Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Experiment

Regnbågsränder

En liten lägesrapport från discoklänningsstickeriet:

Teckningen som gjorde att jag måste sticka en klänning.

Först tänkte jag att klänningen från teckningen måste förverkligas precis som på bilden, sedan att färgerna borde vara i exakt regnbågssekvens. Men så kom jag ihåg dagen när femåringen kom hem från förskolan och lite förtrytsamt sa:
”Ingen får tala om för någon annan hur regnbågen ska se ut. Alla får ha den ordningen på färgerna som de själva vill.”

Halvfärdig klänning. Eller kanske tvåtredjedelarsfärdig.

Då bestämde jag mig för att använda garner som jag hade hemma (hade fått en stor kasse med merino och annat av fantastiska Maja, och merino fanns i flera färger), och så bad jag flickans pappa att lägga dem i ordning. Efter det blå som jag precis har blivit klar med kommer det gröna och sedan det gula. Och så, tror jag just nu, en rosa kant.

Ska det vara en stickad rosett eller en sidenrosett eller ingen rosett alls?

Magnus och elva barn i Kalmar

Av Posted on Inga taggar 2

I fredags kväll kom jag till Kalmar. En halvtimme efter mig kom också Magnus Aronson dit.

Ja, Magnus som har fotograferat så otroligt mycket åt mig i femton år! Jag hade bett honom att lägga en hel helg i Kalmar för att jag skulle få riktigt bra bilder av de plagg som jag har hittat på de senaste fem åren, alltså sedan jag sa upp mig från det förlag där jag gjorde stickböcker. Och av de plagg som andra har hittat på med mina modeller som utgångspunkt — till exempel Ingrids Lilla Tuffing-tröja och Ann-Christins och Annikas kappa och koftkalas.

Snart-sexåring i kappa som jag har stickat och Ulla i Uppsala sytt. Foto: Magnus Aronson

Med hjälp av Sara och Daniel och Mikael hade jag bokat elva barn i åldrar mellan ett par veckor och åtta och ett halvt år som fotomodeller också. Vi arbetade från lördag morgon till sent på kvällen — tur att det är ljust så länge — och sedan ett pass på söndagsmorgonen och ett vid lunch också.

Jag frågade ju om kläder här på bloggen för några veckor sedan, och Susanne, Karin, Anna, Ann-Christin, Ylva,Annika och Annikas dotter skickade paket (har jag glömt någon?). Tusen tack, alla! Så mycket fint!

Tre syskon och deras katt — han heter Bosse. Tröjan längst till vänster är Lilla Tuffing-tröjan, sedan kommer den ännu namnlösa kappan, och till höger är Lilla Tuffing-koftan. Foto: Magnus Aronson

Vi höll oss mest inomhus hos Daniel och Sara och på en allmänning i Norrliden men gjorde också några utflykter: till Norrlidens Centrum, till fots till en kulle vid en havsvik (katten Bosse envisades med att följa med hela vägen och delta i bilderna), hem till Hanna och Emil och hem till en grannfamilj.

Resultatet blev, ja, ni ser, nästan sagoaktigt. Jag är så jätteglad. Magnus är helt otrolig. Och alla de elva barnen var glada nästan hela tiden, och alla de vuxna verkade ha så trevligt.

Jag ser fram emot att få visa mer!

Nu har det blivit en kappa

Om det skulle föras någon form av statistik på den här bloggen så skulle det antagligen uppdagas att den absolut vanligaste starten på ett inlägg är ”Nu ska ni få se något fint!” — och då ska man veta att jag oftast håller mig i skinnet och försöker hitta på en annan inledning.

Men idag ska ni verkligen få se något fint!

Det började högst ordinärt när jag var på resa i England i februari. En av mitt livs vackraste resor hittills, men stickningen var verkligen precis som vanligt.

På stationen i Chesterfield.

Jag hade bestämt mig för att sticka två kappöverdelar i ylle för att sedan be två syvänner att på varsitt håll förvandla dem till kappor med vävd yllenederdel och foder. Klänningen Ulla, som jag gjorde för ett par år sedan, fick mig nämligen att komma på alla möjliga kombinationer av sytt och stickat.

Min teori var att om man stickar det som kräver mycket anatomi, så att man slipper sy det, så kan man sedan sy det som bara är raka stycken, så att man slipper lägga tid på att sticka det. Och det resonemanget hade naturligtvis varit poänglöst om jag inte dessutom hade tyckt att kombinationen blir så charmig.

Klar för avresa.

Såhär såg den ut när den var klar — en Två trådändars lilla kofta med den lilla skillnaden att efter ärmarna kommer direkt några varv resårstickning och sedan avmaskning.

Den här röda reste till Anna Sigrid Pettersson i Vallentuna. Hon är en mästarinna på textilt återbruk — en riktigt konsthantverkare. För ett tag sedan ställde hon upp på en intervju här på bloggen, och efter den stickade hon massor av Klänningen Ulla.

Överdel och begagnad rutig yllekjol i kiltstil. Foto: Anna Sigrid Pettersson

Hon kombinerade genast överdelen med några sparade knappar och en rutig yllekjol i kiltstil. Perfekt!

Hela kappan har samma viscosefoder, och så är det velour runt halsen och i ärmsluten. Foto: Anna Sigrid Pettersson

Anna Sigrid satsade på att vecka det rutiga ylletyget mot överdelen och sedan fodra hela kappan med riktigt fodertyg (det är inte använt tidigare, men Anna Sigrid hade det i sitt förråd). Halsringningen och handledskanterna fick ett mjukare foder.

Veck, veck, veck som på en klassisk rutig yllekjol. Det blir stiligt och stilfullt! Foto: Anna Sigrid Pettersson

Det här är en kappa till ett ganska litet barn — Anna Sigrid mätte och fick överdelen till 70–84 cl, och jag har inte mätt på riktigt själv, bara tänkt på en flicka som jag känner — så den fick en ganska kort nederdel också. Man kan tänka sig strumpbyxben och allväderskängor som sticker fram undertill eller hur?

Tre knappar. Foto: Anna Sigrid Pettersson

Överdelen har tre knapphål, och Anna Sigrid gjorde inte fler på nederdelen — de tre och de pampiga knapparna är det hela. Vackert tycker jag.

Anna Sigrid är så nöjd med resultatet, och ni kan ju gissa om jag också är det. Ser mycket fram emot att ta med den på fotografering nästa helg och låta en pappa eller mamma klä på någon liten som gillar rött.

Tack Anna Sigrid!

Och tack Susie som bjöd mig på ett par alldeles osannolika dagar i Peak District!

Foto: Susie Poole

Tro det eller ej, men det är jag som står där på klippan. Min fantastiska väninna Susie och jag skulle egentligen bara ses och hinna prata ordentligt, men hon kom på att vi kunde åka runt och prata i hennes bil och på vackra platser, och det gjorde vi. Och så satt jag i hennes familjs stora soffa och la upp röda maskor. Vilken början va?

Fotografering — är det någon som vill hjälpa till?

Den 18–19 maj har jag bokat en helg med min favoritfotograf, Magnus Aronson. Vi ska se till att en del av de modeller som jag har hittat på efter att jag gjorde Garnglädje, den senaste hjälpstickningsboken, blir riktigt fint fotograferade.

Min kusin Sofias son Marcus i Koftan Carl Wilhelm. Foto: Magnus Aronson

Faktum är att vi gjorde en sådan fotograferingsdag i Gamla Uppsala för drygt två år sedan. Det var en liten testraket — och månaden efter gick min hårddisk sönder, och jag blev av med alla beskrivningsfiler och alla bilder som jag hade tagit själv. Magnus underbara bilder fanns kvar, men jag tappade modet och har ägnat många, många timmar åt att leta upp filer i e-postmeddelanden och rekonstruera här och där. Allt har inte gått att få fram, och mina bilder är borta, såklart.

Min kusins väninna och hennes son i Lilla Tuffing-tröjan med knappar på sidan av kragen och på axeln. Foto: Magnus Aronson

Men nu har jag samlat ihop lite nytt mod, och det beror mycket på Magnus och på att en av mina bröder och hans familj har lovat att ställa upp som fotomodeller tillsammans med sina vänner och ha oss hemma hos sig. Jag hoppas att vi ska få en ljus himmel och mycket glatt humör så att vi hinner med allt och fortfarande är vänner när söndag kväll kommer!

Men en knasig sak är att jag har gett bort så mycket av det jag har stickat. Det finns inte kläder att fotografera! Eller: det finns massor av kläder att fotografera, men en del modeller saknas.

Så nu tänkte jag fråga om det är någon som vill låna ut sina händers verk till fotograferingen. Jag kan lämna dem vidare till en bra insamling sedan, om någon vill det, och annars är det bara att sätta en tydlig lapp på ett osynligt ställe i plagget (insidan av mudden till exempel) så att jag kan posta det tillbaka till rätt person när vi är klara.

Här är modeller som jag gärna lånar:

  • Två trådändars lilla kofta
  • Två trådändars lilla väst
  • Två trådändars lilla tröja
  • Två trådändars lilla slipover
  • Två trådändars lilla tröja med knappar på axeln
  • Två trådändars lilla asymmetriska kappa (Annikas och Ann-Christins modell)
  • Koftorna från Två systrars lilla koftkalas (Annikas och Ann-Christins modeller)
  • Baraettendanystanvästen
  • Två trådändars lilla asymmetriska kofta (tröja och/eller slipover vore också fint, om någon har)
  • Asymmetriska koftan
  • Två systrars lilla rätstickade omlottkofta (Annikas och Ann-Christins modell)
  • Femtimmarsmodellerna (kofta och tröja med och utan knappar)
  • Treochenhalvtimmesmodellerna (väst och slipover med och utan knappar)
  • Haklappskoftan
  • Klänningen Aluna
  • Klänningen Ulla (vi har jättefina bilder av den, men det vore roligt med fler färgställningar)
  • Leons luvkofta
  • Värme till främling-setet (eller delar av det)
  • Hjälpstickan-setet (eller delar av det)
  • Odensvimössan
  • Ragnhildvästen
  • Ragnvaldsslipovern
  • Ryska skarvarnas väst
  • Bisonkoftan
  • Tröjan Videdal
  • Koftan Lilla Tuffing
  • Tröjan Lilla Tuffing (Ingrids modell)

Nu låter det kanske som om jag inte har något alls — det har jag, men det vore finfint att få komplettera med något av allt detta!

Skriv till mig i kommentarfältet eller i ett e-postmeddelande (annabraw[snabel-a]gmail.com) ifall du vill skicka något, så ska du få min adress!

Drömklänning

Av Posted on Inga taggar 0

Den här bilden fick jag häromdagen från mamman till flickan som har ritat den. Den föreställer flickan (fem år) och hennes lillebror (tre år) när de dansar disco. Hon har dansat under en discokula på sin förskola, och nu önskar hon väldigt mycket att hon hade en hemma, så det är en drömbild.

Men klänningen som hon har på sig finns inte heller i verkligheten. Inte än.

Jag har stickat två klänningar till henne tidigare, och hon har använt dem väldigt mycket, så nu undrar jag om jag inte borde sticka en regnbågsklänning också. Ska jag göra det? Det vore roligt att försöka få till de färger som hon har valt och att göra ganska breda ränder. Inget flerfärgat garn alltså.

De två tidigare klänningarna stickade jag i akrylgarn för att de inte skulle hamna i ”svåra att tvätta, så vi använder inte dem”-lådan. Den här gången skulle jag gärna vilja sticka i något naturmaterial.

Allt detta tål att fundera på. Men inspirerad blev jag!

Dubbelexperiment

Det går inte särskilt fort för mig med stickandet — men i onsdags flyttade jag över ansvaret för färdigställandet av två plagg från mig till två andra!

Jag har haft en idé ett tag: kappor i ganska små barnstorlekar med koftöverdel, vävd nederdel och samma foder i hela kappan. Visst skulle det kunna bli fint? Inte superpraktiskt, men fint.

Nu är experimentets andra fas påbörjad: en blå och en röd överdel har åkt med posten till Ulla i Uppsala och till Anna Sigrid i Vallentuna. Båda syr otroligt mycket, och båda har sytt ytterkläder till barn. De har olika stilar och olika idéer, så det ska bli spännande att se om det blir något av den här idén och i så fall vad.

För ganska många år sedan fick jag två långa vävda band i vad jag uppfattar som ylle av min faster som hade fått dem i Finland i något sammanhang. Jag har sparat dem i en gammal äggostform tillsammans med handvirkade spetsar som jag har fått från andra håll. Nu kanske de kan komma till användning? Jag ser framför mig att man kanske skulle kunna använda ett band för att täcka skarven mellan det stickade och det sydda, eller täcka knapphålskanten med det.

Men nu beror allt på vad Ulla och Anna Sigrid ser framför sig — så vi får se!

Om någon annan vill prova att göra ett kappexperiment kan det ju vara roligt att veta vad jag har gjort: jag har stickat Två trådändars lilla kofta i ett finskt raggsocksgarn och med stickor nummer 4½. När ärmarna var klara stickade jag några varv resårstickning från framkant till framkant och maskade av.

Det finns några andra idéer om vad man kan göra och vad jag borde ha gjort. Kanske lyckas jag förverkliga dem och visa dem lite senare. Men först förhoppningsvis den här varianten och dess vägar vidare i Uppsala och Vallentuna!