Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Två trådändars

Regnbågsränder

En liten lägesrapport från discoklänningsstickeriet:

Teckningen som gjorde att jag måste sticka en klänning.

Först tänkte jag att klänningen från teckningen måste förverkligas precis som på bilden, sedan att färgerna borde vara i exakt regnbågssekvens. Men så kom jag ihåg dagen när femåringen kom hem från förskolan och lite förtrytsamt sa:
”Ingen får tala om för någon annan hur regnbågen ska se ut. Alla får ha den ordningen på färgerna som de själva vill.”

Halvfärdig klänning. Eller kanske tvåtredjedelarsfärdig.

Då bestämde jag mig för att använda garner som jag hade hemma (hade fått en stor kasse med merino och annat av fantastiska Maja, och merino fanns i flera färger), och så bad jag flickans pappa att lägga dem i ordning. Efter det blå som jag precis har blivit klar med kommer det gröna och sedan det gula. Och så, tror jag just nu, en rosa kant.

Ska det vara en stickad rosett eller en sidenrosett eller ingen rosett alls?

Nu har det blivit en kappa

Om det skulle föras någon form av statistik på den här bloggen så skulle det antagligen uppdagas att den absolut vanligaste starten på ett inlägg är ”Nu ska ni få se något fint!” — och då ska man veta att jag oftast håller mig i skinnet och försöker hitta på en annan inledning.

Men idag ska ni verkligen få se något fint!

Det började högst ordinärt när jag var på resa i England i februari. En av mitt livs vackraste resor hittills, men stickningen var verkligen precis som vanligt.

På stationen i Chesterfield.

Jag hade bestämt mig för att sticka två kappöverdelar i ylle för att sedan be två syvänner att på varsitt håll förvandla dem till kappor med vävd yllenederdel och foder. Klänningen Ulla, som jag gjorde för ett par år sedan, fick mig nämligen att komma på alla möjliga kombinationer av sytt och stickat.

Min teori var att om man stickar det som kräver mycket anatomi, så att man slipper sy det, så kan man sedan sy det som bara är raka stycken, så att man slipper lägga tid på att sticka det. Och det resonemanget hade naturligtvis varit poänglöst om jag inte dessutom hade tyckt att kombinationen blir så charmig.

Klar för avresa.

Såhär såg den ut när den var klar — en Två trådändars lilla kofta med den lilla skillnaden att efter ärmarna kommer direkt några varv resårstickning och sedan avmaskning.

Den här röda reste till Anna Sigrid Pettersson i Vallentuna. Hon är en mästarinna på textilt återbruk — en riktigt konsthantverkare. För ett tag sedan ställde hon upp på en intervju här på bloggen, och efter den stickade hon massor av Klänningen Ulla.

Överdel och begagnad rutig yllekjol i kiltstil. Foto: Anna Sigrid Pettersson

Hon kombinerade genast överdelen med några sparade knappar och en rutig yllekjol i kiltstil. Perfekt!

Hela kappan har samma viscosefoder, och så är det velour runt halsen och i ärmsluten. Foto: Anna Sigrid Pettersson

Anna Sigrid satsade på att vecka det rutiga ylletyget mot överdelen och sedan fodra hela kappan med riktigt fodertyg (det är inte använt tidigare, men Anna Sigrid hade det i sitt förråd). Halsringningen och handledskanterna fick ett mjukare foder.

Veck, veck, veck som på en klassisk rutig yllekjol. Det blir stiligt och stilfullt! Foto: Anna Sigrid Pettersson

Det här är en kappa till ett ganska litet barn — Anna Sigrid mätte och fick överdelen till 70–84 cl, och jag har inte mätt på riktigt själv, bara tänkt på en flicka som jag känner — så den fick en ganska kort nederdel också. Man kan tänka sig strumpbyxben och allväderskängor som sticker fram undertill eller hur?

Tre knappar. Foto: Anna Sigrid Pettersson

Överdelen har tre knapphål, och Anna Sigrid gjorde inte fler på nederdelen — de tre och de pampiga knapparna är det hela. Vackert tycker jag.

Anna Sigrid är så nöjd med resultatet, och ni kan ju gissa om jag också är det. Ser mycket fram emot att ta med den på fotografering nästa helg och låta en pappa eller mamma klä på någon liten som gillar rött.

Tack Anna Sigrid!

Och tack Susie som bjöd mig på ett par alldeles osannolika dagar i Peak District!

Foto: Susie Poole

Tro det eller ej, men det är jag som står där på klippan. Min fantastiska väninna Susie och jag skulle egentligen bara ses och hinna prata ordentligt, men hon kom på att vi kunde åka runt och prata i hennes bil och på vackra platser, och det gjorde vi. Och så satt jag i hennes familjs stora soffa och la upp röda maskor. Vilken början va?

Dubbelexperiment

Det går inte särskilt fort för mig med stickandet — men i onsdags flyttade jag över ansvaret för färdigställandet av två plagg från mig till två andra!

Jag har haft en idé ett tag: kappor i ganska små barnstorlekar med koftöverdel, vävd nederdel och samma foder i hela kappan. Visst skulle det kunna bli fint? Inte superpraktiskt, men fint.

Nu är experimentets andra fas påbörjad: en blå och en röd överdel har åkt med posten till Ulla i Uppsala och till Anna Sigrid i Vallentuna. Båda syr otroligt mycket, och båda har sytt ytterkläder till barn. De har olika stilar och olika idéer, så det ska bli spännande att se om det blir något av den här idén och i så fall vad.

För ganska många år sedan fick jag två långa vävda band i vad jag uppfattar som ylle av min faster som hade fått dem i Finland i något sammanhang. Jag har sparat dem i en gammal äggostform tillsammans med handvirkade spetsar som jag har fått från andra håll. Nu kanske de kan komma till användning? Jag ser framför mig att man kanske skulle kunna använda ett band för att täcka skarven mellan det stickade och det sydda, eller täcka knapphålskanten med det.

Men nu beror allt på vad Ulla och Anna Sigrid ser framför sig — så vi får se!

Om någon annan vill prova att göra ett kappexperiment kan det ju vara roligt att veta vad jag har gjort: jag har stickat Två trådändars lilla kofta i ett finskt raggsocksgarn och med stickor nummer 4½. När ärmarna var klara stickade jag några varv resårstickning från framkant till framkant och maskade av.

Det finns några andra idéer om vad man kan göra och vad jag borde ha gjort. Kanske lyckas jag förverkliga dem och visa dem lite senare. Men först förhoppningsvis den här varianten och dess vägar vidare i Uppsala och Vallentuna!

Fotografering

När jag var ute och reste i påskas hamnade jag hemma hos Maja i Arvika en stund, och en av de saker som hände då var att jag fick en massa fina uddanystan som hade blivit över för henne.

Den här slipovern var det första jag började sticka med dem — det naturvita nystanet är ett Peer Gynt eller möjligen något från Rauma, och det turkosa är ett franskt märke. Båda två är ren ull.

Det gick ganska snabbt att bli klar med slipovern. Men sedan hade jag med den som exempel när jag var på hjälpstickningsdag i Höör, och när vi var klara där skulle jag resa vidare, så jag lämnade min stora väska och kassarna med inlämnade filtar och plagg i Saras bil. Sedan har de varit på Bildas Malmö-kansli i många veckor …

I midsommarhelgen hann jag med att fästa trådar och sy i knappar. Och sedan frågade jag den här pojkens föräldrar om jag kunde fotografera honom i slipovern.

Han är en så otroligt vänlig person, så fastän han är mycket rörlig annars satt han där och tittade lite oförstående från sin mamma till mig och tillbaka.

Här kan man se ett av tricken med västen — jag stickar flera ränder för att få det att se ut som om jag inte alls gör av med uddanystan utan vill sticka i två färger, och i en maska i ena sidan stickar jag hela tiden med båda garnerna för att det inte ska bli några öglor som små fingrar kan haka upp sig i.

Såhär ser slipovern ut i plattversion. Den som har sett Två trådändars-modellerna ser direkt att det mesta är likadant men att raglanränderna är lite annorlunda.

Här har han hunnit bli lite gladare.

Här kan man titta närmare på raglanränderna. De är tre maskor breda, och på vart sjätte varv stickar jag alla tre tillsammans utan att lyfta av, gör ett omslag, stickar sedan alla tre tillsammans igen och lyfter av. Då har jag tre maskor med ett litet snörp undertill.

Jag bar ut en bit gammal tapet uppklistrad på papp och tog några bilder på det viset — mina bröder sparade ett par sådana tapetbitar när de renoverade ett av rummen i mina föräldrars hus förra året. Är det någon som vet ungefär vilket år sådana här tapeter var populära? Det ser nästan ut som korsstygn, eller hur?

Här hände det något som gjorde honom alldeles väldigt förtjust!

Och sedan började det regna. Det var vi allihop extra glada för.

Klänningen Ulla

Det är inte klokt vad en del saker drar ut på tiden — sedan jag började arbeta som lärare (i februari förra året) har jag tappat mycket av stickfarten och helt tappat farten med att skriva ut beskrivningarna till de saker som jag experimentstickar och blir nöjd med. Och det gör väl inget egentligen, världen klarar sig absolut utan mina stickbeskrivningar, men om man har anlitat barn som fotomodeller för att kunna visa plaggen blir det ju så tydligt hur tiden går!

Här är Lydia och Leiah hemma hos Ulla i mars förra året. Fem och två var de då.

Här är Salome ett par veckor tidigare. Hon fyller fem om drygt en månad!

Nu är beskrivningen, som fick namnet Klänningen Ulla, publicerad på Järbo Garns blogg. Men, fasa för en stickbeskrivningstillverkare som mig: en bit hade ramlat bort när jag redigerade den! Och Kalle som har hand om bloggen har semester. Så nu lägger jag ut hela beskrivningen här också, så att ni som vill sätta igång kan göra det.

***

Klänningen Ulla

Här kommer en modell som jag har velat prova länge – och när jag väl gjorde det blev det i samarbete med Ulla i Gamla Uppsala. Hon syr massor av fantastiska kläder till sina barnbarn, många av dem av kasserade herrskjortor, och när jag frågade om hon ville vara med och göra verklighet av en idé sa hon ja direkt. Två av de små klänningarna som jag har gjort tidigare har fått flicknamn. Så nu har den här klänningen hennes namn: Klänningen Ulla.

Den allra första inspirationen kommer från en amerikansk stick- och virkblogg som har ändrat karaktär de senaste åren men som förr innehöll ganska många gratisbeskrivningar. The Purl Bee heter den, och den hör ihop med en känd garn- och tygaffär i New York. På The Purl Bee såg jag en bomullsklänning med ett virkat fyrkantigt ok och en sydd kjoldel.

Den andra inspirationen, om man kan säga så, kommer sig av det faktum att det oftast är svårt att ta vettigt betalt för handstickade plagg här i Sverige – samtidigt som många gärna betalar ganska mycket för kläder annars. Jag har funderat ganska mycket på, och frågat ganska många om, vad man skulle kunna göra för att matcha grupper och enskilda som vill handarbeta till förmån för bra ändamål med de människor som skulle kunna tänka sig att köpa handgjorda plagg, gärna barnplagg.

Den här klänningen har alltså ett stickat ok som är identiskt med det som är början på Två trådändars lilla väst och Två trådändars lilla slipover men som avslutas direkt efter holkärmarna. På det syr man en kjoldel i något tyg som man tycker passar.

Stickar man oket i bomullsgarn passar det förstås bra att sy kjolen i bomullstyg. De båda gröna klänningarna här har bomullskjolar (jag tror att tyget kommer från Panduro). Jag tycker att de skulle kunna vara fina som brudnäbbsplagg på ett sommarbröllop, till exempel. Särskilt om någon i brudparet stickar! Men den första klänningen som Ulla och jag gjorde fick en enfärgad kjoldel i ett sidenliknande tyg. Det blev en festklänning som jag tycker passar året runt!

Klänningarna med grönt ok är stickade i Järbos bomullsgarn Reko, som är gjort av återvunna bomullsfibrer från trikåindustrin – inte bomull som har varit kläder och liksom utvunnits igen utan spillmaterial från klädtillverkning. Det är inte så hårt spunnet, så man får vara lite extra noga med att få med sig alla trådar hela tiden. Vill man vara extra miljövänlig matchar man det såklart med återbrukat tyg i kjoldelen!

Den blå klänningen var den första prototypen, och det oket stickade jag i garn från ett restgarnsbord på en hjälpstickningsdag.

Skarven mellan garnnystan gör jag annars gärna med ryska skarvar, men det fungerar inte så bra med ett glest spunnet bomullsgarn. Bättre att fästa i efterhand, tycker jag. Det finns en del fästmetoder som lämpar sig extra bra för bomull.

Oket är inspirerat av Tant Koftas grundbeskrivning till kofta med fyrkantig ringning. Hennes teknik lärde jag mig på en liten kurs under Stickstämman på Ransberg en gång, och här är den i min förenklade version som en del av er känner igen från andra modeller som jag har gjort.

Holkärmarna är samma som på Baraettendanystanvästen, Två trådändars lilla väst, Två trådändars lilla slipover och Två trådändars lilla västklänning. De är lite släkt med Treochenhalvtimmesvästen också – samma enkla idé.

Det är enkelt att göra klänningen större eller mindre, eller anpassa den till tunnare garn (gröve skulle jag inte rekommendera) genom att justera antalet maskor i halsringningen och antalet okökningar, kanske också längden på livstycket. En tumregel kan vara att utgå ifrån ett antal maskor som är delbart med tio. Ett framstycke ska ha 1,5 tiondelar av maskantalet och så tre extramaskor för knappkanten, ett axelparti ska ha två tiondelar, bakstycket ska ha tre tiondelar. Lägg sedan till fyra maskor för raglanskärningen.

Visst är bilderna av de färdiga klänningarna oroligt vackra? De togs hemma hos Ulla under ett par dagar i mars förra året. Flickorna i grönt och blommigt heter Lydia och Leiah och var fem respektive två år gamla då. Salome i den blå klänningen var tre och ett halvt år men ungefär lika stor som Lydia. Magnus Aronson, som har arbetat tillsammans med mig med många böcker, kom in i Ullas finrum och såg genast att soffhörnet var den vackraste platsen att fotografera dem på.

Garn: Järbo Reko

Tyg: valfritt vävt tyg, inte alltför tjockt eftersom det ska rynkas – på 140–150 centimeters bredd räcker det med kjolens längd + sömsmån + 6 centimeter (till linning)

Storlekar: Den mindre storleken passade till Leia som var två år. Den större passade till Lydia som var fem år.

Stickor: rundsticka nummer 4 med mjuk kabel

Dessutom: nål att fästa garnändar med, knappar, synål, sytråd

Klänningen börjar med halskanten som stickas i rätstickning och som ger den en rektangulär ringning. Resten stickas i slätstickning utom framstyckenas fem yttersta maskor som hela tiden stickas räta. Ärmkanterna är också rätstickade för enkelhetens skull. Oket har en resårkant nertill, och i det sys kjoldelen fast.

Lägg upp 59 (70) m (detta är klänningens halsringning).

V 1: 10 (12) rm (detta blir första framstycket), 1 am (detta blir första raglanmaskan), 10 (12) rm (första axelpartiet), 1 am (andra raglanmaskan), 15 (18) rm (bakstycket), 1 am (tredje raglanmaskan), 10 (12) rm (andra axelpartiet), 1 am (fjärde raglanmaskan), 10 (12) rm (andra framstycket).

De jämna varven är klänningens rätsida.

Varv 2: sticka 10 (12) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 10 (12) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 15 (18) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 10 (12) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 10 (12) rm. Nu ska det vara 67 (78) m på stickan.

Varje ökningsvarv resulterar i åtta nya m.

Varv 3: rm utom raglanmaskorna, som stickas a.

Varv 4: 11 (13) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 12 (14) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 17 (20) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 12 (14) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 11 (13) rm.

Varv 5 (med första halvan av första knapphålet): rm tills 4 m återstår, maska av 2 m, sticka de två sista r.

Varv 6 (med andra halvan av första knapphålet): 2 r, 2 omsl (ersätter de två avmaskade m), 8 (10) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 14 (16) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 19 (22) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 14 (16) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 12 (14) rm.

Varv 7 och alla ojämna varv som följer stickas med aviga m utom de 5 första och 5 sista m som stickas räta.

Varv 8: 13 (15) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 16 (18) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 21 (24) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 16 (18) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 13 (15) rm.

Varv 10: 14 (16) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 18 (20) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 23 (26) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 18 (20) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 14 (16) rm.

Varv 12: nu syns raglanränderna ganska tydligt. På detta v och alla ökningsv framöver, *sticka fram till raglanm, 1 omsl, raglanm r, 1 omsl*, upprepa 3 ggr och sticka återstående m räta.

Fortsätt på detta vis fram till v 31 (37). Gör knapphål till exempel vart 18:e v.

Varv 31 (37) (från avigsidan): sticka kantmaskorna r, sticka första framstyckets m a, sticka raglanmaskan a, sticka rm fram till nästa raglanmaska, sedan am fram till och med nästa raglanmaska, rm fram till den fjärde raglanmaskan och am fram till de sista 5 m som stickas r.

Varv 32 (38): som tidigare räta v.

Varv 33 (39): som v 27.

Varv 34 (40): som tidigare räta v.

Varv 35 (41), ärmvarvet: sticka kantmaskorna och sedan am fram till första raglanm, maska av axelpartiets maskor med rm, sticka nästa raglanmaska a och sticka fram till och med nästa raglanmaska med am, maska av andra ärmpartiets maskor med rm, sticka andra framstycket med am och kantmaskorna r.

Ta loss de yttersta 5 m i vardera kanten och lägg dem omlott med knapphålskanten överst – slipoverns rätsida ska vara utåt, och om det behövs kan du dra ut en ögla av rundstickans kabel någonstans så att det går bra att forma stickningen till en cirkel. Trä upp kantmaskorna på vänster sticka så att det blir varannan från vänster kant och varannan från höger. Sticka dem två och två, en från vardera sidan, med am och fortsätt sedan med rätstickning över framstycke-ryggstycke-hela framstycket – nu sitter de ihop, och det är bara att flytta kabelns ögla när det behövs genom att dra ut den på ett annat ställe och vrida den till ett kryss så att den inte töjer ut några maskor.

Sticka sedan resårstickning (1 r, 1 a) i 8–10 v med start i ena sidan. Maska av i resårsticknng.

Fäst alla garnändar och sy i knappar. Förstärk knapphålen med små langettstygn om du vill – dela i så fall garnet i två trådar så att det inte blir för tjockt.

Mät oket tvärs över och klipp till en linning och en kjol.

Linningen ska vara lika lång som okets omkrets plus sömsmån, och bredden kan vara sex – sju centimeter.

Kjolens bredd ska vara 1½-2 gånger okets omkrets + sömsmån. Höjden blir den längd du vill att kjolen ska ha + sömsmån.

Sy kjoldelen till en ”tub”. Fålla nederkanten. Sy två rynktrådar i överkanten och rynka kjolen så att den har samma vidd som oket.

Sy linningen till en ring. Lägg den räta mot räta med kjolen och sy en söm runt om. Vik upp den, pressa med strykjärn, vik in en centimeter och vik den sedan dubbel så att det går att sy fast den för hand på kjolens insida också.

Sy fast den i klänningens ok för hand och med små stygn i samma färg som garnet – en söm i linningens överkant från avigsidan och en i okets nederkant från rätsidan. Linningen ska inte synas från rätsidan.

(Vill du kan du istället för att sy en linning rynka fast kjoldelen i en bit linningsresår som är lika lång som okets omkrets. Då blir klänningen mindre stum i okets nederkant.)

Ann-Maries lilla koftkalas 1 (och Två trådändars lilla kofta i två storlekar)

Kommer ni ihåg Två systrars lilla koftkalas, när Annika och Ann-Christin tog grundbeskrivningen Två trådändars lilla kofta och gjorde en massa variationer?

Nu har Ann-Marie Hagström byggt vidare på den raden med två nya variationer, enkla båda två och (tycker jag och många andra som har beundrat dem på Facebook) otroligt fina. Idag kommer beskrivningen till den kofta som är till vänster här på bilden!

Mössorna som hon har gjort till kan man sticka med beskrivningen Formelhjälmen utan sömmar, och tossorna är nog inte Ariadnetossorna men liknar dem.

 

Här är koftbeskrivningen i två storlekar!

Det är enkelt att göra koftan ännu större genom att börja med fler maskor i halsringningen och göra fler okökningar, längre ärmar och längre livstycke. En tumregel kan vara att utgå ifrån ett antal maskor som är delbart med tio. Ett framstycke ska ha 1,5 tiondelar av maskantalet och så tre extramaskor för knappkanten, ett axelparti ska ha två tiondelar, bakstycket ska ha tre tiondelar. Lägg sedan till fyra maskor för raglanskärningen.

Storlekar:

Den mindre storleken passar en nyfödd och brukar kunna användas tills barnet är ungefär tre månader om man stickar den i Järbo Junior (eller motsvarande) och med stickor nummer 3½, och stickar man den i Järbo Big Verona och med stickor nummer 4 blir den lite större.

Den större storleken ska passa de flesta barn som är mellan nio månader och ett år om man stickar den i Järbo Big Verona eller Lady (eller motsvarande) och med stickor nummer 4. Stickar man den i Järbo Junior och med stickor nummer 3½ blir den lite mindre.

Stickor: se ovan – och det går att sticka koftan på raka stickor, men jag tycker att det är enklare att sticka den fram och tillbaka på en rundsticka med mjuk kabel

Virknål: samma grovlek som stickorna (virknålen används till ärm-”sömmarna”)

Dessutom: nål att fästa garnändar med, knappar, synål, sytråd

Koftan börjar med halskanten som stickas i rätstickning och som ger koftan en rektangulär ringning. Resten stickas i slätstickning utom framstyckenas fem yttersta maskor som hela tiden stickas räta. Ärmkanterna och nederkanterna är också rätstickade för enkelhetens skull.

Den idé som är lånad från Femtimmarskoftan är alltså ärmen: maska av alla maskor utom den sista på ärmen, sätt maskan på en virknål och virka ihop ärmens kanter, sätt maskan på höger sticka, sticka ryggpartiets maskor och fortsätt med nästa ärm utan att klippa av garnet – på det viset fogas framstyckena också ihop med bakstycket.

Lägg upp 59 (70) m (detta är koftans halsringning).

V 1: 10 (12) rm (detta blir första framstycket), 1 am (detta blir första raglanmaskan), 10 (12) rm (första axelpartiet), 1 am (andra raglanmaskan), 15 (18) rm (bakstycket), 1 am (tredje raglanmaskan), 10 (12) rm (andra axelpartiet), 1 am (fjärde raglanmaskan), 10 (12) rm (andra framstycket).

De jämna varven är koftans rätsida.

Varv 2: sticka 10 (12) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 10 (12) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 15 (18) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 10 (12) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 10 (12) rm. Nu ska det vara 67 (78) m på stickan.

Varje ökningsvarv resulterar i åtta nya m.

Varv 3: rm utom raglanmaskorna, som stickas a.

Varv 4: 11 (13) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 12 (14) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 17 (20) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 12 (14) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 11 (13) rm.

Varv 5 (med första halvan av första knapphålet): rm tills 4 m återstår, maska av 2 m, sticka de två sista r.

Varv 6 (med andra halvan av första knapphålet): 2 r, 2 omsl (ersätter de två avmaskade m), 8 (10) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 14 (16) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 19 (22) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 14 (16) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 12 (14) rm.

Varv 7 och alla ojämna varv som följer stickas med aviga m utom de 5 första och 5 sista m som stickas räta.

Varv 8: 13 (15) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 16 (18) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 21 (24) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 16 (18) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 13 (15) rm.

Varv 10: 14 (16) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 18 (20) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 23 (26) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 18 (20) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 14 (16) rm.

Varv 12: nu syns raglanränderna ganska tydligt. På detta v och alla ökningsv framöver, *sticka fram till raglanm, 1 omsl, raglanm r, 1 omsl*, upprepa 3 ggr och sticka återstående m räta.

Fortsätt på detta vis fram till v 31 (37). Gör knapphål till exempel vart 18:e v.

Delningsvarvet, stickas från rätsidan (början): sticka fram till första raglanm, 1 omslag, sticka raglanm r, 1 omslag, sticka fram till andra raglanm, 1 omslag.

Vänd och sticka slätstickning på m mellan de två första raglanm (sticka inte själva raglanm) i 3 v. Detta är början på den första ärmen.

Vill du ha en kedja av större m i kanterna, så att det blir enkelt att virka ihop ärmen sedan, så sticka sista m på varje v a, vänd på stickningen och lyft den r som start på nästa v.

Ärmens varv 5: 1 r (eller lyft 1:a m), 2 tills, sedan r v ut.

Fortsätt i slätstickning.

Ärmens varv 9: r tills 3 m återstår, 2 tills r, sticka sista m (a om du vill lyfta den som start på nästa v).

Fortsätt i slätstickning.

Upprepa v 5 på v 13, 21 osv och varv 9 på v 17, 25 osv.

När ärmen är 75 (83) v lång räknat från slätstickningens början vid halsringningen (det är lättast att räkna därifrån, tycker jag), sticka 1 v rm från avigsidan och sedan ytterligare 3 v rm. Maska av från avigsidan. Spara sista m och sätt den på en virknål. Vik ärmen med rätsidan inåt och virka ”sömmen” med smygmaskor eller fasta maskor upp till delningen. Sätt m på höger sticka och ta bort virknålen.

Sticka 1 rm (raglanmaskan), gör 1 omsl, sticka ryggstyckets m, gör 1 omsl, sticka 1 m (raglanmaskan), gör 1 omsl, sticka andra ärmens m, gör 1 omsl och sticka sedan denna ärm likadant som den första.

När virkmaskan är satt på höger sticka, sticka 1 rm (raglanmaska), gör 1 omsl och sticka andra framstyckets m.

Nu stickas koftans nederdel med rätstickade kanter fram och tillbaka över framstycke-ryggstycke-framstycke. Gör knapphål med jämna mellanrum!

Du kan börja med några varv slätstickning innan du börjar med mönstret, eller du kan följa den här varvsekvensen från och med det första räta varvet.

Räkna maskorna, räkna bort 10 m för de rätstickade kanterna och dela det återstående maskantalet i 7. Det behövs minst en kantmaska i vardera kanten — lägg till fler för att få varvet att gå jämnt ut.

Mönstervarv 1, från rätsidan: rm

Mönstervarv 2, från avigsidan: 5 rm, am tills 5 m återstår, 5 rm

Mönstervarv 3, från rätsidan: 5 rm, kantmaska/kantmaskor, *1 omsl, 1 am, 3 am tills, 1 am, 1 omsl, 2 r*, upprepa från * till * tills kantmaska/kantmaskor + knappkantens 5 m återstår, sticka dem räta.

Mönstervarv 4: 5 rm, am tills 5 m återstår, 5 rm

Upprepa de fyra mönstervarven tills koftan är nästan lagom lång. 42 (48) v kan vara lagom.

Avsluta med 4 eller fler v rätstickning och maska av från avigsidan.

Fäst de båda trådändarna.

Sy i knappar — sedan är koftan klar!

***

Tack Ann-Marie för den fina idén och för bilden!