Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Alla inlägg avAnna

Varför slängs så mycket mat?

Hur kan det komma sig att vi tycker att vi har råd att slänga mat?

När det är så uppenbart att resurserna på jorden inte är oändliga?

Och samtidigt som så många människor inte får tillräckligt att äta?

Äpplena på bilden fotograferade jag i prästgårdsträdgården i Viby nära Hallsberg för några år sedan. Det var lite sorgligt just då, för det hade bestämts att träden skulle tas bort eftersom trädgården skulle återställas i historiskt skick (en mycket berömd naturvetenskaparpräst bodde där för länge sedan) och den här äppelsorten inte alls passade med den epok som det skulle föreställa. Vi pratade om ifall man kanske skulle kunna erbjuda kvistar till människor som kunde tänka sig att ympa in dem på sina egna träd, för äpplena är så vackra och goda. Men sedan ändrades beslutet, så träden finns kvar! Jag ska åka till Viby i helgen, så då får jag se hur det har gått för dem i år.

Nu har ju också fruktförmedlingarna fyllts på med annonser igen — trots den underliga sommaren verkar det ha blivit ett bra äppelår på många håll. Rädda fallfrukten är ett av de ställen där man både kan lägga ut en annons (om man har mer frukt än man kan ta hand om) och leta efter frukt att rädda (om man har utrymme för mer i sina matförråd). Ett så fantastiskt initiativ!

Och så kommer det ett antimatsvinnsprogram på SVT: Maträddarna.

”Anne Lundberg och Paul Svensson sätter fingret på en av vår tids hetaste frågor – matsvinnet”, står det på programmets webbplats. ”De besöker bönder, butiker, fabriker och konsumenter för att försöka ta reda på vad vi kan göra för att minska på matsvinnet. Det blir också recept och tips på vad man kan laga för gott på det man annars hade tänkt att slänga.”

Jamen det var ju precis det som många av er hjälpte mig att göra för några år sedan!

Den här boken blev resultatet — och kanske var den lite före sin tid, för den sålde inte lika bra som kakböckerna och brödboken. Sorgligt — det tycker jag fortfarande, för den är så full av påhittig inspiration, fantastiska recept och intervjuer med människor som gör bra saker. Det får jag säga, för jag har bara tagit emot och satt ihop. Och trots att den inte sålde så bra så är jag väldigt glad för den. Maria (formgivare) och Magnus (fotograf) lyckades verkligen med att göra den till något av en trollerilåda!

Det går fortfarande att köpa den (den finns i de stora webboklådorna, men jag vill verkligen uppmuntra alla att handla hos en bokhandlare som är en människa), så om du vet någon som inte har den, se till att det blir åtgärdat!

Vackra och praktiska kladdkakan

När jag tänker efter kommer jag nog inte på något som är bättre att bjuda fikagäster på än den här kladdkakan. Så varsågoda, alla!

Den är lite seg och lite knaprig och nästan smulfri — man kan absolut äta den utan assiett och sked. Vill man servera den med grädde, glass, crème fraîche, grekisk yoghurt eller något annat, eller med bär eller frukt, så gör man det såklart. Men det går också bra att skära upp sexton bitar hemma, frakta den i springformen och ställa den på en picknickfilt eller ett rastplatsbord.

Idag, när det var terminsstart på folkhögskolan där jag arbetar, bestämde jag att den skulle få bli vacker dessutom, så jag bad min kollega Anders att ta med några ätbara blommor. Hans fru Liv har ett fantastiskt ställe som heter Gladekulle trädgård och säljer grönsaker och blommor, nämligen.

Just den här gången bakade jag den med vetemjöl, men det är enkelt att göra den glutenfri. Det enda man måste göra är att fråga glutenfria vänner om de äter ren havre — alla som är glutenintoleranta gör inte det. Om ren havre inte fungerar kan man prova att baka med boveteflingor istället, men jag tycker att deras smak brukar slå igenom i det mesta, och det kan ju vara bra att veta.

Här är receptet:

Vackra och praktiska kladdkakan

en springform full (16 bitar)

Ugn: 175 grader, ca 20 minuter

150 g smör
2½ dl socker
1 dl havregryn (”rent havre” om kakan ska bli glutenfri)
2 ägg
1½ dl vetemjöl (glutenfri mjölmix, fin eller grov, om kakan ska bli glutenfri)
3/4 dl kakao
1½ tsk vaniljsocker

ovanpå:

ätbara blommor av valfritt slag

Smält smöret i en gryta och rör ner socker, havregryn och ägg. Sikta till sist ner mjöl, kakao och vaniljsocker.

Häll smeten i en smord och bröad 1½-liters springform (bröa med glutenfritt ströbröd, kokosflingor eller kakao om kakan ska bli glutenfri) och grädda kakan i 175 grader i ungefär 20 minuter — den får gärna vara lite ”kladdkakeseg” när den kommer ut.

Skär den i 16 jämna bitar om den ska serveras utan redskap. Se i så fall också till att den har lossnat från springformens botten.

Strö kronblad från en ätbar blomma över kakan strax före servering.

Det sägs ju att vi äter minst lika mycket med ögat som med munnen. Då kanske gästerna kan bli mätta på en bit var, och så blir det nyttigare än vanligt?

De enkla rätstickade blöjbyxorna

De här blöjbyxorna, som har varit enormt populära bland hjälpstickare i år och särskilt i sommar, har funnit här på bloggen ett tag — men i ett inlägg som förlorade alla sina fina bilder när Hemmets Journal bytta plattform. Så här kommer det i repris!

Det är Inga-Lill som har stickat de färgglada exemplaren här på bilden. Hurra för dig, Inga-Lill!

Britt bjöd på beskrivningen för några år sedan.

Såhär gör man:

Lägg upp 44 m på stickor nummer 3 eller 3½ och garn som passar till dem. Sticka 1 r, 1 a i 4 v.

Sedan ett hålvarv: 1 r, 1 a, 1 omsl, 2 tills.

4 v resår igen. Rätstickning i 12 cm.

Minska innanför de två sista maskorna genom att sticka ihop 2 m på varje v tills 22 m återstår.

Sticka 6 v och öka sedan innanför de 2 första m på varje v genom att sticka i främre och bakre maskbågen tills det är 44 m igen.

Rätstickning, resår, hålvarv och resår igen.

Maska av och fäst trådarna.

Sy ihop i sidorna. Virka en snodd, trä den genom hålvarvet och knyt framtill. Sy fast den med ett par stygn mitt bak så att barnet inte kan dra ut den och göra sig illa.

***

Tycker du att det verkar krångligt med hålvarvet? Många struntar i det och trär snodden mellan maskorna.

De flesta som stickar de här byxorna stickar dem i akrylgarn som är lätt att tvätta och torkar snabbt, men fråga gärna mottagarorganisationen vad som är allra bäst för de barnfamiljer som ska få dem!

Fint från Höör

Det var många som ville lämna bidrag i samband med hjälpstickningsdagen i Höör i våras, och jag lovade att ta hand om dem. På grund av långdragna logistiska utmaningar (läs: min arbetsplats ligger inte så centralt, jag arbetar alla vardagar, jag kan i stort sett aldrig gå tidigare) kunde jag inte hämta dem förrän precis i slutet av vårterminen, och sedan gick jag igenom dem för att se vilken insamling de kunde passa till. Skånegruppen arbetar just nu tillsammans med Sydskånska Ukrainahjälpen, och Annica och jag kom överens om att hon skulle hämta allt hos mig och gå igenom det tillsammans med de andra i Skånegruppen. Det som kunde sorteras in i startpaket för nyfödda skulle få åka på det sättet, och resten skulle få gå med i den kommande sändningen eftersom Sydskånska Ukrainahjälpen arbetar med alla åldersgrupper. En perfekt lösning!

Sådana här set med mössa och halsduk i mjukt, mjukt garn (Ingrid på Maskor & Stygn hälsar att det är Järbo Garns Soft Raggi) och i barnstorlekar fanns det många av, smart hopfästa.

Många olika färger fanns det också — nästan alla seten var stickade i flerfärgat garn.

Det fanns också några set med kofta och mössa eller hätta till mindre barn.

Och nog för att jag blir glad varje gång jag ser Femtimmarskoftan eller någon av de modeller som jag har gjort, men det är ju minst lika roligt när det kommer massor av olika modeller. Visst är den här lite kimonoaktiga väldigt söt?

Ni som lämnade in ert arbete under dagen i Höör: stort, stort tack! Nu vet ni att det snart kommer att värma och göra både barn och föräldrar glada i Ukraina!

Lite extra kärlek

I tisdags fyllde min mamma år, och när jag letade efter en bild av henne hittade jag den här:

Det är en ganska exakt tre år gammal bild — hennes sjätte barnbarn hade just kommit, och han fick ärva sin storasysters nyföddräkt. Den ingick i ett litet paket med kläder som en äldre kusin och jag hade satt ihop tillsammans innan storasyster föddes, och de första bilderna av båda barnen togs med ”Du är fin”-dräkten på.

Vi hade gått till en second hand-butik i London, en av organisationen FARA:s, och hittat ganska många plagg som fanns i en tre-för-ett-pund-korg. Vi valde ut de ljusa, enfärgade. Jag minns inte om det blev nio eller tolv …

Just då var det ganska svårt att hitta textilpennor inne i London, så vi experimenterade med det vi kunde få tag på. Jag gjorde konturer till stjärnor och hjärtan på tre plagg för att sätta igång det hela … och sedan hände det mycket!

En fick ett äpple, en blev ”Du är fin” och en blev ”Jag tyker om dig” (extra fint utan c, eller hur?), till exempel.

Att rita på trikå kan vara svårt för barn eftersom man inte kan dra med pennan så hårt tryckt mot underlaget, så som de ofta gör på papper. Men de kärleksfulla intentionerna är uppenbara! Och man kan naturligtvis ta fram färger och stämplar också.

Det här kan vara ett tips på flera sätt:

  • mycket personlig nyföddpresent till ny familjemedlem eller vänners barn
  • ge bort plagg tillsammans med pennor till blivande storasyskon eller storkusiner
  • rädda skänkta plagg som har någon liten fläck
  • workshop där barn och vuxna får göra i ordning plagg till startpaket

Fler idéer?