Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Taggarkiv Kalmar

En trädgård för alla

En vacker plats i Kalmar, inte alls okänd men kanske inte heller den man hittar till först om man är på besök i staden, måste ni få se — Krusenstiernska gården!

Den ligger i södra Kalmar, mitt inne bland husen, en stor trädgård som nuförtiden har stora gräsmattor som gjorda för utomhusfika men som tidigare har varit nästan helt och hållet en odlingsträdgård.

Fruktodlingen har gamla anor och sortrikedomen är stor, står det på hemsidan. År 2010 utsågs Krusenstiernska gården till ett av Sveriges 14 klonarkiv och har till uppgift att bevara lokala mandatsorter av äpple och päron. På Krusenstiernska gården finns även valnöt, körsbär och plommon med mera. De nästan 200 träden finns utmarkerade på en karta för intresserade besökare.

Fram till 1600-talet låg staden Kalmar vid Kalmar slott och hade en stor kyrka, Nikolaikyrkan, och ett stortorg och en tät stadsbebyggelse där. När det hade brunnit 1647 byggdes en ny stadskärna på Kvarnholmen, den stora kyrkan revs och Kalmar domkyrka byggdes på det nya Stortorget. Tala om radikal förändring. Gamla stan i Kalmar är numera en blandning av gamla trähus och lite nyare byggnader, och vid slottet ligger också stadsparken och Södra kyrkogården. Gamla kyrkogården, som inte har använts på ungefär hundra år, är den plats där den gamla kyrkan låg, och en del av det gamla torget har rekonstruerats intill.

Jag var på Krusenstiernska gården i början av sommaren, och då höll trädgårdsmästaren Sven Plasgård på med att plantera många blommor, så det ser nog lite annorlunda ut nu, men inne i bostadshuset lär det vara sig ganska likt.

Hermina von Krusenstierna köpte gården, fyra hopslagna tomter (så kallade sommarlyckor), 1874. Innan dess hade hennes familj haft en liknande trädgård i det som nu är stadsparken, nära Kalmar slott.

Odling var hennes familjs yrke och affärsidé, och hon hade också kor, hästar, grisar och höns på tomten. En liten del blev ”finträdgård” där man skulle kunna promenera på trädgårdsgångar och koppla av, men annars var det mesta uppodlat, och en stor anläggning med odlingslådor byggdes.

Odlingen blev självförsörjande. Trädgårdsmästaren sålde en del av produktionen på torget.

Spåren av Hermina von Krusenstiernas bakgrund syns lite grann i trädgården — bland annat ligger stora snäckor som hennes farfar, översten och ostindiefararen Mauritz Salomon von Krusenstierna, hade haft med sig hem från sina resor utplacerade runt blomsterrabatter. Inomhus syns resorna mycket mer. Ljusstaken här ovanför är ett slags katalog som ostindiefarare fick med sig hem. Den är målad med flera olika mönster, och presumtiva beställare fick försöka titta på ett mönster i taget och föreställa sig hur hela föremål skulle kunna se ut.

Hermina gifte sig ganska sent med sin kusin, som hade varit yrkesofficer och råkat lite illa ut. De levde tillsammans resten av livet och ville gärna adoptera en ung kvinna som de hade anställt, Hulda. Det var resten av släkten emot, men de kunde i alla fall testamentera fastigheten till henne.

Hulda förvaltade gården och höll allt på samma sätt som när Hermina levde, och när hon dog efter 25 år testamenterade hon den till Kalmar kommun och bad att den skulle bevaras på samma sätt. Nu är det en stiftelse med representanter från kommunen och Kalmar läns museum som har ansvaret för den. Alla andra liknande gårdar i Kalmar har försvunnit, men tack vare Hulda och stiftelsen har den här blivit kvar.

De senaste somrarna har det spelats utomhusteater på Krusenstiernska gården, men det går ju inte alls i år. Desto större skäl att gå dit och uppleva trädgården och, när det går att vara med på en guidning, huset!

Man kan ha med sig eget fika och sitta på gräsmattorna, och köper man sitt fika på caféet kan man använda trädgårdsmöblerna också.

Läs mer om Krusenstiernska gården här!

Utan bil till Öland

Här kommer ett litet hoppingivande tips till alla er som av någon anledning inte kör bil!

Varken jag eller min svägerska gör det, och i slutet av juni gjorde vi en utflykt tillsammans med mina syskonbarn, en väninna och hennes två barn. Med enbart allmänna kommunikationer!

Jag åkte till Kalmar från Malmö med stadsbuss, Öresundståget och stadsbuss. Det har varit krångligt länge nu, eftersom jag mest har rest på helgerna när det har varit spårarbeten som har resulterat i ersättningsbussar, trängsel, osäkra besked och väntetider, och så var det plötsligt hur enkelt som helst! Fortfarande en bit att åka (tre timmar på tåget), men mycket lugnare.

Till Öland åkte vi med stadsbuss till Hansa City och länsbuss vidare. Det finns andra anslutningar också.

Vi klev av i Färjestaden, gick förbi ett köpcenter och genom ett ganska nybyggt bostadsområde vid vattnet (där finns det också ett solur som man kan ägna en stund åt tillsammans med barn) och kom fram till restaurang- och butikslängan och stranden.

Sedan kom det svåra: att hitta glass som passade både barn och vuxna … Vi löste det genom att gå till en bensinmack och köpa de vanliga favoritglassarna till barnen för att sedan gå till Chokladfabriken och köpa varsin kula till de vuxna. Lite krångligare, men på det viset blev alla nöjda!

Betydligt svårare: att ta vara på tiden på stranden när alla barn bara tänker på hur spännande det ska bli att åka BÅT.

På sommaren kör Ressel Rederi AB med fartyget Dessi i stort sett en gång i timmen. Att stå på kajen och vänta och spana efter Dessi är mycket spännande när man är två eller fyra år!

Sextio kronor per vuxen kostar det, pensionärer betalar fyrtio, tonåringar betalar som pensionärer — och barn upp till tretton reser gratis i målsmans sällskap.

Det gäller såklart att hitta den perfekta platsen på däck för att ta vara på både sol och vind.

Från hamnen i Kalmar får man gå en liten bit för att hitta bussar igen. Inte krångligt alls. Prova!

Och naturligtvis kan man åka buss både fram och tillbaka eller båt fram och tillbaka om man skulle vilja det. Och buss på själva Öland också.

En butik med vita knutar

I slutet av juni tog min bror med mig till en butik som han just hade upptäckt — i en by några kilometer från Kalmar. Vita knutar heter den, och det är Ina Danielsson och hennes syster Helena som driver den. Byn heter Örntorp och är minst sagt idyllisk!

Butiken ligger i en lada som, precis som alla andra byggnader i Örntorp, har vita knutar och är målad med Falu rödfärg. De färgerna får mig genast att känna mig hemma — jag är nämligen delvis uppväxt i ett hus som under en period var huset på Falu rödfärg-burkarna! Ni förstår!

Vi ringde på. Mer än en gång, är jag rädd, för vi hade både en fyraåring och en sexåring med oss, och ringklockan som hängde i hänglåset såg så intressant ut.

Medan vi väntade planerade vi för glassinköpet. Enbart KRAV-märkta glassar, och ett märke som jag inte hade stött på förut. Verkar några av sorterna extremt billiga? Det skulle visa sig att Ina och Helena hade satt ner priset därför att de hade upptäckt att en del hade blivit isiga. Eller, som fyraåringen sa, att det var lite snö på dem.

Ina och Helena säljer tvålar, hudkrämer, schampo, diskmedel och tvättmedel av lite ovanliga märken, alla ekologiska, alla småskaligt tillverkade. Vid det här tvålstället kan man stanna en bra stund och bara dofta! Det gjorde vi i alla fall. Det blev en tvål till min brors svärmor, en till sexåringen och tre till min mamma.

Fina och ekonomiska tvålkoppar, eller kanske borde man kalla dem tvålställ, finns också. (Efter ett par sommarveckor utan vet jag igen att en tvålkopp kan förlänga tvålens livslängd avsevärt.)

Sådana här tvålflingor har jag bara läst om förut, aldrig provat. Borde jag?

I så fall vill jag införa fin diskborste också! Ni ser att det går att byta ut borsthuvudet på den — extra bra.

En del porslin fyller hyllorna till höger om dörren när man kommer in — jag tror att urvalet är vad amerikanska inredare skulle kalla ”carefully curated”, och ett fint koncept är att Ina och Helena har köpt upp restlager från några små tillverkare. På det viset kunde jag köpa en otroligt fin svenskdesignad tekanna för ungefär en femtedel av vad den hade kostat från början. Födelsedagspresent till min bror!

Så tittade vi en stund på vackra kort från ytterligare en av Inas och Helenas små leverantörer, och sexåringen valde ut fyra ljus (gissa om det blev ett lila) åt sig själv.

Ett par saker till ska jag visa en annan gång.

Den som är irriterad över att Kalmar är långt bort — och det är det ju för många i Sverige — kan känna sig lite tröstad av att Ina och Helena har en webbutik också.

Och min bror föreslog att vi provar att cykla nästa gång. Det blir nog extra bra!

Två som kämpade för kvinnors rätt att rösta

En tid för stora budskap: september 1921. Foto: Daniel Braw

Häromdagen ringde min bror och berättade om två kvinnor från Öland. Båda tillhörde den skara som kämpade för att kvinnor skulle få rätt att rösta här i Sverige.

Den ena av dem hette Lisa Hammar, blev lärarinna och engagerade sig också mycket i en av hemgårdarna i Stockholm, Birkagården. Men långt innan dess hade hon samlat in namnunderskrifter för kvinnlig rösträtt på läroverket där hon studerade i Malmö och på universitetet där hon studerade i Lund. 1911 var hon i Storbritannien och såg hur sufragetterna kämpade där.

Resultatet av valet 1921. Foto: Daniel Braw

Bertha Wellin hade ett annat yrke och andra möjligheter att påverka: hon utbildade sig till sjuksköterska och blev också en av Sveriges fem första kvinnliga riksdagsledamöter. Jag trodde lite oreflekterat att det var socialdemokratiska kvinnor som kom in i riksdagen först, men Bertha Wellin var moderat, och hon ”drev bland annat frågan om att kvinnor skulle få tjänstgöra som domare, argumenterade för gifta kvinnors rätt till förvärvsarbete och verkade för höjda barnmorskelöner”, berättar min bror i sin artikel.

Ja, för när han ringde och berättade för mig hade han redan läst på ganska mycket, varit i Barometerns arkiv och bläddrat i gamla tidningar, fotograferat och skrivit en artikel. Den kan ni också få läsa — varsågoda! Otroligt upplyftande läsning tycker jag.