Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Sticka & skicka

Inneställe

Av Posted on Inga taggar 0
ANA Sop & Café. Foto: Birgitta Arnlund

ANA Shop & Café. Foto: Birgitta Arnlund

Dags för en liten rapport från Loki igen!

Först måste jag berätta att Linda har fått en liten leverans därifrån — väskor och smycken och mjuka elefanter — och att man kan beställa sådant från henne så länge lagret räcker och på det viset stödja syvarkstaden i samhället och Lindas elever.

Klänningar kan man fortfarande beställa, såklart, antingen för utdelning i Loki till flickor som behöver dem eller för leverans hit till Sverige. Läs om det här!

Bakom disken på ANA Shop & Café. Foto: Birgitta Arnlund

Bakom disken på ANA Shop & Café. Foto: Birgitta Arnlund

Dockprojektet fortsätter också — Birgitta levererade en docka häromdagen, och glädjen var lika stor som tidigare.

Och så nyheter från kvinnoprojektet ANA, som Birgitta har arbetat med i några år nu:

* Bageriet har fått ny inredning tack vare en basar i Mellringekyrkan i Örebro. Bagarna är mycket nöjda och kan arbeta ännu mer effektivt nu!

* Birgitta har ordnat en ekonomikurs med bland annat information om hur man öppnar och sköter ett bankkonto. Det är inte så många av ANA-deltagarna som har erfarenhet av sådant.

Banklektion. Foto: Birgitta Arnlund

Banklektion. Foto: Birgitta Arnlund

* ANA Shop & Café är öppet igen! Birgitta säger att det som var svårt när gruppen drev ANA Hotel (”hotel” i Kenya betyder inte automatiskt att det finns hotellrum att sova i utan kan lika gärna vara en del av namnet på en restaurang) har blivit till lärdomar som förhoppningsvis gör det enklare och bättre den här gången. På caféet kan man beställa sådant som ANA-bageriet har bakat, och shopens varor är bland annat smycken från smyckesverkstaden där en grupp kvinnor arbetar. Några av dem håller på att lära sig hur Birgitta har skött inköpen av pärlor och annat material så att de ska kunna ta över den delen av arbetet framöver. Pärlinköp görs i Nairobi och är ett riktigt äventyr!

Ny inredning i bageriet. Foto: Birgitta Arnlund

Ny inredning i bageriet. Foto: Birgitta Arnlund

* Framöver kommer läkare från Skandinaviska Läkarbanken/Rotarys Läkarbank att bemanna ett slags mobil hälsocentral i Loki. Det är något som Birgitta och Kea har arbetat för länge. Läkarna är volontärer som kommer till Kenya och arbetar gratis medan de tar ut semesterdagar eller annan ledighet hemma.

Många glada nyheter alltså! Och ni som vill engagera er mer konkret i någon del av Birgittas och Keas arbete, skriv till birgitta.arnlund[at]gmail.com. Enklast är att bli matkassefadder för utsatta barnfamiljer eller skolfadder för barn vars föräldrar inte kan betala skolavgiften.

 

Korrektursticka?

Av Posted on Inga taggar 0
Elis-koftan. Foto: Magnus Aronson

Elis-koftan. Foto: Magnus Aronson

Hej alla stickare!

Nu har Maria skrivit beskrivningarna till sina två rätstickade koftor. De väckte mycket förtjusning bland föräldrarna när vi fotograferade dem i Lagunda och på Ekerö. Hoppas att de blir lika populära bland alla som stickar!

Vi hade Petra Orrbecks lilla tröja som utgångspunkt när vi började skissa på idéer, men av den är det nästan bara rätstickningen kvar nu. Maria har arbetat med allehanda extrafinesser.

Den grå koftan heter Elis efter en liten pojke på Åland, och den grönrandiga fick heta Elin för att det passar så fint ihop med Elis.

Elis är V-ringad och har ett rundat bakstycke.

Elin är asymmetrisk framtill.

Elin-koftan. Foto: Magnus Aronson

Elin-koftan. Foto: Magnus Aronson

Dagens fråga: ska de ha en gemensam beskrivning i boken, med variationer inskrivna, eller är det bättre att ge dem en var, så att det går att följa den rakt igenom?

Jag tror att det bästa vore att få dem teststickade av några som kan tänka sig att läsa båda varianterna och välja.

Vill du teststicka Elis? Eller Elin? Skriv i kommentarfältet, så kommer beskrivningarna på e-post!

Storleken är densamma, fast vi provade Elin på en smal ettåring (som fick trekvartsärmar) och Elis på en alldeles nyfödd (som fick ärmarna uppvikta).

 

Kokonger

Wivecas första kokong. Dockan fick provsova i den.

Wivecas första kokong. Dockan fick provsova i den.

Oj, vilken respons på Soilis översättning av kokongbeskrivningen från Finland! Frågor och kommentarer och glada utrop. Roligt!

Nu i vår arbetar jag med Vibeke Olssons femte roman om Bricken. Den utspelar sig 1909, och Bricken, som är född 1869, hör till den generation som tycker att man ska linda spädbarnen. Hennes fosterdotter Elvira har lärt sig att man inte ska det. Såhär kan det låta:

De nya tiderna kräver skjortor och små tröjor, det duger inte längre med lindor, blöjor och mantlar och små mössor. (…)                  

– Ett halvdussin skjortor måste man ha, säger Elvira förnumstigt.                      

– Mamma sa alltid att man inte ska linda fram händerna på ungarna innan de är tre fyra månader, de bara river sig i ansiktet, säger jag. (…) Förr när allt skulle vävas hemma var det ingen som hade tid att sitta och sy småkläder som de växer ur på ett par månader.

Lindor och mantlar alltså … och för någon månad sedan hörde jag faktiskt att i något land en bit ner i Europa, jag minns inte vilket, är ”alla” helt införstådda med att spädbarn måste lindas för att må bra.

Soilis första kokong -- med dragsko nertill.

Soilis första kokong — med dragsko nertill.

Kanske är de här kokongerna ett slags stickad och mer flexibel variant av spädbarnslindningen?

Hursomhelst, jag har hittills aldrig sett någon använda en spädbarnskokong i Sverige, men på andra håll verkar de vara ganska vanliga, i alla fall av mängden beskrivningar att döma. Här kommer en liten inspirationslista.

Glöm inte att fråga i förväg hos mottagaren om kokonger är något som behövs och som de nyföddas föräldrar förstår sig på!

***

Pieni Lankarullas kokong är den beskrivning som Soili har översatt. När hon stickade den själv virkade hon några varv längst ner, varav ett med stolpar och luftmaskor — alltså ett gallervarv där det går fint att trä i en snodd och knyta, så att kokongen går att öppna nertill för blöjbyte.

Elin föreslår att man lika gärna kan göra ett hålvarv när man har stickat några varv i början. Åsa frågar hur lång rundstickan ska vara, och Soili hälsar att 60 centimeter fungerade bra.

Maria berättade för ett tag sedan om extra stora stickade sockor som blir till sovpåsar för nyfödda. ”Hälen” gör att passformen blir extra bra. Bilder och beskrivning finns här.

The Willow Fairy bjöd för flera år sedan på beskrivningen till sin stickade åkpåse som kan fylla ungefär samma funktion.

Men på engelska finns det hur mycket som helst. Här är några exempel:

Den här påsen med krage har jag sett på Facebook flera gånger de senaste veckorna. En organisation som arbetar för utsatta barn i Sydafrika har lanserat den.

Hos garnföretaget Red Heart finns en beskrivning till en stickad kokong med tillhörande mössa.

Ett liknande set, fast helt i rätstickning, finns hos Bernat Pipsqeak.

Här är en som stickas med riktigt grova stickor.

Och här är en lista med många modeller, en del av dem mycket fantasifulla!

 

Kokong för en nyfödd

Av Posted on Inga taggar 0

Soili är tvåspråkig — och är man det kan man förstås spana på stickbeskrivningar på båda språken. Häromveckan berättade hon att finska stickare gör kokonger åt nyfödda för fullt nu och att hon hade bett om lov att översätta beskrivningen till svenska. De finska kokongerna åker till Afghanistan om jag minns rätt. Härifrån Sverige skulle de kunna få åka till exempel till Rumänien med Slättmissionens Hjälpande Hand. Tusen tack för tipset och för översättningen, Soili!

***

En kokong att sova gott i. Bild lånad från Pieni Lankarulla.

En kokong att sova gott i. Bild lånad från Pieni Lankarulla.

Stickad kokong till en nyfödd

En kokong håller en nyfödd varm och lugn — beskrivningen är fritt översatt från Pieni Lankarulla.

Rundsticka nr 4–4½, garnåtgång ungefär 250 g (kan bli lite olika beroende på vad man har för sträckning)

Lägg upp 124 maskor, slut dem till en cirkel och sticka resår (2 räta, 2 aviga) tills stycket mäter 40–45 cm.

Nu är det dags för huvan.

Maska först av 10 maskor. (De kommer att vara kanten under barnets haka — Annas kommentar.)

Härifrån är det planstickning (fram och tillbaka) men fortfarande resårstickning. Sticka ett varv.

Maska av 8 m i var sida på nästa varv, sedan 4 maskor i var sida på det följande.

Fortsätt sticka resår (2 r, 2 a) i 7 cm.

Öka nu 1 m i var sida med jämna mellanrum 7 ggr (totalt 14 m).

När huvan är 17 cm, maska av  alla maskorna.

Sy ihop huvan upptill. Om du vill kan du virka ett varv med fm runt huvan.

Sy  ihop  nertill vid fötterna eller lämna öppet vid fötterna och sy i knappar eller några band att knyta så att det går att byta blöja på barnet på ett smidigt sätt.

Lycka till!

Maria berättar om Pyttipannasjalen

Pyttipannasjalen, stickad i Zauberball-garn. Foto: Maria Samuelsson/Hemmets Journal

Pyttipannasjalen, stickad i Zauberball-garn. Foto: Maria Samuelsson/Hemmets Journal

Det är så roligt att Pyttipannasjalen blir en del av femte etappen i Sticka & skicka!

Den är vacker, otroligt många har redan stickat den, den är både glamorös och varm, och jag föreställer mig att den som får en Pyttipannasjal känner sig varm både om nacken och i hjärtat.

Men så är det lite extra roligt att det är Maria som har gjort den — och nu tänkte jag berätta varför.

Jag hade ju sett den lite här och var, och så kom jag till Vadstena för att berätta om Pilgrimslivet på pilgrimsdagarna där för ett par år sedan. Annika, som tog emot alla deltagarna, hade en stickning med sig, en Pyttipannasjal som, om jag minns rätt, hennes dotter hade önskat sig.

”Hon som har gjort modellen är församlingsassisstent!” sa hon.

Nu när vi skulle samarbeta med Soheila Fors och Khatoon för att stötta kvinnor och barn som behöver hjälp att komma in i det svenska samhället, och kanske ta sig ur sammanhang där det förekommer så kallat hedersvåld, tänkte jag att det behövs något som är både praktiskt och extra vackert. Jag letade med hjälp av Annika upp Maria via Svenska kyrkan i Enköping, ringde henne och frågade om vi kunde få använda beskrivningen till sjalen i Sticka & skicka. Det innebär att den publiceras både i Hemmets Journal (den här veckan) och på Hemmets Journals webplats.

Pyttipannasjalens upphovskvinna, Maria Samuelsson. Foto: privat

Pyttipannasjalens upphovskvinna, Maria Samuelsson. Foto: privat

”Ja, det här är något som jag jättegärna vill stötta!” sa hon direkt.

Så hur kom det sig att en församlingsassistent i Enköping har blivit upphovskvinna till ett av de senaste årens absolut populäraste svenska stickmönster?

(Ja, det finns inget sätt att plocka fram en alldeles entydig statistik, men den som spanar på Online Stickcafé på Facebook under några veckor kommer att förstå vad jag menar.)

”Jo”, berättar Maria, ”det är så att jag ofta åker på läger i mitt arbete, och jag ville ha något att sticka med mig på bussen, men jag ville kunna ta vilket garn som helst som jag hade hemma och inte behöva planera så mycket.”

Hon bestämde sig för att sticka med stickor som var två nummer grövre än vad garnbanderollen angav — för att få en skir och lite fluffig struktur. Hon valde en uddkant som redan fanns på många håll och gjorde om den lite grann.

”Jag ville ha en sjal som jag kunde sticka utan att behöva en beskrivning”, säger hon. ”Du vet, paniken när man ska iväg på något och inte har någon stickning på gång. Jag stickade ihop sådant som jag redan kunde, alltså lärt mig när jag stickat andra sjalar. Jag hade aldrig för avsikt att skapa en beskrivning, jag bara stickade efter det som fanns i mitt huvud.”

Så Pyttipanna heter den alltså eftersom den är en blandning av element som Maria ”hade kvar” i huvudet från tidigare stickningar.

Sjalarna blev uppmärksammade och populära, och började hon skissa på en beskrivning, och så kom bloggen Garnomera till.

Prat om Pyttipannasjalen på Facebook.

Prat om Pyttipannasjalen på Facebook.

”Det var mina döttrar som övertalade mig att starta den”, säger hon, ”och det var mycket för Pyttipannasjalens skull som jag gjorde det. Det var lite kul att kunna dela med sig.”

När beskrivningen väl var publicerad hände något som Maria inte alls hade kunnat förutse. Det går inte riktigt att spåra det heller, men Online Stickcafé på Facebook har varit en av de ”platser” där Pyttipannafebern har smittat många. När jag och Joakim på Hemmets Journal hade pratat om den första gången och lagt på luren fick jag nästan direkt ett meddelande. ”Vet du att när man skriver pyttipanna i Google kommer pyttipannasjalen upp som förslag före pyttipannarecept?” skrev han. Jag vet inte om det alltid är så, men det säger något om hur många som letar efter den. Och ganska många kallar den helt enkelt för ”pytt” numera och litar på att alla andra vet vad de menar. Det finns flera varianter, till exempel ett trick som gör att man kan sticka den som en trekant istället för som en halvcirkel.

Maria har gjort en rad sjalmönster efter Pyttipannasjalen: Lilla Kråkan, Sillsallad och Maskrossjalen, till exempel. Men det är fortfarande Pyttipanna som är den mest populära.

”Jag blir rörd till tårar när jag ser hur folk stickar den och pratar med varandra om den”, säger Maria. ”Det här hade jag aldrig trott!”

Femte delen av Sticka & skicka är igång!

Soheila Fors och Lena Wulf i Khatoons butik. Foto: Øyvind Lund/Hemmets Journal

Soheila Fors och Lena Wulf i Khatoons butik. Foto: Øyvind Lund/Hemmets Journal

Ja, nu har vår femte etapp av Sticka & skicka börjat på riktigt!

Det var lite snopet att jag var bortrest precis när vi skulle berätta om den, men jag hoppas att ni har fått veta allt ni behöver för att ta er an utmaningen!

Såhär är det i alla fall:

Årets första Sticka & skicka-kampanj gör vi tillsammans med ständiga samarbetspartnern Libris förlag och Soheila Fors organisation Khatoon som arbetar för att bryta isoleringen för kvinnor som kommit till Sverige från Mellanöstern och även driver ett skyddat boende, Saras hus, för kvinnor, flickor och pojkar som behöver skydd från hederskulturen.

Soili är redan klar med en liten hög Rigamössor till Sticka & skicka V! Foto: Soili Andersson

Soili är redan klar med en liten hög Rigamössor till Sticka & skicka V! Foto: Soili Andersson

Många kommer till Saras hus med bara kläderna de har på kroppen. Det finns därför behov av flera typer av värmande stickade plagg:
• Sjalar
• Lovikkavantar till vuxna och barn
• Mössor och baskrar till vuxna och barn
• Raggsockor
• Babysockor

De plagg som inte kommer till omedelbar användning för kvinnorna och barnen på Saras hus kommer att säljas i Khatoons affär till förmån för verksamheten.
Ikväll får du beskrivning på populära pyttipanna-sjalen som ett exempel på ett bra plagg att bidra med.

I Khatoons butik. Foto: Öyvind Svahn/Hemmets Journal

I Khatoons butik. Foto: Öyvind Lund/Hemmets Journal

Så här gör du:
Sticka något eller flera av plaggen ovan. Skicka dem till

Föreningen Khatoon
Sticka & skicka
Box 2002
691 25 Karlskoga

Kampanjen pågår till och med 31 maj 2014

***

Läs mer om Soheila Fors och Khatoon i Hemmets Journals reportage!

Hennes självbiografi, Kärleken blev mitt vapen, finns här.