Min kusin Mi såg samma film tre gånger på rad i helgen. Hon tackade till och med nej till att vara med och göra pastasallad — det är annars något av det roligaste hon vet.
Anledningen var nog inte att filmen Sunday School Musical var så underbart bra egentligen, utan att den påminde henne om High School Musical-filmerna som hon nästan kan utantill.
Jag såg några korta klipp när jag passerade TV:n och hörde ett par sånger genom väggen, och sedan tittade vi på lite av bonusmaterialet tillsammans och jag fick reda på att manus är skrivet av två väldigt unga kvinnor som dessutom regisserade och producerade filmen och att den filmades på bara tre veckor. (Ungdomarna på DVD-fodralets omslag hoppar inte i examensrockar, som i originalet, utan i körkåpor minsann!)
Det hade ju kunnat vara upplyftande och underbart — om det inte hade varit varumärkessnyltning och en ganska illa ihopsatt liten berättelse dessutom.
Men det gav mig en idé: ska vi tipsa om lite kyrkkaffefilm framöver? Filmer som passar bra att visa för en grupp med blandade åldrar och som kan ge lite impulser till samtal? Man behöver kanske inte titta på dem direkt efter gudstjänsten, men under en församlingsdag eller en uppbyggelsehelg eller så?
Några förslag?
Mitt förslag är filmen ”Billy Elliot” – en mångfacetterad historia som passar både ungdomar och vuxna. Den lämnar ingen oberörd och är lätt att tycka om. Filmen utspelar sig i ett fattigt Irland och handlar om lille Billy som istället för att gå på boxningsträningen (som hans pappa tror – och önskar) i hemlighet lär sig att dansa balett. Att bejaka sin dröm och samtidigt upprätthålla kontakten med sin pappa är svårt för Billy, men inte omöjligt…
Och jag lovar att man blir glad av slutet:)
Svar till Maja:
DEN ja! Tack för tipset och påminnelsen!
Hälsar Maja