Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Taggarkiv barnkläder

Second hand som affärsidé

Busfrö-entré alldeles intill rulltrappan som i sig är en attraktion för vissa små i min bekantskapskrets.

Det senaste året har stadsturer med mina syskonbarn i Kalmar fått ett nytt obligatoriskt inslag: Busfrö.

Det är en butik som ligger mitt inne i stadens centrum och som har en ovanlig och vad jag hittills har förstått sympatisk affärsidé: begagnat för barnfamiljer på småföretagarvis!

Grundaren är en trebarnsmamma i Västervik, Stina Qubti, och hon presenterar Busfrö såhär:

Som småbarnsförälder vet jag hur otroligt mycket kläder en barnfamilj går igenom under barnens uppväxttid. Dyrt blir det, och mycket växer de ur innan det knappt hunnit användas! Andra gånger köper man kläder som barnet sen helt plötsligt vägrar sätta på sig. Känns det igen? (…)

Så under 2003 när jag funderade på vad jag skulle göra med mitt eget växande ”ångestberg” av urvuxna barnkläder råkade jag kliva in i en charmig liten secondhandbutik för barnkläder i New York.

Jag blev störtförälskad i butiksidén, och drömmen om att öppna en butik där föräldrar kan lämna in det deras barn inte längre behöver, tjäna lite pengar på detsamma och samtidigt ha möjligheten att kunna köpa ”nytt” var född. Nu, många år senare, kan du besöka min dröm här i Västervik.

Busfrö öppnade vintern 2010 och har sedan dess vuxit snabbt, både i butiksyta och sortiment. 2011 flyttade vi butiken ifrån utkanten av Västervik in till centrum där vi fick större ytor. 2012 utökade vi sortimentet med damkläder som snabbt blev populärt och bidrog till att inlämnarantalet dubblades på mindre än ett år!

Busfrö finns på en hel rad lite mindre orter i södra Sverige nu och har sitt eget ekonomiska system med ett slags kundkonton och rabatter på inköp i butiken för den som också lämnar in saker till försäljning. Och vid kassan kan man köpa galltvål — ett hållbarhetstips för alla som vill göra ett försök till att ta bort fläckar hemma innan kläder slängs.

Inlämningsvillkoren är ungefär som på Erikshjälpen Second Hand eller Human Bridge fast med lite mer kontroll, om jag har förstått informationen rätt.

Är Busfrö bra eller dåligt för de second hand-kedjor och enstaka lokala butiker som bygger sin verksamhet på ideella insatser och stöttar biståndsarbete i Sverige och i andra länder? Innebär det konkurrens om kunderna och konkurrens om de saker som lämnas in?

En hylla som man kan handla i utan pengar: bokbytarhyllan.

De senaste två åren har jag suttit i styrelsen för två second hand-butiker, så jag har fått höra en hel del om allt som krävs för att en sådan verksamhet ska fungera och resultera i överskott (de här två butikerna ska ge överskott både till en stor biståndsorganisation och till lokala initiativ). Och jag tror att Stina Qubtis satsning är bra för alla — samhället och världen måste återanvända mycket mer, och allt som kan höja det begagnades status kan samverka och leda till mycket gott för miljön, second hand-kedjorna och kunderna. Dessutom ger Stina och hennes franchise-tagare egenföretagandet och småföretagandet (med anställda — det skulle vara intressant att veta hur många som har fått arbete) en ny och mer hållbar inriktning.

Mittemot Kalmars Busfrö ligger Flying Tiger of Copenhagen, en butikskedja som har som affärsidé att sälja mängder av superbilliga saker från bland annat Asien. Det är verkligen en kontrast! Att ta vara på det som redan finns och göra affärer med det känns mycket mer framtidsfullt, eller hur?

***

Fotnot: Busfrö-butiker finns i Västervik, Kalmar, Oskarshamn, Motala, Norrköping, Halmstad och Jönköping.

Så att de minsta också får riktiga kläder

Foto: Gugge Zelander (bild lånad från Hemmets Journal)

Många av oss som hjälpstickar är med och gör startpaket till nyfödda i Östeuropa, Asien och Afrika.

En del arbetar för Välkomstverket och andra svenska initiativ som går ut på att när barn föds på sjukhus i Sverige och föräldrarna inte har haft möjlighet att förbereda deras ankomst ska det finnas startpaket som personalen kan dela ut. Välkomstverket arbetar i Stockholm, och jag vet att kläder och filtar tas emot på förlossningsavdelningarna i Örebro och Malmö, bland annat. Det är oftast några av barnmorskorna eller sjuksköterskorna som har hand om förrådet.

Man kan också lämna spädbarnskläder till många diakoner — i vissa församlingar arbetar diakonerna mycket med barnfamiljer som har ekonomiska bekymmer. Det är bara att ringa runt till Svenska kyrkans församlingar där man bor, fråga efter den som leder det diakonala arbetet och sedan fråga vad det finns för behov.

Och så finns det ju ett initiativ till: kläder för prematurbarn!

Prematurbarn är så små att nyföddstorlekarna från klädaffärer blir som sjöar att simma i. Därför finns det en ganska stor och mycket entusiastisk grupp proffsiga amatörsömmerskor som arbetar ideellt med att sy det som behövs.

Hemmets Journal har just intervjuat Sabine Nilsson, som själv födde tvillingar alldeles för tidigt och som fick lagom stora kläder till sina pojkar av en människa som hon inte kände. Nu är hon ideell hemmasömmerska och insamlingsansvarig för prematurkläder till lasarettet i Malmö. Läs intervjun här och bli imponerad och inspirerad!

Till en nybliven storebror och hans lillasyster

I somras blev ett av mina gudbarn storebror. Innan han fyllde två år!

Så i god tid före tvåårsdagen frågade jag Therese om hon ville sy något till honom och något till hans lillasyster. En kortärmad tröja till honom och en klänning till hans lillasyster, till exempel.

Det roliga med att beställa kläder från en som syr själv är att man kan bestämma allt möjligt på det viset. Till exempel att en nyfödd flicka klär utmärkt i ett ljusgrönblått traktortyg! Särskilt en flicka vars mamma och pappa är uppväxta med traktorer och hö omkring sig. Det skulle ingen på de stora klädkedjorna komma på. Eller: om någon på en stor klädkedja skulle komma på den idén så skulle den nog plockas bort redan på idéstadiet och ersättas med någon prinsessa från en tecknad film. Jag trodde att samhället hade kommit längre än så i sin utveckling, men nu har jag sett för många Anna och Elsa under de senaste åren …

Här är tygerna som Therese föreslog:

De är ekologiska allihop. Och fina, eller hur?

Fyra till:

Molnen gillade jag mycket. Jordgubbarna skulle jag gärna beställa åt en väninna som inte alls är minderårig!

Men här dök traktorerna upp, och då förstod jag att allt hade blivit rätt!

Och såhär blev det alltså:

Det här är inte något annonssamarbete. Jag har betalat 230 kronor för klänningen till lillasyster och 190 kronor för den kortärmade tröjan till storebror. Det är lite mer pengar än vad jag skulle ha betalat om jag hade sprungit in på H&M och köpt något ur deras höstkollektion, men det är inte dyrt.

En liten uppmaning alltså, samma som förra gången jag berättade om att beställa barnkläder av en människa som designar och syr själv: det här är ett av flera alternativ till att använda sina förhållandevis små resurser till att bygga på några få redan stenrika företagsledares förmögenheter ytterligare. Beställ från Therese (Two Little Oaks) om du vill, hon är verkligen proffsig, eller beställ av den duktiga människa som du har närmast dig! Det blir ett slags motsvarighet till Fairtrade här hemma.

Kärlek på distans

I Sverige finns det en morfar som i många år har tyckt mycket om att gå klädd i stora, färgglada, stormönstrade skjortor.

Nya Zeeland finns Rio och Ridley.

När morfars skjortgarderob blev lite för stor fick en av hans vänner, Ann, ta hand om några utsorterade skjortor.

Ett par av dem åkte till Ulla i Gamla Uppsala.

Tyvärr har vi inga så kallade före-bilder, men såhär blev resultatet:

Storebror fick en skjorta av en morfarsskjorta med moln på.

Och lillasyster och favorithunden fick varsin klänning av en annan skjorta.

När man inte kan ses flera gånger i veckan kan man i alla fall tänka mycket på varandra, eller hur?

Tack Ulla för att du tog dig an kärleksförmedlingen och Ann för att du såg till så att jag fick bilderna och fick tillstånd att dela med mig av dem!

Små mjuka jeans av stora, slitna, kasserade jeans

Egentligen hade jag tänkt skriva om något helt annat idag, men så kom den här bilden i ett meddelande från Therese:

Hon och jag har pratat i ett par år (!) om barnkläder som man syr av kasserade vuxenkläder, och hon har funderat på hur hon skulle kunna göra sina modeller och beskrivningar och trick tillgängliga för fler.

Nu ska i alla fall kläderna bli det — det är en Etsy-butik på gång!

Och för att få material till sömnad i lite större skala pratade Therese med Erikshjälpen Second Hand och fick ett par säckar med jeans som sorteringspersonalen hade bedömt inte skulle gå att sälja.

Det innebär, som ni ser, inte alls att de är värdelösa. Till ett par byxor i storlek 62 cl finns det bitar som räcker, till exempel.

Och det ska bli så spännande att se fortsättningen på det här!