Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Alla inlägg avAnna

Resan runt kriget — igen

Av Posted on Inga taggar 0

Inför Kristi himmelsfärdshelgen i år fick jag berätta om samma helg 1944 och mina morföräldrar och nästan 30 andra missionärer och ett stort kryssningsfartyg igen.

Den här gången var det tidningen Sändaren som ville att deras läsare skulle få ta del av berättelsen, och eftersom den tidningen ges ut av det samfund som består av bland annat tidigare Svenska Missionförbundet berättade jag mer ur de missionärernas vinkel den här gången.

En av dem var Göte Egfors från Madesjö nära Nybro i Småland. Han och hans fru Saida sändes ut av Svenska Missionsförbundet för att arbeta i Kongo — det var en stor verksamhet där, ungefär hundra svenska missionärer fördelade på många platser.

Men Saida dog några månader efter att de hade kommit fram, och barnet som hon precis höll på att föda dog också.

Här är uppslagets första sida.

Här är den andra, och här berättar också Mats Egfors, son till Göte, om sin pappa och om sin familjs missionshistoria.

På den svartvita bilden med människor runt ett bord sitter mina morföräldrar och dricker kaffe och äter något gott ombord på fartyget. Det blev deras hem i flera veckor — för att komma fram var det tvunget att ta dem liksom runt kriget, så de reste långt norrut och sedan utmed Brasiliens kust innan de kom fram till Sydafrika. Och de var bara ungefär 40 passagerare ombord på ett fartyg som före kriget hade haft 1500!

Du som vill veta mer om resan och tycker att det blir för smått här kan läsa en tidigare version som var med i tidskriften Uppdrag Mission förra året.

Mössor till små nyfödda — ny insamling i sommar!

Bild: privat

Känner ni igen Marita Hasselberg?

Hon har bott och arbetat i Borås de senaste åren och varit praktikant, volontär och sjuksköterskelärare på Nkinga Hospital i Tanzania några perioder.

Precis när pandemin bröt ut förra året flyttade hon och hennes man Carl till Marai Tanzania för att arbeta som missionärer.

När Tanzanias nedstängning började höll de på med att studera swahili och behövde inte träffa så många. Och när det var dags för dem att börja arbeta var allt ungefär som vanligt igen, så Carl har kunnat undervisa i teologi som det var tänkt, och Marita arbetar tre dagar i veckan på sjukhuset i Bunda.

Och nu ni: där behövs det mössor!

Bild: privat

Marita skriver:

Sedan förra våren är min man Carl och jag är utsända av Efs och Dansk Luthersk Mission till Mara vid Victoriasjön.

Tre dagar i veckan arbetar jag på lutherska kyrkans sjukhus i Bunda. Jag är barnsjuksköterska och är på barnavdelningen, på sjukhusets barnavårdscentral och på förlossningen där det finns en prematursal.

Där vårdas för tidigt födda och sjuka nyfödda. Barnen vårdas hud mot hud på mammans bröst för att de ska hålla värmen. En mössa hjälper också till med det.

Bild: privat

En gång när Marita skulle åka till Nkinga för ett par år sedan gjorde vi en liten mössinsamling, och hon tog med sig så många mössor hon bara kunde den gången. Resten tog hon med sig till Bunda förra året. De har kommit till användning!

Marita fortsätter:

De senaste veckorna har det fötts trillingar och många tvillingar, så mitt lilla mösslager är snart slut.

Vi kommer till Sverige på semester i sommar och kan ta med oss mössor tillbaka. Eftersom vi inte har någon adress i Sverige har Ingrid Slättmissionens Hjälpande Hand lovat ta emot mössorna.

Fram till ungefär 15 juli kan man skicka en eller många stickade, virkade eller sydda mössor i valfritt mjukt material och i storlek nyfödd eller prematur till

Slättmissionens Hjälpande Hand
Stenum Romlycke 2
53294 Skara

Märk paketet Tanzaniamössor!

Det är Ingrid som tar emot paketen, och det enklaste är ju att skicka dem utan avisering — det blir mindre administration för henne på det viset. Men behövs det en e-postadress för avisering så fyll i
info@slattmissionenshjalpandehand.se.

Ingrid brukar skicka tackkort till alla, och hon hälsar att hon inte kommer att göra det under den här insamlingen men att allt ska komma fram! Blir det mer än vad Marita och Carl och eventuella andra Bundaresenärer kan ta med sig så ser Marita och Ingrid till att de mössor som blir kvar kommer till andra nyfödda som behöver dem någonstans i världen.

Marita hälsar:

Om du vill läsa om vårt arbete kan du leta upp vår blogg Hasselbergsitanzania eller följa oss på Instagram där vi har samma namn.

Välkommen att vara med och hjälpa till att värma de små nya!

Bild: privat

P.S. Lite mer om material: mjukt är bra för att det är skönt för små kala huvuden. I övrigt använder man såklart sitt eget goda omdöme — så om man vill använda ull är det till exempel bäst om den inte filtar sig vid tvätt eller fäller mycket fiber. D.S.

P.P.S. Ni är många som frågar om beskrivning — och här är en favorit! D.D.S.

En annan sorts små blommor

Av Posted on Inga taggar 0

Min mamma virkar ju gärna saker som är små.

Här är en sorts blommor som man kan använda som bordsdekoration, sätta fast på dubbelvikta kort som ska skickas i kuvert eller sy fast på kläder!

De här exemplaren blir ju lite extra roliga eftersom hon har virkat dem i ett garn som växlar färger.

Här blev det lite suddigt, ursäkta, men man ser i alla fall ganska tydligt att formen består av en ring och sedan av stolpar med picoter emellan.

Ringen är bara en enda luftmaska!

Såhär gör man:

Virka 1 lm.

Virka i den valfritt antal stolpar med 1 picot emellan.

En picot består av 3 lm, 1 fm i 1:a lm.

Avsluta med 1 sm.

Fäst trådarna!

Så enkelt kan det vara! Tack Karin!

Enkelt och smart

Av Posted on Inga taggar 0

Min mamma och jag kommer in på mycket olika ämnen när vi talar i telefon. Häromdagen var vi SÅ överens om att det här är en väldigt, väldigt bra uppfinning! Det hade jag i och för sig kunnat lista ut, för redan när jag och mina syskon var små visste vi att vi skulle titta efter röda lappar i en viss butik där de fanns, men det var så roligt att prata om det nu.

Det här är en kyldisk på Hemköp i Kalmar. På de översta hyllorna står det ofta någon kampanjvara, men de nedre är alltid reserverade för kylvaror med kort datum till nedsatt pris.

En tydlig skylt finns. Motsvarande finns ibland vid frukt- och grönsaksavdelningen. Och vid ett tillfälle stod det en kundvagn utanför kassorna — där fanns det gula, prickiga bananer som man helt enkelt fick ta.

Vid brödhyllorna finns det några trådkorgar.

Förutom att det naturligtvis är så bra att maten säljs istället för att slängas — den som någon gång har sett en bagerichaufför skyffla ner osålt bröd i sopsäckar för att kunna trava upp nytt i hyllorna glömmer det nog inte — finns det en rolig poäng. Jag trodde att det bara var jag som gjorde så, men min mamma sa helt spontant att hon tycker om det: man kan köpa mat som man annars inte skulle ha köpt, kanske för att den känns dyr eller för att den är lite udda, och prova och komma på helt nya rätter. I Kalmar hamnade ofta squashbiffar och rödbetsbiffar, butikslagade, i kort-datum-skåpet. Jag skulle nog ha varit för snål för att köpa dem i delikatessdisken, och de var inte precis billiga när priset var nersatt heller, men o så goda de var! Och det är bara ett exempel.

Här i Malmö har jag sett en sådan här hylla i frukt-och-grönsaksbutiken som ligger nära mig. Häromdagen hittade jag ramslök till halva priset på ”ät snart-hyllan” i en annan matbutik där jag nästan aldrig är — vilket fynd! Men i den stora matbutiken närmast mig finns det inte något som liknar det här. Så nu samlar jag mod för att lyda mitt eget ständiga råd och säga till någon i personalen att det här är något som ”jag och säkert fler kunder” (det får man väl hoppas?) skulle uppskatta. Uppmanar gärna dig som läser att göra detsamma om det inte finns någon sådan här hylla där du handlar!

Industriella revolutionens Stolthet och fördom

Av Posted on Inga taggar 0

Ja, jag vet att jag har skrivit om Elizabeth Gaskells North and South förut. Och anledningen till att jag gör det igen nu är inte att den kommer i svensk översättning den här månaden, för det gör den inte — förlaget har skjutit upp utgivningen till nästa år.

Det får bli en sådan här utgåva ett tag till:

Det finns förstås flera att välja på eftersom det är en klassiker och rättigheterna är fria.

Den som vill kan också eller möjligen istället lyssna på den som ljudbok (en ganska bra inläsning) på Spotify!

Anledningen till att jag vill berätta om den idag är att den finns i en BBC-serie-filmatisering också.

Precis innan pandemin började var jag och föreläste under en stickhelg på en kursgård utanför Uddevalla, och från Göteborg och tillbaka till Göteborg fick jag skjuts av Eva som också var med på stickhelgen. Vi kom att tala om brittiska klassiker i bilen, och jag sa att jag inte hade sett den här serien men att den verkade bra. Några veckor senare fick jag ett meddelande:

”Nu har  båda döttrarna och jag sett brittiska Nord och Syd. Tårar och glädje. Tusen tack för tipset!”

Sedan dess har jag sett den själv också, och skickat den till två vänner som hade gett uttryck för en viss, hm, längtan bort från alla pandemibekymmer.

Berättelsen om Margaret Hale från Helstone i södra England och Mr Thornton som äger en textilfabrik i Milton (en industristad som är mycket lik Elizabeth Gaskells hemstad Manchester) kallas ofta den industriella revolutionens Stolthet och fördom. När jag läste boken första gången för länge sedan hade jag inte börjat läsa recensioner på internet, så jag blev ganska paff några år senare när jag googlade och upptäckte att en massa människor hade associerat precis som jag.

Stolthet och fördom är ju ett av världslitteraturens mästerverk, men North and South har något som den inte har: ett enormt samhällsengagemang som knyter ihop människor med helt olika bakgrunder och berättar om en pågående samhällsförvandling. Förutom Margaret Hale och John Thornton finns industriarbetarfamiljer, industriägarkolleger och släktingar i mängd, och alla är stora personligheter och viktiga för det som händer.

Det som TV-serien verkligen gör levande är industrimiljön, full av ljud och människor och svävande textilfibrer. Den hittar jag inte på Youtube, så den som vill se ett klipp som inte är slutscenen (den finns i hur många varianter som helst) får nöja sig med det här:

Hur bär man sig åt för att se den? Jag vet inte om SVT har visat den någon gång, men jag köpte den på DVD (jo, det finns ju fortfarande!) från CDON. Den finns både i en egen förpackning och i en box med flera Elizabeth Gaskell-serier.

Dags för tårar och glädje?