Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Startpaket för nyfödda

I Östersund samlas det till startpaket för nyfödda

Det förekommer faktiskt att Aftonbladet förmedlar positiva nyheter! Hurra för det!

Och hurra särskilt för den här:

En undersköterska på BB i Östersund, Miriam Johansdotter Lundman, har tillsammans med sina kolleger sett att ganska många föräldrar åker hem med sitt nyfödda barn utan att ha det som behövs av kläder och filtar.

Hon och resten av BB-personalen har försökt hjälpa till så gott det går.

Nu har Miriam bett vänner och bekanta om hjälp med att sätta ihop startpaket som familjerna kan få.

Såhär skrev hon på sin Facebook-sida:

Hej! Jag jobbar på BB och möter ofta familjer som kanske inte har möjligheten att köpa kläder till sina barn … så jag har därför tänkt starta en insamling. Vi i personalen delar ju ut i behov till bebisar som behöver kläder. Om ni som har begagnade kläder över till skänkes tar vi gärna emot dom. Kläder önskas i storlek 50-60 och lämnas hela och rena. Tar även emot filtar, strumpor, vantar, mössor, overaller, jackor, mm. Det som är störst behov av är bodysar, men allt är bra! Vore så tacksam om ni ville sprida detta vidare, dela och höra av er till mig. Så vi kan se till att dela ut till familjer som verkligen behöver.

 Tack  

BB Östersund

Miriams upprop blev uppmärksammat nästan direkt — man kan läsa mer och lyssna på en intervju som P4 Jämtland har gjort.

Östersunds-Postens intervju kan man läsa om man är prenumerant eller om man betalar.

Och gensvaret har blivit stort!

Miriam rekommenderar alla som läser Aftonbladets intervju att ta kontakt med närmaste sjukhus och fråga vad som behövs där.

Hösten 2015 var jag en av många som skickade paket med spädbarnskläder till en sköterska på Universitetssjukhuset i Örebro. Säkert pågår liknande insamlingar på fler håll. Vi får heja på varandra! Och ta reda på vad det är som saknas, så att det blir rätt saker vi ger — det är alltid viktigt.

Såhär kan man ju göra

Här kommer ett väldigt enkelt och kreativt tips från Kyrkbacksgården i Västerås. Den ligger nära domkyrkan och är dess församlingshem, och jag var där på ett sammanträde i lördags. Jag var där på ett sammanträde i höstas också, och efteråt blev jag lite irriterad på mig själv för att jag inte hade fotograferat anslagstavlan. Den här gången kom jag ihåg att göra det!

I Västerås finns det alltså en grupp som arbetar med startpaket för nyfödda i flyktinglägren i Västsahara. De flyktinglägren kan nog en del av er minnas från en intervju (tyvärr försvann alla bilderna när Hemmets Journal bytte plattform …) och några andra artiklar här på bloggen — Brödet och fiskarna tar emot startpaket och annat från många grupper, och jag har träffat på en av dem i Nora också.

Idén alltså: när man sätter upp ett anslag om vad som behövs sätter man också upp ett exempel!

Gruppen i Västerås vill gärna ha sydda skjortor till startpaketen, så en liten skjorta sitter uppnålad tillsammans med lappen.

Under skjortan och lappen sitter ett par nystan och ett par stickor. Om man har en liten stickkorg som är tillräckligt lätt går det ju att sätta upp den också med bara häftstift.

Det behövs också leksaker, och de har fått en egen lapp.

Visst gör de här anslagen att man väldigt gärna vill hjälpa till?

***

Ett par andra besläktade idéer: den fina pärmen i Lötenkyrkan i Uppsala och filtlapparna med beskrivningar i Petersgården i Lund.

På biblioteket i Nora hittade jag en startpaketsutställning — tyvärr försvann bilderna och länkarna ur det inlägget förra våren.

Startpaket från Malung till Västsahara

Jennifer läste ju om Malungs församlings startpaketsgrupp i dt.se häromveckan. Det var en fin artikel — men kort! Så jag skrev till Sylvia Hars och frågade om gruppen ville berätta mer. Här kommer det!

***

Babypaketskomponering pågår i Malung. Foto: privat

Vilka är ni som arbetar med startpaketen?

Vi är ett tjugotal som träffas i församlingshemmet i Malung en längre eller kortare stund varannan tisdag mellan halv ett och halv tre. De flesta är där hela tiden, medan en del tittar in en stund och lämnar sådant de gjort hemma och kanske får något mönster eller garnnystan till kommande projekt.
Dessutom sitter flera och stickar och syr hemma och skickar resultatet med andra till oss på tisdagar. Det finns kvinnor på ålderdomshemmet som stickar till startpaketen och på så sätt är med i arbetet, och det finns också de som inte har möjlighet att komma på tisdagarna, men som gärna vill göra något meningsfullt på kvällarna.

Hur kom ni på att ni skulle skicka dem till Västsahara?

Paketen skickas till Västsahara på grund av att vi samarbetar med organisationen Brödet och Fiskarna i Västerås. De distribuerar sedan flera år startpaketen och mycket annan hjälp till ett stort flyktingläger i Västsahara. Just startpaketen delas ut i samband med att gravida kvinnor besöker hälsocentralen för en hälsokontroll. De får då alltså en hälsokontroll samt information, och så erbjuds de att föda barnet på kliniken. Detta är ingenting som annars är självklart för kvinnorna.

Om de sedan kommer och gör hälsokontroll på barnet när det är fött får de ytterligare ett paket. Paketen är alltså en morot för att få kvinnorna, som annars inte är vana att ha kontakt med hälsovården, att kontakta den.

Vad lägger ni i paketen?

Paketen innehåller:
En filt av något slag (stickad, sydd av fleece, virkad), mått: något i stil med 80×100 cm, men det är inte så exakt
En frottéhandduk
En tvål
Två tygblöjor
En tygskjorta (men här har vi också kommit på att vi kan få osålda bodies och mjuka undertröjor när det är barnloppisar här i Malung helt OK grejer, men de blir inte sålda och ska då slängas)
En stickad tröja
En mössa
Ett par sockor eller tossor
Ett par tygbyxor
En leksak i giftfritt ofarligt material (blir oftast små mjukdjur)

Allt detta packas till paket och läggs i säckar, 10 paket i varje. De hämtas sedan en gång per år av Brödet och Fiskarna och körs till Västerås för vidare distribution.

I år har det blivit många paket hos oss, så blev vi tvungna att köra ner dem själva nu i mars — för att få plats i förråden! Och idag, den 7 april, packades 40 paket. Det var fyra veckor sedan senast vi träffades, så det hade blivit extra mycket gjort under tiden.

Var hittar ni inspiration?

Den främsta inspirationen är att hjälpa världens barn att kunna göra en insats.
Men inspiration får vi ju ju också på träffarna. Vi får inspiration av varandra!

300 paket är ju jättemycket — visst arbetar ni mellan träffarna också?

Ja, o ja. Det är mellan träffarna det mesta sker. På träffarna sitter en del ner och stickar medan andra packar ihop till färdiga paket. Idag blev det alltså 40 nya paket, men då var träffen innan inställd, så det hade gått fyra veckor sedan vi sågs.

Vilka är era favoritmodeller?

Hjälmmössan, tröjan i rätstickning som görs i ett stycke, filtar i alla modeller (både virkade och stickade av restgarn och filtar sydda av fleece). Bläckfisken som virkas är också bra att göra av restgarner.

Har ni något tips till andra som vill bjuda till startpaketsträffar?

Ta garn och stickor och börja! För den som ska organisera kan vi också säga att vi började med att kontakta en annan församling i närheten där de redan höll på med startpaket. Där fick vi tips och råd. Genom dem fick vi också kontakten med Brödet och Fiskarna som vi sedan kontaktade.

Vad har ni för planer nu under resten av våren?

Köra på för fullt! Det är så roligt.

***
Här var intervjun slut, men Sylvia antecknade lite mer som sas runt borden:

Att göra startpaket är ett bra sätt att använda restgarn och tyger på och veta att det kommer till nytta.

Gamla påslakan och lakan är bra att använda till blöjor. Vi får hämta säckar med utsorterade frottéhanddukar, badlakan och lakan från en tvätt i närheten. De tvättar åt hotell, och där sorteras allt som har någon liten skavank ut och vi kan hämta gratis. Där kan vi plocka ut fina grejer för vårt ändamål.

Ett tips är också att kolla det där med barnloppisar. Där blir mycket över och det slängs. Då får vi hämta och ta det vi tycker att vi kan använda i startpaketen. Vi får många fina bodies, tröjor och byxor på det sättet och det känns ju bättre för dem som annars skulle ha slängt dem också.

Vi annonserar i det lokala bladet och på hemsidan, och så skriver vi texter och ber att tidningen ska ta in (så som den i dt.se inte särskilt märkvärdigt, men det märks).
Gruppen vill också lyfta fram att det ju också handlar om en social gemenskap.

Och så fikar vi , säger de med ett leende, men till det måste vi ha en hjälpreda i köket för annars hinner vi inte, så där har Bibbi gått in ideellt och fixar det.

De säger också att en viktig del är att vi hjälps åt. Var och en gör det den kan. Den ena gör det ena och den andra gör det andra, och tillsammans får vi ihop hela paket. Det är oftast inte en person som gör alla delar till paketet.

Yementröjan

När jag var i Nora för några veckor sedan fick jag se en tröjvariant av Yemenvästen på biblioteket — den var en del av en utställning om startpaket till nyfödda i Västsahara. Malena som visade mig runt i stan tog en bild av den, och jag visade den här på bloggen och frågade om någon ville ta sig an att göra en beskrivning. Det ville Ylva, och här kommer den! Lite senare kommer en variant som hon har gjort i grövre garn också. Och kanske ett par större storlekar. Generöst eller hur?

Tusen tack, Ylva!

(Tröjan på biblioteksväggen hade väldigt vida och lite klumpiga ärmar, så Ylva har gjort en annan variant här. Jag tycker att den blir mer proportionerlig.)

***

Yementröjan

Lägg upp 70 m på stickor nr 3. Sticka resår (2 rm, 2 am) i 20 cm.

Sticka sedan 24 m rätstickning, 22 m som tidigare i resårstickning och de sista 24 m i rätstickning. Gör detta i 12 varv eller ca 3 cm.

Sticka 24 m rätstickning, maska av 22 m, sticka 24 m rätstickning. Fortsätt sticka 24 varv eller ca 6 cm på vardera rätstickningsdelen detta blir axelpartiet.

Lägg sedan upp de 22 m i mitten igen. Sticka dem i resårstickning och fortsätt med rätstickning på de yttre delarna i 12 varv. Övergå sedan till resårstickning som i början och sticka tills resåren mäter 20 cm. Maska av löst.

Plocka på vartannat varv upp totalt 38 m för ärmen — det innebär 24 m på det rätstickade axelpartiet och 7 m på var sida om det. Sticka ärmen i rätstickning. Efter 2½ , 5 , 7½ och 10 cm minskas 1 m i var sida, så att ärmen efter minskningarna är 30 m.

När ärmen är 12 cm stickas mudden i resår (2 rm, 2 am). Sticka 3 cm för en enkel mudd eller 6 cm för en mudd som viks dubbel från början (då passar tröjan upp till ca 4 mån) och sedan kan vikas ner när barnet vuxit (då passar tröjan ca 6–8 mån).

Eftersom resårstickningen i bålen är så elastisk kan tröjan passa stl 6–8 mån med uppvikt mudd och 12–18 mån med mudden nervikt om ärmarna stickas 14 cm och mudden 8 cm.
Maska av alla maskor och sy ihop under ärmen och i sidorna.

Eller gör som på Femtimmarskoftan och maska av alla maskor utom den sista. Trä den sista maskan på en ganska grov virknål. Vik ärmen dubbel med rätsidan inåt och virka ihop den med smygmaskor hela vägen upp till ärmhålet och vidare längs hela sidan.

Möt Knappmakerskan

En av de hjälpstickare som jag beundrar mest — fastän jag aldrig har träffat henne — är Maria Blomberg i Solf i Finland. Vi har brevväxlat till och från i ett par år, och jag tror att fler än jag kan behöva inspiration av hennes sort. Så jag bad att få göra en intervju, och si, det gick ju bra!

Finlandssvensk språkskola innan vi sätter igång: ”laga” på finlandssvenska betyder inte nödvändigtvis ”reparera” utan mer ”tillverka” eller ”göra”.

Maria, det är ju du som är Knappmakerskan. Varifrån kommer det namnet?

Jag är med i Hantverkargillet Björken här i Österbotten, Finland, och för några år sedan fick jag höra att Knappmakaren med ålderns rätt skulle dra sig tillbaka. Tänk att det fanns knappmakare förr. Då kom en period när jag gick och funderade på knappar och vilka olika material man kan göra knappar av. Metall, trä, ben, plast, snäckskal … Men skulle det gå att laga av mitt eget favoritmaterial, garn? Med internet som hjälp lärde jag mig att laga knappar av garn med hjälp av en liten ring. I samma veva tog jag mina första steg som bloggare. Resten kan ni nog räkna ut.

Och så kallar du dig garnmorska. Vad är det för något?

Benämningen garnmorska föddes ur en ordlek. Alla garnvänner har säkert upplevt kalvningen då man försöker ta tråden inifrån ett nystan och ett helt nytt litet nystan kommer ut. En födsel i behov av garnmorska.

Sedan har jag tagit det namnet och titulerar hjälpstickare till höger och vänster. Vi är många garnmorskor nu. Att vara garnmorska för mig innebär att jag månar om de små här i världen, jag har ögonen öppna för de som behöver extra omsorg och gör något åt det.

Hur började du som hjälpstickare? Vad håller du på med nu?

Det började med en misslyckad julförsäljning och ett stort lager stickat och virkat. Stickhumöret sjönk som en sten, och handarbetet som varit min vila och min återhämtning blev till ett lagerproblem. Då tänkte jag att jag lika gärna kunde skänka det jag tillverkar till dem som behöver.

Ett samtal senare fick jag kontakt med Annica som arbetar med nyanlända. Vi fortsätter vårt samarbete än idag, och det växer hela tiden. Just nu virkar jag sommarmössor (de är populära) och lägger upp planer för nästa vintersäsong. Hur mycket behöver vi ha i lager då hösten kommer? Jag organiserar, är logistikansvarig och nätverkar, men hinner nog hålla i garn själv också.

2017 års version av moderskapsförpackningen. Bild lånad från Fpa.

Vi i Sverige är fascinerade av de där startlådorna som ni har i Finland. Vad är de för något? Och nu gör du startlådor till nyfödda barn bland de nyanlända. Vad får du för respons på det?

Moderskapsförpackningarnas historia kan man kort läsa om på FPA:s sida (motsvarar Försäkringskassan).

[Asylsökande barnfamiljer får inte några moderskapsförpackningar — Annas anm.]

Nyanlända mödrar är ofta uppvuxna i en varmare kultur och är inte vana med vårt system att klä på barnen i lager på lager och gärna med ull för att de ska hållas varma i den nordiska kylan. Genom att förse de allra minsta med en omgång ullkläder (kofta, mössor, vantar, byxor, sockor och en filt) kan vi hälsa dem välkomna och visa att vi vet att de finns. Vi vill hjälpa till att hålla dem varma.

Det är med stolthet som lådorna hämtas ut, och responsen har varit mycket god. Jag lägger stor vikt vid användarvänlighet, kvalitet och snygghet. Det är också viktigt att det är ett standardiserat innehåll så att avundsjukan inte får möjlighet att slå rot. Vi är alla människor.

Innehållet är inte alls lika digert som i moderskapsförpackningarna, men tanken föddes där.

Utöver babylådorna hinner vi värma så gott som alla barn upp till 6 år med sockor, vantar, mössor och nu i år även tröjor. Och jag tror vi lyckats värma alla vuxenfötter i år också. Vi gör goda försök att förse varje huvud med en mössa och alla händer med vantar. Alla storlekar får något. Speciellt herrsockor ligger mig varmt om hjärtat.

Vad tycker din man och dina söner om ditt engagemang?

Jag kan få någon gliring om allt garn och stickat som dräller överallt, men jag vet att de stöder mitt tilltag helhjärtat. Det är aldrig svårt att få hjälp med leveranser eller packning av bilen. Det finns ett handarbetsrum i uthuset där jag kan lagra, sortera och packa före leveranserna.
För ett år sedan hade jag allt garnrelaterat inne i huset. Då duggade gliringarna tätare.

Du utbildar dig hela tiden i textilhantverk, har jag förstått — finns det någon lite okänd och inte alltför knepig teknik som du tycker att resten av oss borde utforska?

För en tillvaratagare av restgarner är alla skarvningar guld. Den ryska skarven har du redan berättat om, och det är super. Men det är också guld att få ett tunt garn tjockare, så jag vill slå ett slag för tredubbling av tråden genom virkning av stoooora öglor medan det tunna garnet löper från nystanet eller kanske från konen.
Jag har ett blogginlägg om detta, men tycker att de filmer jag sett på nätet varit tydligare, så bildmänniska jag är.

Har du något drömprojekt som väntar på dig?

Eftersom jag äntligen har gått en kurs i att spinna med slända, och fastnat för möjligheterna, är ju nästa steg för mig en spinnrock. Då skulle jag få leka med ull, färga och spinna egna garner, men jag skulle också kunna ta tillvara alla kongarner jag samlat på mig genom åren genom att blanda och tvinna dem till tjockare garner för handstickning. Jag ser stora möjligheter. Jag ser fler varma barn.

Kan svenska hjälpstickare stötta dina projekt på något vis?

Japp! Genom att själva vara garnmorskor där de är, dela med sig av idéer, kommentera på bloggar och låta hjälpstickningen växa till. Vi hjälpstickare gör något viktigt, vi gör mer än bara värmer varandra. Vi bygger relationer, nätverkar, visar omsorg och inger hopp. Vi bygger ett samhälle av mjuka värden där alla får rum. Vi är tillsammans.

En av mina ivrigaste påhejare, Bibbi, bor ju i Sverige, och trots att vi aldrig setts delar vi samma hjärta och har en gemenskap som styrker över nätet. Hon är viktig för mig. Flera gånger har jag fått in färdigstickat också från Sverige, men postavgifterna talar för att vi ska cirkulera produkterna lokalt. Det går åt en hel del garnpengar till transporterna.

Istället kan vi cirkulera idéer, hejarop och gemenskap. Det är nästan gratis.

Så välkommen in på bloggen Knappmakerskan och dela gemenskapen!

***

Tack Maria!

Ni som tycker att det är roligt att sticka modeller designade av någon som ni ”känner”, prova Marias Elis-kofta och Elin-kofta! De finns i boken Garnglädje. Det är också Maria som är hjärnan och hjärtat bakom Enochenhalvtimmesmössan i boken Sticka & skicka.