Om man ändå ska baka kan man ju sjunga lite också II

Mikael hörde av sig och frågade om jag hade missat ”de ryska gummorna” i Baku. Det hade man ju kunnat tro! Jag tyckte att alla pratade om dem och att jag kanske inte behövde göra det, men Mikael har rätt — såhär nära kyrkkaffe har det väl sällan varit i en Eurovisionsschlagerfinal. Bara detta att ha med sig en ugn på scen!

Gruppen består, som väl de flesta vet vid det här laget, av alldeles vanliga (fast ovanligt driftiga) mammor, mormödrar och farmödrar från Buranovo i Udmurtien, kallar sig Buranovskiye Babushki och sjunger för att samla in pengar till ett kyrkbygge i sin lilla stad. Kyrkan där revs under Stalin-tiden, och än så länge möts församlingen i en affärslokal. Många har blivit charmade av dem — min mamma till exempel, men också den brittiska tidningen Telegraph, BBC (som har gjort en liten intervjufilm), The Guardian (som visar bilder från deras hemstad!) och Dagen (som meddelar att kyrkan nu kan byggas).

Buranovskiye Babushki sjunger alltså inte på ryska utan på sitt eget språk, udmurtiska. Det är ett språk som talas av drygt en halv miljon människor i Udmurtien (där bor de flesta som har det som modersmål), Basjkirien och Tatarstan. Och det är ett av de språk som fortfarande väntar på sin första översättning av hela Bibeln. De första texterna på udmurtiska, inte bibeltexter utan nedskrivna saker överhuvudtaget, dök upp så sent som på 1700-talet. På 1900-talet etablerades det moderna udmurtiska skriftspråket.

En man som heter Michail Atamanov har ägnat många år åt att översätta Bibeln bit för bit, först ensam och de senaste åren tillsammans med andra. Han började med ett av evangelierna redan under Sovjettiden och gömde det i en låda eftersom det inte gick att få tillstånd att trycka det och sprida det. Efter murens fall har han gjort klart bland annat hela Nya testamentet och Psaltaren. Läs lite om honom hos Institutet för Bibelöversättning!