Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Alla inlägg avAnna

Skiss till Formelkofta — vill du prova?

Emily i Formelkoftan. Foto: Magnus Aronson

Den stickfråga som jag har fått absolut flest gånger är den om beskrivningen till Femtimmarskoftan finns i fler storlekar.

Det gör den såklart inte — uppskattningen fem timmar gäller ju ett visst antal maskor och varv — men jag är jätteglad att modellen är så populär. Den beskrivning som jag skrev är baserad på flera olika amerikanska: The Weekend Sweater, The Five Hour Baby Boy Sweater, The Five Hour Baby Sweater (som ser lite annorlunda ut) …

Jag har experimenterat med originalstorleken och gjort om den till olika modeller: Femtimmarskoftan med knappar, Femtimmarsollen, Femtimmarsollen med knapp, Treochenhalvtimmesvästen, Treochenhalvtimmesvästen med knappar, Treochenhalvtimmesslipovern, Treochenhalvtimmesslipovern med knapp, Femtimmarskoftan med bubbelränder, Blixterbodakoftan, Änglavästen

Efter flera års till-och-från-tankearbete och flera misslyckade försök i verkligheten kom jag för två år sedan på hur jag kunde göra. Det blev Femtimmarskoftan med knappar jag satsade på att förstora eftersom den känns mer användbar än originalet för större barn. Sedan dess har Salome använt den här Raggi-koftan. Men inte förrän häromdagen blev det av att jag skrev en beskrivning.

Det är en formelbeskrivning där man börjar med ett maskantal som blir en lagom halsringning i det garn och med de stickor man har valt till den mottagare man har, och sedan använder man den siffran och en ”öka-jämnt-generator” (till exempel den här) för att komma igång. För att mäta så att allt blir rätt använder man en långärmad T-shirt som passar mottagaren.

Vill du provsticka formelbeskrivningen? Skriv i kommentarfältet så skickar jag den!

Vardagslösningar på stan

Nu har jag samlat ihop en liten hög initiativ som allihop kan hjälpa oss att slösa mindre med engångsmaterial och se till att det blir mindre nerskräpning. De kommer från olika håll.

Pfand betyder pant, Regal betyder hylla. Här kan man ställa pantflaskor och pantburkar på sidan av en soptunna i Hamburg. Den som vill ta hand om dem och panta dem slipper gräva bland andra sopor. Hoppas att det fungerar trots att den var tom när jag gick förbi … I Sverige finns en liknande uppfinning på ganska många ställen, fast den är utformad som ett slags rör.

Den här dricksvattenfontänen har jag visat tidigare — och dricksvattenfontäner fanns ju i mängd för många år sedan och börjar komma tillbaka nu. Den här finns på den stora flygplatsen i Paris. Den smarta uppfinningen är såklart skylten. På andra ställen har jag sett fontäner som är bättre utformade med en extra kran för påfyllning av vattenflaskor.

När jag var på antikmarkad i Cormatin i Bourgogne i Frankrike fick vi vår sirop de menthe (myntasaft — en del säger att det smakar som tandkräm, men jag tycker att det är fantastiskt gott) i byns gemensamma flergångsmuggar som används vid alla evenemang.

Under en enda marknadsdag hinner de diskas och återanvändas många gånger, och det är lätt att stapla dem och förvara dem och att frakta runt dem till olika arrangörer. ”Jag är återanvändningsbar. Spara mig!” står det på.

Tivoli i Köpenhamn skulle lätt kunna dränkas i pappmuggar och plastmuggar. Istället har serveringarna på området ett gemensamt system för alla gäster som inte sitter vid bord och dricker ur porslinskoppar och glasglas — det är samma muggmodeller överallt, och när man är klar med sin dryck stoppar man in den i en av de maskiner som finns utplacerade.

Man kan kanske tycka att det är lika mycket materialslöseri med stora maskiner, men 10 ton avfall om året i form av väldigt lätta muggar, det är en nästan ofattbar mängd muggar, så materialbesparingen när det går att återanvända nästan alla muggar är nog värd satsningen på maskinerna.

Mycket pedagogiskt!

På en uteservering i hamnen i Hamburg — och där är det mycket, mycket folk en vacker sommardag — läggs det på en Euro på varje dryck, och när man går tillbaka med sin mugg eller sitt glas får man ett Euromynt.

Och sugröret i mitt iste var av papper!

Ett sådant här enkelt pantsystem är en tysk idé som tillämpas på många ställen. Redan när jag var på bokmässan i Frankfurt för första gången, för snart 20 år sedan, hade de samma system där. Fast det var kompletterat med små polletter som man fick när man köpte något och som man lämnade in tillsammans med sin mugg eller sitt glas — antagligen för att förhindra muggsamlarräder i de enorma mässhallarna under vissa mässor.

Hurra för kreativitet och lösningar! Alla initiativ till miljöns försvar är kanske inte omedelbart framgångsrika, men jag tycker att det är så hoppingivande att de tas, att politiker och företagare försöker lösa de problem som uppstår när många människor är på samma ställe. Må de bästa innebära tydliga förbättringar och spridas! Du som såg något bra här får gärna berätta om det i de sammanhang där du har en chans att påverka något eller någon, och jag vill gärna höra om fler bra idéer!

Garnnystan med namn

Av Posted on Inga taggar 0

Det här måste ju alla mina stickvänner få höra:

Jag har en tvåårig brorson som säger mitt namn varje gång han får syn på en dator, en datormus eller ett garnnystan.

Igår hade min svägerska och han varit på en stormarknad och handlat.

Plötsligt upptäckte hon att vagnen höll på att fyllas med garnnystan.

”Anna!” ropade han för varje nystan han slängde i.

Han ska få välja garn till en ny tröja snart — visst måste han få det?

(Sådana här saker händer oftare oss med mycket barnvänliga namn, men vi tar det personligt ändå.)

Koftan på bilden stickade jag till hans storebror i våras.

Så vackert, så vackert

Av Posted on Inga taggar 0

Vid den här tiden förra året kom min kollega Anders varje vecka med bruna papperspåsar till arbetet. Det var de grönsaker som hans sambo Liv hade plockat ihop från sina odlingar till oss som beställde. Jag kunde inte låta bli att fotografera dem!

Och det är jag glad för nu när jag har flyttat långt bort och när dessutom Liv har haft så mycket annat att göra att hon inte har hållit sin grönsaksförsäljning igång i år.

Det finns så många grönsaker utöver morötterna (som i och för sig finns i massor av olika sorter och som kan se väldigt olika ut när inte matindustrin har slängt alla som inte passar in i mallen) och tomaterna och gurkan och isbergssalladen, och bara de här lila nyanserna kan göra en alldeles lycklig, eller hur?

Jag vet inte hur många bilder jag tog av de här röda skönheterna.

De var vackra i sin påse också.

Vid terminsstarten bad jag Anders att ta med ätbara blommor till klasskakorna som jag bakade.

Och genast blev allting så otroligt mycket finare. Nog för att de flesta av oss vet att en kladdkaka är god, men snygg brukar den kanske inte vara. Kronbladen förvandlade den totalt.

De här båda var också otroligt vackra i verkligheten — men kanske inte så fotogeniska?

Tack vare Karin som var min granne när jag gick i mellanstadiet och högstadiet och som har praktiska lösningar på nästan allt kan jag dela med mig av ett superpraktiskt och gott sätt att ta vara på nästan alla grönsaker så att man inte behöver få panik över att mycket mognar samtidigt. Det kommer en annan dag!

Tack Liv och Anders för allt vackert som jag fick köpa av er förra hösten — det är något att sakna och vara glad för!

En kollega på min nya arbetsplats kom häromdagen med en kasse. Hon ville tacka för att jag hade ryckt in och hjälpt till med en sak. Jag fick potatis, morot, lök och majskolv från den grönsakslåda som hon köper — också lokalproducerat, tror jag, fast här istället. Lila var de visserligen inte, men jag är alltså redan lite kompenserad.

Kanske vackraste trappuppgången i Hamburg

I Hamburg finns det massor av ståtlig arkitektur. Jag var där med min bror i slutet av juli i år.

Broder Rudolf, som jag har lärt känna i Brasilien och som jag satt och pratade med många timmar i somras när vi var på samma plats i Frankrike i ett par veckor, har berättat en del för mig om hur det var att växa upp i Hamburg på 1940-talet. Han och hans vänner letade efter bombfragment, byggde samlingar och bytte bitar med varandra — färgglada och vackra. Det är så overkligt att tänka på det när man vandrar omkring i staden, men det är ett faktum att många av de modernare husen ligger där de ligger därför att staden blev bombad.

Men många jugendfastigheter klarade sig eller har blivit renoverade. När vi (jag och min bror alltså) var på väg förbi Asiahaus blev vi så fascinerade av den vackra porten att vi blev tvungna att titta närmare.

Det är alltså en administrationsbyggnad — här hanterades på något (eller alla?) vis hyror från och med förra sekelskiftet. Asientemat beror förstås på att Hamburg, som den enorma hamnstaden, hade täta kontakter med Fjärran Östern. Kanske är det uppenbart för en jugendekonom — jag kan inte påstå att jag ser att det här skulle vara särskilt Asieninspirerat.

Om man ska gå ner i källaren för att hämta något, så är det ju fantastiskt trevligt att källarnedgången har ett ljusgult blomstergaller med många detaljer.

Blommor av järn.

Och blad.

Den som har stämt träff med en kollega för att gå ut och äta lunch kan nästan gå vilse med blicken i mosaiken på golvet.

Den ovala formen är en ljusgård. Intill den finns trapphuset — som väl egentligen hade räckt om det är skönhet som ska mätas, eller hur?

Och här sitter en som det är lite svårt att få ögonkontakt med.

Vad ska man göra med alla de här otroligt vackra jugendintrycken? Bara njuta kanske.