Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Alla inlägg avAnna

The Waiting Half-Mittens

Av Posted on Inga taggar 0

This is a translation of Väntarvantarna, a Swedish step-by-step tutorial that I published some days ago. My very dear friend Ita asked for an English version, and that was a challenge I couldn’t resist. Here you are, Ita!

***

Do you think it’s OK to knit mittens in this summer weather?

I do! Especially when

1. the needles (number 4, and circular, but that’s just for convenience, I could just as well have used two straight ones) were released from another project,

2. a couple of little left-over skeins from a left-over table at a charity knitting day (a slightly more luxurious wool yarn) appeared,

3. an old idea emerged again!

What I’ve done is making use of the fact that knitting withour purling at all results in a super-elastic structure — and turning it around in order to maximize it.

The yarn shifting colours makes this idea even better, of course!

(My mother let me take photos of her hands.)

Because I started on a day when I had to wait for a train for more than an our, I decided to make my very first step-by-step photo tutorial. Uusally that’s something I can’t do — I only knit in the bus, sometimes in the train and maybe in the kitchen of some friend while we’re sitting there talking and it’s dark outside. Now I had daylight and a project that moved forward so quickly that I could manage the documentation!

Let’s start:

Start by knitting the cuff. Cast on to the width that you like — here it’s 26 stitches.

Knit until it’s enough to reach around your wrist. For me that meant 84 rows.

Cast off all stitches except the last one. Make it loose — this edge will (later) be crocheted or sewn together with the cast-on edge.

(It’s the asphalt outside the Lessebo railway station in Småland, Sweden, that you’re looking at here. Not very glamorous, but the yarn stands out quite well against the background, doesn’t it?)

The last stitch will be the first one in your new row — 90 degrees away, so to speak.

In Norwegian, there’s a very good knitting word, ”rilla”. It means every two rows when you’re making knit stitches only. Here you make one new stitch from every ”rilla”.

This means that you’ll have 43 stitches on your needle when you’re done — or another number if you tried the cuff on a thinner or broader wrist.

Knit 6 rows, or 8 if you like. Here you see what will become the visible side of the mitten, the one where the edge between the two parts is less visible.

Then it’s time to start increasing.

I’ve knitted a few different mittens back and forth (non-circular) before, and I’ve always made the thumb right at the middle of the piece. That’s symmetrical and looks good while one is still knitting, but I’ve found that when the mitten is finished and has a hand in it, the seam ends up being a bit too visible. This time I decided to push it just a little bit into the palm side.

Increase like this (the parenthesis is the other mitten, for your left hand), and adjust the idea to the number of stitches you have:

Increase row 1, from right side: knit 25 (18),  increase 1 (here are step-by-step photos of the method I use), knit 18 (25).

All rows from back side: knit all.

Second increase row, and all following increase rows: knit 25 (18), increase 1, knit the increased stitches, increase 1, knit 18 (25).

After a while it looks like this.

(The stones here are located outside the Hässleholm railway station in Skåne, Sweden, at the bus stop where the buses run when trains are cancelled. I stood there waiting for quite some time, so I decided that it was OK to unpack knitting and camera. No more strange than checking social media on one’s telephone, phoning home to say angry things about the railway company or smoking a cigarette, right?)

The increases are much less visible than when made in a ”flat” structure, but you can see the triangle shape here, can’t you?

When the thumb triangle is wide enough for you — 21 stitches were enough for me — you just cast off all the added stitches. Then you’re back to 43 stitches again (or as many as you made along the edge).

In the next row you knit the two stitches on either side of the thumb triangle together. Now you have 42 stitches left.

Knit back and forth with those stitches until you think the mitten reaches high enough on your hand. For me, 15 rows after casting off the thumb was good.

(Now you’re looking at a pavement in Southall, London, Britain! I was waiting for a bus on my way to an interview.)

Cast off all stitches except the last one. Make it loose!

Use the last stitche to crochet the sides together. Of course you could just as well sew them together. If you like, you could crochet from the right side, using a different colour — that would look nice! I crocheted from the back side using the same yarn.

And this is what the finished mitten looks like!

A closer look at the edge between the two ”directions”.

Maiking it slightly asymmetrical was a good idea, wasn’t it? The seam ends up in a good place, not too visible.

My niece thought the cuff was too long, so I tried knitting it 15 stitches wide as well.

Here you can see the difference.

And this is how they look without hands in them. They look better with hands in them, that’s clear, isn’t it?

I hope that somebody finds this pattern useful — at least I had fun challenging myself to make it! I had to stop myself several times when it was time for a photo and I was in a place where I couldn’t take it straight away.

If you do use the pattern and/or develop it further, feel free to send a photo!

Midsommarfavorit

Av Posted on Inga taggar 0

Nu i midsommarhelgen fick jag en bild från min kollega Elna:

Hon har upptäckt samma sak som jag — att kladdkaka med havregryn är det perfekta sällskapet till jordgubbar!

Om man bara har några få jordgubbar är det förstås extra bra att kunna dryga ut dem, men också när man har massor blir det (om det nu är möjligt) en förhöjning av jordgubbsupplevelsen. Med eller utan grädde eller glass!

Här kommer receptet i repris! Halv sats blir lagom till en springform.

Kladdkaka med havregryn

en ugnsstor långpanna full

Ugn: 175 grader, ca 20 minuter

300 g smör

5 dl socker

2 dl havregryn

4 ägg

3 dl vetemjöl

1 ½ dl kakao

1 msk vaniljsocker

Smält smöret i en stor gryta och blanda i socker, havregryn och ägg. Sikta till sist ner vetemjöl, kakao och vaniljsocker.

Bred ut smeten i en bakplåtspappersklädd långpanna och grädda kakan i 175 grader i ungefär 20 minuter (känn på ytan med ett finger — den ska inte kännas kladdig men inte heller hård). Den får gärna vara lite kladdkakeseg när den kommer ut.

Skär den i rutor när den svalnat lite.

 

Klänningen Ulla

Det är inte klokt vad en del saker drar ut på tiden — sedan jag började arbeta som lärare (i februari förra året) har jag tappat mycket av stickfarten och helt tappat farten med att skriva ut beskrivningarna till de saker som jag experimentstickar och blir nöjd med. Och det gör väl inget egentligen, världen klarar sig absolut utan mina stickbeskrivningar, men om man har anlitat barn som fotomodeller för att kunna visa plaggen blir det ju så tydligt hur tiden går!

Här är Lydia och Leiah hemma hos Ulla i mars förra året. Fem och två var de då.

Här är Salome ett par veckor tidigare. Hon fyller fem om drygt en månad!

Nu är beskrivningen, som fick namnet Klänningen Ulla, publicerad på Järbo Garns blogg. Men, fasa för en stickbeskrivningstillverkare som mig: en bit hade ramlat bort när jag redigerade den! Och Kalle som har hand om bloggen har semester. Så nu lägger jag ut hela beskrivningen här också, så att ni som vill sätta igång kan göra det.

***

Klänningen Ulla

Här kommer en modell som jag har velat prova länge – och när jag väl gjorde det blev det i samarbete med Ulla i Gamla Uppsala. Hon syr massor av fantastiska kläder till sina barnbarn, många av dem av kasserade herrskjortor, och när jag frågade om hon ville vara med och göra verklighet av en idé sa hon ja direkt. Två av de små klänningarna som jag har gjort tidigare har fått flicknamn. Så nu har den här klänningen hennes namn: Klänningen Ulla.

Den allra första inspirationen kommer från en amerikansk stick- och virkblogg som har ändrat karaktär de senaste åren men som förr innehöll ganska många gratisbeskrivningar. The Purl Bee heter den, och den hör ihop med en känd garn- och tygaffär i New York. På The Purl Bee såg jag en bomullsklänning med ett virkat fyrkantigt ok och en sydd kjoldel.

Den andra inspirationen, om man kan säga så, kommer sig av det faktum att det oftast är svårt att ta vettigt betalt för handstickade plagg här i Sverige – samtidigt som många gärna betalar ganska mycket för kläder annars. Jag har funderat ganska mycket på, och frågat ganska många om, vad man skulle kunna göra för att matcha grupper och enskilda som vill handarbeta till förmån för bra ändamål med de människor som skulle kunna tänka sig att köpa handgjorda plagg, gärna barnplagg.

Den här klänningen har alltså ett stickat ok som är identiskt med det som är början på Två trådändars lilla väst och Två trådändars lilla slipover men som avslutas direkt efter holkärmarna. På det syr man en kjoldel i något tyg som man tycker passar.

Stickar man oket i bomullsgarn passar det förstås bra att sy kjolen i bomullstyg. De båda gröna klänningarna här har bomullskjolar (jag tror att tyget kommer från Panduro). Jag tycker att de skulle kunna vara fina som brudnäbbsplagg på ett sommarbröllop, till exempel. Särskilt om någon i brudparet stickar! Men den första klänningen som Ulla och jag gjorde fick en enfärgad kjoldel i ett sidenliknande tyg. Det blev en festklänning som jag tycker passar året runt!

Klänningarna med grönt ok är stickade i Järbos bomullsgarn Reko, som är gjort av återvunna bomullsfibrer från trikåindustrin – inte bomull som har varit kläder och liksom utvunnits igen utan spillmaterial från klädtillverkning. Det är inte så hårt spunnet, så man får vara lite extra noga med att få med sig alla trådar hela tiden. Vill man vara extra miljövänlig matchar man det såklart med återbrukat tyg i kjoldelen!

Den blå klänningen var den första prototypen, och det oket stickade jag i garn från ett restgarnsbord på en hjälpstickningsdag.

Skarven mellan garnnystan gör jag annars gärna med ryska skarvar, men det fungerar inte så bra med ett glest spunnet bomullsgarn. Bättre att fästa i efterhand, tycker jag. Det finns en del fästmetoder som lämpar sig extra bra för bomull.

Oket är inspirerat av Tant Koftas grundbeskrivning till kofta med fyrkantig ringning. Hennes teknik lärde jag mig på en liten kurs under Stickstämman på Ransberg en gång, och här är den i min förenklade version som en del av er känner igen från andra modeller som jag har gjort.

Holkärmarna är samma som på Baraettendanystanvästen, Två trådändars lilla väst, Två trådändars lilla slipover och Två trådändars lilla västklänning. De är lite släkt med Treochenhalvtimmesvästen också – samma enkla idé.

Det är enkelt att göra klänningen större eller mindre, eller anpassa den till tunnare garn (gröve skulle jag inte rekommendera) genom att justera antalet maskor i halsringningen och antalet okökningar, kanske också längden på livstycket. En tumregel kan vara att utgå ifrån ett antal maskor som är delbart med tio. Ett framstycke ska ha 1,5 tiondelar av maskantalet och så tre extramaskor för knappkanten, ett axelparti ska ha två tiondelar, bakstycket ska ha tre tiondelar. Lägg sedan till fyra maskor för raglanskärningen.

Visst är bilderna av de färdiga klänningarna oroligt vackra? De togs hemma hos Ulla under ett par dagar i mars förra året. Flickorna i grönt och blommigt heter Lydia och Leiah och var fem respektive två år gamla då. Salome i den blå klänningen var tre och ett halvt år men ungefär lika stor som Lydia. Magnus Aronson, som har arbetat tillsammans med mig med många böcker, kom in i Ullas finrum och såg genast att soffhörnet var den vackraste platsen att fotografera dem på.

Garn: Järbo Reko

Tyg: valfritt vävt tyg, inte alltför tjockt eftersom det ska rynkas – på 140–150 centimeters bredd räcker det med kjolens längd + sömsmån + 6 centimeter (till linning)

Storlekar: Den mindre storleken passade till Leia som var två år. Den större passade till Lydia som var fem år.

Stickor: rundsticka nummer 4 med mjuk kabel

Dessutom: nål att fästa garnändar med, knappar, synål, sytråd

Klänningen börjar med halskanten som stickas i rätstickning och som ger den en rektangulär ringning. Resten stickas i slätstickning utom framstyckenas fem yttersta maskor som hela tiden stickas räta. Ärmkanterna är också rätstickade för enkelhetens skull. Oket har en resårkant nertill, och i det sys kjoldelen fast.

Lägg upp 59 (70) m (detta är klänningens halsringning).

V 1: 10 (12) rm (detta blir första framstycket), 1 am (detta blir första raglanmaskan), 10 (12) rm (första axelpartiet), 1 am (andra raglanmaskan), 15 (18) rm (bakstycket), 1 am (tredje raglanmaskan), 10 (12) rm (andra axelpartiet), 1 am (fjärde raglanmaskan), 10 (12) rm (andra framstycket).

De jämna varven är klänningens rätsida.

Varv 2: sticka 10 (12) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 10 (12) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 15 (18) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 10 (12) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 10 (12) rm. Nu ska det vara 67 (78) m på stickan.

Varje ökningsvarv resulterar i åtta nya m.

Varv 3: rm utom raglanmaskorna, som stickas a.

Varv 4: 11 (13) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 12 (14) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 17 (20) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 12 (14) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 11 (13) rm.

Varv 5 (med första halvan av första knapphålet): rm tills 4 m återstår, maska av 2 m, sticka de två sista r.

Varv 6 (med andra halvan av första knapphålet): 2 r, 2 omsl (ersätter de två avmaskade m), 8 (10) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 14 (16) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 19 (22) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 14 (16) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 12 (14) rm.

Varv 7 och alla ojämna varv som följer stickas med aviga m utom de 5 första och 5 sista m som stickas räta.

Varv 8: 13 (15) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 16 (18) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 21 (24) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 16 (18) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 13 (15) rm.

Varv 10: 14 (16) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 18 (20) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 23 (26) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 18 (20) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 14 (16) rm.

Varv 12: nu syns raglanränderna ganska tydligt. På detta v och alla ökningsv framöver, *sticka fram till raglanm, 1 omsl, raglanm r, 1 omsl*, upprepa 3 ggr och sticka återstående m räta.

Fortsätt på detta vis fram till v 31 (37). Gör knapphål till exempel vart 18:e v.

Varv 31 (37) (från avigsidan): sticka kantmaskorna r, sticka första framstyckets m a, sticka raglanmaskan a, sticka rm fram till nästa raglanmaska, sedan am fram till och med nästa raglanmaska, rm fram till den fjärde raglanmaskan och am fram till de sista 5 m som stickas r.

Varv 32 (38): som tidigare räta v.

Varv 33 (39): som v 27.

Varv 34 (40): som tidigare räta v.

Varv 35 (41), ärmvarvet: sticka kantmaskorna och sedan am fram till första raglanm, maska av axelpartiets maskor med rm, sticka nästa raglanmaska a och sticka fram till och med nästa raglanmaska med am, maska av andra ärmpartiets maskor med rm, sticka andra framstycket med am och kantmaskorna r.

Ta loss de yttersta 5 m i vardera kanten och lägg dem omlott med knapphålskanten överst – slipoverns rätsida ska vara utåt, och om det behövs kan du dra ut en ögla av rundstickans kabel någonstans så att det går bra att forma stickningen till en cirkel. Trä upp kantmaskorna på vänster sticka så att det blir varannan från vänster kant och varannan från höger. Sticka dem två och två, en från vardera sidan, med am och fortsätt sedan med rätstickning över framstycke-ryggstycke-hela framstycket – nu sitter de ihop, och det är bara att flytta kabelns ögla när det behövs genom att dra ut den på ett annat ställe och vrida den till ett kryss så att den inte töjer ut några maskor.

Sticka sedan resårstickning (1 r, 1 a) i 8–10 v med start i ena sidan. Maska av i resårsticknng.

Fäst alla garnändar och sy i knappar. Förstärk knapphålen med små langettstygn om du vill – dela i så fall garnet i två trådar så att det inte blir för tjockt.

Mät oket tvärs över och klipp till en linning och en kjol.

Linningen ska vara lika lång som okets omkrets plus sömsmån, och bredden kan vara sex – sju centimeter.

Kjolens bredd ska vara 1½-2 gånger okets omkrets + sömsmån. Höjden blir den längd du vill att kjolen ska ha + sömsmån.

Sy kjoldelen till en ”tub”. Fålla nederkanten. Sy två rynktrådar i överkanten och rynka kjolen så att den har samma vidd som oket.

Sy linningen till en ring. Lägg den räta mot räta med kjolen och sy en söm runt om. Vik upp den, pressa med strykjärn, vik in en centimeter och vik den sedan dubbel så att det går att sy fast den för hand på kjolens insida också.

Sy fast den i klänningens ok för hand och med små stygn i samma färg som garnet – en söm i linningens överkant från avigsidan och en i okets nederkant från rätsidan. Linningen ska inte synas från rätsidan.

(Vill du kan du istället för att sy en linning rynka fast kjoldelen i en bit linningsresår som är lika lång som okets omkrets. Då blir klänningen mindre stum i okets nederkant.)

Väntarvantar

Av Posted on Inga taggar 1

Kan man sticka vantar i det här sommarvädret?

Det tycker jag! Särskilt när

1. stickorna (nummer 4) blev lediga,

2. ett par små nystan från ett restgarnsbord på en hjälpstickningsdag (ett lite lyxigare yllegarn) dök upp, och

3. en gammal idé gjorde sig påmind igen!

Det jag har gjort är alltså att utnyttja det faktum att rätstickning är superelastiskt — och vända den på olika håll för att utnyttja det maximalt.

Att garnet skiftar färg gör det förstås lite effektfullt också!

(Det är min mamma som har ställt upp som handmodell.)

Eftersom jag började en dag när jag satt och väntade på ett tåg i över en timme bestämde jag mig för att göra mitt livs första riktiga steg-för-steg-beskrivning. Det kan jag aldrig göra annars när jag bara stickar ombord på bussar, ibland på tåg och kanske hemma i någon väns kökssoffa när vi sitter och pratar och det är mörkt ute. Nu hade jag dagsljus och ett projekt som gick så snabbt att jag kunde dokumentera det!

Så vi börjar:

Börja med att sticka mudden. Lägg upp maskor så att den blir bred som du vill ha den — här är det 26 maskor.

Sticka rätstickning tills den når om handleden. För mig blev det 84 varv.

Maska av alla maskor utom den sista. Gör det ganska löst — avmaskningskanten ska i ett senare skede virkas eller sys ihop med uppläggningskanten.

(Det är asfalten utanför Lessebo järnvägsstation du tittar på. Föga glamorös, men visst gör sig garnet ganska bra mot den?)

Den sista maskan blir den första på ditt nya varv — 90 grader bort, så att säga.

Plocka upp maskor utmed de 84 varven. En per ”rilla”, alltså en vartannat varv.

Då har du till slut 43 maskor på stickan. Du kan ha ett annat antal om du provade på en smalare eller grövre handled.

Sticka rätstickning i 6 varv, eller 8 om du vill. Här ser du rätsidan, den där skarven mellan ena och andra hållet syns minst.

Sedan är det dags att börja öka.

Tidigare när jag har stickat tvåstickevantar har jag placerat tummen precis mitt på stycket. Det är ju symmetriskt och vackert medan man stickar, men när vanten kommer på handen hamnar sömmen lite väl synligt, har jag kommit på. Så nu bestämde jag mig för att placera den lite mer åt handflatans håll.

Såhär (parentesen är den spegelvända vänstervanten), och du anpassar såklart konceptet till det antal maskor du har:

Första räta ökningsvarvet: sticka 25 (18) m, 1 vridet omslag, sticka 18 (25) m.

Aviga varv: sticka alla m räta.

Andra ökningsvarvet och följande ökningsvarv: sticka sticka 25 (18) m, 1 vridet omslag, sticka de ökade m, 1 vridet omslag, sticka 18 (25) m.

Efter ett tag ser det ut såhär.

(De här markplattorna finns utanför Hässleholms järnvägsstation, vid ersättningsbussarna. Där stod jag en bra stund och väntade, så jag bestämde mig för att det gick bra att packa upp stickningen och kameran. Inte konstigare än att titta på sociala medier på telefonen, ringa hem och svära eller röka en cigarett, eller hur?)

Ökningen blir alltså mycket mindre synlig än när man gör den på ett slätstickat parti, men visst syns den?

När du tycker att tumkilen är tillräckligt bred — 21 m blev bra, tyckte jag — maskar du helt enkelt av alla ökade maskor. Då ska du ha 43 maskor igen (eller så många som du plockade upp.)

På nästa varv stickar du ihop de två maskorna på vardera sidan om tumkilen. Det håller ihop den lite grann, och du har 42 maskor kvar.

Sticka fram och tillbaka på de maskorna tills du tycker att vanten når lagom högt upp mot fingrarna. 15 v efter tumkilen blev lagom, tyckte jag.

(Nu är det en trottoar i Southall i London du tittar på! Jag stod och väntade vid en busshållplats för att åka till en intervju.)

Maska av alla maskor utom den sista. Gör det löst!

Använd den för att virka ihop vantens sidokanter. Du kan såklart sy också. Om du vill kan du virka från rätsidan med garn i en annan färg — jag virkade från avigsidan i det garn som jag hade stickat med.

Och såhär ser den alltså ut när den är klar!

Den här bilden tog jag för att visa skarven.

Det här med att göra den lite asymmetrisk var en bra idé, eller hur? Sömmen hamnar på ett bra ställe och syns inte särskilt mycket.

Min systerdotter tyckte att mudden var för lång, så här har jag stickat med 15 m-mudd istället.

Här ser man skillnaden.

Och såhär ser de ut, en av vardera sorten, utan hand i. De är snyggare på, får man väl säga.

Hoppas att någon kan ha nytta av den här beskrivningen — jag hade i alla fall ganska roligt med utmaningen att göra den! Fick säga stopp till mig själv flera gånger för att inte sticka så lång att jag skulle ha ”stickat förbi” en viktig bild ombord på tåg, bussar, tunnelbana och ett flygplan.

Om du använder beskrivningen eller utvecklar den ytterligare, så skicka gärna en bild!

Stickat och pratat

Stick-och-språk-caféetStensjögatan i Malmö har setts för sista gången i vår.

Kerstin passade på att fotografera det som har producerats där under våren.

Det stickade och virkade, alltså — för all språkträning som deltagarna har fått går ju inte att fästa på bild!

De som är nybörjare när de kommer brukar få börja med att sticka ett par halvvantar åt sig själva eller åt någon i familjen. Man gör dem av kvadrater, så de är ett mycket snabbare projekt än en halsduk.

Sedan får de sticka vad de vill, och till sig själva och familj och vänner eller till insamlingen som Kerstin och hennes vänner arbetar för.

De som redan kan sticka kan få beskrivningar till nya modeller eller fortsätta med sådant som de tycker om sedan förut.

Den stora poängen är att få göra något roligt tillsammans och ha tillfälle att prata vardagssvenska och lära känna varandra. Fast många passar på att lära sig stickningsorden också, såklart!

”Nu har jag packat ihop 21 babyfiltar, 69 västar eller koftor med mössor och sockor, och en del med byxor, nio mössor med sockor, och blöjor och två säckar med bodys och liknande”, skriver Kerstin.

Hon och de andra som ansvarar för stickcaféet har kommit överens med mottagningsgruppen på Human Bridge-depån i Genarp om att de kan lämna sina saker där och veta att de kommer att hamna bland babypaketsmaterialet på Human Bridge-depån i Holsbybrunn. Kanske ett tips för fler skånska hjälpstickare?

Hurra för alla er som har varit med och stickat på Stensjögatan!

(Om du bor i Malmö och letar efter ett stickcafé att vara med på, hör av dig — jag sätter dig gärna i kontakt med Kerstin!)