Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Boktips: Snitslad bana

Jo, det är sant: Kerstin Arthur-Nilsons ungdomsroman Snitslad bana kommer ut i nyutgåva nu i december!

Det är en historisk roman med sextonåriga Elisabet som berättare. Hon bor i en kuststad i Skåne, går på samrealskolan och ska snart få sitt första syskon (lite pinsamt). Sommarlovet 1943 slutar med kommenderad potatisplockning, och när höstterminen börjar har nästan alla skolans manliga lärare försvunnit iväg. Skyddsrum, gasmask och kondisbesök med ransoneringskakor är Elisabets vardag — men plötsligt har hon också en främmande flicka boende i sitt rum.

Jag läste Snitslad bana när den var ny — lite för tidigt egentligen, jag var ungefär tio år då — och har läst den många gånger sedan dess. När Annika Thors böcker i En ö i havet-serien kom läste jag dem också och tyckte att de var så lika den här fastän de vände på perspektivet. Jag har pratat med många förlagskolleger om att göra en nyutgåva eftersom den första inte riktigt fick någon chans i bokhandeln. I samband med att Kerstin Arthur-Nilson dog och jag skrev en artikel om henne i Dagen började Anna Ehde Malmberg och jag att tala om det, och eftersom Anna driver det förlag som Kerstin var med och startade ville hon göra verklighet av idén.

Det som jag har gjort är att jag har reviderat texten lite — det fanns en del skrivsätt som var någorlunda vanliga på 1980-talet men som inte hade något med 1943 års språkbruk att göra — och så har jag skrivit en artikel om Kerstin Arthur-Nilsons författarskap och korrekturläst. Kerstins syster har skrivit en hälsning. Och Vibeke Olsson har skrivit ett efterord som jag är mycket, mycket glad för.

Omslaget har jag inte alls varit inblandad i. Det har Anna och formgivaren Eva Lena Johansson, vän med Kerstin hon också, gjort med hjälp av Kerstins syskon som försåg dem med ett av Kerstins skolfoton.

Fråga efter boken på biblioteket och i bokhandeln, så att den ”aktiveras” på olika håll och fler kan få syn på den!

Här kan både bokhandlare och privatpersoner beställa den.

Gästfrihet — med en vacker bild

I Lund finns det något som heter Lunds Missionssällskap — en organisation som har sina rötter i 1800-talets väckelserörelser och som har inskrivet i sina stadgar att den ska ge ut en tidning som berättar om dess arbete.

I våras blev jag ny redaktör för den tidningen. Uppdrag Mission heter den. Jag hade gjort några frilansinsatser för den förra redaktören, Marie Bosund, och när hon ville gå i pension kom hon på att jag kunde ta över.

Det finns en redaktionskommitté som ses en gång inför varje nummer och bestämmer ungefär vad som ska vara med i tidningen och som sedan läser den innan den trycks. Ansvarig utgivare är sällskapets ordförande. En gång om året föreslår redaktionskommittén teman för de kommande fem numren till styrelsen.

Vi gjorde ett nummer om Europa tillsammans, och i början av hösten gjorde jag ”mitt” första, ett om samlevnad (i betydelsen leva tillsammans). Nu är nummer 1 för år 2018 klart — det kommer ut redan i december — och det handlar om gästfrihet.

En av de intervjuer jag har gjort är med Maria, som många av er känner eller känner till. Hon berättar om garnmorskornas arbete i Finland — de gör startpaket till en del av de barn som föds utanför den sociala tryggheten där och som inte får de fantastiska moderskapsförpackningarna.

Jag hade föreslagit flera olika omslagsmotiv, men Anneli som är formgivare gillade inte dem. Istället letade hon upp den här bilden. Och den är ju perfekt, eller hur?

Snart finns tidningen att läsa både i tryckt form och på tidningsläsningssidan Issuu. Jag återkommer med en länk då!

En ny raglanfläta (tack vare en uthållig mamma)

I somras när jag var på Panduro för att köpa tvålmassa låg det två alldeles övergivna härvor lingarn i en reakorg. Tio kronor styck kostade de.

Eftersom jag har bestämt mig för att försöka använda naturmaterial mer när jag stickar var det inte så svårt att fatta beslutet att rädda dem.

Sedan skulle jag bara nysta dem.

Och då blev det ett enda trassel, och den ena härvan blev liggande på det viset i flera månader. Den andra blev liggande orörd.

Men så kom min mamma hem till mig för att sova mellan tåg och flyg, och jag var tvungen att racerarbeta, så hon satte sig med trasslet. Hon är inte den som ger upp i första taget, och efter en stund gav hon en perfekt garnboll till mig.

Den såg så pytteliten ut, men jag tänkte att eftersom jag hade två kunde jag kanske sticka en liten spädbarnsväst åtminstone.

Jag hade en idé som var att trixa med två raglanmaskor, så jag la upp 63 maskor och satte igång.

Det visade sig att min idé blev knasig men att halva min idé resulterade i ett slags fläta som jag tyckte om.

Nu har jag kommit såhär långt: en ärm är klar, och den ena härvan är slutstickad. Det borde innebära att två härvor räcker till en hel kofta.

Flätan stickar man såhär på en kofta med fem maskor breda framkanter:

V 1: *r fram till raglanmaskorna, 1 vridet omslag, sticka raglanmaskorna räta, 1 vridet omslag”, upprepa från * till * ytterligare tre gånger och sticka sedan r varvet ut

V 2: 5 r, am tills 5 återstår, 5 r

V 3: *r fram till raglanmaskorna, 1 vridet omslag, 2 r tillsammans, 2 vridna omslag*, upprepa från * till * ytterligare tre gånger och sticka sedan r varvet ut

V 4: 5 r, am tills 5 återstår, 5 r

Enkelt, eller hur? Och ändå en synlig och rolig detalj tycker jag.

Nu önskar jag bara att min mamma vore här så att den andra härvan kunde förvandlas till ett nystan utan omvägen över totalt trassel.

Hoppas kunna skriva beskrivning snart, men prova gärna lite på fri hand så länge, ni som vill!

 

Istället för plastfolie: Bee-Wraps (bivaxdukar)

De senaste månaderna har jag sett att Henrietta i Karlskrona arbetar med ett alternativ till den plastfolie och de plastpåsar som flyter omkring i köket hemma hos de flesta i västvärlden: hon vaxar begagnat bomullstyg. Bee-Wraps kallas det på engelska. Ett svenskt ord som man kan använda är bivaxdukar.

Man kan köpa bivaxdukar på många håll numera, till exempel här.

Bivaxdukarna används till det mesta som man brukar ha mjuk plast till, men de tål inte värme, och man kan inte använda dem till rå kyckling eller rått kött.

Jag bad Henrietta att berätta. Här kommer det!

***

Om man vill ha ett alternativ till plastpåsar, plastfolie och aluminiumfolie kan man göra bivaxdukar.

Det man behöver är nytvättat och struket bomullstyg, bivax, bakplåtspapper och en ugn eller ett strykjärn.

Jag använder återbrukade tyger, till exempel påslakan och örngott.

Bra mått är till exempel 35×35 centimeter, 30×30 centimeter, 25×25 centimeter och 20×20 centimeter.

Det gör inget om tyget är ganska tunt och slitet. Bivaxet gör det stelare.

Bivax kan man köpa i olika internetbutiker. Om man har en biodlare i närheten kan man ju fråga om man kan få köpa direkt.

Om man gör sina bivaxdukar i ugnen värmer man ugnen till 100 grader, tar sin tygbit, och lägger den på ett bakplåtspapper på en plåt.

Strö över bivax, ungefär 25 gram per tygbit, och in i ugnen med plåten.

När bivaxet har smält kanske det fattas lite i hörnen. Då kan man bara lägga lite mer bivax där och ställa in plåten i ugnen på nytt.

Använder man strykjärn så lägger man tyget på ett bakplåtspapper på strykbrädan, strör vax på tyget, lägger ytterligare ett bakplåtspapper ovanpå och stryker tills bivaxet har smält.

Jag brukar hålla bivaxduken i hörnen medan den svalnar och stelnar.

Nu har du gjort dig en bivaxduk som är klar att använda.

Om du vill ha den runt en skål så formar du duken över skålen och håller lite med händerna — värmen gör att bivaxet smälter ihop lite.

Om bivaxduken blir smutsig så skölj den med lite ljummet vatten och eventuellt lite diskmedel. Låt den torka och använd den igen.

***

Tack Henrietta!

 

Snabbt och enkelt och lite lyxigt: Lavendeldoftande ”body butter”

Lavendelskörd i staden Roman i Rumänien. Foto: Sackeus AB/Göteborgs stift

Hurra hurra hurra — idag ska jag bjuda på något som är okomplicerat, ekologiskt, inte särskilt dyrt, delvis återbruk och dessutom glada nyheter för människor i ett område i Rumänien där många familjer lever utan fasta inkomster!

För ett tag sedan berättade jag om den rumänska lavendeloljan som Sackeus har börjat importera.

Jag har funderat på vad man kan använda den till — såklart!

Och faktum är att jag har tillverkat både så kallat body butter och så kallade lotion bars och läppcerat i olika omgångar tidigare, men det ÄR lite trixigt, och eftersom jag vill använda bara ekologiska råvaror och samtidigt är lite snål har jag nog inte hittat de perfekta recepten än.

Så såg jag att ICA och Apotek Hjärtat har en serie med ekologiskt certifierat schampoo, balsam, duschtvål och kroppslotion.

Det är inte så att jag tror att allt är perfekt i och med det, men lite bättre än de vanligaste billiga märkena borde det vara, eller hur?

Och så upptäckte jag att deras kroppslotion är mer som body butter.

Och så upptäckte jag att den fanns i en oparfymerad variant.

Då blev det såhär superenkelt:

Du behöver:

oparfymerad kroppslotion (lika mycket som du vill tillverka)

Flower of Hope — lavendelolja

ev annan eterisk olja (en del tycker att lavendel och citron passar bra ihop — jag provade grapefrukt som jag hade hemma)

ev lila tvålfärg

fina burkar

sked att röra med

1. Samla fina burkar — tomma krämburkar eller glasburkar, till exempel. Klarar du att täcka reklamtrycket på locken och ta bort etiketterna kan romburkar och sillburkar passa mycket bra!

2. Diska burkarna mycket noga. Lägg dem sedan i till exempel durkslag och häll kokande vatten över. Lyft upp dem och låt dem rinna av. Torka dem med en nytvättad kökshandduk när de har svalnat lite.

3. Häll också kokande vatten över ett par nydiskade skedar.

4. Kläm ut några matskedar kroppslotion i en burk. Droppa 10 droppar lavendelolja (och 10 droppar tvålfärg, om du vill använda det) på kroppslotionen.

5. Rör om noga med en sked.

6. Fyll på burken med mer kroppslotion och rör om noga.

7. Fyll burken så att den är ”butiksfull” och rör om noga igen. Om du vill ha mer doft, droppa i några droppar till och rör om noga.

8. Torka av kanterna om det behövs.

9. Förslut burken snabbt.

10. Och nu kommer det roligaste: tillverka en vacker etikett! Skriv att innehållet är gjort av ICA:s ekologiskt certifierade parfymfria kroppslotion (skriv av alla ingredienser om du vill) med tillsats av … och så berättar du så mycket du vill om den fantastiska lavendelodlingen i Roman.

11. Ge bort burken, ställ den på en mycket synlig plats i ditt eget badrum eller gör många och sälj dem på en julbasar!

Och:

12. Klipp av tuben på mitten och använd det som är kvar i den. Släng tuben i återvinningen.

Det här pysslet är någorlunda enkelt att göra tillsammans med pyssliga barn. I så fall kan de göra etiketterna för hand också. Se till att de ljuslila, lila och gröna tuschpennorna fungerar!

Om du kan få tag i torkad lavendel, så pyssla gärna enkla lavendelpåsar att ge bort eller sälja tillsammans med burkarna.

Om du har sparat cellofan från någon blomma och lila snöre från något paket, så slå in burkar och lavendelpåsar fint tillsammans!