Hur skulle Jane Austens sista roman ha blivit om huvudpersonen Anne Elliot hade varit kaxig och festlig istället för tillbakadragen, ödmjuk och iakttagande?
Det är inte den enda förändring som Netflix har låtit sin grupp med manusförfattare, regissör och producent göra i den nya filmatiseringen. Av allt att döma blir det också massor av situationskomik, och så det som numera kallas Bridgerton-rollbesättning eller färgblind rollbesättning.
Här kommer ett smakprov:
Namnen finns kvar från romanen. En del egenskaper hos en del av romangestalter också. Och så är massor helt nytt eller lite vridet åt ett eller annat håll.
Mer än något annat vittnar nog också den här filmatiseringen om att Jane Austens berättelser fortsätter att engagera sina läsare. Jag har inte sett den senaste Emma-filmatiseringen än och vet inte om jag vågar göra det, men om jag hamnar framför en TV hemma hos någon vän som har Netflix kommer jag nog inte att kunna låta bli att se den här filmen. Med lite skräckblandad förtjusning kanske, eller tvärtom — förtjust förfäran?