Det senaste året har stadsturer med mina syskonbarn i Kalmar fått ett nytt obligatoriskt inslag: Busfrö.
Det är en butik som ligger mitt inne i stadens centrum och som har en ovanlig och vad jag hittills har förstått sympatisk affärsidé: begagnat för barnfamiljer på småföretagarvis!
Grundaren är en trebarnsmamma i Västervik, Stina Qubti, och hon presenterar Busfrö såhär:
Som småbarnsförälder vet jag hur otroligt mycket kläder en barnfamilj går igenom under barnens uppväxttid. Dyrt blir det, och mycket växer de ur innan det knappt hunnit användas! Andra gånger köper man kläder som barnet sen helt plötsligt vägrar sätta på sig. Känns det igen? (…)
Så under 2003 när jag funderade på vad jag skulle göra med mitt eget växande ”ångestberg” av urvuxna barnkläder råkade jag kliva in i en charmig liten secondhandbutik för barnkläder i New York.
Jag blev störtförälskad i butiksidén, och drömmen om att öppna en butik där föräldrar kan lämna in det deras barn inte längre behöver, tjäna lite pengar på detsamma och samtidigt ha möjligheten att kunna köpa ”nytt” var född. Nu, många år senare, kan du besöka min dröm här i Västervik.
Busfrö öppnade vintern 2010 och har sedan dess vuxit snabbt, både i butiksyta och sortiment. 2011 flyttade vi butiken ifrån utkanten av Västervik in till centrum där vi fick större ytor. 2012 utökade vi sortimentet med damkläder som snabbt blev populärt och bidrog till att inlämnarantalet dubblades på mindre än ett år!
Busfrö finns på en hel rad lite mindre orter i södra Sverige nu och har sitt eget ekonomiska system med ett slags kundkonton och rabatter på inköp i butiken för den som också lämnar in saker till försäljning. Och vid kassan kan man köpa galltvål — ett hållbarhetstips för alla som vill göra ett försök till att ta bort fläckar hemma innan kläder slängs.
Inlämningsvillkoren är ungefär som på Erikshjälpen Second Hand eller Human Bridge fast med lite mer kontroll, om jag har förstått informationen rätt.
Är Busfrö bra eller dåligt för de second hand-kedjor och enstaka lokala butiker som bygger sin verksamhet på ideella insatser och stöttar biståndsarbete i Sverige och i andra länder? Innebär det konkurrens om kunderna och konkurrens om de saker som lämnas in?
De senaste två åren har jag suttit i styrelsen för två second hand-butiker, så jag har fått höra en hel del om allt som krävs för att en sådan verksamhet ska fungera och resultera i överskott (de här två butikerna ska ge överskott både till en stor biståndsorganisation och till lokala initiativ). Och jag tror att Stina Qubtis satsning är bra för alla — samhället och världen måste återanvända mycket mer, och allt som kan höja det begagnades status kan samverka och leda till mycket gott för miljön, second hand-kedjorna och kunderna. Dessutom ger Stina och hennes franchise-tagare egenföretagandet och småföretagandet (med anställda — det skulle vara intressant att veta hur många som har fått arbete) en ny och mer hållbar inriktning.
Mittemot Kalmars Busfrö ligger Flying Tiger of Copenhagen, en butikskedja som har som affärsidé att sälja mängder av superbilliga saker från bland annat Asien. Det är verkligen en kontrast! Att ta vara på det som redan finns och göra affärer med det känns mycket mer framtidsfullt, eller hur?
***
Fotnot: Busfrö-butiker finns i Västervik, Kalmar, Oskarshamn, Motala, Norrköping, Halmstad och Jönköping.