Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Två trådändars

Lite halvt ut-och-in

Av Posted on Inga taggar 0

I somras fyllde jag på mitt förråd av Kehrä-garnet Lauri lite grann. Det finns i den utförsäljningsbutik som har tagit över glasbruket Seas gamla lokaler vid en av infarterna till Kosta. Det är inte någon stor garnavdelning där, men Lauri som är ungefär som Järbos Raggi brukar kosta ungefär 30 kronor per hekto, och jag har stickat mycket i det de senaste åren och gett bort det i present också.

Det mörkbruna garnet var lite billigare, men nu inser jag ju att det knappt går att fotografera resultatet …

Hursomhelst, idén att liksom vända Två trådändars lilla kofta ut och in för att ha slätstickningens avigsida som rätsida håller på att förverkligas. För kontrastens skull tycker jag att det passar bättre med resårkanter än med rätstickade kanter. Så egentligen är det här Koftan Toftanäs lite halvt ut-och-in. Väldigt enkelt när man väl har vant sig vid strukturen.

Är det någon som tycker att det är värt en beskrivning?

Den felande länken

När jag skrev om Ragnhildvästen och Ragnvaldslipovern häromdagen kom jag att tänka på en miss som jag gjorde våren 2015 eller så.

Två trådändars lilla kofta och några släktingar till den fanns redan. Men någon (jag minns inte vem) hade sagt att jag borde arbeta med markörer vid raglanränderna, och då tänkte jag att det måste bli mycket enklare om man arbetar med två raglanmaskor så att man kan sätta markören mellan dem.

Först stickade jag Ragnarkoftan — det är den ni ser på bilden. Och så valde min kollega Åsa knappar och sydde i dem, och jag fotograferade koftan. Men sedan gav jag bort den till hennes barnbarn utan att ha skrivit beskrivningen! Och sedan blev min hårddisk med alla bilder stulen! (Bilden här ovanför hade jag av en ren tillfällighet sparat på ett annat ställe också.)

Västen och slipovern gav jag inte bort lika snabbt, så dem hann jag skriva beskrivningar till. Faktum är att jag gjorde dem i flera storlekar. Nu i efterhand är jag inte så nöjd med proportionerna på dem — jag borde inte ha ändrat halsringningen på alla. Men det blev i alla fall något.

Det är bara att börja om från början med koftan. Kanske modifiera västen och slipovern när jag ändå håller på?

Tunnaste koftan hittills

En liten Två trådändars lilla kofta är färdigstickad. Det blev två extra trådändar i slutet av andra ärmen eftersom jag inte orkade göra någon rysk skarv just när första nystanet tog slut.

Det här är första gången jag stickar med så tunt garn (Arwetta Filcolana, stickor 2½), och för att få den så stor som jag ville la jag upp 101 startmaskor istället för grundbeskrivningens 59.

Ärmarnas ”sömmar” (virkade som vanligt) blev lite klumpigare än vad jag egentligen står ut med.

Nederkanten har vikt upp sig trots att jag minskade när jag började med rätstickningen — kanske borde jag ha minskat mer? Eller kanske rättar det till sig när jag blöter och plattar till.

Knapparna, gamla pärlemorknappar som är olika tjocka och har ojämna baksidor, kommer från en ganska stor burk som min mamma hade köpt på Erikshjälpen och som vi hjälptes åt att sortera häromkvällen.

Den fick knappar till slut

Själva stickandet av den här koftan blev jag klar med för flera månader sedan, innan mottagaren var född. Men knapparna! Jag vet inte varför det har så svårt att bli av. Nu misstänker jag (har inte träffat honom på ett tag) att han håller på att växa ur den!

Den är till en pojke i Stockholm, och han föddes i januari. Garnet är tre olika grå nyanser av Järbos merinogarn Mio, mjukt och alldeles underbart att sticka i. Jag hade inte så att det skulle räcka till enfärgat ok och ärmar …

… så jag stickade randiga ärmar. Det är inte den bästa idén när man ska sy ihop ärmarna eller, som här, virka ihop dem. Man måste vara så supernoga med att ränderna hamnar rätt i sömmen eller skarven!

Det här är helt enkelt en Två trådändars lilla kofta fast med de rätstickade kanterna utbytta mot resår. Jag har gjort det förut (bland annat i Koftan Toftanäs som liknar den här och är stickad i en större storlek) men kommer ännu inte riktigt överens med mitt ögonmått och tycker att halsringningen ser för trång ut fastän jag vet att den inte är det. Önskar också att jag hade stått ut med två garnbyten till för att få alla muddar i samma färg. Men det viktigaste nu är att han får den och kan använda den i en månad eller två.

Av det garn som blev över gjorde jag ett ekperiment, en hjälmmössa. Det syns inte så tydligt på bilden, men den börjar med tre maskor mitt fram i pannan, ökar till tjugo och blir en remsa som sträcker sig ända ner i nacken. Sedan plockade jag upp maskor utmed ena sidan på remsan och stickade rätstickning med hoptagningar på vartannat varv på varsin sida om mittmaskan. Likadant på andra sidan, och så en resår, och knytband i hörnen.

Och den hade inga knappar, så den blev färdig mycket tidigare. Här är han i den! (Bild publicerad med föräldrarnas goda minne såklart.)

Den grå luvkoftan

Till slut lyckades jag sticka en luvkofta som fungerar!

Det är ett par år sedan jag kom på hur man kan sticka en två-trådändars-luva, alltså en där man hela tiden bara fortsätter utan att ta av garnet.

Själva konceptet fungerade nästan direkt. Det som visade sig vara svårare var att sticka en luva som blev precis lagom stor till koftan. Eftersom man stickar luvan först kan man möjligen, om man inte har någon speciell mottagare i tanken, anpassa koftans storlek efter luvans, men det var inte heller så lätt. Mitt ögonmått har spelat mig flera spratt.

I julas var jag i USA i två veckor och hade med mig några bollar Gästrike från Järbo. Jag tror att de var nystade av några av dem som deltog i en hjälpstickningsdag som Bilda ordnade i Huskvarna för ett par år sedan — till den dagen hade jag med mig flera härvor, och de som inte hade handarbete med sig att hålla på med medan jag pratade fick nysta om de ville. Bra hjälp!

Men jag packade utan att tänka på att jag hade fått garn i två grovlekar. Det upptäckte jag först när jag hade stickat en bra bit …

Hursomhelst, luvan gör man såhär:

*** liten uppdatering gjord samma eftermiddag — har du redan börjat med att öka till en 20 m bred remsa och stickat 50 varv går det också bra, men mittpartiet på den här luvan är bara 12 m ***

Lägg upp 3 m. Sticka rätstickning fram och tillbaka och öka 1 m efter 1:a m på varje v tills det är 12 m på stickan. Sticka då 58 v utan ökningar. Plocka upp 29 m utmed remsans ena sida, vänd, sticka 5 r, 24 a och 12 r. Plocka upp 29 m a utmed remsans andra kant, vänd och sticka 28 r. Öka 1 m, sticka 1 + 12 + 1 r, öka 1 m och sticka r v ut.

Remsans m och 5 m i varje kant stickas sedan r hela tiden. Öka 4 ggr till utmed remsan (som ovan) så att det blir 80 m sammanlagt.

Sticka luvan så lång som den ska vara minus ungefär 4 cm.

Gör nu minskningar utmed remsans kanter 10 ggr. Nu har du 60 m.

Lägg sedan upp 5 m i vardera änden av stickningen — det är början till knappkanterna.

Nu har du 70 m igen och kan börja på en Två trådändars lilla kofta eller en Lilla tuffing! Börja raglanökningarna direkt: första framstycket 12 r, 1 vridet omslag, 1 r, 1 vridet omslag, första axeln 12 r, 1 vridet omslag, 1 r, 1 vridet omslag, ryggen 18 r, 1 vridet omslag, 1 r, 1 vridet omslag, andra axeln 12 r, 1 vridet omslag, 1 r, 1 vridet omslag, andra framstycket 12 r.

Om du vill göra som jag och låta luvans rätstickade mittparti sluta i en spets en bit ner på ryggen (det syns inte på de här bilderna, och det blir finare på en kofta utan ränder) kan du öka 1 m mitt i de 18 samtidigt som du gör ”delningsvarvet”. Sedan fortsätter du att sticka rätstickning på avigvarven — först på alla 19 , sedan på 17, sedan på 15 och så vidare tills bara en är kvar.

Eftersom jag inte hade räknat i förväg fick jag skarva mycket med garnerna, och jag kommer inte att skriva någon exakt beskrivning till den här koftan, för då blir en modell som är tänkt att vara enkel alldeles för krånglig. Men två små finesser som man kan göra om man vill är att liksom stegvis flytta den rätstickade kanten på luvan till de fem maskorna som ska bli knappkanter. Alltså först 10 räta i kanten, på nästa avigvarv 9, sedan 8 och några varv senare de 5 som det ska bli. Någonstans däremellan gör man också det första knapphålet i ena kanten.

Eftersom garnåtgången blev en utmaning bestämde jag mig för att använda upp varje garnsort intill de sista tio centimetrarna, och därför blev det några intarsialösningar där en garnände inte räckte till ett helt varv. Det var ganska roligt!

Det hela slutade lite snöpligt — jag hade gärna gjort en bredare resårkant nertill (och det hade passat bättre med knapparnas placering). Men jag var långt hemifrån och lite glad att bli klar också.

Och fyraåringen som har fått koftan använde den på en vårutflykt häromdagen.

Om du provar, så skicka gärna bilder!

Ljusgrönt för att det betyder framtid

Det är ju knappast så att jag är den enda som försöker lära mig att tänka och planera på ett nytt sätt nu. I vintras höll jag på i flera veckor med att tänka ut en sommarrutt som skulle kunna innebära att jag kunde göra mitt sommarvolontärarbete, hälsa på min gudson vid Medelhavet och kanske också träffa några vänner i Nederländerna och Tyskland utan att flyga — det tyckte jag var en utmaning. Nu märker jag gång på gång hur jag måste säga ”nej, just det” till mig själv när jag tänker på resten av året och allt som jag på något vis hade tagit för givet att jag skulle kunna genomföra.

Den här koftan stickade jag under ett par dagar i somras när Marjolijne och jag bodde på Casella, ett slags retreatgård och kloster i Nederländerna, och bestämde oss för att kväll betydde filmkväll. Vi såg Guernesys litteratur- och potatisskalspajssällskap, Enchanted och en ganska ny film om Nalle Puh där Christopher Robin har blivit vuxen. Marjolijne stickade på sin allra första Två trådändars lilla väst, och jag hade köpt ett ekologiskt garn som jag trodde skulle räcka till en kofta, så jag satte igång med Två trådändars lilla kofta.

Linea Pura vet jag att det var, men jag hade för mig att det var en blandning av bomull och lin … nu blev jag osäker.

Hursomhelst, här kan man se att jag inte borde ha litat på mitt ögonmått när det gällde hur mycket garn jag behövde till en kofta. Den blev kort — och de sista centimetrarna fick jag skarva med ett bomullsgarn som jag hade hemma. I själva verket blev den liggande i flera månader med bara de sista maskorna på en sticka, för jag ville så gärna avsluta fint. Någon gång när jag har avslutat i resår och garnet har tagit slut har jag fuskat genom att helt enkelt lyfta de sista maskorna över varandra utan nytt garn, men det går ju inte när det är en rätstickad kant.

Nu är jag ändå lite glad över den här koftan, för den fick tre olika ljusgröna färger tack vare mitt misstag. Ljusgrönt som i ”det finns en framtid”. Och så postade jag den till min gudson Samuel som är en av de mest framtidsfulla människor jag känner — jag tittar på hans smilgropar och hans glada ögon och tycker att det måste gå bra för världen.