Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Recept

Allemansbröd

I sommarnumret av Uppdrag Mission finns ett recept som jag är lite extra nöjd med. Lika bra att publicera det här också!

Att lära sig ett nytt språk innebär i stort sett alltid att lära sig ett nytt sammanhang, en ny kultur.

Och en av de mest positiva saker vi kan berätta om Sverige, särskilt i år när fysisk distansering har blivit så avgörande, är väl att vi har något som heter Allemansrätten?

På Naturvårdsverkets webbplats finns informationen på svenska uppdelad i en rad ”ämnen”, och där finns också en broschyr att skriva ut på en rad språk: albanska, arabiska, bosniska, kelderash/romani, kroatiska, kurmanji, persiska (fungerar för många från Afghanistan eftersom det är mycket likt dari), ryska, serbiska, somaliska, sorani, spanska, tigrinja och turkiska. På det sättet blir det enkelt att ha broschyren redo på alla språk som behövs och att ta med den på utflykter också så att kopplingen mellan texten och olika situationer blir tydlig!

Något som mycket få markägare torde protestera mot är nässelplockning. Något som de flesta markägare borde tacka för är kirskålsplockning!

Till en bröddeg går det att plocka en större eller mindre mängd, och det går också att använda lite mer än de minsta toppbladen även om det nog blir bäst med dem. Egentligen går det att blanda de hackade bladen i nästan vilken bröddeg som helst, men här har de hamnat i en med havregrynsskållning och vetemjöl eller rågsikt.

De här bröden bakas ut runda och platta. Hoppar an över fröna ovanpå går det fint att stoppa halvorna i en brödrost efter ett par dagar, och den som vill kan också använda bröden som hamburgerbröd.

Receptet är hämtat ur Världens fika – alla är välkomna, en bok som kom ut på Verbum 2016.

ca 30 brödbullar
Jäsning: ca 45 + 30 minuter
Ugn: 225°, ca 15 minuter

upp till ca 2½ l nyplockade nässlor eller nyplockad kirskål (eller en blandning)
5 dl havregryn
1 dl rapsolja
½ dl honung
1 msk salt
1 l vatten
50 g jäst
ca 2½ l vetemjöl eller rågsikt

till pensling:
1 ägg
solrosfrön

Rensa bladen (tunnare stjälkar kan vara kvar) och skölj dem noga. Hacka dem – enklast genom att klippa med en sax ner i skålen och röra om ibland så att allt blir klippt.

Mät upp havregryn, rapsolja, honung och salt i en degbunke, koka upp vattnet, häll det i bunken och rör om. Rör ner de hackade bladen.

När blandningen har svalnat till fingertemperatur, smula ner jästen och rör ner mjölet. Arbeta degen ordentligt i hushållsassistent eller för hand, täck över den och låt den jäsa i ungefär trekvart eller till dubbel storlek.

Ta upp degen på mjölat bakbord, arbeta in mer mjöl om det behövs och forma den till ungefär 30 platta brödbullar. Lägg dem på plåtar täckta med bakplåtspapper och låt dem jäsa under bakdukar i ungefär en halvtimme.

Pensla dem med uppvispat ägg och strö över solrosfrön.

Grädda dem i 225 graders ugnsvärme i ungefär en kvart eller tills de har fått fin färg och låter ihåliga när man knackar på undersidan.

***

När jag var hos mina föräldrar i helgen hade min mamma provat att baka det med ett litet tillägg: hackad gräslök. Prova det om du har! Hon hade också bakat ut degen till långpannerutor istället för till runda bröd.

Flädertider

Av Posted on Inga taggar 0

Det är klart att jag önskar att jag hade en egen bild av fläderblommor och ett eget saftkok på gång — men i år har maj och juni varit minst lika fullproppade som när jag arbetade i folkhögskolevärlden och skulle avsluta vårterminen och när jag arbetade på bokförlag och skulle lämna en massa böcker till tryck före midsommar. Så jag lånar den brittiske fotografen Tony Hisgetts fläderblomsbild från Wikimedia Commons för att påminna om något gott:

SLÄNG INTE CITRONSKIVORNA NÄR DU HAR GJORT FLÄDERSAFT!

Vill du inte äta upp dem direkt, som godis, eller koka dem i stark sockerlag till mer hållbart godis, så koka citronmarmelad med flädersmak. Här är ett exempelrecept. Jag skulle tro att det går utmärkt att byta ut flädersaften mot vatten och socker eller mot någon juice och socker om det känns som ett helgerån att hälla en del av det dyrbara resultatet tillbaka ner i citronbunken.

Vegansk ramslökspesto

Av Posted on Inga taggar 0

”Nu börjar det ta slut”, sa Marianne när hon kom med en påse ramslök igår kväll.

Hon hade plockat blommorna också, för att det fanns så många och för att hon ville att jag skulle få se dem. Faktum är att jag har plockat ut blommorna ur de båda tidigare leveranserna också. De har stått i en pytteliten vas i mitt kök och gjort mig extra glad!

Nu vet jag ju inte hur långt ramslökssäsongen har kommit i andra delar av landet, men jag skyndar mig att dela med mig av något som nästan var som en uppenbarelse när jag hade kommit på det: vegansk ramslökspesto!

Min första ramslökspesto gjorde jag med färsk (och sköljd) ramslök, rostade solrosfrön, olja, Västerbottensost och salt.

Sedan i julas har jag experimenterat med det som på engelska kallas nutritional yeast och som på svenska ibland kallas Bjäst och ibland näringsjäst. Det är ett pulver som räknas som kosttillskott på grund av att det innehåller massor av vitaminerna B1 och B2 och niacin, så därför kan man köpa det genom apotek, men jag har köpt min i en hälsokostaffär. Såhär ser den ut:

I vegansk matlagning används den säkert för att den är nyttig men mest för smakens skull. På något underligt sätt ger den nämligen maten ostsmak!

Så i min veganska ramslökspesto är det ramslök, solrosfrön, olja (ekologisk svensk rapsolja, men inte kallpressad), örtsalt och Bjäst. Till den här ganska rejäla högen med ramslöksblad och minst en och en halv deciliter solrosfrön tog jag ungefär en matsked Bjäst tror jag.

Resultatet?

Ännu godare än den sort som jag gjorde med Västerbottensost, skulle jag säga. Absolut en av de godaste röror jag har smakat någon gång.

Och nästan värd den irritation som uppstod när jag insåg att jag hade köpt en ganska kass stavmixer och blev tvungen att ta paus gång på gång för att den inte skulle bli alldeles överhettad. Till slut gav jag upp och accepterade att alla frön och ramslöksbitar inte var finfördelade.

Detta får bli en av mina absolut varmaste rekommendationer. Prova, prova, om du hittar (eller odlar) ramslök och får chansen! Och bjud!

Vårdelikatess: ramslökspesto!

Tack vare Marianne, en av mina osannolikt fina nya vänner i Kalmar, har jag äntligen kunnat prova att göra något som jag har läst om i flera år och tänkt att jag skulle vilja smaka.

Marianne är ute och går varje dag, ofta över en mil, och hon har kommit och lämnat en påse med nyplockad ramslök två gånger nu.

Först måste jag ju berätta att ramslök är alldeles tillräckligt gott på smörgås precis som det är — några blad, ungefär som salladsblad, fast med mycket mer smak. Det smakar vår!

Men jag ville prova pesto också, och för att inte vinsten i den totalt lokalproducerade ramslöken skulle försvinna med långväga importerade ingredienser bestämde jag mig för att ersätta pinjenötter med rostade solrosfrön och parmesanost med västerbottensost. Hade jag tänkt lite längre hade jag köpt en flaska skånsk rapsolja också, men jag använde den olivolja som jag hade.

Måtten? Jag mätte inte … men till slut tror jag att det blev ungefär lika mycket solrosfrön som ramslök om man hade mätt volymen, några skivor ost, lite salt och så olja tills det blev en bra konsistens.

Det blev så gott! Och om jag hade klippt ramslöken i mindre bitar innan jag började köra med stavmixern skulle det ha varit ganska enkelt också, men det tog inte så lång tid på det här viset heller.

Nu är frågan: är det till pasta eller potatis den passar bäst?

Tusen tack, Marianne, för att du plockade och levererade!

Hur man gör

Ibland kan man ju tycka att livet är komplicerat på många vis.

Då kan det vara alldeles underbart att bli påmind om att det finns procedurer som är tydliga, väldefinierade och enkla att sammanfatta.

På den här franska skolaffischen är det matlagning, en klassisk fransk köttgryta utan något krångel alls.

Jag hittade den på en marknad i Cormatin i Bourgogne i somras. Som ni ser fanns det också en affisch som visar hur en glödlampa är konstruerad (med namnen på alla delar!) och en med träd.

Om jag inte hade varit vegetarian sedan 30 år och haft bara en vanlig resväska så skulle jag nog ha slagit till. Men visst kan man ha den som en daglig påminnelse om mycket annat också?

Åsas linssoppa

Av Posted on Inga taggar 0
Förbi Kornsjö går en liten ångbåt på tur, så vi fick höra en riktigt ångvissla också!

Ulla som jag spelar med ibland hade ett slags födelsedagshelg med tio vänner från olika håll på en retreatgård i Norge, Tomasgården, i början av augusti. Där lagade vi den här soppan och åt upp den med glädje – det finns många goda sätt att göra linssoppa, och det här är ett av dem!

En lite lustig sak var att det i Norge finns röda linser i tetraförpackning, alltså färdigkokade. Men de såg mer ut som de gröna linserna här. Jag tror att soppan blir bäst med de torra röda linser som jag i stort sett alltid använder och som kokar sönder snabbt.

Min väninna Hanna lärde mig för några år sedan att tomatsoppor blir extra goda med lite vinäger i. Någon gång för mycket länge sedan läste jag att kockar brukar lägga till något sött när de lagar tomatsåser och tomatsoppor för att smaken blir väldigt mycket bättre då. Det brukar jag göra genom att hacka ett äpple och röra ner det. Båda de tipsen borde fungera för den här soppan också!

Eftersom jag brukar tycka att brytningen mellan tomatsoppa och syrlig grädde är helt fantastisk skulle jag nog också testa att göra dubbellöksklicken med turkisk yoghurt eller crème fraîche istället för med vanlig yoghurt eller lättyoghurt. Till fyra personer tycker jag absolut att det räcker med två deciliter turkisk yoghurt eller crème fraîche.

Och naturligtvis är det bara att multiplicera alla ingredienser så mycket som det behövs om de som ska äta är fler än fyra. Börja med en mindre mängd vatten i så fall, och späd på slutet tills konsistensen känns bra.

för 4 personer

1 gul lök

ca 1 msk olja

1 purjolök

400 g krossade tomater (en tetraförpackning eller burk)

1 l vatten

2 tärningar grönsaksbuljong eller motsvarande mängd grönsaksfond

4 potatisar

2 dl röda linser

salt

peppar

basilika (färsk om det finns)

bladpersilja (färsk om det finns)

dubbellöksklick:

5 dl mild lättyoghurt

2 vitlöksklyftor

1 dl finklippt gräslök

salt

peppar

Börja med vitlöksklicken, gärna tidigare på dagen: krossa eller pressa vitlöksklyftorna och rör ner dem i yoghurten tillsammans med gräslöken. Smaka av med salt och peppar.

(På bilden är det en trelöksklick – den fick purjolöksstrimlor som dekoration.)

Skala och hacka den gula löken och lägg den i soppgrytan. Fräs den glansig i oljan. Strimla så mycket som möjligt av purjolöken, rör ner strimlorna och fräs lite till. Häll tomatkrosset och vattnet i grytan, smula ner buljongtärningarna, rör om och låt koka upp.

Skala under tiden potatisarna och tärna dem. Rör ner dem.

Rör sedan ner de röda linserna och koka soppan tills potatistärningarna är mjuka och linserna börjar falla sönder.

Smaka av soppan med salt, peppar och basilika plus bladpersilja (om den är färsk, så klipp eller hacka den och spara några blad eller en kvist till serveringen).