Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Taggarkiv Kalmar

Tindra packar paket

I Förlösa-Kläckeberga församling i Lindsdal (en stadsdel i Kalmar) finns det en öppen grupp, Gemensamma krafter, som under hela pandemitiden har arbetat med startpaket till nyfödda.

Färdiga paket. Nu ska de skickas till Human Bridge. Bild: Anna Braw

För någon vecka sedan berättade jag ju om deras senaste paketpackning. Ann-Sofie, som är pedagog i församlingen och som också är en av dem som leder arbetet, föreslog att jag skulle intervjua Tindra. Hon är med i en av församlingens efter-skolan-grupper och tackade ja till frågan om att hjälpa till med att packa paketen. Här kommer intervjun! Tack Ann-Sofie och Tindra!

Tindra packar paket i samlingssalen i Garvargården i Lindsdal. Bild: Ann-Sofie Larsson

Hej Tindra! Du har ju varit med och packat babypaket — vad är ett babypaket?
Ett babypaket är ett paket som vi lägger bebiskläder och filt och babytvål och handduk i, och sedan skickar vi det till ett sjukhus utomlands.

Hur kom det sig att du var med?
För att jag går i kyrkan, och jag tänkte att det var rättså roligt att göra något för en bra sak.

Vilka andra var med?
De i Kompisträffen och några gamla personer som brukar sticka [Tindra tänker på några av dem som brukar komma till Gemensamma krafter, red:s anm].

När paketet är komplett slår Tindra in det i filten och stänger det med ett par säkerhetsnålar. Dem kan föräldrarna använda att fästa ihop blöjan med sedan. Bild: Ann-Sofie Larsson

Varifrån kom kläderna och filtarna?
Filtarna kommer från dem som stickar [och virkar], och vissa av kläderna kommer från dem som stickar, och vissa kläder har folk skänkt.

Vad har du gjort?
Jag har hjälpt till med att göra blöjor och med att packa paketen och slå in dem.

Tindra syr tygblöjor. Av ett helt lakan får man ut sex tygblöjor, av ett som är trasigt på mitten får man oftast ut fyra. De ska vara kvadratiska och ungefär 76×75 centimeter stora (det är viktigt att de är kvadratiska). Man sicksackar kanterna eftersom vikta fållar blir för klumpiga när blöjan viks i flera lager. Bild: Ann-Sofie Larsson

Vilket var det roligaste momentet i arbetet?
Det roligaste är nog att slå in dem.

Vad händer med paketen nu?
Paketen packas i miljökassar, och sedan skickar vi dem när alla är klara.

Skulle du kunna rekommendera andra att vara med och hjälpa till nästa gång?
Ja, det skulle jag, för då skulle det ju gå mycket snabbare. Om man vill får man skänka saker också.

Strax före inslagning. Bild: Ann-Sofie Larsson

***

Den här gången blev 61 paket klara, och sammanlagt har Gemensamma krafter skickat iväg ungefär 160 paket sedan förra året. Hurra för er!

(Om du som läser bor så nära Lindsdal att du kan ta dig dit är du välkommen att vara med — kontakta Ann-Sofie via församlingens webbplats!)

Paket i Kalmar

Ann-Sofie som arbetar i Förlösa-Kläckeberga församling har skickat de här bilderna — det har varit paketpackning i den stora församlingssalen!

Det gäller ju att ha många långa bord om man ska kunna komponera paket på det här viset.

Filtarna underst (de här båda är så kallade monsterrutor, alltså jättelika mormorsrutor) och sedan mindre och mindre paketdelar och överst på toppen strumpor och barntvål.

När alla delar är ditlagda viker man filten om innehållet och fäster med några säkerhetsnålar.

Ungefär 40 paket blev det den här gången, och Ann-Sofie ska återkomma med exakt antal och också ordna en intervju med ett av barnen som var med och packade. Att hjälpa till med att packa babypaket kan nämligen vara en alldeles utmärkt uppgift för mellanstadiebarn!

Paketen skickas till Human Bridge i Holsbybrunn, och därifrån åker de ut i världen till platser där de behövs, mest sjukhus där de fungerar som ”magnet” för förlossningsvården.

Förra veckan skrev jag att jag skulle åka till Göteborg och hålla det första föredraget sedan före pandemin. Men det var ju inte riktigt sant — medan 50-gränsen gällde bokade Ann-Sofie en kväll i just den här salen, och vi satt glest vid de långa borden och hade en så trevlig kväll tillsammans, och jag berättade om varför babypaket är så viktiga och om hur man kan arbeta med dem i en grupp på olika sätt. Hur kunde jag glömma den kvällen? Det var tillfälligt — nu minns jag massor.

Rutfiltar i konsthall

Minikonsthallen Kikain nära Kalmars järnvägsstation har en extra fin utställning just nu.

Det är Händiga händer, handarbetsgruppen i Kalmar S:t Johannes församling, som har hängt upp sina rutfiltar. (På bilden här ovanför pågår diskussioner om exakt hur filtarna ska hängas — och jag var tvungen att gå innan det blev klart, så jag ska gå tillbaka snart.)

Gruppens medlemmar har varit tvungna att hålla sig isolerade sedan i mars, men tack vare att stickgruppen har setts i en stor lokal eller utomhus har flera av dem kunnat träffas lite grann, och de som inte har varit med har hållit kontakten ändå. Trots att de började tillsammans för bara ett år sedan har de hunnit med mycket!

Tanken är att filtarna ska säljas till förmån för en insamling till ett barnhem och en skola i Nairobi. Dit skickas (när någon ändå reser) också alla de bindor som gruppen syr. Så bindorna visas också i minikonsthallen. Det är nästan så att jag hoppas att någon blir upprörd över att bindor har hamnat i en konsthall — det skulle ju skapa ett lysande tillfälle att berätta för fler om problemet att så många flickor i världen ramlar ur skolan av en så dum orsak som den att de inte har mensskydd.

Heja Händiga händer!

En trädgård för alla

En vacker plats i Kalmar, inte alls okänd men kanske inte heller den man hittar till först om man är på besök i staden, måste ni få se — Krusenstiernska gården!

Den ligger i södra Kalmar, mitt inne bland husen, en stor trädgård som nuförtiden har stora gräsmattor som gjorda för utomhusfika men som tidigare har varit nästan helt och hållet en odlingsträdgård.

Fruktodlingen har gamla anor och sortrikedomen är stor, står det på hemsidan. År 2010 utsågs Krusenstiernska gården till ett av Sveriges 14 klonarkiv och har till uppgift att bevara lokala mandatsorter av äpple och päron. På Krusenstiernska gården finns även valnöt, körsbär och plommon med mera. De nästan 200 träden finns utmarkerade på en karta för intresserade besökare.

Fram till 1600-talet låg staden Kalmar vid Kalmar slott och hade en stor kyrka, Nikolaikyrkan, och ett stortorg och en tät stadsbebyggelse där. När det hade brunnit 1647 byggdes en ny stadskärna på Kvarnholmen, den stora kyrkan revs och Kalmar domkyrka byggdes på det nya Stortorget. Tala om radikal förändring. Gamla stan i Kalmar är numera en blandning av gamla trähus och lite nyare byggnader, och vid slottet ligger också stadsparken och Södra kyrkogården. Gamla kyrkogården, som inte har använts på ungefär hundra år, är den plats där den gamla kyrkan låg, och en del av det gamla torget har rekonstruerats intill.

Jag var på Krusenstiernska gården i början av sommaren, och då höll trädgårdsmästaren Sven Plasgård på med att plantera många blommor, så det ser nog lite annorlunda ut nu, men inne i bostadshuset lär det vara sig ganska likt.

Hermina von Krusenstierna köpte gården, fyra hopslagna tomter (så kallade sommarlyckor), 1874. Innan dess hade hennes familj haft en liknande trädgård i det som nu är stadsparken, nära Kalmar slott.

Odling var hennes familjs yrke och affärsidé, och hon hade också kor, hästar, grisar och höns på tomten. En liten del blev ”finträdgård” där man skulle kunna promenera på trädgårdsgångar och koppla av, men annars var det mesta uppodlat, och en stor anläggning med odlingslådor byggdes.

Odlingen blev självförsörjande. Trädgårdsmästaren sålde en del av produktionen på torget.

Spåren av Hermina von Krusenstiernas bakgrund syns lite grann i trädgården — bland annat ligger stora snäckor som hennes farfar, översten och ostindiefararen Mauritz Salomon von Krusenstierna, hade haft med sig hem från sina resor utplacerade runt blomsterrabatter. Inomhus syns resorna mycket mer. Ljusstaken här ovanför är ett slags katalog som ostindiefarare fick med sig hem. Den är målad med flera olika mönster, och presumtiva beställare fick försöka titta på ett mönster i taget och föreställa sig hur hela föremål skulle kunna se ut.

Hermina gifte sig ganska sent med sin kusin, som hade varit yrkesofficer och råkat lite illa ut. De levde tillsammans resten av livet och ville gärna adoptera en ung kvinna som de hade anställt, Hulda. Det var resten av släkten emot, men de kunde i alla fall testamentera fastigheten till henne.

Hulda förvaltade gården och höll allt på samma sätt som när Hermina levde, och när hon dog efter 25 år testamenterade hon den till Kalmar kommun och bad att den skulle bevaras på samma sätt. Nu är det en stiftelse med representanter från kommunen och Kalmar läns museum som har ansvaret för den. Alla andra liknande gårdar i Kalmar har försvunnit, men tack vare Hulda och stiftelsen har den här blivit kvar.

De senaste somrarna har det spelats utomhusteater på Krusenstiernska gården, men det går ju inte alls i år. Desto större skäl att gå dit och uppleva trädgården och, när det går att vara med på en guidning, huset!

Man kan ha med sig eget fika och sitta på gräsmattorna, och köper man sitt fika på caféet kan man använda trädgårdsmöblerna också.

Läs mer om Krusenstiernska gården här!