Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Taggarkiv körsbär

Ögonblickets efterrätt

Helen tog med mig till ett litet café i en pytteliten stad i Bourgogne för att vi skulle äta crêpes. Men mannen som gräddade crêpes var inte där när vi kom, och vi fick snabbt välja något annat från den korta menyn.

Dessert du moment — vilket namn! — var körsbärssoppa smaksatt med rosmarin och i sällskap med ett litet glas pistage-och-mascarpone-kräm.

Kanske var det lockförsedda glaset den största behållningen av det hela. Så skulle jag också vilja servera bärsoppa! Och på det viset kan den stå i kylskåpet och serveras just på momangen.

Mascarpone med pistage? Det var gott, som mild smält glass, men kombinationen med körsbärssoppan var inget särskilt.

Körsbär och rosmarin? Bättre än jag trodde. Det får nog bli något eget försök någon gång när jag får tag på körsbär. Och då ska jag minnas en solig sommardag, en uteservering och en utflykt med en fin vän.


Körsbärsrutor med kanel

När jag skulle fotografera den andra kakan efter utflykten fanns det bara en enda ruta kvar. Det blev en lite annorlunda fotografering, men man kan ju se det som ett gott betyg åt kakan. Här kommer receptet!

en långpanna full
Ugn: 175°, ca 30 minuter

200 g smör
5 dl socker
4 ägg
3 dl grahamsmjöl
3 dl vetemjöl
2 tsk malen kanel

1–3 dl körsbär


Smält smöret i en stor gryta och låt det svalna lite. Rör ner socker, ägg, grahamsmjöl, vetemjöl och kanel och blanda till en slät smet. Häll ut den i en bakplåtspappersklädd långpanna.

Skär körsbären i fjärdedelar, släng kärnorna och fördela bitarna någorlunda jämnt över smetens yta.

Grädda kakan i 175 graders ugnsvärme i ungefär en halvtimme.

Dra kakan ur långpannan och vänd långpannan upp och ner över kakan så att den får svalna övertäckt. Skär den sedan i rutor.

Kanterna kan du använda som kakpinnar till ett par vaniljglasskulor. Håller de inte för det så är de lika goda som kaksmulor till glass, grekisk yoghurt eller något annat!

Klusterrutorna

Igår var jag på utflykt inte bara en utan två gånger.

Johanna, som jag har känt sedan det år när hon fyllde sju och jag fyllde tio och min bror och hon började i ett-tvåan hos Marianne tillsammans, har tillsammans med Johnie byggt och skött en trädgård i Hyllie i sommar. Den är en del av ett konstprojekt som heter Agrikultura, och den heter Cluster och är en skogsträdgård. Jag hade aldrig hört det begreppet tidigare, och det var så intressant att höra Johanna och Johnie berätta om det! Dessutom fick vi smaka på många av växterna i trädgården, och jag blev helt fascinerad av mållorna.

För att pratstunden efteråt skulle bli extra rolig hade jag bakat. Här är de rutor som den ena gruppen fick. Eftersom de är en anhopning av havregryn, rågflingor och kakao och eftersom de åts vid Cluster får de heta Klusterrutorna. Men det som inspirerade mig mest var körsbären i matbutiken. Jag vet inte om jag gick på ett marknadsföringstrick eller om jag räddade dem från att ruttna — det fanns i alla fall enorma mängder till ett förbluffande pris. Den som inte har färska körsbär kan naturligtvis använda frysta bär av nästan valfritt slag.

Körsbären som jag använde var inte ekologiska, men allt annat var det, och sockret och kakan var också Fairtrade-certifierade.

en långpanna full
Ugn: 175 grader, 20–30 minuter

300 g smör
4 dl socker
2 dl havregryn

1 dl rågflingor
4 ägg
3 dl vetemjöl
1½ dl kakao
1 msk vaniljsocker

ovanpå:

1–3 dl färska körsbär

Smält smöret i en stor gryta och rör ner socker, havregryn, rågflingor och ägg. Sikta ner mjöl, kakao och vaniljsocker. Bred ut smeten i en bakplåtspappersklädd långpanna.

Dela körsbären i fjärdedelar och släng kärnorna. Fördela bärbitarna över hela smetens yta.

Grädda kakan i 175 graders ugnsvärme tills den känns ganska stadig när du rör vid ytan med en fingertopp — den ska vara lite ”kladdkakeseg” när den kommer ut.

Skär den i rutor när den har svalnat lite.