Det här borde jag ju ha visat i februari när jag såg det, men det var så otroligt intensivt med många nya intryck hela tiden då. Och inte var det någon tidskänslig nyhet, precis!
Lal och jag skulle ses på en stor station i London, men tågen krånglade, och vi bestämde oss för att gå från varsitt håll mot ett ställe ungefär mittemellan oss istället. South Bank Centre låg bra till, så vi köpte kaffe i en vagn utanför och gick in och satte oss vid ett av massor av små runda bord i foajén. Intill oss hade en ganska stor grupp tonåringar dragit ihop många stolar och några bord och satt och planerade en gruppuppgift tillsammans med ett par lärare. Runt oss klistrade personalen upp färgglada figurer på pelarna inför en familjedag några dagar senare. Det var så tydligt att pandemin höll på att försvinna — lite läskigt och osäkert (Kommer den tillbaka? Måste vi ställa in allting igen?) men också vackert och hoppingivande!
Vi satt och pratade om ett kvinnohistorieprojekt som jag har arbetat med ett tag, och på vägen ut fick vi se Patchwork of the Century, ett enormt textilkonstverk.
Det består alltså av hundra rutor, en för varje år mellan mitten av 1800-talet och mitten av 1900-talet. Och det var många stora saker, både framsteg och helt enorma bakslag, som rymdes under de åren.
Lillian M. Dring var visionären bakom projektet, men det skulle gå snabbt, så hon hade ungefär 80 medarbetare. De blev klara på två månader! Och alla material — utom tråd skulle jag gissa — är återbrukade.
Hoppas att jag kan komma tillbaka snart och ta minst ett par timmar till att titta noga på allt och läsa om arbetet och om händelserna.
Lapptäcksprojekt är ju ett ganska vanligt sätt att samarbeta och samla minnen. Under pandemin arbetade jag i Svenska kyrkan, och några diakoner och jag talade om hur man skulle kunna använda det för att göra samarbetsprojekt när det inte gick att samla handarbetsgrupper och andra. Vi skissade på en stola (ett slags brett band om man lägger bakom nacken och som hänger ner ungefär till knäna — präster använder det i gudstjänster, och för diakoner finns ett liknande band som ligger över ena axeln och fästs ihop på ena höften) av rutor med broderade symboler. Nu kanske det vore fint att summera de här åren i symboler för forskning, telefonsamtal, diakoni, brev, omsorg, medmänsklighet, vård, omvårdnad, omtankar … eller hur?