Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Alla inlägg avAnna

Bina har kommit tillbaka

Av Posted on Inga taggar 0

En lördag i maj förra året hälsade Agneta och jag på i Wolf Fields, ett slags öppen och gemensam trädgård i Londonförorten Southall. Där har en miljöorganisation som heter A Rocha UK förvandlat en tomt där det en gång i tiden låg en tegelfabrik till en plats där människor och växter och djur trivs. Det var så otroligt vackert! Och vi råkade komma dit samtidigt som en grupp från en liten engelsk stad — de hade kommit på besök för att se om det här med gemensam trädgård i stadsmiljö var något som de skulle kunna härma, och de bjöd oss på te från pumptermos (mjölken iblandad i förväg på klassiskt brittiskt vis!) och chokladdoppade kex. Det blev så personligt och charmigt alltihop.

Kailean Khongsai, en botaniker och teolog som för några år sedan kom flyttande till Southall för att arbeta med människorna och miljöfrågorna där, visade och berättade.

Nu under våren och under några av de varmaste sommardagarna har jag arbetat med att lägga ut det reportaget och många andra på den nya webbplatsen för Uppdrag Mission, tidningen som jag är redaktör för. Jag blir jätteglad om några av er vill läsa, och jag tror att det som Kailean berättar kan vara inspirerande på många sätt. Här finns reportaget!

Ett hjälmexperiment

När jag kallade en hjälmmössa som man stickar med hjälp av en enkel formel för Formelhjälmen var det en som hörde av sig och sa att det var ett konstigt namn — det fick henne att tänka på Formel 1, inte alls på stickning och nyfödda barn.

Därför måste jag såklart börja med att säga: experimentera ALDRIG med hjälmar såvida de inte är stickade som den här eller sydda eller virkade! Ojojoj vad farligt det skulle kunna bli.

Det här är mitt hjälmexperiment — en nästan helt rätstickad hjälmmössa som är inspirerad av en mössa jag såg på Online Stickcafé på Facebook häromdagen, en norsk modell som heter Lille Luring (det är Pickles som har den), den koftluva som jag har experimenterat med under de senaste åren och det faktum att jag blev klar med en liten kofta under ett föredrag häromkvällen och hade lite grått garn och ganska mycket svart kvar.

Man börjar mitt fram med tre maskor, ökar i början av varje varv tills man tycker att remsan är tillräckligt bred, stickar hela vägen till nacken (jag minskade så att remsan blev smalare på andra halvan) och plockar upp maskor utmed ena långsidan. Där räknar man ut vilken som är mittmaska (två mittmaskor skulle också gå bra) och minskar på varsin sida om dem på vartannat varv och stickar dem aviga på övriga varv tills man har tre maskor kvar (eller fyra om man har stickat med två mittmaskor). Mittremsans maskor sitter kvar på stickan under tiden.

Sedan plockar man upp maskor hela vägen mellan de tre och mittremsan, stickar mittremsan och plockar upp maskor utmed mittremsans andra sida, och så stickar man den sidan likadant som den första.

När andra sidan är klar plockar man upp maskor mellan de tre och mittremsans maskor där också, och så stickar man några varv resår.

Där befinner sig den första prototypen nu, och jag har inte bestämt vilken sorts knytband eller knäppning hjälmen ska få.

En två trådändars-modell är det helt klart — nu måste jag fästa ett par trådar eftersom jag började med en liten snutt grått, men med ett tillräckligt stort nystan klarar man sig med uppläggningstråden och avmaskningstråden. Om man vill kan man göra en I-cord med de sista maskorna i slutet av sidstycket och få sammanlagt fyra trådar att fästa.

Om någon av er vill prova, eller göra en egen version, så varsågoda! Hör gärna av er!

Om stickning och andlighet

Gravvantar stickade efter mycket gammal modell. Foto: Tomas Åberg

Carol tipsade mig om en artikel på webbplatsen Fashionista.com (!) häromdagen. Den är mycket, mycket intressant! Textilt handarbete och andlighet är ämnet, och jag har läst om ganska många av idéerna och hört om liknande erfarenheter tidigare, men de som har blivit intervjuade just här berättar så olika och så fint. Läs, läs!

Personlig omsorg till unga familjer i Guatemala

Av Posted on Inga taggar 0

Igår upptäckte jag en ny hjälpstickningssatsning!

Det är Bibelsällskapet som ber om hjälp med ett projekt för mycket unga föräldrar (nyligen har unga pappor också kommit med) i Guatemala. Man kan stötta med pengagåvor, som vanligt i Bibelsällskapets arbete, men också med det som på informationsbladet kallas ”[s]ina händers verk”.

Små handgjorda plagg och små handgjorda leksaker till barn i åldrarna noll till två år är det som behövs. Mammorna är mellan tolv (!!!) och sjutton år, och projektets syfte är att stötta dem i det liv som deras alldeles för tidiga föräldraskap kommer att bli. Här kan man läsa om hela projektet (dock inte om den nya insamlingen) och mer personligt om några av mammorna.

Här hoppas jag att ni kan urskilja informationen och mottagaradressen. Intervju med Lotta kommer förhoppningsvis snart!

En hälsning från en vän i Hongkong

Av Posted on Inga taggar 0

I år har vi fått ta del av fler nyheter än vanligt från Hongkong. Annars hör det till de platser i världen som inte får så mycket plats i den svenska nyhetsrapporteringen när Donald Trumps senaste Twitter-inlägg ska analyseras och när det släpps nya avsnitt av något på Netflix eller HBO och när svenska influencers blir osams. Inte så mycket plats i resten av världens nyhetsrapportering heller, tyvärr.

I början av 2000-talet läste jag en roman där en av huvudpersonerna hade råkat mycket illa ut när Hongkong lämnades över från Storbritannien till Kina 1997. Det var faktiskt den första gången jag läste något mer ingående om överlämnandet, och det är ju pinsamt att erkänna eftersom jag var vuxen när det ägde rum.

När jag skulle åka till Hongkong för att spela för fem år sedan försökte jag läsa på. Det var ganska förvirrande, och inget kunde ha förberett mig på de miljöer som jag hamnade i under mitt mycket korta besök (två nätter, en dag — kortare än planerat på grund av ett inställt flyg).

Sedan dess har jag lärt känna några Hongkongbor lite grann, och när jag skulle göra ett Uppdrag Mission-nummer om att stötta unga intervjuade jag en ungdomsledare i en av de anglikanska församlingarna där. Hon berättade om prestationshetsen som kryper neråt i åldrarna, om hur estetisk begåvning nedvärderas och om hur samhället i princip inte har någon plats för unga som inte vill eller klarar att kasta sig in i en universitetsutbildning (helst två eller tre).

De senaste veckorna har jag läst om demonstrationerna och försökt förstå vad det är som händer, och en av mina vänner skrev och berättade lite för mig. Jag frågade om jag fick dela med mig av det här på bloggen ifall jag inte skrev ut hennes namn, och det ville hon gärna. Såhär skrev hon:

Själv mår jag bra, men situationen här i Hongkong är inte bra, särskilt inte mellan ungdomarna och regeringen och mellan folket och polisen. Mitt intryck är att vi unga har förlorat hoppet om våra politiker.

De flesta av mina vänner är med och demonstrerar, men jag har inte deltagit, för mina föräldrar låter mig inte göra det, och jag måste också sköta mitt arbete.

[Mina föräldrar förstår de ungas frustration], men polisen har tappat kontrollen och skjuter, så [mina föräldrar] är oroliga för min skull.

Här finns informationen om det vi ber om. Den finns i engelsk översättning en bit ner på sidan.

(Det gäller alltså en ny lag som innebär att den som blir gripen av polis i Hongkong kan förflyttas in i Kina i väntan på rättegång och också ställas inför rätta där. Det innebär att både Hongkongbor och besökare i princip blir rättslösa.)

Den här gången är de flesta som protesterar unga, mellan 16 och 25 år.

Vi har demonstrationer i varje område varje vecka.

Polisen är så våldsam, och det senaste året har de använt giftig gas mot demonstranterna. Vi skäms över vår polismyndighet.

***

Det är nog så för de flesta av oss att mycket av det som händer i världen blir verkligt först när vi får höra någon berätta sin personliga version av det. Verkligast blir det när någon vi känner och bryr oss om drabbas. Men trots att mycket, mycket få av er som läser känner min vän hoppas jag att det hon berättar gör att situationen i Hongkong kommer närmare.

Vad vi kan göra?

Ja, något i alla fall. Amnesty vill gärna att vi ska läsa på och sedan skicka ett protestmeddelande till Hongkongs regering, och det är ett enkelt sätt att vara med och visa vårt stöd för människorättsdemonstranterna.