Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Experiment

Tränar lite till

Ja, jag fortsätter att öva på tvåfärgsstickning.

I juli var jag på en halvvirtuell konferens (eller vad ska man säga?) med ett par timmars föreläsning varje dag, och då stickade jag den här slipovern i storlek kanske 6–8 år.

Modellen är Två trådändars lilla slipover, men två trådändar stannade det naturligtvis inte vid den här gången. Åtta restsnuttar gick åt, fast den mörkblå var så liten att den inte räckte hela varvet runt …

Tycker fortfarande att det är svårt att växla mellan en och två färger — de enfärgade partierna blir ju så väldigt mycket mer elastiska. Nu är det i alla fall dags att fästa alla trådar och sy i tre knappar!

Kanske en idé

Förra veckans lilla experiment, stickat framför A United Kingdom: en dopdräkt med stickat ok (som jag verkligen har stickat) och sydd nederdel (som jag inte har sytt än — det är en vit T-shirt som ligger där och låtsas).

Min tanke är att den kan vara ett fint samarbetsprojekt i en familj eller en församling och att man kan använda tyg som har varit något annat (finduk? lakan? brudklänning?) nertill.

Och finns det gamla vita spetsar så kan man använda dem. Är det ett fint överlakan med spets använder man såklart överkanten som nederkant.

En poäng är såklart att där passformen är viktig och sömnaden skulle ha blivit lite pillig slipper man sy, och där stickningen skulle ha blivit tidskrävande använder man tyg och syr med bara raka sömmar istället. Och så tycker jag dessutom att den här sortens materialblandning är vacker.

En annan poäng är att oket är mer elastiskt än ett sytt, så dräkten är enklare att ta på och kanske också lite skönare att ha på. Och aningen mer flexibel i storleken än dopdräkter sydda helt i vävt tyg.

Vad tror ni?

Slipover för två

Minns ni att jag stickade en liten slipover i påskas?

Den ser kanske ut som ett restgarnsprojekt, men det var bara det senapsgula garnet som nästan tog slut.

När jag hade maskat av den blötte jag den och la den på badrumsgolvet för att den skulle börja torka, och då fick den ett stänk av ett rengöringsmedel på sig. Jag såg det inte förrän det hade blivit ett hål …

… och jag trodde att jag skulle klara att göra en snygg lagning, men vänsterkanten blev verkligen ojämn. Vad man inte ser är att jag försökte på flera sätt och repade upp innan det blev såhär. Och mottagaren kan inte vänta på att jag får gå en lagningskurs, så till slut fick det vara.

Här är den tillsammans med storasyskonsslipovern som jag hoppas ska passa ett av mottagarens storasyskon.

De har en mycket, mycket flink mamma och en farmor som också kan allt, så kanske kan någon av dem fixa till lagningen med någon dekorsöm runt kanten eller så.

Som ni ser är jag fortfarande lite osams med konceptet tvåfärgsstickning — jag tycker inte att jag stickar stramt medan jag håller på med tvåfärgsränderna, men så snart det blir enfärgat igen blir ytan bredare. Det retar mig förstås. Kanske vänjer jag mig och lär mig om jag försöker några gånger till!

Garnet är det fina yllegarnet från Lettland, det som används till lettisk vantstickning och till Klippans yllefabriks filtar. Jag har inte varit i Klippans yllefabriks utförsäljningsbutik än men har hört att man kan köpa garnet mycket billigt där. Mina härvor är direktimporterade från Lettland — de har kommit i paket från Ita. För ett par år sedan skulle jag inte ha kommit på tanken att kombinera de här färgerna, men nu tyckte jag att det var roligt!

Och modellen är förstås Två trådändars lilla slipover.

Samuels koftor

I ett rött hus med vita knutar här i Småland bor min yngste gudson, Samuel, med sin mamma och sin pappa och sina storasyskon.

Alla barn i familjen har varit pyttesmå, så jag skickade ett paket med koftor och tröjor lite på måfå och hoppades att han förr eller senare skulle kunna använda dem. Lite senare i somras dök han upp i Kalmar i en blå som jag tror att jag har missat att fotografera när den väl blev klar. Såhär såg den ut precis när jag hade tagit av garnet:

Den är stickad i ett alpackagarn från Järbo, och det är så mjukt, så mjukt, men jag har undrat hur det fungerar till spädbarnskläder som man ju kan behöva tvätta ofta och noggrant.

Den här, i det ekologiska bomullsgarnet Linea Pura, har han också fått:

Garnet köpte jag i Nederländerna förrförra sommaren, och jag önskar att jag hade köpt ett nystan till! Som ni ser fick jag skarva in en annan bit för att kunna avsluta avmaskningen.

Den här har jag stickat i Blue Ocean-garnet, alpackablandningen (det finns en bomullsblandning också), från Svarta Fåret. Det är en Lilla tuffing utan halvvantarna i ärmsluten. Garnet består av dels återvunnen alpacka och dels fiber (ungefär som akryl) som har framställts av plast som har fiskats upp ur haven. ”Så när man tvättar den och det lossnar plast är det som att plasten återvänder till havet?” sa Samuels mamma. Usch ja, antagligen. Vad det är brutalt sorgligt med all plast och allt den förstör till och med när vi försöker återvinna den.

Resåren nertill var inte tänkt att bli så oregelbundet randig. Jag gjorde helt enkelt slut på båda färgerna!

Det här är inte Samuel utan en favoritpojke som hjälpte till som fotomodell en vårdag för ett par år sedan och slocknade mitt i arbetet. Han har en Två trådändars lilla tröja som är stickad i rester av Kehräs Lauri. Den var på gränsen till för liten redan vid fotograferingen, så Samuel fick den också.

De senaste veckorna har jag arbetat med en ny slipover till Samuel och en matchande, lite mer modest, till ett av hans storasyskon. Visar snart!

Ganska lika

De här båda har äntligen fått trådarna fästa och knappar isydda!

Den bruna, stickad i två likadana nystan som uppenbarligen kom från olika färgbad, är en Koftan Toftanäs (eller för all del en Två trådändars lilla kofta med resårkanter) och med de slätstickade partierna vända med baksidan ut. Det är inte helt och hållet en ut-och-in-kofta, för raglanränderna har rätsidan ut. Jag har ännu inte kommit på hur man gör för att proportionerna ska se bra ut när man stickar resårkant i halsen — den börjar precis som Två trådändars, så jag vet att den är lagom, men den ser ju lite trång ut eftersom den drar ihop sig. Hoppas att det inte hindrar några föräldrar från att klä sina barn i den.

Det bruna garnet är Kehräs Lauri precis som det turkosa — men vad jag inte märkte när jag köpte det, och inte heller när jag stickade i min ganska mörka lägenhet, var att de två bruna nystanen hade olika mycket brunt i sig. Antagligen kom de från olika färgbad. Så det syns en tydlig skarv på koftan. TÅTIT, som en femåring jag känner skulle ha uttryckt det.

Den turkosa är lite, lite mer avancerad. På framstyckena och bakstycket är slätstickningen som vanligt, och på ärmarna är den vänd med avigsidan ut. Jag tyckte att det var en rolig idé, men ökningarna beter sig lite olika och syns mer än när det bara är slätstickning.

Egentligen hade det kanske varit bättre att ha avigsidan ut på framstyckena och bakstycket, för den virkade ”ärmsömmen” blir mycket mer iögonenfallande på ärmar med avigsidan ut. Någon gång måste jag väl prova nu när jag har tänkt tanken …

Hursomhelst, här är de, och nu måste jag bestämma om det är värt att lägga tid på att skriva beskrivning. Vad tycker ni?

Tio dagar med hantverk, dag 10

Här kommer äntligen den sista dagen i hantverksutmaningsserien!

Jessica som gör allt möjligt vackert (bland annat silversmide!) bjöd ju in mig att under tio dagar visa bilder på slöjd och hantverk som jag har gjort, och att varje dag bjuda in en vän att göra detsamma.

Om någon vän vill anta utmaningen går det fint!

Här är alltså sista dagen från mig — ett projekt som min mamma Karin och jag har arbetat med tillsammans när vi inte har kunnat ses.

Impulsen kom sig av att Henrietta (Henriettas Spinn & Garn) skickade med tre bonusnystan när jag beställde garn från henne.

När jag hade tittat på dem i några månader kom jag på att de skulle bli en utställd väst var. Min mamma fick dem tillsammans med de sista snuttarna, virkade dekorationer och sydde på dem.

Efter de här bilderna har vi gjort tre till i en annan kvalitet. De har inga namn än, och jag har inte skrivit ut beskrivningarna, så ett litet tag till ligger de hemma hos mig (jag måste räkna lite medan jag skriver). Sedan ska de få åka till någon som kan använda dem, kanske utanpå klänning, kanske utanpå tröja och byxor. Storleken är kanske 6–12 månader.

Det är alltid fint att göra saker tillsammans med min mamma! Och den som inte har henne att fråga kan säkert komma på någon annan. Tillsammansprojekt rekommenderas, kanske ännu mer nu!