Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Fredagsförebilder

Fredagsförebild XIV: Made 4 Aid

Made 4 Aid-Pat gör "vänskapsböcker" av återvunnet material.

Om man är en flitig och påhittig handarbetare och gärna vill hjälpa andra, vad gör man då?

De första syföreningarna gjorde två saker:

1. Tillverkade saker som behövdes i hjälparbete, till exempel barnkläder

2. Tillverkade saker som kunde säljas och dra in pengar till hjälparbete

Här på Kyrkkaffebloggen har man kunnat bekanta sig med en hel del exempel på den första (och tips om hur man själv kan delta, senast häromdagen) — Stickhjälpen, Hjälpstickan, Nuttu, Knit One 2 Save One, Baby Pack Project … Så visst kan det vara dags för något av den andra sorten?

När jag berättar om syföreningar brukar jag ta Stickhjälpen och Hjälpstickan som exempel på virtuella syföreningar där handarbeterskor arbetar tillsammans för något bra, precis som förr fast i bloggform. På det viset liknar veckans Fredagsförebild dem, men här skickas saker inte iväg till hjälpbehövande utan säljs för att samla in pengar istället.

Made 4 Aid startades i juni 2009 av några bloggare som hade tillverkat massor av vackra saker och visste att folk ville köpa dem, men som samtidigt ville göra något för andra. En kvinna, Joyce, hade redan provat att auktionera ut handsydda väskor för att samla in pengar till hjälpinsatser i Darfur, många av dem av skänkt material. Några av hennes beundrare bestämde sig för att låta fler få möjligheten att bidra och registrerade en blogg och en insamlingsorganisation.

En annan "syföreningsmedlem" skänker handspunnet alpackagarn.

En syföreningsauktion på internet — visst måste man beskriva det så? De första nio månaderna drog auktionerna in ungefär 3000 dollar till World Food Program-arbetet i Darfuroch Haiti! Här kan man se sakerna som såldes då. Nu går alla intäkter till Läkare utan gränser, och man kan titta på utbudet och bjuda här.

På sätt och vis är Made 4 Aid ett klassiskt exempel på syföreningsarbete: man ger av sin tid och sina kunskaper och sin påhittighet, och lite men inte SÅ mycket av sina pengar (eftersom man står för materialet), och vips blir det en riktigt stor gåva till människor som verkligen behöver den. Ett extra leve för de bloggare som har lagt ner mycket tid på att göra fina webplatser och se till så att allt praktiskt runt auktionerna fungerar: hurra, hurra, hurra, hurra! Vilka förebilder ni är! Hoppas att ni fortsätter att inspirera varandra och att många hittar till er så att det känns lätt och roligt att arbeta vidare.

(Någon som vet om något liknande i norra Europa?)

Fredagsförebild XIII: Akademiska Syföreningen i Eskilstuna

Hur gör man för att skapa en trygg gemenskap bland stressade studenter? Till renodlade samtalsgrupper kom de inte. Då hittade studentprästen Sonia på att starta en syförening. Plötsligt vågade alla komma — OCH prata om viktiga saker! Veckans fredagsförebild är Akademiska Syföreningen i Eskilstuna. Intervjun är från början gjord för Strängnäs stifts tidning Portalen.

Sonia kompletterar med senaste nytt: ”Måste bara berätta att jag  har ’exporterat’ idén till mina kollegor som nu använder samma koncept på lärosätena i Linköping, Skövde, Trollhättan och Östersund.”

Kyrkkaffebloggen har också nåtts av nyheten att en akademisk syförening startas i Lund i april.

”Nämen en till!!!”, skriver Sonia. ”Du ser vad det sprider sig när man börjar nysta … Hur ska det inte gå när jag åker till europeiska studentprästkonferensen i sommar? :-)”

***

 

Foto: Magnus Aronson

En annan sorts poäng

I år blir det fler hemgjorda julklappar än vanligt i Eskilstuna.

Sedan Akademiska Syföreningen startade på Mälardalens högskola har det blivit både mössor och halsdukar – och dessutom många väsentliga samtal.

– Man kan nog kalla syföreningen en förtäckt samtalsgrupp, säger studentprästen Sonia Nybom.

Lärarstudent, 28 år, termin 9. Engagerad i studentkåren. Kommer i princip varje måndag. Först virkade han en mössa som han tappade bort andra dagen. Då började han på en ny, och nu stickar han en halsduk.

Sjuksköterska, 34 år, termin 4. Ute på praktik, men kommer ändå. Virkar en lila mössa.

Civilekonom, 26 år, termin 8. Stickar en mössa. Engagerad i studentidrotten.

Fredagsförebild XII: Björnligan i Lidköping

Veckans fredagsförebild är Majly Berg och hennes vänner i Björnligan, en grupp som stickar nallar åt barn som hamnar i ambulansen eller på akuten i Lidköping. Att ha något att hålla i och krama om kan göra all skillnad i världen när man är liten och det händer något otäckt och man är uppskrämd. Ett totalt konkret initiativ och en beundransvärd uthållighet — Björnligans medlemmar är en fantastisk förebild för alla oss andra!

Trogna bloggläsare minns att Majly också har stickat sin paradnalle, Magnus Gabriel, i tomteoverall. Honom kan man se här.

***

Björnligan (foto: privat)

På Östhaga servicehus i Lidköping träffas Björnligan varje fredag. De har handarbetat tillsammans i 20 år i Röda Korsets regi och alltid varit en grupp där syn- och hörselskadade känt sig hemma. För några år sedan började några medlemmar sticka nallar som ambulanspersonalen i Lidköping skulle kunna ge bort till små passagerare. Efter ett tag hörde personal från sjukhusets akutmottagning av sig och frågade om inte de också kunde få. År 2008 levererades 175 nallar till ambulansen och 50 till akuten!

– Och så stickar vi en del som vi säljer också, berättar Majly Berg som är gruppens äldsta medlem med sina 88 år (2009, red:s anm). Vinsten går till Synskadades förening.

Majly har designat nallen Magnus Gabriel och hälsar alla nallestickare att det bästa är att låta fantasin flöda!

(Nallen på bilden bor numera hos Esaias på Ekerö.)

Nallen Magnus Gabriel

Nallen Magnus Gabriel (foto: Daniel Bäckrud)

Ben: lägg upp 10 m och sticka rätstickning i 12 v för foten. Byt färg och sticka 16 v. Tag av garnet. Lägg upp till andra foten på den tomma stickan och sticka ett likadant ben till.

Sticka ihop benen och sticka ytterligare 12 v.

Liv: för ”tröjan”, sticka 34 v. Kragen: övergå till att sticka resår, 1 r 1 a, i 10 varv. Maska av.

Huvud: Plocka upp 20 m på första kragvarvets avigsida. Sticka huvudet i 60 v. Krage, baksida: byt till kraggarnet och sticka resår likadant som första kragen. Maska av.

Liv, baksida: Plocka upp 20 m på första kragvarvets baksida och sticka tills tröjans bakstycke är lika långt som framstycket. Byxor, baksida: byt färg och sticka 12 v. Ben: dela på arbetet och sticka färdigt först det ena benet och foten, sedan det andra.

Sy ögon och nos på huvudets framsida.

Sy ihop huvudet från avigsidan. Vänd det rätt och sy ihop kragen på sidorna.

Armar: plocka med tröjans färg upp 18 m, 9 på framsidans kant och 9 på baksidans. Sticka 14 varv. Byt till huvudets färg och sticka 10 v. Maska av.

Gör likadant på andra sidan.

Vänd nallen ut och in och sy ihop sidorna, utom insidan av benen. Vänd den rätt igen, stoppa den med vadd, trä en bit garn runt halsen, dra ihop lite och fäst. Sy ihop benens insidor.

Fredagsförebild XI: Nomi Network

Väskor till salu (bild lånad från Nomi Network).

”Läste om det här projektet och tänkte på din blogg om människor som gör bra saker”, skrev min gymnasieklasskamrat och barndomsgranne Anna häromveckan. ”Jag vet inte hur seriös organisation det här är, men det går säkert att kolla upp. Det jag dock vet, är att om organisationen är seriös, då vill jag absolut ha en av deras handväskor med texten ’buy her bag not her body’. För visst är det inte fel att förena nytta med nöje? Eller vad säger missionsauktionvännen?”

Jag klickade såklart. Och Nomi Network verkar vara en fantastisk organisation. Riktigt arbete med återvinningskonsthantverk istället för den arbetslöshet och fattigdom som kastar många unga kambodjanska kvinnor in i den asiatiska sexindustrin, vem vill inte stötta det? Och väskorna som tillverkas är både roliga och fina, det håller jag med Anna om. Det finns massor av modeller, och laptopfodral också förstås!

Såhär presenterar Nomi Network sig: ”We are a non-profit organization working to eradicate sexual slavery and the trafficking of women. We’ve created a partnership between the fashion industry and cause-driven, well-designed merchandise made by at-risk women and survivors of sexual exploitation, providing them with fair, sustainable employment opportunities. Supported by people like you, our stylish, high quality products don’t just look good, they do good. 100% of the profit is reinvested into training and career development programs for women.”

En fredagsförebild alltså!

Fredagsförebild X: Stickhjälpen

Tillfälligheter finns ju inte — så det var nog oundvikligt att Stickhjälpen skulle dyka upp på min skärm när jag höll på med Kärlek, nål och tråd. Sedan dess har Maria och jag utväxlat hur mycket e-post som helst, med olika mönster och kommentarer till mönster och lite hejarop åt båda hållen. Sommaren 2009 var jag och hälsade på i Trelleborg och träffade också Stina och Lena som var med när idén att sticka till Lettland dök upp första gången. Stickhjälpens arbete har utvecklats på en massa sätt sedan dess, och stickarna har blivit fler och fler och fler. Roligt!

Veckans fredagsförebild är alltså Stickhjälpen, Föreningen Baltasar och Palidzesim i Riga. Hurra för er allihop! Texten nedan skrev Maria när jag bad henne att presentera det hela.

***

 

Stina, Maria och Lena.

Stickhjälpen

Idén till Stickhjälpen föddes under våren 2009. Lena, Stina och jag (Maria) brukar träffas en gång i veckan på ett stickcafé, och en kväll började vi prata om att sticka till något slags hjälpverksamhet. Stina hade tidigare stickat en del till Ukrainahjälpen, men tyckte att det var lite opersonligt. Man vill ju gärna veta var sakerna man skänker tar vägen!

Eftersom jag har en vän som bor i Riga, Inese, bestämde jag mig för att höra med henne om det fanns behov av hjälp till Lettland. Då hade hon just hört talas om den nystartade organisationen Palidzesim, som jobbar direkt med familjer som har det svårt ekonomiskt på grund av exempelvis arbetslöshet eller sjukdom. Via Palidzesim kan vi nu få veta vad som behövs och välja om vi vill skicka saker till en viss familj.

Bland det första vi gjorde var att starta bloggen Stickhjälpen, där vi skriver om vårt arbete, visar bilder på inkomna bidrag och följer upp de bidrag som skickats iväg. Redan första veckan fick vi e-post från flera som ville vara med, och antalet bidragsgivare växer stadigt.

Man kan även hjälpa till på andra sätt, till exempel genom att skänka begagnade kläder, skor och leksaker. Bidragen skickas på pall med lastbil, en eller två pallar per gång, och det blir minst två sändningar per år, för Sveriges handarbetare är mycket generösa!

Det bästa med Stickhjälpen tycker vi är att man kan göra något litet för en annan människa samtidigt som man har roligt när man träffas och stickar tillsammans.

Maria Hansson, Trelleborg

Fredagsförebild IX: Paul Gustavsson, bullbakare

När vi skulle göra Påtår var det någon som skickade ett tidningsklipp om en pensionerad pastor, Paul Gustavsson, som hade slutat predika och bakade bullar till församlingen istället. Det visade sig vara ännu bättre än det lät.
Tänk om fler gjorde så! Paul hade slutat baka i kyrkan redan när jag intervjuade honom, men då hade han bakat flera hundra bullar var tredje vecka i fyra år …

OBS! Det fantastiska receptet kommer efter intervjun!

*** 

Snäckor till frysen

Först vill Paul Gustavsson inte berätta om sina år som kyrkbullebagare.

– Det finns så många kvinnor som gör det arbetet hela tiden, säger han. Det enda som är ovanligt med min insats är att jag är man!

Men sedan medger han att hela historien är ganska osannolik och rolig, och så berättar han ändå. Så här var det: