Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Recept

Åsas linssoppa

Av Posted on Inga taggar 0
Förbi Kornsjö går en liten ångbåt på tur, så vi fick höra en riktigt ångvissla också!

Ulla som jag spelar med ibland hade ett slags födelsedagshelg med tio vänner från olika håll på en retreatgård i Norge, Tomasgården, i början av augusti. Där lagade vi den här soppan och åt upp den med glädje – det finns många goda sätt att göra linssoppa, och det här är ett av dem!

En lite lustig sak var att det i Norge finns röda linser i tetraförpackning, alltså färdigkokade. Men de såg mer ut som de gröna linserna här. Jag tror att soppan blir bäst med de torra röda linser som jag i stort sett alltid använder och som kokar sönder snabbt.

Min väninna Hanna lärde mig för några år sedan att tomatsoppor blir extra goda med lite vinäger i. Någon gång för mycket länge sedan läste jag att kockar brukar lägga till något sött när de lagar tomatsåser och tomatsoppor för att smaken blir väldigt mycket bättre då. Det brukar jag göra genom att hacka ett äpple och röra ner det. Båda de tipsen borde fungera för den här soppan också!

Eftersom jag brukar tycka att brytningen mellan tomatsoppa och syrlig grädde är helt fantastisk skulle jag nog också testa att göra dubbellöksklicken med turkisk yoghurt eller crème fraîche istället för med vanlig yoghurt eller lättyoghurt. Till fyra personer tycker jag absolut att det räcker med två deciliter turkisk yoghurt eller crème fraîche.

Och naturligtvis är det bara att multiplicera alla ingredienser så mycket som det behövs om de som ska äta är fler än fyra. Börja med en mindre mängd vatten i så fall, och späd på slutet tills konsistensen känns bra.

för 4 personer

1 gul lök

ca 1 msk olja

1 purjolök

400 g krossade tomater (en tetraförpackning eller burk)

1 l vatten

2 tärningar grönsaksbuljong eller motsvarande mängd grönsaksfond

4 potatisar

2 dl röda linser

salt

peppar

basilika (färsk om det finns)

bladpersilja (färsk om det finns)

dubbellöksklick:

5 dl mild lättyoghurt

2 vitlöksklyftor

1 dl finklippt gräslök

salt

peppar

Börja med vitlöksklicken, gärna tidigare på dagen: krossa eller pressa vitlöksklyftorna och rör ner dem i yoghurten tillsammans med gräslöken. Smaka av med salt och peppar.

(På bilden är det en trelöksklick – den fick purjolöksstrimlor som dekoration.)

Skala och hacka den gula löken och lägg den i soppgrytan. Fräs den glansig i oljan. Strimla så mycket som möjligt av purjolöken, rör ner strimlorna och fräs lite till. Häll tomatkrosset och vattnet i grytan, smula ner buljongtärningarna, rör om och låt koka upp.

Skala under tiden potatisarna och tärna dem. Rör ner dem.

Rör sedan ner de röda linserna och koka soppan tills potatistärningarna är mjuka och linserna börjar falla sönder.

Smaka av soppan med salt, peppar och basilika plus bladpersilja (om den är färsk, så klipp eller hacka den och spara några blad eller en kvist till serveringen).

Födelsedagsscones (med grahamsgryn)

Av Posted on Inga taggar 0

I min familj finns det massor av födelsedagar att fira på sommaren. Och scones till födelsedagsfrukosten passar bra, eller hur? Jag hittade grahamsgryn i en halva-priset-hylla i affären och fick för mig att det borde kunna bli bra. Det blev det!

fyra rundlar med fyra bitar i varje

Ugn: 200 grader, ungefär 10 minuter

3 dl grahamsgryn

4 dl vetemjöl

1 msk bakpulver

1 tsk salt

100 g smör

3 dl mjölk

Blanda grahamsgryn, vetemjöl, bakpulver och salt i en bunke. Skär smöret i bitar och nyp ihop det med mjölblandningen så att det blir finfördelat. Rör ner mjölken och rör snabbt ihop till en klibbig deg.

Låt degen svälla i ungefär en kvart för grynens skull.

Forma fyra rundlar på bakplåtspapper och tryck skåror med kniv eller bakplåtsskrapa så att det blir sexton bitar sammanlagt.

Grädda sconesen i 200 graders ugnsvärme i ungefär tio minuter eller tills de har fått lite färg. Servera dem till frukost med födelsedagsbarnets favoritpålägg!

Det hemliga tricket (en somrig potatissallad)

Av Posted on Inga taggar 0

Det är ingen hemlighet att man får otroligt god mat när man hälsar på hemma hos min äldste bror och hans familj. Både han och hans fru satsar mycket på sina gäster (och, skulle jag tro, på fina och roliga måltider när ingen utom familjen är där).

Den här potatissalladen åt vi tillsammans i början av sommaren. Jag kom av mig med fotograferingen efter de här bilderna, så ni får tro mig när jag berättar att den skulle ha varit fantastiskt god att äta upp utan vidare reflektioner redan när den såg ut såhär men att den fick ytterligare en dimension med Fredrikas kapristrick: strax före serveringen friterade hon kapris i lite olja i en stekpanna på spisen, lät dem rinna av på hushållspapper och strödde dem över salladen. Krispigt och salt och helt osannolikt gott!

Det här fatet är perfekt för komplett-måltid-sallader: sedan la hon stekta halloumi-skivor hela vägen runt.

Bara lite senare fick jag, liksom så många andra svenskar, lära mig att den halloumiost som vi har blivit nästan beroende av kommer från jordbruk där det används otroligt mycket antibiotika och där djurskyddet inte alls är på samma nivå som i Sverige. Nu ser jag fram emot att prova den Sverige-tillverkade motsvarigheten, eldosten, istället!

Ögonblickets efterrätt

Helen tog med mig till ett litet café i en pytteliten stad i Bourgogne för att vi skulle äta crêpes. Men mannen som gräddade crêpes var inte där när vi kom, och vi fick snabbt välja något annat från den korta menyn.

Dessert du moment — vilket namn! — var körsbärssoppa smaksatt med rosmarin och i sällskap med ett litet glas pistage-och-mascarpone-kräm.

Kanske var det lockförsedda glaset den största behållningen av det hela. Så skulle jag också vilja servera bärsoppa! Och på det viset kan den stå i kylskåpet och serveras just på momangen.

Mascarpone med pistage? Det var gott, som mild smält glass, men kombinationen med körsbärssoppan var inget särskilt.

Körsbär och rosmarin? Bättre än jag trodde. Det får nog bli något eget försök någon gång när jag får tag på körsbär. Och då ska jag minnas en solig sommardag, en uteservering och en utflykt med en fin vän.


Massor av goda småkakor med citronsmak (och utan gluten)

Förra sommarens stora projekt var min pappas 70-årskalas. Mina föräldrar har bara en liten ugn (alltså inte en liten ugn utan en liten ugn) i sitt kök, och man kan inte använda spisplattor och ugn samtidigt, så allt som skulle bakas tog sin tid. Men vi hade bestämt oss för att det skulle finnas glutenfria småkakor, och vi bakade massor av den här sorten!

Det är en gammaldags småkaka som har fått en liten renässans nu eftersom den bakas helt och hållet på potatismjöl — antagligen det billigaste glutenfria mjöl som finns i Sverige. Och naturligtvis kan alla andra gäster också få!

De ser möjligen lite bleka ut, men de är så goda och så spröda, så spröda.

Vill man ha lite mer färg eller smak kan man naturligtvis strunta i citronen och smaksätta med kanel, kardemumma eller kakao istället. Eller med hackad mörk choklad!

Hur många det blir beror på om de ska bli nästan munsbitar eller lite större — och när man gör en såhär stor sats blir det liksom också större konsekvenser av storleken. Vill man kan man lägga en bit bakplåtspapper på hushållsvågen och dela upp degen i fyra eller åtta lika stora delar för att ha lite bättre överblick när man rullar och räknar.

Det är bara citronskalet som behövs i kakorna, så skiva själva citronerna och lägg dem i bordsvattnet, eller pressa dem och frys in som iskuber till senare.

Glutenfria citronkakor med potatismjöl

80–120 kakor

Ugn: 175 grader, 10-15 minuter

250 g smör (vi använde KRAV-märkt smör, men använd mjölkfritt margarin om någon inte tål mjölk)

3 dl strösocker (vi använde Fairtrade-märkt rörsocker den här gången)

drygt 1 msk vaniljsocker (vi använde det KRAV-märkta)

2 ägg (vi använde KRAV-ägg)

3 citroner (KRAV-märkta om det finns)

ca 9 dl potatismjöl

Rör ihop smör, strösocker och vaniljsocker. Rör sedan ner äggen ett i taget. Riv skalet på citronerna och tillsätta det. Rör sedan ner potatismjölet och rör noga tills degen är smidig.

Dela degen i fyra eller åtta delar och forma små bollar. Lägg dem på plåtar klädda med bakplåtspapper. Doppa en gaffel i potatismjöl och tryck till varje kaka lite grann. Grädda kakorna mitt i ugnen, 175 grader varm, i tio–femton minuter. Lossa dem försiktigt med osthyvel och låt dem svalna. Lägg dem i burkar tills de ska serveras.

Sommarfest hos Ann

Av Posted on Inga taggar 0

En av alla saker som jag försummade förra sommaren var att visa bilderna från den fantastiska sommarfest-för-två som min släkting och medåsna (jo, det är sant, men förklaringen till det skulle bli lite för lång) Ann bjöd mig på vid Hjälmarens strand en otroligt vacker dag. Så det får bli nu istället!

De pyttesmå salladsbladen var nog köpta, men annars kom det mesta direkt från trädgården.

Finns det färska kryddor så behövs det inte så mycket mer — lite salt och olja bara, och kanske, kanske vinäger.


Men eftersom burkarna med torkade kryddor är klara står de framme, såklart.

Skulle det behövas något mer finns det vitlök att tillgå.

Det är nästan hemskt att steka squashen när den är så vacker.

Men — och det här kan vara ett av årets bästa tips — stekt i olja, saltad och med blandade rostade frön (pumpa, solros, sesam) på är den oslagbar!

Ett av Anns supertrick är att ugnsrosta kryddade tomater på låg värme, länge, länge. Ingen spontanmat, men perfekt om man börjar sommarmorgonen med att maka matbröd, till exempel.

Och ett annat är att servera salladen med ett monumentalt fetablock i, så kan man ta så mycket man vill till sin portion.

När olika smårätter är lagade kan de samsas i en av stekpannorna.

På tallriken blir allt så vackert, så vackert.

Den som vill äta upp blommorna gör det.

Och till efterrätt är det jordgubbar som man får rensa samtidigt som man äter dem.

Den festen kommer jag aldrig att glömma. Och jag kommer aldrig att kunna laga mat exakt som Ann (”snabbt och snyggt” sa en av hennes söner om hennes köksvanor en gång), men härma kan jag nog inte låta bli. Det får ni också göra om ni vill!

Tack kära Ann för en dag som såhär i efterhand känns som en saga!