Igår var jag på Arken i Lund för att hämta några exemplar av Lyssna på henne också! och ordna lite med saker som man nog kan kalla för administration. När jag gick för att hämta några vykort att skriva hälsningar på fick jag se den här hyllan. Vilken hylla! De flesta av Kyrkkaffe-böckerna finns ju bara på second hand och antikvariat numera, men den första, alltså Kyrkkaffe — bullar, böner och berättelser, och fyra till kom i digitaltryckta mjukband för ett par år sedan och går åtminstone att beställa hos alla bokhandlare. Och på Arken finns Baka med årstiderna och Världens fika eftersom bokhandlaren tog hand om det som fanns kvar när förlaget skulle makulera (!) dem.
Nu hoppas jag väldigt mycket att Kyrkkaffe i Paris ska hitta ut till dem som tyckte om de tidigare böckerna och att den ska hitta till nya kyrkkaffevänner och kanske till och med vara med och inspirera till ny kyrkkaffevänskap också.
Och att de barn som behöver Lyssna-böckerna ska hamna i närheten av dem på något vis.
Vad jag ska göra för att vara en vettig medmänniska för de rumänska kvinnorna som rör sig runt bokhandeln vet jag inte. Igår var det riktigt krångligt. Jag påminner mig hela tiden om att jag aldrig har befunnit mig i en så desperat situation själv och att det som pågår i våra ”relationer” inte är att de är påstridiga eller jobbiga människor — det är en liten skärva av Europas och västvärldens och våra moderna ideologiers misslyckande. Det är naturligtvis inte alls något svar på ”vad ska jag göra”-frågan.