Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Sommarläsning 1: Elizabeth Gaskells roman North and South

Av Posted on Inga taggar 0

Är det någon som behöver något nytt att läsa i sommar?

Min nästan-dagliga-paus den här våren har varit att precis innan jag somnar läsa någon roman som inte utspelar sig under de senaste åren utan långt tidigare.

Det finns ju flera klassiska romaner där epidemier är med i handlingen — Elizabeth Gaskells Ruth och Charlotte Brontës Jane Eyre, till exempel — och det kan vara bra för perspektiven att läsa dem eller läsa dem igen, men jag har plockat favoriter och nya bekantskaper lite på måfå och på något sätt eller kanske många blivit lite tröstad av att människor är människor hur än omständigheterna ändras.

Elizabeth Gaskells North And South upptäckte jag för kanske 20 år sedan, fast jag hade köpt den ungefär tio år tidigare, när de billiga Wordsworth-klassikerna i pocketutgåva dök upp i bokhandeln i staden där jag gick i gymnasiet. Jag minns inte att jag hörde någon prata om henne i skolan eller i något annat sammanhang, och när jag började läsa gjorde jag det utan en aning om vad det var för bok.

Margaret Hale, Elizabeth Gaskells hjältinna, har vuxit upp som ett slags sällskapsflicka till sin kusin. Hennes egna föräldrar är prästpar i ett litet samhälle i södra England, Helstone. När kusinen gifter sig flyttar Margaret hem och förväntar sig att tillvaron ska bli betydligt stillsammare.

Men medan hon har varit borta har hennes pappa prästen drabbats av tvivel som har vuxit sig så starka att han inte tycker att han kan vara präst längre. Han meddelar sin dotter att familjen ska flytta till en industristad i norra England där han tror att han kan tjäna familjens uppehälle som privatlärare och föreläsare, och så ger han henne uppdraget att berätta detta för mamman och hennes sällskapsdam, för det klarar han inte själv.

Låter det dramatiskt? Det är det — Margaret Hale och hennes familj gråter och bönfaller varandra, och mamman och pappan försöker påverka varandra genom henne från varsitt håll, och ingenting är roligt alls.

Milton är en bullrig, smutsig stad full av människor som inte alls beter sig som människorna i Helstone. Många av dem arbetar i den ganska nya textilindustrin. Margaret är rädd för dem och upptäcker att hon har förlorat den pondus hon har haft — att komma till ”de fattiga” med en korg på armen eller dela ut några mynt fungerar inte alls här.

En av hennes pappas få elever är ägaren till en av fabrikerna, John Thornton. När det börjar talas om strejk bland arbetarna i staden blir det gång på gång uppenbart att Margaret och John Thornton har helt olika tankar om vad som är rätt och moraliskt riktigt, och flera missförstånd gör det också efter ett tag omöjligt för dem att fortsätta de samtal som de har påbörjat i Margarets fars sällskap.

När jag hade läst ut North And South första gången — de sista raderna är beviset för att Elizabeth Gaskell ändå hade humor — var den bästa beskrivningen jag kunde komma på en Pride And Prejudice i industriellarevolutionenmiljö och med ett enormt samhällspatos. Den är inte alls festlig som Jane Austens böcker, och komplikationerna är annorlunda, men personporträtten och det faktum att två huvudpersoner som mitt i berättelsen inte tål varandra ändrar sig och båda två inser att de har haft fördomar — det är gemensamma drag.

I vår, när jag har läst den för kanske femtonde eller tjugonde gången, har jag retat upp mig lite extra på några fåniga uttalanden som jag inte mindes men mest blivit så uppslukad av berättelsen igen och tagen av hur Elizabeth Gaskell lyckas bygga sin krångliga berättelse som är så full av människor och få mig att bry mig så mycket om allihop. Utom möjligen kusinen — men hon har en viktig roll ändå.

Elizabeth Gaskell bodde i Manchester när hon skrev romanen, och Milton ska vara mycket likt 1800-talets Manchester. Hon arbetade som följetongsskribent för Charles Dickens, som drev tidningar där spännande romaner i småbitar var det som lockade läsare.

Det är inte bara jag som har sett likheterna mellan den här romanen och Jane Austens betydligt mer kända — jag kände mig både bekräftad och lite fånig när jag började läsa artiklar om den och såg hur många som jämförde just de båda berättelserna.

Har den blivit BBC-serie?

Javisst!

(Det här är inte den officiella trailern — någon sådan har jag inte hittat på Youtube.)

Jag köpte den som DVD-box (gammaldags eller hur?) i våras men råkade låna ut den innan jag hade hunnit titta på den. Av recensionerna att döma är den ordentligt förkortad, som de flesta filmatiseringar, och har en tillagd biperson som inte hade behövts, men är väldigt vackert filmad och innehåller helt fantastiska scener från John Thorntons spinneri.

En god nyhet sparar jag till sist: jag har inte hittat någon svensk översättning av boken, inte ens någon riktigt gammal, men nästa år kommer det en på Modernista!

Hur går det med mössorna?

Det är verkligen många som har engagerat sig i att sticka mössor till Läkarmissionens insamling!

Och många undrar hur länge den fortsätter och hur det går.

I juninumret av Svenska Journalen kan man läsa lite om det:

Fram till slutet av juli kan man alltså skicka in sina mösspaket.

Flädertider

Av Posted on Inga taggar 0

Det är klart att jag önskar att jag hade en egen bild av fläderblommor och ett eget saftkok på gång — men i år har maj och juni varit minst lika fullproppade som när jag arbetade i folkhögskolevärlden och skulle avsluta vårterminen och när jag arbetade på bokförlag och skulle lämna en massa böcker till tryck före midsommar. Så jag lånar den brittiske fotografen Tony Hisgetts fläderblomsbild från Wikimedia Commons för att påminna om något gott:

SLÄNG INTE CITRONSKIVORNA NÄR DU HAR GJORT FLÄDERSAFT!

Vill du inte äta upp dem direkt, som godis, eller koka dem i stark sockerlag till mer hållbart godis, så koka citronmarmelad med flädersmak. Här är ett exempelrecept. Jag skulle tro att det går utmärkt att byta ut flädersaften mot vatten och socker eller mot någon juice och socker om det känns som ett helgerån att hälla en del av det dyrbara resultatet tillbaka ner i citronbunken.

Sommarnumret

Av Posted on Inga taggar 0

Det blev ett sommarnummer också! Nästan lite overkligt — det gick ju inte att åka iväg och träffa någon alls. Ibland får man vara extra glad för fina vänner, tidigare kolleger, tidigare elever och gamla frilanskontakter. Och nu kanske det låter som om jag har tagit till en massa nödlösningar, men faktum är att det inte blev en enda, för allt tog tid, men allt fungerade.

Och ämnet har jag drömt om länge. Att få arbeta som lärare i Svenska för invandrare och Svenska som andraspråk är något av det mest spännande jag har varit med om, och mina elever gav mig så många nya infallsvinklar på språk och språkstudier. En del av dem dyker upp här. Numrets titel kommer från en terminsreflektion som Zina skrev. Sedan berättade Imad (som inte är en av mina elever) att det är ett arabiskt talesätt.

Nästan allt materialet finns på Uppdrag Missions webbplats nu, och där finns också en blädderfil som är hela tidningen (klicka på Tidskriftsarkiv), och du som vill ha en tryckt tidning att bläddra i kan skicka din adress i ett meddelande till mig.

Lite mer från eftermiddagen i Broby

Av Posted on Inga taggar 0

Gerd fotograferade lokaltidningens artikel från i lördags och skickade den till mig.

Här sitter jag och rynkar pannan på TVÅ bilder. Undrar om jag alltid ser ut så när jag virkar. Sådant vet man ju inte själv.

Och när jag la upp en liten skärmdump på Facebook …

… envisades taggningsfunktionen med att identifiera mig som Eva, en av mina gamla körvänner från Örebro. Det gick inte att få bort taggningen, så jag fick ta bort inlägget och skriva och be Eva om ursäkt. Jag har aldrig vetat att vi var lika, men det känns som att ha fått en hedersmedalj.

Hursomhelst, artikeln finns bakom en betalvägg, men jag hoppas att tidningen inte går under om jag delar med mig av texten. På bara några minuter har reportern fått med så otroligt mycket!

Lite hurtig och beskäftig låter jag eller hur? Det var inte meningen. Men allt är sant!