Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Alla inlägg avAnna

Årsmöte i ANA-gruppen i Loki

Av Posted on 0

Nu är det årsmötestider — känns det lite sådär?

Då kan det passa bra med inspiration från en plats där ett årsmöte är en fest och ett tillfälle att vara stolta tillsammans och visionera. Så var det alldeles säkert i många svenska föreningar när folkrörelserna började växa fram, och kanske har vi blivit lite bortskämda med alla våra demokratiska rättigheter och tycker att det är självklart att vi kan vara med och bestämma över det som är viktigt. Men tänk om vi inte fick det — hur skulle det vara?

ANA är en grupp kvinnor i Lokichoggio. Det är en stad i nordvästra Kenya, nära gränsen till Sydsudan. I det området lever ett nomadfolk som heter turkana. Staden Lokichoggio har varit ganska internationell ett tag — många hjälporganisationer hade kontor där för att kunna stötta människorna i Sudan och senare också Sydsudan. Nu är inte så många av organisationerna kvar, men flygfältet används fortfarande.

Eunice är årsmötesordförande. Det är en rad verksamheter som får plats i namnet ANA: ett bageri och ett skrädderi, till exempel, och en smyckesateljé och en syateljé. Syateljén tog ett stort steg framåt häromåret när en kongolesisk skräddare som bodde i ett flyktingläger i närheten kunde lära ut hur man syr skoluniformer. Eftersom de flesta skolbarn i Kenya måste ha skoluniform innebär den sortens arbete en stadig inkomst!

Här läser Catherine upp årsberättelsen. Hon leder shangan (titel: manager) och blev årsmötets sekreterare i år.

Blädderblock är bra att ha! Jag trodde först att det var garnnystan som låg på bordshörnet, men det är nog handväskor och sjalar.

Kom ihåg: såhär roligt kan det vara att delta i ett årsmöte! Särskilt när chansen som man får genom föreningen är livsavgörande och arbetet går riktigt, riktigt bra!

Och man kan föra engagerade diskussioner med glädje.

Catherine arbetar för fullt med att få ner allt i skrivboken.

Emili är biträdande chef (manager) för kvinnorna som arbetar i shangan.

Enok har följt med och tar en promenad i salen ibland.

Francisca som arbetar på ANA Bakery berättar om hur året har varit där.

Här är ANA:s ende manlige medarbetare: Onesimus, som kör ut brödet till olika kunder med hjälp av sin cykel!

Rebecca arbetar också i verksamheten och läser upp ett av årsmötets dokument.

Att äta tillsammans är viktigt!

 

Pommes frites är festmat. Och bra mat när man har mycket att prata om!

En del av det som ANA-grupperna tillverkas säljs här i Sverige av Birgitta Arnlund (när hon är här) och hennes svenska vänner. Den som letar efter bra tackpresenter till sin förening, till exempel, kan titta på förkläden och tygkassar och beställa så många som behövs, så sys de upp. Pärlarmband med namn är en annan rolig present. Leta upp Birgitta på Facebook!

Fina presenter

Av Posted on Inga taggar 0

Såhär fina presenter kan man få.

Just de här fick jag för ett par år sedan, men de dök upp igen häromveckan när jag äntligen bar upp en av flyttlådorna, packade sommaren 2016 när jag flyttade från Stockholm, från källaren. Och fastän själva den flytten var sorglig så blev jag glad att se dem igen!

Det är en av mina bästa vänner som har lagt ganska många timmar på att sticka ett par alldeles lagom stora sockor i ett blåmelerat ullgarn åt mig. De sitter perfekt och är otroligt sköna och varma. Hon postade dem från ett annat land tillsammans med min favoritchoklad, ett fint kort och — om jag minns rätt — ett vackert ljus.

Ett par egenhändigt köpta maskinstickade strumpor hade nog också kunnat värma upp mina fötter, men de här värmer mitt hjärta dessutom, och de får mig att tänka på mycket som är fint och bra. Den effekten får man aldrig underskatta.

Kyrkkaffe i Tanzania

Nu har jag lärt mig lite mer om kyrkkaffe igen!

Kyrkornas Världsråd hade en konferens på ett konferenscenter mellan Arusha och Moshi i Tanzania, och jag var där som journalist.

Det var en ganska lång konferens, sex dagar, med fullproppade program för varje dag — vi blev hämtade på hotellet vid halv åtta varje morgon och kom tillbaka vid halv elva eller elva.

Men varje förmiddag efter morgonbön och bibelstudium och föredrag, och varje eftermiddag efter warsha (mindre seminarier), var det kyrkkaffe! Det kallades tea eftersom vi var i en gammal brittisk koloni, och jag tror att de flesta drack kaffe ändå.

Saker som jag lärde mig:

  • Det går fint att servera pulverkaffe till tusen personer! Eller ganska fint i alla fall. Alla fick ta hett vatten ur stora behållare och sedan ösa pulver med tesked och be personalen om lite het mjölk. Jag upptäckte att det förutom te och choklad också fanns ett slags Ovomaltine, så det drack jag varje dag.
  • — Men jag saknade något kallt att hälla i — och insåg att det har vi ju jämt här. Jag lyckas inte dricka skållhett, så jag fick komplettera med lite ur min vattenflaska!
  • Det är otroligt gott med nyrostade nötter till kyrkkaffe. Några dagar fick vi en blandning av olika nötter, på slutet var det enbart jordnötter med innerskalet kvar.
  • Långpannekakor kan vara universella!
  • Man kan servera kycklingvingar och korvbitar till kyrkkaffe utan att ha bestick. Folk tog dem ungefär som om de skulle ha varit bullar.
  • Långa köer kan vara trevliga också i internationella sammanhang.
  • Det är väldigt effektfullt med djurmönstrade koppar och fat!
  • När de som serverar tycker om att göra det blir det alltid extra trevligt. Det visste jag förstås, men här var det hotellpersonal som var hoplånad från hela Arusha och inte den vanliga frivilligkyrkkaffepersonalen, och ändå var det oftast jättefint. Jag såg namnskyltar med namn som Behappy, och då blev jag extra glad förstås!

Kaffet var av den här sorten, men påsen kommer från hotellet där jag sov — på konferensen hade de stora burkar:

På söndagen blev vi allihop hämtade till olika församlingar i och runt Arusha, och jag fick åka till en mennonitkyrka där fyra eller fem körer sjöng och sjöng och sjöng (aldrig utan att dansa!) och blev bjuden på kyrklunch där. Jag fotograferade inte något där, men om jag får tag på några bilder från någon annan deltagare ska jag absolut berätta om den dagen också!

Skosulor

Mina föräldrar bor i ett vitt hus med mörkblå knutar i Kosta. Det är drygt hundra år gammalt, och den här vintern har de fått arbeta hårt för att hålla sig varma där.

Den här helgen har jag varit där — och som vanligt tänkt mycket på min farfars föräldrar som bodde där för länge sedan.

Min farfars pappa var skomakare och hade sin verkstad och sin butik på övervåningen. Kunderna kom på trädgårdsgången, gick in genom verandadörren och tog den branta trappan upp till honom.

Nu finns det mesta av hans utrustning på hembygdsmuseet vid glasbruket, men hans butikshyllor är bokhyllor, och min pappa sitter i hans verkstad och arbetar (med helt andra saker).

Min mamma har sitt arbetsrum i ett rum på nedervåningen — det var kombinerat finrum och gesällsovrum förr. Två gesäller sov i utdragssoffan då. Nu har min mamma sin närradiostudio på ett bord bredvid den.

När jag kom på besök den här gången hade min mamma bakat ett slags knäckebröd som skulle passa i vilken lyxig ost- eller tebutik som helst. Så goda! Och visst ser de ut som skosulor?

I recept på knäckebröd som man bakar i vanlig ugn brukar det stå att man ska kavla ut rundlar. De här långsmala bröden tar vara på plåtens yta på ett mer effektivt sätt. Min mamma gjorde hela satsen, 24 bröd, på ungefär en timme!

Skosulor

24 långsmala bröd

ingen jäsning

Ugn: 250 grader, 4–5 minuter per plåt

25 g jäst

2 dl vatten (37 grader varmt)

½ dl matolja

3 dl kornmjöl

3 dl rågsikt

½ tsk salt

1 tsk spiskummin

Smula jästen i en bunke, rör ut den i det fingervarma vattnet, rör ner resten av ingredienserna och arbeta ihop det hela till en smidig deg.

Dela den i 24 bitar.

Forma varje bit till en avlång bulle, platta ut den, vänd den i mjöl och kavla den tunn med kruskavel.

Lägg ”remsorna” bredvid varandra på en plåt täckt med bakplåtspapper (så många remsor som får plats — de jäser inte nämnvärt under gräddningen) och grädda dem i 250 graders ugnsvärme i fyra–fem minuter. Lyft bort dem från plåten och rädda genast nästa sats. Låt dem svalna på galler, utan bakduk.

Skosulorna är goda med bara smör, som bröd till lagad mat, men de passar också fint tillsammans med ostar och marmelader.

Och så kan de vara en underbar och omtänksam present!