En dag i början av augusti när jag satt och stickade under våra lediga timmar mitt på dagen i Alagoinhas kom min tyska volontärkamrat Kathrin och frågade vad jag gjorde. Hon brukar sticka halsdukar och virka mössor hemma, sa hon.
Och eftersom jag hade en virknål med mig, och några extra garnnystan också (garnnystan väger nästan ingenting, så man kan alltid ta med några till, eller hur?), satte hon genast igång med en babymössa till Sukuta.
Här är den. En mössa till Gambia, virkad av en tyska i Brasilien – det håller på att bli en internationell insamling, det här!
Sedan åkte vi in till stan och köpte lite mer garn. Det fanns bara akryl. Maken till knarrigt garn har jag aldrig träffat på, men färgerna var i alla fall väldigt glada!
Och häromdagen skrev Kathrin till mig och bad om adressen till Slättmissionens Hjälpande Hand. En handarbetsgrupp i Tyskland ville ha den för att kunna vara med och hjälpa till med Sukutainsamlingen. Underbart eller hur?
Helt fantastiskt, det är underbart när detta sprids även till andra länder, så att vi alla kan hjälpas åt , att hjälpa barnen.
kram//Tina i Falun
Helt enkelt underbart!
Nu träffade du ju i och för sig henne ”in person”, men lite fortsättning via nätet var det ju. Jag tycker det är kul att detta ”fenomen” (webben) som kan ställa till bra mycket elände också kan ge så mycket BRA:)
Härligt! ”World Wide Web-aid”
Samarbete över gränserna…..det är väl toppen. Det ger ringar på vattnet och fler och fler sluter upp och hjälper till.
Det är gott att det finns människor som har förmågan att ge med varma händer. Det ger ett visst hopp inför framtiden.
Pingback: Hjälpstickning auf Deutsch | Kyrkkaffe