En februarimorgon när tågen i London krånglade något alldeles väldigt sprang jag från en station till en annan och såg en ”lämna en, ta en”-bokhylla vid en av spärrarna. Den såg ut att vara ett helt privat initiativ, och jag undrade hur det kunde komma sig att den fick stå kvar där. Ibland går det kanske att se att något helt enkelt är roligt och bra?
När jag kom hem till mina vänner pratade vi om deras station, en typisk pendeltågsstation, och om vem man skulle kunna kontakta om man ville föreslå en sådan hylla där. Skulle man kunna skänka själva hyllan också, och erbjuda sig att tillverka skyltarna?
Några dagar senare gick vi förbi en busskur där någon hade tagit ett liknande initiativ men rationaliserat bort både hylla och skyltar. Är det mest roligt eller mest lättja eller till och med bara materialförstöring? Jag hoppas i alla fall att några av böckerna hann få nya ägare innan det började regna från fel håll.