfarande nästan fulla. Så jag frågade om han inte kunde ta dem. Eftersom kören skulle öva på kvällen sa han att han kunde ta med dem till församlingshemmet.

Sedan kom det här meddelandet:

”Tack för brödet som jag fick med mig! Det var så märkligt att just den här gången hade de som var fikaansvariga missat det, så då kunde jag plocka fram lådorna. Det blev mycket uppskattat!”

Här är en av kakorna:

Hasselnötsrutor med kanel

En sockerkaksbotten med strössel fastgräddat – det är kanske inte så originellt. Men förfärligt gott!
Använd gärna det här receptet som utgångspunkt för strösselexperiment med andra sorters nötter och olika kryddor. Farinsockret kan sannolikt helt eller delvis ersättas med smaksatt strösocker, rårörssocker eller muscovadosocker.

Ugn: 175º, ca 20 minuter

150 g smör
2½ dl socker
3 ägg
5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
3 dl gräddfil

strössel:
1½ dl brun farin
1 msk kanel
2 dl grovt hackade hasselnötter

Rör smör och socker poröst och tillsätt sedan äggen, ett i taget. Blanda mjöl med bakpulver och vaniljsocker och rör ner detta växelvis med gräddfilen. Rör tills smeten är jämn. Bred ut den i en långpanna klädd med bakplåtspapper.

Blanda farinsocker, kanel och hackade hasselnötter och strö detta över smeten.

Grädda kakan i nedre delen av ugnen, 175 grader varm, i ungefär 20 minuter. Låt den svalna lite och skär den sedan i bitar.