Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Taggarkiv Jane Austen

I Jane Austens värld: Chatsworth House

Chatsworth House, nära Bakewell och Chesterfield.

I februari i år skulle jag göra ett kort besök hos Susie, som jag lärde känna för kanske femton år sedan när hon hade startat ett barnboksförlag tillsammans med sin man Jon. Jag köpte rättigheterna till flera av hennes böcker och översatte dem åt ett förlag där jag själv arbetade då, och sedan dess har vi hållit kontakten och försökt ses när jag har varit i England.

Susies adress har hela tiden fascinerat mig — den låter så väldigt pittoresk. Nu när jag hälsade på henne insåg jag att adressen inte kan förmedla en tredjedel av stämningen i byn där hon bor. Och ganska snabbt insåg jag också att byn ligger mitt i Jane Austens värld!

In i Chatsworth-slottets trädgård (som var stängd den här dagen).

Det vi hade planerat att göra var att prata, så Susie bestämde snabbt att vi kunde prata i bilen, på vackra picknickplatser och på ett café som hon tycker om. Och så åkte vi till Chatsworth House.

Jane Austen bodde i Bakewell, Susies närmaste lilla stad, under en period, och det är inte osannolikt att Cavendish-släktens enorma anläggning Chatsworth House är det slott som inspirerade henne när hon skrev om Mr. Darcys hem Pemberley.

Och Chatsworth House är också det slott som ”spelar” Pemberley i en av filmatiseringarna av Pride and Prejudice, den som gjordes i början av 2000-talet av Joe Wright och som har Keira Knightley och Matthew Macfayden i huvudrollerna.

Minst sagt pampig entré.

För en svensk är det nästan omöjligt att förstå hur rik en familj som familjen Cavendish är, eller vad slottet och ägorna betyder för alla i familjen. De har ägt det och bott där sedan 1549!

Februariturister.

Den här februariveckan hade många brittiska barn mitterminslov, och vi var inte alls ensamma om att besöka Chatsworth House fastän det var en av de dagar när det inte var visning där. Man kan gå fina promenader runt slottet, och vi hittade en perfekt liten picknickplats.

Picknickpåse med stil.

Homity Pie och en lustig liten torr kaka med fruktfyllning (namnet har jag glömt) åt jag. Hade den vackra papperspåsen inte fått fettfläckar skulle jag absolut ha sparat den.

Susie sa att det var helt osannolikt att det var så torrt och varmt och vindstilla den dagen — dagarna före hade det varit typisk engelsk vinter med regn och blåst.

Vatten åt alla hundar.

En väldigt fin och jordnära gest vid slottsporten: familjen Cavendish har placerat en kran så att alla törstiga hundar som har åkt långt i bil eller gått en promenad kan få dricka direkt. Tydlig skylt finns också!

Stenvägg med årtusendens virvlar i.

Och så blev jag helt fascinerad av hur mycket rörelse det kan finnas i en ståtlig stenvägg. Strömmarna kastar sig fram och rusar in i virvlar ibland!

Tydligt februari — men en osannolikt vacker dag.

Jag kan inte så mycket om brittisk historia, och därför blev det nästan lite underligt att en person som jag råkar ha läst om också har påverkat Chatsworth House mycket: Deborah Mitford, den yngsta av systrarna Mitford, gifte sig med Andrew Cavendish som hade blivit Duke of Devonshire (den 11:e) när att hans storebror hade dött som stridspilot i Belgien, några år efter krigets slut. I och med att de båda tillsammans tog över Chatsworth House började en ny tid för slottet. Bland annat arbetade Deborah mycket med att ta emot besökare och med att utveckla gårdsbutiken (den ligger några kilometer bort och är helt magnifik — jag ska nog berätta om den en annan dag).

Men det finns otroligt mycket som är intressant i slottets historia innan dess — förstås. Bland annat fungerade själva slottsbyggnaden som flickskola under andra världskriget när många stora familjeägda byggnader togs i anspråk för det allmänna bästa. 300 flickor och deras lärare flyttade in och stannade i sex år, och de stora salarna användes som sovsalar. Det är bara ett exempel!

Var Jane Austen radikal eller superromantisk när hon föreställde sig att en ung kvinna från en ganska fattig och okänd familj skulle kunna gifta sig med ägaren till ett sådant här slott? Hela Pride and Prejudice är ju full av information som talar emot att det skulle kunna hända, inte minst allt som Lizzies mamma och tre av systrarna säger. Och ändå händer det till slut, och tvärtemot en mycket inflytelserik äldre släktings vilja. Inte undra på att många glömmer hur rolig, vardaglig, samtidskritisk och samhällskritisk berättelsen är och mest minns den som en vacker saga!

Bokpaket

Det är väl inte precis någon överraskning att jag tycker om böcker — jag arbetade ju på bokförlag i femton år, och med massor av olika genrer. Redaktören och förläggaren är oftast osynlig i de färdiga böckerna, och det passade mig finfint.

Jag har ingen aning om hur många bokpaket jag skickade till vänner under de åren, men det är ju så att det man tycker om vill man dela med sig av. Och något som jag gjorde redan då och som är enkelt att fortsätta med nu är att tänka ut vilka äldre favoritböcker som kan passa vilka vänner och att hålla utkik efter dem på antikvariat och andra andrahandsförsäljningar.

Två böcker som jag har köpt flera gånger av just den anledningen är Annie Barrows och Mary Ann Schaffers Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap och Helene Hanffs Brev till en bokhandel (84 Charing Cross Road).

Men mycket beror ju på vad som finns där jag råkar hamna, för det finns så otroligt många fina klassiker och halvklassiker.

I sommar har jag till exempel skickat Per Anders Fogelströms Mina drömmars stad till Carolina som bor i Stockholm och rör sig i huvudpersonen Hennings kvarter, Jane Austens Northanger Abbey till Åsa och Alicia som är specialister på högläsning, Jane Austens Förnuft och känsla till Amanda som har kommit igång med att läsa vuxenböcker och Sigrid Undsets Kristin Lavransdotter till Noomi som går i gymnasiet och antagligen har sett namnen fladdra förbi på litteraturhistorielektionerna (jag läste den boken på sommaren mellan högstadiet och gymnasiet — och försummade mycket annat för den sakens skull). De kostade mellan en och 25 kronor styck i olika andrahandshögar och andrahandsbokhyllor men var i fint skick allihop. I Mina drömmars stad hittade jag ett par tidningsurklipp från 1960-talet och blev så rörd, så de fick ligga kvar.

Det vackra presentpapperet bidrog min fina mamma med. Hon hade tryckt det med potatistryck tillsammans med ett av mina syskonbarn. Det översta arket på bilden är också målat med pensel.

Den här sommaren har det ju inte varit världens bästa idé att skicka choklad tillsammans med böcker, men jag gjorde det ändå i några av paketen och hoppas att det har gått bra.

Nästa gång ska jag lista ut hur jag kan använda PostNords ”skicka lätt”-koncept för att få ner portokostnaderna åtminstone lite. Men också med högt porto är det här ganska billiga presenter — och personliga, i alla fall för mig. Ett tips kanske!

Och här kan man läsa mycket om Per Anders Fogelströms Stockholm och om hans arbete med romanerna om människor där.

För pyssliga drömmare

Törs jag gissa att åtminstone en del av er som läser den här bloggen också tycker om att läsa, och tycker om att då och då läsa någon av de stora klassikerna?

Kanske också ibland någon lite mindre känd?

Jag var tonåring när de superbilliga Wordsworth-utgåvorna gjorde sin entré i den svenska bokhandeln, och jag (det här är ju lite knasigt att erkänna, men det är alldeles sant) köpte alltid fyra i taget för att en av dem blev ”gratis” då, och alltid tjockare böcker hellre än tunnare.

Om någon ber om rekommendationer utöver Charles Dickens (min första fascination, och den kvarstår), Thomas Hardy (som jag läste nästan allt av då men som jag inte har läst på flera år nu) och Jane Austen (alla hennes böcker, tyvärr inklusive Sanditon som skrevs klart av en annan författare och som inte alls lever upp till de andras nivå, har jag läst många gånger), då säger jag gärna Elizabeth Gaskells North and South och Anthony Trollopes Barchester-serie.

Och titta nu vad jag hittade i en bokhandel i London!

Literary Yarns — Crochet Projects Inspired by Classic Books innehåller 22 olika figurer som hör hemma i 16 kända romaner och som virkdesignern och bokslukaren Cindy Wang har förvandlat till ett slags amigurumis. Åtminstone kaninen och de båda framför bokhögen känner man igen direkt, eller hur?

Här är han, betydligt mindre stressad än vanligt, kaninen som lockar med Alice ner i underjorden i Lewis Carrolls underliga barnbok.

Och här är en av litteraturhistoriens mest älskade hjältinnor, Lizzy, framför sitt vackra barndomshem som hon på grund av ett dumt testamente kommer att bli tvungen att ta farväl av så snart hennes far dör.

Visst skulle man kunna tänka sig en liten hylla med favoriterna vid den bästa läsplatsen?

Eller kanske på biblioteket?

Faran är väl att när man väl har börjat virka en så måste resten också få vara med. Lizzie-beskrivningen behöver inte förändras så mycket för att bli Jane, Mary, Lydia och Kitty, till exempel. Och hur ska man då hinna läsa? Som det stod på en sparkdräkt som min systerson fick av insiktsfulla vänner till familjen när han föddes: ”So many books, so little time …”

(Den som virkar mycket till barn ser förstås genast att det finns en bra grundmodell för leksaksfigurer här och att man kan fixa till detaljerna på mer barnsäkra sätt. Läsande föräldrar skulle sannolikt bli överlyckliga om deras nyfödda fick till exempel Anne på Grönkulla att krama och tugga på istället för en köpt leksak utan namn!)