Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Tanzania

Dagens mössor

Nu har jag lärt mig tre viktiga saker om hypotermi:

  1. Att en av orsakerna till att nyfödda får det är att deras hud, som så att säga släpper ut värmen, är så stor (hudytan alltså) i förhållande till deras volym. De har inte plats att spara så mycket värme innanför, för allt är så smått. Ursäkta att jag förklarar det så ovetenskapligt …
    Och huvudet utgör en stor del av barnets totala ”yta”, så det är därför det är extra viktigt med mössa för att värmen inte ska försvinna ut där.
  2. Att det faktum att de är blöta när de föds innebär att de kyls ner snabbt. Och det går ju verkligen inte att undvika, men om de torkas torra snabbt och sedan får hudkontakt med mamman (eller, om mamman inte mår bra, någon annan) direkt, så förlorar de inte lika mycket värme. Att bära bort dem och undersöka dem är alltså en nedkylningsrisk ifall man inte kan ge dem värme på något annat sätt under tiden. ”Man lägger barnet hud mot hud mot mamman och täcker med torra tygstycken”, berättar Marita (om hur det går till på förlossningsavdelningen i Bunda, alltså). ”Mamman har själv med sig tyget, så det är vackra tyger.” Samma tyger används senare när barnet lindas in.
  3. Att de flesta fallen av hypotermi verkar inträffa under timmarna direkt efter förlossningen.

Marita berättade också något så underbart smart och enkelt häromdagen. Hon ska försöka införa att när mödravården i Bunda träffar blivande tvilling- och trillingmammor ska det ingå i rutinen att be dem att komma till förlossningen tillsammans med en anhörig. Då finns det en vuxen som kan springa och köpa mediciner till mamman och/eller barnen om det behövs (det är så det fungerar på många tanzanska sjukhus — mediciner som ska ges måste köpas av familjen på närmaste apotek) och hjälpa till med annat praktiskt. Det kan vara svårt att ha två nyfödda barn på bröstet samtidigt, så den anhöriga kan också hjälpa till som extra ”kängurumamma”.

Dags för dagens mössor!

En som har namnet Blacknovaknits på Instagram har stickat i rosa nyanser.

Gunilla har stickat två efter Mainas beskrivning och börjat på en tredje.

Görel har fått hjälp av en liten fotomodell som är lite stadigare i nacken än de nyfödda. Roligt när babydockorna kommer till användning!

Inger har redan stickat tio …

… och tipsar om att blåsa upp en ballong till rätt omkrets (intervallet 36–42 centimeter täcker många prematurer och de första månaderna för fullstora barn) för att kunna prova så att mössorna är lagom stora och om ett mjukt garn som hon gärna stickar i.

Klara har stickat en med en fin dekorrand.

Jenny har fastnat för Easy Peasy Beanie. Än så länge verkar det vara den vanligaste modellen bland dem jag har sett. Och den är verkligen fin och bra! Och enkel — easy-peasy!

Det var det hela för idag! Tack alla underbara stickare!

Ingrids resårstickade mössa

Ingrid har stickat en resårstickad mössmodell till Bunda, och nu har vi kommit överens om att jag publicerar beskrivningen här. Det är en enkel modell, och liknande finns på många håll. Ingrid fick maskantal och ”koncept” av en stickande vän en gång och har experimenterat sig vidare. Fram med restgarnerna!

Du behöver: en rundsticka 3½ med mjuk kabel eller strumpstickor, mjukt garn som passar till, nål att fästa garnändar med

Lägg upp 80 m. Sticka resår med 2 r, 2 a. För att göra stickningen mer stabil och slippa risken för att den vrider sig i början kan du sticka några varv fram och tillbaka innan du sätter ihop stickningen till en cirkel (det lilla ”sprundet” som uppstår kan du sy ihop samtidigt som du fäster garnändarna när du är klar).

Sticka resår tills mössan är 11 cm hög (lägg till 3–4 cm om du vill göra en mössa med uppvikt kant). Börja med intagningar: sticka ihop 2 maskor, sticka 6 m, sticka ihop 2 maskor.

Fortsätt tills du har så få m att du kan sticka ihop dem 2 och 2, dra garnet genom alla kvarvarande m och snörp ihop. Fäst garnändarna.

Klart!

En version i lite grövre garn, som passar till stickor 4½, har det också blivit:

Lägg upp 60 m. Sticka 2 r, 2 a, i 11 cm (lägg till 3–4 cm om du vill göra en mössa med uppvikt kant).
Sticka ihop 2 m, sticka 4 m, sticka ihop 2, sticka 4 och fortsätt så tills du har 4 m kvar. Fortsätt sticka med de 4 m tills du har en liten snodd (I-cord) som är så lång att du kan göra en knut. Ta av garnet och fäst garnändarna.

***

Tack Ingrid!

Sydda, stickade, med virkade hjärtan

Marita hälsar att hon ser mycket fram emot att ta med sig alla fina mössor till Bunda! Vi skrev lite meddelanden fram och tillbaka igår, och en sak som hon berättade var att en av de läkare som hon känner från Nkinga, där hon har arbetat tidigare, hade fått en länk till informationen om känguruvårdsstudien från henne och skulle ta upp den på personalmötet på det sjukhus där han är nu.

Och så tittar vi på mössor igen, eller hur?

Här är en uppsättning från Helena.

Och här är en annan uppsättning från samma Helena!

För några år sedan provade jag att sy sådana här mjuka mössor — jag sydde dem av kasserade T-shirts — och jag kan vittna om att det går fort och att det väldigt lätt blir så att man vill sy bara en till och bara en till. Rekommenderas!

Kerstin stickar spiralmössor och syr på små hjärtan. Om någon vill härma henne kan det vara fint att veta att det finns en enkel beskrivning till ettvarvshjärtan här.

Klara har använt beskrivningen Elsa beanie.

Marie-Louise har stickat Easy Peasy Beanie i fyra olika garner.

Iréne har stickat en mössa till efter Mainas beskrivning.

Och Ingrid har stickat i resår.

Så underbart fina allihop!

Tidigare i år blev två studenter i Umeå klara med en uppsats om att mäta temperaturen på små barn. Jag lånar två korta avsnitt ur den:

”Det nyfödda barnet är en patient som är särskilt känslig för förändringar i kroppstemperaturen och risken är stor för både hypotermi och hypertermi. För att undvika ökad risk för sjuklighet och dödlighet är det därför viktigt att det nyfödda barnets kroppstemperaturen hålls inom gränserna 36,5–37,5 ℃. Detta är en utmaning inom neonatalvården och utmaningen blir större i och med sjunkande gestationsålder och födelsevikt. (…) Världshälsoorganisationen WHO (1997) definierar normotermi som 36.5–37.5℃, mild hypotermi som 36.0–36.4℃, måttlig hypotermi som 32.0–35.9℃, svår hypotermi som <32.0℃, samt kroppstemperatur överstigande 37,5℃ som hypertermi. Hypotermi är ett vanligt förekommande problem hos nyfödda barn. Redan i mitten av 1900-talet visade Silverman, Fertig och Berger (1958) att dödlighet ökar när värmeförlusterna blir större. Risken för hypotermi är stor direkt efter födseln och barnet kan kylas ner 2–4℃ under de första 30 minuterna efter födseln (Bissinger och Annibale, 2010; Trevisanuto, Testoni och de Almeida, 2018; Perlman och Kjaer, 2016). Ju mindre barnet är vid födseln, desto svårare har barnet att hålla sin kroppstemperatur, och därför är förekomst av hypotermi högre hos prematura barn (Miller, Lee och Gould, 2011). Miller, Lee och Gould (2011) utförde en studie med 8782 barn med mycket låg födelsevikt som visade att totalt 56% av alla barnen, 79 % av barnen födda i gestationsvecka 23 samt 83% av barnen med en födelsevikt mellan 400–499 gram hade hypotermi vid inläggning på en neonatalavdelning. I studien såg man ett samband mellan måttlig hypotermi och hjärnblödningar samt ökad dödlighet (Miller, Lee och Gould, 2011).”

Det här är bara en del av bakgrunden till deras examensarbete, men om någon undrar varför vi stickar och virkar och syr mössor kan det vara bra att ha läst igenom det för att kunna berätta med egna ord. Här finns hela uppsatsen!

Trillingar som mår bra

Bild: Marita Hasselberg

De här tre föddes ju på sjukhuset i Bunda för några veckor sedan. Fem närmare bestämt!

Nu har Marita varit på hembesök hos dem — och de mår bra! Just när den här bilden togs hade de inte sina mössor på …

Såhär skriver Marita:

Både i Bunda där jag är nu och i Nkinga där jag varit volontär för Skandinavien Läkarbanken vårdas mammorna och de för tidigt födda barnen tillsammans.

Det är ofta svårt att veta säkert vilken vecka barnen är födda i. Ofta stämmer inte beräknat födelsedatum efter sista mensen med barnets storlek. Ett exempel är att ett par tvillingar som enligt sista mens skulle vara födda i vecka 29 vägde 1,5 kilo var och att det gick bra att amma dem.

Barn som föds efter vecka 30–32 och väger mer än 1,5 kilo har stor chans att överleva med värme (känguruvård) och näring (bröstmjölk via kopp, sond eller amning).

Det finns antibiotika och kanyler för de barn som behöver medicin, men vi har inga droppräknare eller droppaggregat som är anpassade till små barn.

Så om de inte kan äta alls är det en stor utmaning, särskilt som det inte finns bemanning och övervakning på salen hela tiden.

Syrgas går att ge med en syrgaskoncentrator (en apparat som väl har blivit mer omtalad i och med corona). Cpap och respirator finns inte.

Personalen här uppmuntrar alla blivande mammor att gå på mödravården före förlossningen, och att föda på sjukhus, inte hemma. Många mammor tar sig hit på motorcykel eller cykel eller med bajaji (tuktuk), och en del barn föds på vägen!

Igår på sjukhusets morgonmöte kunde jag berätta om denna rapport [Karolinska Institutets rapport om vård av för tidigt födda — läs pressmeddelandet här] som bland annat studerat känguruvård på ett sjukhus i Dar es Salaam.

Tre mammor och barn vårdas på prematursalen nu. Alla låg med barnen på bröstet.

Och jag tog med mig vågen och åkte på hembesök till trillingarna som fortsätter att må bra. Nästa vecka kan de gå till den vanliga barnavårdscentralen och påbörja sina vaccinationer — de första vaccinationerna ges när barnen är sex veckor gamla.

***

Tack Marita!

Fina fina mössor (och: varför behövs de?)

Så fina bilder dyker upp hela tiden nu!

Det ser ut som om Helene började med enfärgade och fortsatte med randiga, men det kan ju ha varit tvärtom.

Ingrid är klar med en klassisk, resårstickad mössa.

Klara har virkat två och börjat på en tredje.

Mona har stickat flera Easy Peasy Beanie och ett par resårstickade.

Ulrica använde en Baby Born-docka som modell för att se om prematurmössan var lagom stor.

Iréne har stickat efter Mainas beskrivning …

… och provat att variera den med resårstickning nertill också.

Min faster påminde mig häromdagen om att det kan vara svårt för människor i norra Europa att förstå varför det behövs stickade mössor till barn som föds i länderna nära ekvatorn. Så här kommer förklaringen igen:

Hypotermi är det medicinska begreppet för nedkylning. Det kan leda till annat, till exempel till lunginflammation.

Nyfödda, särskilt barn med låg födelsevikt och barn som har fötts för tidigt, har svårt att hålla kroppstemperaturen uppe, och precis som generationer av svenska skolbarn har lärt sig försvinner den mesta värmen ut genom huvudet när det är kallt. En mössa är alltså ett effektivt sätt att hjälpa ett litet barn att hålla värmen i hela kroppen.

Nätterna kan bli kalla även om dagarna är varma — och en dagstemperatur som vi skulle uppfatta som behaglig kan faktiskt också vara för sval för att en nyfödd ska klara sig opåverkad. Så mössorna behövs mycket på nätterna men också på dagarna.

När barnen har mössa kan de bli piggare och växa till sig snabbare än när mycket av den lilla energi de har går åt till att bara försöka hålla temperaturen uppe.

Och de barn som vårdas med kängurumetoden får ju sin mammas kroppsvärme också, men huvudet som sticker upp behöver fortfarande mössan.

Hoppas att det blev en vettig förklaring!

På medicinspråk kan man till exempel läsa det såhär:

”Hypotermi medför både högre morbiditet och mortalitet hos alla nyfödda oavsett födelsevikt och gestationsålder, [och] för tidigt födda är extra känsliga för hypotermi.”

Fler fina

”Det blev över 17 000 förra året!” skriver Margareta och syftar på den mössinsamling som Läkarmissionen och dess magasin Svenska Journalen hade då. Jag tror att den som kom med idén där fortfarande är tagen av det resultatet!

I år är det ingen tidning som är med i insamlingsarbetet (om man inte räknar Hemmets Journal, som jag bloggar åt, men det jag skriver hamnar bara här på bloggen). Inbjudan att vara med har spridits på ett helt fantastiskt sätt ändå — tack alla ni som har hjälpt till med det!

Här är de mössor jag har fått syn på sedan förra visningsomgången:

Annica har stickat sex enfärgade och två randiga.

Camilla kom upp i 61 (!!!) förra sommaren och har redan virkat tjugo till årets insamling.

Christina har stickat fyra och virkat en.

Och Jennie har stickat en Easy Peasy Beanie och provat att virka en motsvarande, i ett slags vertikal ribbvirkning som blir mer elastisk än om man virkar runt. Jag ska också prova!

Restgarnsförrådet håller på att gå åt (eller kanske naggas det bara i kanten?) hos Lena som redan har stickat så många att det är svårt att räkna dem.

Bara på de här bilderna är det mer än 50 mössor. Redan i och med den första omgången när de används kommer 50 barn att kunna börja sina liv med mycket mindre risk för hypotermi och istället kunna växa och bli starkare tack vare er, och om mössorna går i arv (det tror jag) blir det bli många fler. Ni är fantastiska!