När jag visade en liten syskonskara med restgarnsslipovrar häromdagen glömde jag en.
På den syns det kanske ännu mer än på de andra att jag har problem med att det enfärgade blir mycket mer elastiskt än det tvåfärgsstickade — jag har inte minskat efter oket, men det ser ju verkligen bredare ut.
Hursomhelst, jag stickade under en flera dagar lång konferens som jag var med på i somras, en där vi var ganska många på en plats men fler på ett annat ställe som sände föredrag och annat till oss och några andra ”satellitkonferenser”. Att titta på en skärm och bara lyssna kan vara nästan sövande efter ett tag, men jag höll mig vaken med stickningen.
Att slipovern ser improviserad ut beror på att den är det — jag hade slängt ner många små och lite större nystan (alla i ungefär samma kvalitet) i resväskan innan jag åkte, men jag tog inte med mig alla till föreläsningarna utan bara två eller tre i taget.
Mitt ögonmått är inte så bra heller. Av det mörkblå som sitter högst upp i sicksackbågarna hade jag (tydligen) så lite att det inte ens räckte hela varvet runt! Men det är på slipoverns rygg det saknas lite.
Här provade jag sicksackbågar, ett nytt mönster för mig. De är lite felplacerade om man tittar på hela västens komposition, men det var roligt att se att de fungerade som detalj så att säga.
Nu måste jag läsa på och titta på filmer så att jag förstår det här med dominant färg och krysset och så. Inte slarva mer.
Och så hoppas jag att någon liten modig varelse vill använda slipovern!