I helgen var jag i Riga och gjorde bland annat en intervju med Rut och Peter Baronowsky på Frälsningsarmén (få se nu om jag kan stava till det på lettiska: Pestisanasarmija) där. Den intervjun ska nog snart dyka upp här — men det finns en annan fantastisk sak att titta på så länge. Någon som känner igen de här burkarna? Det lilla reportaget finns med i Kärlek, nål och tråd — det bästa från syföreningarnas värld.
***
”Frälsningsarméns kaffe – blod och eld” står det på den röda burken. Medlemmarna i Frälsningsarméns Örebrokår har samlat ihop vad deras hyllor och skåp rymmer av det som på modern svenska kallas profilprylar och gjort en utställning. Men det är inte bara porslin med bilder av Booth som predikar på gatan, dockor, flaggor och skedar – de röda plåtburkarna är en tidig variant av vad vi i dag kallar rättvis handel. Från första hälften av 1900-talet!
– Frälsningsarmén i London samordnade transporter av kakao, te och kaffe från Ceylon och några afrikanska länder där det fanns kårer och där Frälsningsarmén hade lantbruksskolor, berättar Bo Albinsson som arbetar med Frälsningsarméns museum. Jag har själv varit i Ghana och hälsat på i en skola som driver en apelsinodling, och det fungerade nog på ungefär samma sätt då.
Det fanns både stiliga burkar och enklare påsar att fylla på burkarna med. Varje kårledare skötte sin kårs beställningar, och leveranserna kom tillsammans med Stridsropet på tåget. Medlemmarna kunde både dricka rättvist kaffe på kårens sammankomster och köpa med sig hem.
– Vi jobbar ju lite annorlunda jämfört med andra samfund, säger Gunilla Johansson i Örebro. Visst skickar vi ut missionärer, men vi talar inte om missionsländer. Det finns kårer i 113 länder nu – Frälsningsarmén har aldrig varit så stor som i dag – och hälften av våra medlemmar finns i Afrika, men där finns bara en tiondel av våra pengar. Så vi arbetar med hjälp till självhjälp hela tiden. Det gjorde vi med kaffet, teet och kakaon också. Det var inget märkvärdigt med det.
Någon gång under 1950-talet las verksamheten med kaffet och teet och kakaon ner av praktiska och opraktiska skäl, berättar Bo Albinsson. Tullbestämmelser och moms krånglade till det, och frakterna ut till kårerna blev arbetskrävande. Nu när Frälsningsarmén arbetar mycket med Sally Ann-affärerna, rättvis handel-butiker med produkter från olika delar av världen, har cirkeln slutits.
– Det var ju egentligen fair trade vi höll på med redan då, säger Bo Albinsson. Det är märkligt att vi slutade med det.
Pingback: Apropå allt i måndags … | Kyrkkaffe