Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Bunda Hospital i Tanzania

På väg till Skara

Sista dagen för mössor till Tanzaniainsamlingen är nästa vecka — vad fort våren och sommaren har gått!

Några har kört för att själva leverera sina mössor till Ingrid i Stenum Romlycke nära Skara. Lena skrev såhär när hon kom hem:

Jag besökte Slättmissionen Hjälpande Hand idag och leverade det jag gjort. Frågade då Ingrid om vad/om man kan lämna när projektet för Tanzania är slut och fick då svaret att det finns ett helt rum hos dem som är avsatt till allt som har med baby/ barn att göra. Slättmissionen gör babypaket med kläder — sytt, virkat, stickat eller köpt. Paketen innehåller också mindre mjukdjur, handdukar, filtar, tvättlappar med mera. I paketen skickas även med ”syskonkläder” utifall det finns syskon annars blir det ”växakläder” till bebisen. Alltså kan vi skicka det vi väljer att göra till Slättmissionen även om det inte pågår några specifika upprop.

Det här visste säkert många av er redan, men det kommer ju alltid med några nya när en insamling är igång — tack Lena!

Här är 146 mössor från gruppen Svartlå stickar och skickar. Tack ska ni ha allihop!

Många stickade och fyra sydda från Karin.

Malin har satsat på Easy Peasy Beanie.

Gullvig har gjort flera olika modeller.

Git och hennes dotter Evelina postar tillsammans.

Lena åkte till Skara för att leverera detta. Det är 52 mössor, och till en del av dem (eller alla?) har hon stickat tubsockor som också fungerar som vantar om man vill. Jag vet inte om detta kommer att hamna i Tanzania eller någon annanstans (Tanzaniainsamlingen gäller ju bara mössor), men vilken bild va? Och där de hamnar kommer de att göra stor nytta!

Millis har sytt fyra och stickat tre.

Tack alla!

Stora paket

”Vet du hur många mössor det har blivit?” frågade Marita för några dagar sedan.

Det vet jag inte, men om jag lägger ihop vad jag har sett på bilder tror jag att det är minst ett par tusen nu.

Marita och Carl tar med sig så mycket de bara kan när de reser tillbaka till Tanzania efter semestern. Kanske kan några lådor ställas undan så att släktingar och vänner till Marita och Carl också kan ta med sig extraväskor när de reser för att hälsa på — så har Birgitta och KeA (som arbetade i Kenya) gjort många gånger. Men nu spånar jag bara! Det finns fler idéer om hur vi ska kunna lösa logistiken!

Här är några stora paket:

Annica har en butik och har låtit sina kunder lämna in mössor. Här är en av bilderna som hon tog innan hon packade allihop …

… och här är den andra …

… och här är den tredje.

Barbro har stickat roliga djurhjälmmössor.

Chicki har stickat två rader med Easy Peasy Beanie.

Gunilla är klar med 35 stycken nu.

Ulla postar 38 mössor tillsammans med västar och filtar och har skrivit en lapp med hälsningen att Ingrid kan skicka dem dit där de behövs mest.

Marika och en väninna till henne har skickat ett paket från Schweiz!

De skickade med ett par filtar och en hälsning också.

Tack alla ni fantastiska, generösa stickare!

Fler mössor att beundra (och Marita är i Sverige!)

Sommarblommorna har verkligen fått konkurrens i år!

Marita har tagit semesterfarväl av alla de familjer hon arbetar med i Bunda

… bland annat de här tre systrarna, som verkar må så bra …

… och den här nya människan, som fick en av de sista av de mössor som Marita hade med sig från Nkinga-insamlingen häromåret …

… och den här som också fick en …

… och för några dagar sedan landade hon och hennes man Carl (till vänster i Tanzaniakostym) i Sverige! Här ska de ha semester, bli vaccinerade, träffa vänner, hämta mössor hos Ingrid och packa och packa. Jag gissar att extraväskor och vacuumpåsar kommer till användning.

Här är en del av de senaste mössorna!

Maria har stickat Easy Peasy Beanie.

Ingegärd har stickat i flerfärgade garner och tagit en närbild …

… och sedan backat lite.

Lisbeth och hennes granne har samarbetat.

Lena har virkat.

Nu är det så många bilder att jag har svårt att hålla reda på vilka jag har visat. Naturligtvis borde jag ha flyttat alla publicerade till en särskild mapp redan från början, men jag kunde inte föreställa mig att en insamling som bara lanseras såhär på bloggen skulle bli så stor. Ni är helt fantastiska! Tack alla! Vilket stort steg framåt det här blir för spädbarnsvården i Bunda-distriktet! (Någon frågade häromdagen hur många mössor som behövs egentligen, och det svar som är vettigast att ge är nog att det bor ungefär 300 000 människor i distriktet, så man kan ju tänka sig en förlossningsavdelning på sjukhuset i en svensk stad av motsvarande storlek. Det föds barn hela tiden. Vi satte inget siffermål för insamlingen när vi började.)

Påfyllning sedan igår

Fler fina bilder har redan dykt upp, så det blir mössvisning idag också!

Men först en fråga:

Jag har sett att skänkta kläder hamnar på marknader i Afrika och säljs där. Hur vet jag att det jag skickar kommer fram? Att second hand-kläder säljs på marknader i länder där många människor lever i ekonomisk utsatthet är något som har uppmärksammats ganska mycket, och ibland går det ju till och med att gissa ursprungsländerna genom särskilda klädmärken som dyker upp eller till och med tröjor med tryck. De organisationer som jag har samarbetat med i Värma liten-insamlingen och sedan i Sticka & skicka-insamlingarna är ju grundade i Sverige och lyder svenska regler och har svenska revisorer. Deras arbete är nog så kontrollerat som något samarbete med organisationer i andra världsdelar kan bli. Men när det gäller de mindre insamlingarna, de ”utan tidning” (i Värma liten samarbetade jag med Dagen, och i Sticka & skicka-insamlingarna samarbetade jag med Hemmets Journal) är det till och med så att en svensk läkare eller sjuksköterska tar med sig det vi gör till ett sjukhus där hon själv arbetar. Marita (och hennes man Carl) tar själva med sig mössorna till Bunda! Om det skulle bli väldigt mycket mer än vad de kan fördela ser Ingrid på Slättmissionens Hjälpande Hand till att det som blir över kommer till andra platser där det behövs när hon ändå ordnar containerfrakt eller lastbilsfrakt. Vi vet att mössor är exakt vad som behövs och att sjukhuspersonalen vet hur mössorna ska användas. De har inte precis något annat värde än just för de nyfödda, och alla som behöver dem ska få dem, så ingen behöver bli frestad att försöka sälja dem eller så.

En intressant parentes är att det faktiskt finns organisationer som arbetar med skänkta kläder för att skapa arbetstillfällen och inkomster i länder där det behövs. 2012 hade den jättelika brittiska biståndsorganisationen Oxfam (läs om dess svenska gren här) en kampanj som hette The Big Bra Hunt. Konceptet var att alla som ville kunde lämna in sina felköpta eller begagnade bh:ar och att kvinnor i Senegal arbetade med att tvätta dem noggrant och sälja dem. Jag har inte sett något liknande här i Sverige, men det var en stor satsning!

Nu tittar vi på mössor!

Det här är Carolas produktion. Jag är lite nyfiken på hur hon bar sig åt för att ta den perfekta bilden!

Heleena har stickat en Easy Peasy Beanie och flera som liknar Mainas fina mössa men har resårkant.

Helene och några vänner till henne packar paketet tillsammans, så de här 30 mössorna kommer från flera stickare. Såvitt jag kan se är alla Easy Peasy Beanie. Roligt att de kan bli så olika!

Marita har virkat alla sina mössor.

Pia har stickat tre exemplar av en av mössorna till Skånekoftan. Här är beskrivningen till den andra, med resårstickad kant.

Nathalie har testat Easy Peasy Beanie-modellen.

Tack alla!

All information om insamlingen finns här.

Två veckor kvar

Det är ungefär två veckor kvar till sista datumet för Bunda-insamlingen, och jag tror att Ingrid på Slättmissionens Hjälpande Hand öppnar välfyllda paket varje dag nu!

Pernilla har stickat fyra grå Easy Peasy Beanie-mössor och fäst röda Ettvarvshjärtan på dem.

Sussi har provat flera olika modeller och experimenterat med ränder, mönsterstickning och annat.

Anette har också varierat sig men mest hållit sig till pastellskalan.

Marie upptäckte att hon hade gett bort alla sina restgarner, men det blev tre mössor ändå.

Lisa har fastnat för Mainas fina mössa och utforskat dess möjligheter med självmönstrande garner, ränder och annat.

Och Marita (som är på väg till Sverige nu) fick lov att fotografera ett tvillingpar som föddes samtidigt som trillingflickorna som vi har följt. De har vuxit så mycket att de flyttar över till barnavårdscentralen nu! Koftorna och mössorna som de har på sig kommer från den insamling som vi gjorde för några år sedan när Marita skulle arbeta på Nkinga-sjukhuset i Tanzania. Det som hon inte lyckades få med sig i bagaget då har gjort stor nytta i Bunda det senaste året!

En extra mössa är bra att ha förstås!

Tack alla ni som arbetar med den här insamlingen! Mössor räddar liv!

Midsommarveckans mössvisning

Så många fina mössor! Och alla är tillverkade av människor som tänker på de nyfödda i Bunda i Tanzania. Det är en tanke som kan få hjärtat att växa eller hur?

Anita har stickat några olika modeller. Du som blir inspirerad kan titta på beskrivningarna till Cupcakemössan (den med knopp), Allra enklaste mössan (den rätstickade) och Easy Peasy Beanie.

Anna har sytt i underbara trikåtyger.

Anneli har stickat Easy Peasy Beanie och Mainas fina mössa.

Anne-Lie har stickat MÅNGA Easy Peasy Beanie.

Eva har gjort som Anna och sytt i underbara trikåtyger. Jag ser min brorsons idoler, Paw Patrol-valparna, på ett par av dem.

Gunilla har också stickat Easy Peasy Beanie.

Kerstin också.

Det finns mer, så jag ska fortsätta visa — men jag måste bara svara på två frågor som har dykt upp de senaste dagarna.

Varför är det bara mössor? Det beror på att Marita, som har bett om mössor, arbetar på sjukhuset i Bunda och har gjort bedömningen att mössor till de nyfödda är det som skulle göra en enorm skillnad för deras överlevnadschanser. Jag har skrivit om hypotermi flera gånger tidigare under den här insamlingsperioden, och poängen är alltså att nyfödda förlorar mycket kroppsvärme genom huvudet. Om de är för tidigt födda och vårdas med känguruvård, alltså liggande mellan mammans bröst, får de värme från mamman, är en mössa det plagg de behöver. Om de är fullstora och sover för sig själva ibland är en mössa också ett avgörande plagg. Dessutom är det så att Marita och hennes man ska ta med sig mössorna i sitt incheckade bagage på flyget, så vi kan hjälpa fler barn om vi bara skickar mössor. Men om du skickar med andra plagg eller kanske filtar i ditt paket kan de komma till andra barn som behöver dem — Slättmissionens Hjälpande Hand har kontakt med många platser dit de skickar babypaket och/eller alla sorters barnkläder som mottagarna har sagt att de har användning för.

Varför kommer det inga tackbrev? Olika biståndsorganisationer och andra som arrangerar insamlingar har olika system och olika möjligheter att hålla kontakten med dem som skickar paket, och att man inte får tackbrev behöver inte alls betyda att sakerna har kommit bort eller att man har skickat till en organisation som struntar i sina givare. Ingrid Stridh på Slättmissionens Hjälpande Hand brukar skicka tackbrev till alla och gör många, många hjälpstickare glada på det viset. När Marita och jag tog kontakt med henne för att fråga om hon kunde hjälpa till med Bunda-insamlingen — en insamling som alltså inte ingår i Slättmissionens Hjälpande Hands ordinarie arbete — sa hon att hon kunde göra det men att hon inte skulle hinna skicka tackbrev. Det hon ställer upp med är att vara mottagaradress, öppna paketen och ”hålla lager” tills Marita kan komma och hämta mössorna. Det är en hel del arbete, och vi är så glada och tacksamma att Ingrid tog på sig det så att vi kunde sätta igång med insamlingen. Tack, kära Ingrid!

Snart kommer alltså fler mössbilder! Och de är lika fina som dagens!

Informationen om insamlingen finns här.