Virka en subkultur

”Men accenten är fel!” säger min japanologvän när jag visar vad jag håller på med.

Och det säger nog ganska mycket om Pokemon/Pokémon-kulturen — det jag höll på med i höstas är inte en virkbok med figurer ur ett framgångsrikt japanskt populärkulturellt mångmiljonimperium. Det är ett slags världsvid engelskspråkig (Lee Sartori är kanadensiska) populärkulturs version av kärleken till figurerna i ett framgångsrikt japanskt populärkulturellt mångmiljonimperium. Och då ska accenten vara där, för den sattes på ett tidigt stadium dit när figurerna och deras äventyr skulle presenteras utanför Japan.

Anledningen till att jag ägnade en del av hösten åt en Pokémon-virkbok är att det var Michaela som översatte den till svenska, och hon har bett mig att gå igenom ganska många översättningar (vi håller faktiskt på med en nu också). Översättare och redaktörer får ofta sätta sig in i alla möjliga specialämnen väldigt snabbt.

En av de stora utmaningarna för mig i det här sammanhanget var att acceptera att varje figur verkar vara både en person med särskilda egenskaper och ett artnamn och en art och ett kollektiv. Blandningen mellan den/han/hon och de var totalt förvirrande. På ett vis som det kanske inte alls är för Pokémons mångåriga vänner?

Många av figurerna fick mig att minnas en intervju med Neil Gaiman (jag tror att det var han) om en film med extrema fantasibyggen. Han berättade om hur han skämdes lite grann när något som han hade tänkt ut och kanske ritat på trekvart till en bok blev flera veckors heltidsarbete för en hel grupp byggare när boken skulle förvandlas till film. Att rita Pokémon-figurer kan nog vara knepigt på många sätt, men Lee Sartoris arbete med att förvandla dem till tredimensionella figurer av virkade varv …

För att inte tala om alla halvt omöjliga små detaljer.

I det sammanhanget framstår ju en magficka att ha ett ägg i som något ganska okomplicerat. Ja, ni förstår.

Den här boken postade jag häromdagen till min gamla studiekamrat Malena och hennes familj där alla virkar. Det ska bli roligt att se vad som händer!

Och nu finns boken överallt där man kan beställa böcker, och det går förstås bra att fråga efter den på biblioteket också.

1 reaktion på ”Virka en subkultur”

  1. Tack för det fina inlägget, och det fina samarbetet – det är en glädje att få samarbeta med dig!
    Jag måste nog hitta någon Pokémon-fantast att virka något åt ur boken, frågan är bara vilken figur man ska välja…

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.