Ett tips idag bara: PBS Masterworks en och en halv timme långa dokumentärfilm om Louisa May Alcott finns på Youtube! Jag vet inte om det är en godkänd publicering, men jag har inte sett filmen till salu någonstans här i Sverige, så jag såg den.

Det är en film där en rad litteraturhistoriker och andra hjälps åt att berätta om Louisa May Alcotts författarskap och om hennes familj och den situation som hennes idealistiske och principfaste men inte särskilt ansvarstagande pappa försatte sin fru och sina döttrar i. Nästan allt som Louisa May Alcott gjorde som vuxen hängde ihop med familjen på något vis — sin största litterära succé, den som på svenska heter Unga kvinnor, skrev hon motvilligt när hennes egna idéer hade blivit bortviftade som ointressanta (jag tror att jag har läst att hennes pappa hade blivit refuserad också) och familjen verkligen behövde pengar.

Delar av filmen är dramatiserade, och jag tycker nog att de är de sämsta, men samtidigt ger de den mycket mer liv än vad bara intervjuerna kan göra.

Den här sommaren har jag läst en rad kvinnliga författare som skrev för ungefär 75–200 år sedan, och Louisa May Alcott tillhör ju dem som finns kvar i den allmänna litteraturhistorien, men så snart jag började ta reda på mer om henne insåg jag också att hon har blivit så orättvist behandlad av eftervärlden. För att inte tala om hur hon var tvungen att knoga under sin livstid. Och ändå lyckades hon förmedla så mycket harmoni och tillförsikt i det hon skrev. På något vis fanns det i hennes liv också, får man hoppas.

Den här veckan har jag haft finbesök i Småland (vi var i Kosta) av Franciska, och två kvällar ägnade vi åt Barnmorskan i East End, de avsnitt som finns utlagda av säsong nio nu.

Jag har bara sett några få avsnitt tidigare, och orsaken till det är svår att komma åt, för allt jag har sett har varit SÅ vackert och charmigt och sorgligt och jag vet inte vad. Det är nog mest det att jag är så dålig på att titta på tv överhuvudtaget. Och den här serien vore verkligen värd en ordentlig ansträngning!

Den nionde säsongen utspelar sig 1965, och en av de stora händelserna är att filmen Sound of Music går upp på biograferna i Storbritannien. Kan en nunna gå på bio? Borde nunnorna tycka att det är olämpligt att barnmorskorna går? Kan alla nunnorna och barnmorskorna gå tillsammans? Det kan låta som en fånig situation, men Heidi Thomas (som är manusförfattaren) använder den för att visa hur samhället förändras och hur svårt det kan vara att anpassa sig precis lagom mycket till det.

En annan stor händelse beror på att det behövs en ny kuvös till mottagningen och att det inte finns pengar till den. Efter lite bekymmer och gemensamma försök att lösa problemet bestämmer sig nunnorna och barnmorskorna för att ta vara på alla möjliga skänkta kläder, samla ihop mer och göra om dem på olika sätt. Gardiner och andra tyger använder de som komplettering. Så ordnar de en modevisning med inträde och försäljning. Och eftersom kläderna är lite eller mycket gamla och året är 1965 blir resultaten spektakulära. Både de scener där de hittar på och syr tillsammans och sedan själva modevisningen är naturligtvis en extra stor upplevelse för alla som håller på med återbrukssömnad nu. Så roligt, så påhittigt, så modigt, så gulligt, så festligt! Och allt för den nya kuvösens och de nyfödda barnens skull, förstås. Här kan man se serien, och avsnittet med återbruksprojektet är nummer tre.