Märkt med möda

Det kom ett så fint meddelande före midsommar:

”Jag tycker att man ska uppmärksamma alla kvinnor i tidigare generationer som märkt lakan och handdukar med monogram. Jag har en hel del märkböcker från 1940-talet och framåt.”

Det var Inger som skrev, och sedan började det komma bilder!

”Lite häftigt är att i en bok finns det en dedikation från 1946 och namn.

Idag tycker vi att det är förspilld kvinnokraft, men när jag skulle gifta mig bara skulle man brodera på lakanen. Då fanns inte påslakan. Och … vilka kvalitéer på lakan. Jag hade delvis oblekta lakan. De var som papper i första tvätten, stela och hårda. Men de höll i många år.”

”Här är mitt brudlakan. Jag har sytt ihop överlakanet med ett underlakan och gjort egna påslakan. Kanske ett helgerån att det är skrynkligt? Men jag har ingen mangel. I mammas linneskåp låg lakanen släta och fina. På örngottet krusade man knytbanden efter tvätt. Jag minns att när jag var barn kokades lakanen på våren och på hösten. Man la i pottaska för att få dem vita, och sedan sköljde man dem i en en bäck, och en tant ’klappade’ dem. Ingen vridmaskin förrän vi flyttade till stan där det fanns tvättstuga i källaren med sådant. Ja, jag låter lastgammal — detta var på 1950-talet!”

”Här är ett handvävt lakan med handvirkad spets och ett broderat monogram. Det har kommit in till vår second hand-butik. Man fick sy ihop väven till lakanen på mitten, för vävstolarna var inte så breda. När lakanet blev slitet sprättade man upp mittsömmen, vände delarna och sydde ihop de stadkanter som från början hade varit ytterkanter. Men inte nog med det — blev det mer slitet sydde man nattkläder eller linnen och underbyxor av tyget. Det finns sådana exempel på vårt hembygdsmuseum.”

”Förr hade man inte egna pastorer i församlingarna. Ofta fick de de besök av evangelister som kanske stannade i ett par dagar — de kanske övernattade hos någon församlingsmedlem, men församlingen höll med lakan och örngott. Det här örngottet kommer från Ölmstads Missionsförsamling — de hade sänglinne för besökare.
Hålsöm och broderat monogram!”

Vi avslutar dagens visning med två ”typsnitt” och sifferuppsättningar (årtalen broderades nog nästan alltid i mindre storlek än initialerna) från en av böckerna.

Tack, Inger, för den fina visningen och det du berättar!