Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Handfärgade garner gör Petra och hennes kunder lyckliga

Förra året blev jag bjuden till ett stickcafé på biblioteket i Eslöv — Kreativiteket kallades det. Där träffade jag Petra som visade otroligt vackra garner under namnet Garnlycka. Nu har det äntligen blivit av att intervjua henne!

Petra och Garnlycka-garner. Foto: Garnlycka

Hej Garnlycka!

Vem är du som använder detta vackra namn?

Jag heter Petra Roos. Namnet Garnlycka beskriver känslan när man håller en ny härva och bara vill börja nysta upp den! Eller när man just färgat och ser hur resultatet faktiskt blev.

Hur kom det sig att du blev egen företagare i garnvärlden?

Jag älskar färger och började färga så smått till mig själv. Det var så kul att jag kände att jag ville fortsätta och göra ännu mer. När jag sedan märkte att mitt garn gillades av andra fanns det ingen återvändo!

Vad använder du helst för material?

Jag tycker om ull, och speciellt den obehandlade, mjuka merinon. Jag färgar sockgarn, merino, Bluefaced Leicester och silkeblandningar.

Ett urval av Petras garner vid en viss tidpunkt — för hon håller inget fast sortiment och hittar hela tiden på nya toner och kombinationer. Foto: Garnlycka

Vad använder du för färger?

Jag använder syrafärger, och jag både varmfärgar och kallfärgar. Jag försöker tänka miljömedvetet när jag väljer vilka färger jag använder. Vattnet jag använder när jag färgar använder jag flera gånger, och när jag tvättar härvorna går sköljvattnet tillbaka ner i färggrytan för att spara så mycket vatten som möjligt.

Du färgar små mängder och till och med på beställning – hur kommer det sig? (Gör inte efterfrågan ibland att du blir inspirerad att expandera?)

Jag färgar i min tvättstuga, så det går inte att färga några större mängder garn åt gången. Dessutom skulle jag inte tycka att det var kul att färga 200 likadana härvor. Som kund får man känna att man blir näst intill ensam om just den färgkombinationen.  Och då får man känna sig lite speciell. Självklart kan jag färga liknande kombinationer igen, men de blir aldrig exakt likadana som den första.

Jag kan absolut färga större mängder på beställning. Att få ett uppdrag av en kund att färga något specifikt, som till exempel en speciell blomma,  är en kul utmaning! Jag brukar säga att jag känner mig som professor Balthazar som var en tecknad serie som jag älskade när jag var liten.

Inspirerat av björk. Foto: Garnlycka

Vad brukar det bli av dina garner? (Jag gissar att du får se en och annan bild?)

I första hand är det sjalar och sockor som mina kunder stickar eller virkar. Men även tröjor, koftor och babyplagg. En del stickar vantar och mössor.

Vad passar de bäst till, tycker du?

De passar till allt! Sjalar, tröjor, koftor och  sockor. De flesta av mina garner fungerar till stickstorlek 2–4, så det är kanske det som blir begränsningen.

Inspirerat av naturen: Putte i blåbärsskogen. Foto: Garnlycka

Vad inspirerar dig mest?

Jag hittar inspiration överallt! I naturen: blommor och insekter, träden och årstidernas skiftningar. Men även frukt, grönsaker och godis är kul inspiration, och boktitlar, filmer och så vidare.  Via Instagram har jag också färgat garn efter mina följares vackraste ord och så har jag gjort låtlistor på Spotify, både med min favoritmusik och med mina följares favoritlåtar. Jag lyssnade på låtarna många gånger, och då fick jag en färgidé som passade låten som jag sedan färgade. Det var väldigt kul!

Varifrån kommer alla fina namn?

Som sagt: där jag hittar inspirationen. Men en färg kan också motsvara en känsla, som lycklig, fnittrig eller harmoni.

Vad är din favorit bland färgkombinationerna just nu?

Just nu är det starka färger i ”våriga” färger. Orange, grön, cerise, turkos, gul. Men även de dämpade färgerna som askrosa, grågrön och gråblå. Sedan faller jag gärna åt de blå eller gröna tonerna när jag färgar. Men nu kommer gult och orange som en härlig färgklick. Det händer något när man tar på sig gult. Man blir glad! Lila är en färg som alltid säljer bra, och marinblått och svart … Så någon speciell favorit har jag just inte — jag älskar färg helt enkelt!

Greeny. Foto: Garnlycka

I vilka sammanhang säljer du dina garner?

Jag har en webbutik, och mina garner finns också till försäljning i Hemslöjdsbutiken i Landskrona. Dessutom är jag medlem i Garderoben på Lilla Torg i Malmö, och där jobbar jag ett par dagar varje månad också.

Sedan deltar jag på mässor, till exempel Hantverksmässan i Båstad och Hantverksmässan i Stångby. Men också på den lilla mässan som jag själv arrangerar tillsammans med Slottcafé Borgstugan i Trollenäs: Kvällsmarknad i slottsparken.

Vad tror du att din småskalighet kan betyda för de människor som stickar och som går i plagg stickade av dina garner?

De får känna sig lite speciella eftersom jag färgar i liten skala. Dessutom kan de få en personlig service då jag färgar på beställning och efter önskemål. Till exempel färgade jag garn efter en brudbukett som kundens mamma hade när hon gifte sig. Det skulle bli en sjal till bröllopsdagen. Då kände jag mig hedrad. Eller när något barn önskar en särskild färgkombination. Då är de med i processen för plagget.

Vintergäck, den härva som jag fick som tackpresent efter föredraget på Kreativiteket i Eslöv.

Vad hoppas du på för Garnlyckas del framöver?

Jag vill fortsätta färga, och så vill jag göra lite fler egna designs som jag kan sälja som garn- och mönsterpaket. Jag tittar just nu på lite nya kvaliteter som jag ska ta in på prov, så får vi se hur det blir!

Vad stickar du själv nu i vår?

Jag älskar Stephen Wests design. Han kombinerar färger helt galet, och hans mönster är så kul att sticka efter! Jag har ju alltid flera projekt igång men just nu stickar jag en ”Daybreak” av Stephen West och så klurar jag på ett hemligt projekt. Så har jag ett par sockar, en tröja och en virkad sjal med keltiska kärleksknutar på gång vid sidan av … och säkert något mer som fallit i glömska!

***

Tack Petra! Det är så spännande att få höra om ett riktigt hantverksarbete och om hur det kreativa kan få så stor plats. Hoppas att din inspiration fortsätter att komma från många olika håll — trots att det snöar just idag!

Startpaketsutdelning

Av Posted on Inga taggar 0

Jag har missat att visa en av de fina startpaketsutdelningarna i Lokichoggio i Kenya där Birgitta och KeA Arlund (Barnmissionen) samarbetar med Skandinaviska Läkarbankens volontärer! Men Birgitta skickade bilderna igen när jag frågade. Här kommer de!


Nära och långväga — klinikens personal tar emot Eva-Marie och en annan volontär som kommer med en ny leverans startpaket till de nyfödda. Foto: Birgitta Arnlund

Birgittas väninna Eva-Marie har rest från Skåne gång på gång för att göra olika volontärinsatser i Loki. Linda i Stockholm är en av de tidigare volontärerna och packar babypaket med bidrag från olika håll hemma hos sig. I Loki kompletteras de med kangas som föräldrarna kan använda som allt möjligt — filt till exempel.

Med en skatt. Fast man ser den knappt under alla presenterna. Foto: Birgitta Arnlund

Mammor som föder sina barn på kliniken får ett startpaket med kläder för den första tiden. Ett av paketen som Eva-Marie kom med kom till användning direkt!

Plats för två i sängen. Foto: Birgitta Arnlund

Ganska ofta kan man se exemplar av till exempel Femtimmarskoftan på bilderna. Det gör mig alltid lite extra rörd.

Men kan ni föreställa er hur det kan vara att föda barn med så otroligt många varv pärlor runt halsen? Jag förstår såklart att man vänjer sig när man har dem på sig jämt, men …?

Alldeles ny. Foto: Birgitta Arnlund

Verksamheten med babypaket till Loki ska inte bli hur stor som helst eftersom Barnmissionen inte fraktar containrar dit — paketen reser i det vanliga bagaget med Birgittas och KeAs svenska vänner som kommer på besök. Men Linda kan berätta om det behövs bidrag nu och i så fall exakt vad som behövs!

Det sista arbetet med att packa paketen görs på plats i Loki — där kompletteras kläderna från Sverige med en kenyansk kanga. Foto: Birgitta Arnlund

Och startpaketen fyller samma viktiga funktion i Loki som på många andra platser: tack vare att föräldrarna vet om att de finns kommer de till kliniken inför förlossningen, och det blir färre förlossningsskador och färre dödsfall. Dessutom blir pratet om paketet ett tillfälle att prata om hälsa och nutrition. Och så blir alla så glada!

Foto: Birgitta Arnlund

Kort, kort (och långt, långt)

Av Posted on Inga taggar 0
Körsbärsblomning i Kalmar på påskdagen.

För ett par veckor sedan kom en kollega in i arbetsrummet som jag delar med tre andra. Vi tittade ut på körsbärsträden och såg blommor lite här och där på tre av dem men inte på det fjärde.

Bara några dagar senare var de helt översållade.

Möbler som ska bort och blommor som man gärna hade velat behålla lite längre. Foto: Anders Angel

Den dag när vi avslutade inför påsklovet tog en av mina arbetsrumskamrater, Anders, den här bilden — våra kolleger på grundskolan intill skulle byta ut en massa möbler.

Sedan var jag borta en vecka, fotograferade ett körsbärsträd i Kalmar på påskdagen, och kom tillbaka till i stort sett överblommade träd utanför arbetsrumsfönstret och en i stort sett överblommad magnolia vid hörnet av lägenhetshuset där jag bor. Den blomningen missade jag helt och hållet i år.

I år har jag nog tänkt lite mer än tidigare på de blommande träden. Det har inte bara med ålderspanik att göra (hoppas jag) — i februari köpte jag Fiona Staffords bok The Long, Long Life of Trees. Eftersom det är en bok som passar att läsa i små, små bitar — åtminstone passar det mig att läsa den så — hade jag kommit in i körsbärsträdskapitlet just när jag kom hem till det skära blombladsregnet.

Fiona Stafford är en av de brittiska professorer vars minibiografi får det att låta som om man kan hinna med allt akademiskt i världen och mycket mer och tusen specialintressen och samtidigt skriva böcker som ligger i högar vid bokhandelns ingång, men när hon berättar om körsbärsträden är det bland annat förgängligheten hon uppehåller sig vid. Hur snabbt tiden går och hur snabbt allt tar slut, alltså. Hon berättar om hur körsbärsblommen firas i Japan (såklart) och också om hur USA:s huvudstad har tagit till sig delar av den vanan och nästan stannar upp när det är dags för picknick under ett lågt rosa himlavalv. Träden där är en donation från Japan, och den första leveransen blev misslyckad, men den andra tog sig. Någon borde bjuda henne till Kungsträdgården i Stockholm så att hon får uppleva hur lyckliga nordbor blir när det blommar!

Såhär viktiga — bland annat — är körsbärsblommorna i Japan: de har en egen sång som alla kan. Sakura, sakura

Körsbärsträden hör inte till de träd som har gett boken jag läser dess titel, tror jag. Poängen med dem när människor planterar dem, njuter av dem och pratar om dem är inte att de blir hur gamla som helst utan att de både finns från år till år och påminner oss om hur obeständigt livet är. Vad poängen med dem är i ett större perspektiv kommer vi kanske aldrig att kunna kartlägga helt och hållet — och det gäller ju att se också det som en poäng.

Men det första kapitlet i boken handlar om idegranar. Ett av de träd som hon berättar om där finns också med i Judi Denchs BBC-serie:

Vilka perspektiv eller hur?

Och det som fanns i söndags är antagligen borta nu …

Fotografering — är det någon som vill hjälpa till?

Den 18–19 maj har jag bokat en helg med min favoritfotograf, Magnus Aronson. Vi ska se till att en del av de modeller som jag har hittat på efter att jag gjorde Garnglädje, den senaste hjälpstickningsboken, blir riktigt fint fotograferade.

Min kusin Sofias son Marcus i Koftan Carl Wilhelm. Foto: Magnus Aronson

Faktum är att vi gjorde en sådan fotograferingsdag i Gamla Uppsala för drygt två år sedan. Det var en liten testraket — och månaden efter gick min hårddisk sönder, och jag blev av med alla beskrivningsfiler och alla bilder som jag hade tagit själv. Magnus underbara bilder fanns kvar, men jag tappade modet och har ägnat många, många timmar åt att leta upp filer i e-postmeddelanden och rekonstruera här och där. Allt har inte gått att få fram, och mina bilder är borta, såklart.

Min kusins väninna och hennes son i Lilla Tuffing-tröjan med knappar på sidan av kragen och på axeln. Foto: Magnus Aronson

Men nu har jag samlat ihop lite nytt mod, och det beror mycket på Magnus och på att en av mina bröder och hans familj har lovat att ställa upp som fotomodeller tillsammans med sina vänner och ha oss hemma hos sig. Jag hoppas att vi ska få en ljus himmel och mycket glatt humör så att vi hinner med allt och fortfarande är vänner när söndag kväll kommer!

Men en knasig sak är att jag har gett bort så mycket av det jag har stickat. Det finns inte kläder att fotografera! Eller: det finns massor av kläder att fotografera, men en del modeller saknas.

Så nu tänkte jag fråga om det är någon som vill låna ut sina händers verk till fotograferingen. Jag kan lämna dem vidare till en bra insamling sedan, om någon vill det, och annars är det bara att sätta en tydlig lapp på ett osynligt ställe i plagget (insidan av mudden till exempel) så att jag kan posta det tillbaka till rätt person när vi är klara.

Här är modeller som jag gärna lånar:

  • Två trådändars lilla kofta
  • Två trådändars lilla väst
  • Två trådändars lilla tröja
  • Två trådändars lilla slipover
  • Två trådändars lilla tröja med knappar på axeln
  • Två trådändars lilla asymmetriska kappa (Annikas och Ann-Christins modell)
  • Koftorna från Två systrars lilla koftkalas (Annikas och Ann-Christins modeller)
  • Baraettendanystanvästen
  • Två trådändars lilla asymmetriska kofta (tröja och/eller slipover vore också fint, om någon har)
  • Asymmetriska koftan
  • Två systrars lilla rätstickade omlottkofta (Annikas och Ann-Christins modell)
  • Femtimmarsmodellerna (kofta och tröja med och utan knappar)
  • Treochenhalvtimmesmodellerna (väst och slipover med och utan knappar)
  • Haklappskoftan
  • Klänningen Aluna
  • Klänningen Ulla (vi har jättefina bilder av den, men det vore roligt med fler färgställningar)
  • Leons luvkofta
  • Värme till främling-setet (eller delar av det)
  • Hjälpstickan-setet (eller delar av det)
  • Odensvimössan
  • Ragnhildvästen
  • Ragnvaldsslipovern
  • Ryska skarvarnas väst
  • Bisonkoftan
  • Tröjan Videdal
  • Koftan Lilla Tuffing
  • Tröjan Lilla Tuffing (Ingrids modell)

Nu låter det kanske som om jag inte har något alls — det har jag, men det vore finfint att få komplettera med något av allt detta!

Skriv till mig i kommentarfältet eller i ett e-postmeddelande (annabraw[snabel-a]gmail.com) ifall du vill skicka något, så ska du få min adress!

Påskdukning

Av Posted on Inga taggar 0

Såhär fint var det på bordet hemma hos mina föräldrar på påskafton! Jag var på ett annat ställe då, så det är en av mina bröder som har fotograferat åt mig.

I vintermörkret har min mamma använt upp bomullsrestgarner till att virka påskliljor som hon har stärkt — jag tror att hon använde en blandning av vatten och lim, eller också var det socker och vatten.

De är tredimensionella men helt platta undertill, så de ligger fint på bordet.

Och den som vill kan förstås leta upp den perfekta gula färgen eller matcha vitt och gult och göra pingstliljor.

Visst blev det vackert?