Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Handarbetshistoria

En ny tidning kommer snart

Nu har det nya numret av Uppdrag Mission åkt till tryckeriet!

Såhär ser det ut:

Den här bloggens läsare kanske är extra intresserade av några uppslag … till exempel:

* en intervju med Tant Kofta (Lotta Blom) om hennes insamling Den runda filten som i början av augusti hade resulterat i mer än 125 000 kronor till Plan International

* en artikel om Emelie Petersen och den allra första syföreningen

* en intervju med Cinna Ståhl Hallengren om hennes arbete som volontärläkare på rullande vårdcentraler i Östafrika (hon var den första som kom till Loki, och hon har varit där flera gånger sedan dess)

Snart kommer en länk till webbversionen av tidningen, och om man vill ha ett tryckt exemplar skickat till sig (eller kanske flera — till stickcaféets deltagare?) är det bara att höra av sig!

Alla borde ju veta

Av Posted on Inga taggar 0

I förra veckans nummer av tidningen Sändaren skrev jag en krönika om något som händer ganska ofta: när jag har berättat om den allra första svenska syföreningen kommer en eller flera som har lyssnar fram till mig efteråt och säger att det var så intressant — ”det här hade jag aldrig hört om förut”.

Det är klart att det är underbart med positiv respons, men det är inte klokt att en så viktig del av Sveriges historia är i stort sett okänd!

Här är hon, Emilie eller Emilia, kvinnan som med viss oro bestämde att en grupp kvinnor skulle få samlas i hennes hem för att ”läsa Guds ord, sjunga, bedja och samtala i andliga ämnen helt otvunget och arbeta med [sina] händer”.

Det går nästan inte att redogöra för alla följdverkningar som det initiativet fick. En som är mycket påtaglig och som vi borde vara tacksamma för varje dag är att Marie, en av de yngsta medlemmarna, ganska snart åkte till Tyskland för att utbilda sig och blev den första svenska sjuksköterskan och diakonissan. När kom kom hem startade hon Ersta, Sveriges första sjuksköterskeutbildning. Men det är alltså bara en av alla saker som hände …

Här kan man läsa krönikan!

Och här kan man läsa mycket, mycket mer om Emilie!

Conflict Textiles

För några veckor sedan var jag ju i Sysslebäck i Värmland för att intervjua de kvinnor som har arbetat med en stor bonad där de senaste åren.

Det är fantastiska broderier de har gjort — alla är hos textilkonstnären Jennie McMillen i Uppsala nu, hon komponerar bonaden och monterar den, så jag har bara sett bilder än så länge. Här är några av dem:

Några av de broderier som har gjorts av en grupp kvinnor i Sysslebäck under de två senaste åren. Foto: Ann Markström

När jag berättade om projektet i ett annat sammanhang tipsade Jenny (en annan, en som också råkar bo i Uppsala) mig om något som kallas Conflict Textiles. Det är en samling broderier och applikationer som en chilensk kvinna, Roberta Bacic, har ägnat mycket tid och engagemang åt. Bilderna kommer från oroshärdar på olika håll i världen, mest från Chile. Så otroligt spännande — och sorgligt.

Här är en intervju med henne:

Läs mer om Conflict Textiles här!

 

Stickning som spiontrick

Av Posted on Inga taggar 1

Carol skickade en så fascinerande artikel nu i helgen.

Den handlar om hur stickande kvinnor arbetade som spioner under första och andra världskriget!

Jag har ju ingen möjlighet att liksom granska källorna, men några av inslagen låter helt sannolika:

Den som sitter och stickar kan iaktta mycket utan att vara alltför iögonenfallande själv. Det berättas till exempel om en äldre kvinna som registrerade vilka tåg som passerade hennes stickplats och höll reda på dem genom att sticka vissa maskor och släppa andra.

Den som stickar kan trixa ganska mycket med mönstret och använda det som kod eller chiffer — så att den som sedan tar emot stickningen och känner till koden kan se informationen. (I slutet av förra året läste jag en bok som var full av information om hur olika kodspråk och chiffersystem fungerar, och det är verkligen fascinerande! Berättelsen i sig är inte världslitteratur precis, men jag lärde mig massor. Popco heter den, och författarinnan heter Scarlett Thomas.)

Den som har med sig en stickkorg kan gömma ett och annat i den. I artikeln står det om en spion som använde sig av sidenband där hon antecknade mycket.

Men gladast blev jag förstås av några av bilderna som inte alls föreställde spioner.

Den här bilden har jag lånat från National Archives, här. Det är soldater på Walter Reed Hospital i DC i USA — de har skadats i strid och hamnat på sjukhus. De rehabiliterar sig, eller får tiden på sjukhuset att gå, genom att sticka! Han till vänster har inte kommit igång med stickorna än utan använder en sak som vi numera skulle kalla Quick-Knit, ett slags jättestor påtdocka.

Och här har en massa människor i Seattle i USA samlats för att sticka åt Röda Korset under samma krig. Det behövdes massor av strumpor och vantar, antagligen halsdukar och mössor med. Också den här bilden har jag lånat från National Archives, här.

Hjälpstickningshistoria skulle jag vilja ägna hur mycket tid som helst åt. Om bara … Tack Carol för inspirationen!

Här kan man lära sig det mesta om sömnad

Av Posted on Inga taggar 0

När jag var hos Ulla i Uppsala för att lära mig hur man syr barnkläder av kasserade herrskjortor visade hon mig den här boken:

Det är inte klokt vad den innehåller mycket — och vad författarna tar för givet att läsaren är ambitiös!

Jag glömde att leta efter utgivningsåret, men nu när jag har försökt forska lite har jag i alla fall upptäckt att det finns en utgåva från 1949. Om det är den första, den sista, en i mitten eller den enda vet jag inte.

De som talar om att ”content” är trenden inom marknadsföring kan ju fundera en stund på om det är så nytt. Den här boken kommer nämligen från ett företag som försåg tygaffärer i Sverige med mönster. Har man fått en fin bok och blivit så övertygad om företagets expertis (och om hur absolut nödvändigt och underbart det är att sy sina och familjens kläder själv) så vågar man väl knappt köpa mönster från något annat ställe sedan.

Här kan man läsa om olika kroppsformer. Ingen pardon i benämningarna men en viss ömsinthet i det faktum att det går att sy kläder som fungerar för alla …

”Tänk mera på figuren än på modet vid val av modell. De outrerade modenyheterna är ingenting för den fylliga damen att ta fasta på.” Har det blivit bättre eller sämre sedan dess?

Och så lite om klänningar för mammor. Hoppas att alla som hjälpte varandra med val av modell och provning och inprovningar och veck gjorde det i största vänlighet.

Några sidor med genomgångar av olika alternativ i olika situationer kan nog vara mer användbara än de här resonemangen om ganska avancerade klänningar och dräkter — eller kanske ska jag bara säga extra användbara. Så det blir nog anledning att återkomma till boken framöver!

Blev du lika fascinerad som jag? Ett par exemplar av boken finns faktiskt att köpa på Bokbörsen (länk med reservation för att de går åt).

”… ett slags tyst, långsam motståndsrörelse mot världens söndring och splittring”

Josefin HolmströmSvenska Dagbladet berättar om sina broderier och om hur arbetet med dem ger henne lugn. Hon har läst om hjälpstickandet under det amerikanska inbördeskriget. Handarbete är ”ett slags tyst, långsam motståndsrörelse mot världens söndring och splittring”, skriver hon. Läs hennes krönika här!

***

Tusen tack till Ingrid som läste krönikan ombord på tåget till Göteborg och hörde av sig. Du vet vad Ett varv till är för en blogg och vad som gör mig glad, Ingrid!