Nu har jag bett Karin Louder Peterson att berätta om hur hon använder kasserade vuxenkläder, eller vuxenkläder som hon hittar i second hand-butiker, som material till nya barnkläder. Här kommer det!
***
Barntröja sydd av vuxentröja (det märkblå tyget) och stuvbit (det randiga). Foto: Karin Louder Peterson
När mina barn var små, för nästen trettio år sedan, gjorde jag nästan alla deras kläder själv; det var bara underkläder och vinteroveraller vi köpte.
Vi bodde väldigt isolerat i skärgården och kom sällan in till fastlandet för att handla material, så de tyger jag använde kom antingen från begagnade kläder eller andra textilier, eller från stuvpaket jag skickade efter på postorder. Det var lite kul att klä barnen i annat än det alla andra hade. Så småningom fick jag dock annat att göra, och det blev allt mindre tid till att sticka och sy.
Det hela började igen när jag blev mormor till en liten flicka. Dottern ringde och frågade om en rosa klänning som jag hade stickat till henne en gång för länge sedan och som hon hade använt som dockklänning. Vi kunde inte hitta den någonstans; förmodligen hade den försvunnit i någon flytt. Men jag letade rätt på mina gamla pärmar med stickbeskrivningar, och där fanns den! Så jag stickade en ny till lilla Nathalie.
Och upptäckte att det var ju roligt att sticka; det hade jag inte gjort på många år. Så jag satte igång att sticka fler saker som jag gjort en gång och som gått förlorade.
Men man kan ju inte dränka ett barnbarn i tröjor, så på Facebook hittade jag gruppen Handarbeta för välgörenhet och kunde med gott samvete sticka precis hur mycket kläder som helst i vetskapen om att de kommer att användas. Jag läste en vinter att flyktingbarn från Syrien hade frusit ihjäl och bestämde mig för att göra vad jag kan för att hjälpa så många som möjligt så det inte händer igen. Det är dit jag skickar mina saker.
Karin köper stora herr-T-shirts, helst i pikétyg som är lite stadigare än jersey och trikå, aldrig med bröstficka eftersom den gör det knepigt att klippa barnkläder av tröjan. XXL är den bästa storleken, men det går förstås att använda mindre också. Foto: Karin Louder Peterson
Här är den ena barntröjan som just den ljusblå tenniströjan förvandlades till. Nederkantens fåll på den stora tröjan blev nederkantens fåll på den här tröjan också. Ibland kompletterar Karin tyget från vuxenkläderna med stuvbitar som hon köper. Foto: Karin Louder Peterson
Här är den andra tröjan. Karin har utnyttjat vuxentröjans knappslå, applicerat ett litet motiv från stuvbiten och kantat med en remsa stuvbitstyg. Foto: Karin Louder Peterson
Då och då brukar min man och jag åka till närmsta second handbutik för att titta vad som har kommit in, och ofta kommer vi hem med diverse fynd. Vi har alltid varit mycket för återbruk. Dels är det givetvis enormt mycket bättre för miljön om saker och ting kan återbrukas, dels finns det ingen anledning att betala dyrt för nya saker när man kan hitta begagnade till bättre priser. Dessutom är de ofta av bättre kvalitet. Faktum är att de allra flesta av våra möbler har vi köpt begagnade, och när det är något vi behöver letar vi alltid på loppmarknader, second handbutiker och Blocket i första hand.
I och med barnbarnets ankomst började jag också bläddra bland kläderna för att se vad jag skulle kunna sy om till babykläder.
Likadant där: lusten att sy blev större än behovet hos barnbarnet, men nu visste jag ju vad jag kunde göra av kläderna.
Fynd från en enda inköpsrunda: alla de här pikétröjorna i herrstorlekar kostade tillsammans 40 kronor. Mycket tyg att förvandla till barnkläder! Foto: Karin Louder Peterson
Den stora fördelen med att köpa begagnade kläder är just det att de har blivit använda och tvättade ett flertal gånger, så de som fortfarande ser bra ut är ju av god kvalitet.
Jag väljer helst stora herrkläder, så att jag kan få ut så mycket som möjligt av dem. Glömmer aldrig en sweatshirt i storlek XXL där jag lyckades få ut hela två tröjor och ett par byxor. Lycka!
Det mesta jag köper är herrpikétröjor, men även annat kan gå ner i kassen. En långärmad dam-t-shirt blev till en liten klänning och ett par byxor, ett nattlinne i tunn trikå blev också till en liten sommarklänning, men det hör till undantagen.
En del plagg köper jag enbart för att kunna använda dem som kantband; då är det färg och tygkvalitet som avgör.
Pikétröja av känt märke. Foto: Karin Louder Peterson
Den ena barntröjan får knäppningen och ärmmuddarna. Foto: Karin Louder Peterson
Den andra får nederkanten och kompletteras med kantband och knappslå av ett annat tyg. Foto: Karin Louder Peterson
Av en pikétröja gör jag en farfarströja där jag använder den befintliga knäppningen.
Resten av tyget kan räcka till ett par byxor, ytterligare en liten tröja eller åtminstone till delar av en.
Jag köper också rätt mycket stuvar, till exempel färdiga stuvpaket på Tradera. En femtoncentimetersremsa kan räcka till ett par tröjärmar eller kantband.
En stor del av själva nöjet ligger i att fundera ut vad jag kan göra och hur det kan se trevligt ut. Roliga kantband och applikationer gör mycket för helhetsintrycket.
Jag använder så mycket som möjligt av ett plagg. Det går ofta att få ut något litet mer av det, ett par ärmar, ett byxben eller åtminstone kantremsor, sånt som kan kombineras med bitar från andra plagg. När jag inte ens kan få ut en kantremsa av det som finns kvar är det dags för soporna.
Den här tröjan har sitt ursprung i samma vuxenplagg som den allra översta och har fått vuxentröjans ärmkanter som ärmmuddar och vuxentröjans knappslå. Foto: Karin Louder Peterson
Det är enkelt att sy i trikå. Det är ett väldigt förlåtande material; det gör inget om det inte blir så exakt, det ser snyggt ut ändå.
Och det går fort att svänga ihop till exempel ett par små byxor. Tre sömmar, på med muddar och så är det klart. Går på max en halvtimme.
Det är detaljerna som tar tid. Att sy i en knappslå, till exempel. Det kämpar jag fortfarande med. Men förr eller senare lär jag nog få in snitsen på dem också.
Jag har en helt vanlig hushållsmaskin med elastisk söm och några dekorsömmar, och den har fungerat utmärkt till allt jag har behövt göra hittills.
De mönster jag använder är för det mesta gamla standardmönster. De går att variera i oändlighet, och det finns många gratismönster att skriva ut. De jag använder mest har jag klippt ut i två storlekar, 62 och 86 cl, och växlar mellan dem beroende på storleken på det plagg jag har klippt sönder.
På Small Dream Factory hittar du en hel rad mönster i högermarginalen, och här finns ett enkelt basbyxmönster som går att göra ännu enklare genom att sätta mudd också i midjan.
Jag kantar såhär.
Jag stickar på kvällarna framför tv:n –- och i Grekland på semestern — och syr på helgerna, när jag kan ockupera köksbordet med symaskin och diverse attiraljer. I höst får jag ännu mera tid att sy, eftersom jag går ner i arbetstid och får lediga fredagar. Ser verkligen fram emot det.
***
Tusen tack, Karin! Nu tror jag att du har inspirerat många!
En bonusrekommendation: både Karin och jag är förtjusta i boken Baby Cool som innehåller ganska många mönster och idéer till hur man kan ta vara på kläder och tyg för att sy till barn. Den finns inte att köpa längre, så beställ den på biblioteket eller leta på Antikvariat.net eller Bokbörsen!