Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Resor

Hos Hanna

Av Posted on Inga taggar 0

När min guddotter Maria och hennes mamma var på besök hör i Malmö åkte vi till min väninna Hanna och hennes keramikstudio. Det var mest för att de skulle få träffa henne och för att Maria skulle få välja en mugg, och det var hur fint som helst. Men efteråt kom Marias mamma på att vi borde ha tagit många bilder där, och det hade hon ju alldeles rätt i. Så Hanna skickade några, och jag bad om lov att visa dem här. Varsågoda!

Hanna har lyckats få plats med nästan allt i det lilla extrahuset (jag tycker inte att det ser ut som något uthus) vid sidan om det stora huset där hon bor. Hon har en stor hylla för halvfärdiga saker och en lika stor för färdiga vid två av väggarna, ett arbetsbord, en drejskiva och en ugn. Här är muggar och annat som väntar på första bränningen eller på glaseringen.

Och här är det som är färdigt och till salu. Till höger …

… hänger halsbanden som Hanna gör av sötvattenspärlor (oftast) och olika pyttesmå föremål — en den av dem är av keramik, men det finns snäckskal och mycket annat också.

På arbetsbordet stod den här dagen flera bägare — vinglas om man vill! De har varit på drejskivan och ska vidare till flera arbetsmoment till.

Kaffemuggar, temuggar och extra stora temuggar hör till det som Hanna gör i små serier med flera likadana eller nstan likadana. Här till vänster ser man delar av en serie med hällristningsmotiv, och till höger finns några av de stora temuggarna, men de har bara formen gemensam och är målade på helt olika sätt. I mitten står ett par mjölkkannor (som man säkert också kan njuta av som vaser till vårblommor och andra ganska små blommor).

Raku-husen (raku är en japansk teknik där man trixar med bränningen så att glasyren krackelerar) gör Hanna också i serier. Men tekannorna är unika allihop!

Ja, för all del, vin-och-vatten-kannorna (på den rödflammiga till vänster står det ”ömsom vin, ömsom vatten”) också!

Och är det så att någon gärna dricker te som har trumpetats ut ur en elefantsnabel så finns den möjligheten. Tidigare har det funnits katter och drakar med samma uppgift.

Här är Hannas webbplats med postorder för smyckena och adress till ateljén där man kan göra ett besök om man hör av sig i förväg.

Tack för att vi fick komma, Hanna! Och tack för allt vackert och spännande du gör — det är så inspirerande att se!

Att sova i ett träd

Av Posted on Inga taggar 0

Här har jag sovit inatt.

Det sagolika trädhuset heter Korpaboet och ligger i Rislycke nära Kosta. Anni Ravn byggde det i sin trädgård efter att ha drömt om en riktigt fin trädkoja i många år. Allt utom att resa pålarna har hon gjort själv, och trädet är helt intakt, huset sitter inte fast i det utan är byggt runt stammen och vilar på pålarna.

Ser det sagoaktigt ut? Det är det.

Vill du se hur det är inuti? För ett par år sedan var jag på besök (utan att sova över) tillsammans med ett par väninnor och tog många bilder som man kan se här.

Det här var sista dagarna som Anni hyr ut innan hon stänger för vintern, men i vår öppnar hon för gäster igen!

Komma ihåg

Av Posted on Inga taggar 0

Strax innan vi skulle säga hejdå satte sig den ganska nyblivne fyraåringen i mitt knä och ritade målmedvetet på båda mina händer. Inte någon risk att jag skulle ha glömt honom ändå, särskilt inte efter att han krävde att bli buren till och från leksaksaffären igår och sedan somnade ombord på stadsbussen på väg hem, men det är ju alldeles extra fint såhär!

Pilgrimsvantar

Av Posted on Inga taggar 0

Såhär långt har jag inte kommit med stickandet än — jag har aldrig stickat vantar på strumpstickor, än mindre flerfärgade vantar på strumpstickor — så när min kära väninna Tove skulle diakonvigas frågade jag vår gemensamma väninna Ulla om hon kunde tänka sig att göra dem.

Det är en modifierad version av den norska pilgrimsvanten Dovrevotten.

Är det någon som ser Apple-datorns ”kringla” som en del av korset på vanten?

Det beror på att den är en gammal nordisk pilgrimssymbol! I Sverige har den blivit symbol för kulturminnen, och det var så den dök upp framför ögonen på några Apple-medarbetare. Jag läste berättelsen för några veckor sedan, återberättad av någon medarbetare i Svenska kyrkan, och den versionen hittar jag inte nu, men såhär berättas det på Wikipedia:

Ett Sankthanskors, är en symbol som används i flera sammanhang. Namnet har det fått av att det i medeltida kalendrar markerar Johannes Döparens dag. Sankthanskorset används på lokaliseringsmärken i Norden för att hänvisa till sevärdheter. Sedan 1984 har den synts som markör på den speciella ”kommandotangenten” på de flesta av ApplesMacintosh-tangentbord. Apple behövde inför lanseringen av sin nya dator en alternativ tangentsymbol till sitt välkända äpple, och företagets designer Susan Kare hittade det svenska vägmärket. Symbolen är numera del av den officiella teckenuppsättningen för Unicode-typsnitt, där den har beteckningen Place of Interest Sign (på svenska ofta kallad kringla). Sankthanskorset ingår även i Riksantikvarieämbetets symbol.

Nu hoppas jag visserligen att vantarna inte har kommit till användning sedan Tove fick dem (vigningen var i juni), men om ett par månader kanske?

En vacker och sorglig plats

Av Posted on Inga taggar 0

Här var jag och Franciska förra veckan!

Det är en liten by i Emmaboda kommun, och det säger kanske inte så mycket, men i Emmaboda kommun ligger Algutsboda socken, och det namnet känner ju alla som har läst Vilhelm Mobergs Utvandrarna-svit igen. Det var därifrån en blandad grupp tog sig ner till Blekinge och sedan ut på havet mot Amerika.

Den här lilla byn heter Duvemåla, och att Vilhelm Moberg placerade huvudpersonen Kristinas ursprung här tros bero på att hans mormor föddes och växte upp i byn. Faktiskt mittemot huset på bilden, och grusvägen är inte bred.

Johannas hus finns inte kvar — det man ser är den här skylten och, om man tittar noga, lite av husgrunden. Resten revs på 1930-talet. Ändå kom Vilhelm Moberg till Duvemåla många gånger.

Ungefär det här kan han ha sett. Det sägs också att Kristinas personlighet (inte det som hände i hennes liv) bygger på Johannas.

Själv växte Vilhelm Moberg upp i Mohultamåla som ligger en bit bort.

Rundqvistagården som ligger mittemot har egentligen lite att göra med Utvandrarna. Husets sista fyra invånare flyttade aldrig ens hemifrån! Men på grund av Kristina från Duvemåla-gestalten har deras hus blivit ett museum över dem och Vilhelm Moberg och hans stora berättelse.

Nu i sommar visas en ganska stor fotoutställning med bilder från inspelningen av den nya Utvandrarna-filmen — som har genomförts i bland annat Rumänien och fått folkmassor framställda på digital väg i en studio i Göteborg — men jag ansträngde mig för att inte få med dem på bild när vi gick omkring i huset. Originalmiljön är så vacker och så hjärtskärande.

De fyra syskonen Rundqvist Hertha, Naemi, Martin och Mauritz — växte upp tillsammans i en familj som höll sig lite på sin kant och möjligen såg sig som lite finare än andra i byn och socknen. Men man kan undra om föräldrarna hade kunnat förutse hur barnen skulle fortsätta tillsammans när det bara var deras generation kvar.

Ingen av dem flyttade hemifrån, ingen av dem bildade familj. De höll sig för sig själva och ville inte ha kontakt med någon.

När andra i Emmaboda kommun drog in vatten och avlopp i sina hus, och el och telefon, sa syskonen Rundqvist nej till allt. Inget skulle ändras.

En radio skaffade de, det var det enda. En gång om året åkte en av bröderna iväg till radiobutiken för att få hjälp med att byta till nya batterier i den.

När det sista syskonet dog 1989 fanns det inga arvingar.

Men när huset skulle tömmas upptäcktes något helt osannolikt: överallt hade syskonen stoppat undan kontanter. En del var gamla ogiltiga hundralappar, men en hel del var tusenlappar som fortfarande hade sitt värde. Ungefär en miljon kronor sammanlagt! Alla pengarna hade naturligtvis varit värda mer när de stoppades undan, men det var fortfarande en stor summa. Tillsammans med gården blev det fem miljoner till Allmänna arvsfonden.

Lite senare fattade Emmaboda kommun beslutet att ta över Rundqvistagården och göra den till museum. Den är möblerad ungefär som på syskonens tid men har också en del museiskyltar om syskonen och om Vilhelm Moberg. På ett bord finns en hög med laminerade pressklipp där man kan läsa om när pengarna hittades, om Vilhelm Mobergs död och om när en man från Emmaboda reser till Stockholm för att ge Benny Andersson och Björn Ulvaeus ett astrakanäpple av glas (Emmaboda är ju glasbruksbygd).

Utvandrarna var en stor del av min småländska skoltid, och jag undrar varför vi aldrig kom till Duvemåla på studiebesök. Kanske hade museiverksamheten inte riktigt kommit igång då, och musikalen som verkligen gjorde Duvemåla till ett begrepp kom först senare.

Nu hoppas jag att många får uppleva den här vackra och förfärligt sorgliga miljön, se bilderna från filminspelningen och bli inspirerade till att läsa både Vilhelm Mobergs romaner och annat om den stora emigrationstiden. Från den socken där jag växte upp, i Alvesta kommun, försvann två tredjedelar av befolkningen. Alla flyttade inte utomlands, men många gjorde det — till USA och till sex andra länder. Det finns mycket historia kvar att berätta.

En liten utflykt

Av Posted on Inga taggar 0

Gunnel, som var min kollega vid millennieskiftet, fotograferar mycket och gör då och då bildspel på Youtube. Här är hennes senaste:

En liten påminnelse om att de flesta av oss som bor i Sverige har fantastisk natur på ganska nära håll och om de fina naturreservat som finns på många håll. Där kan man gå (eller för all del åka) omkring och må bättre och bättre en stund!

Spångabäcken, där Gunnel har varit den här gången, ligger ungefär fyra kilometer väster om Lindesberg, strax söder om Munkhyttan. Där, skriver Länsstyrelsen i Örebro, ”finns goda chanser att få syn på den vackra asknätfjärilen. Larverna kräver värme och lever på solbelysta små buskar av ask och olvon. De vuxna fjärilarna letar nektar i olika blommor. Asknätfjärilen är mycket sällsynt och förekommer numer bara inom några få områden i Örebro och Stockholms län.”

Läs mer på Sångabäckens webbplats!