Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Små mjuka jeans av stora, slitna, kasserade jeans

Egentligen hade jag tänkt skriva om något helt annat idag, men så kom den här bilden i ett meddelande från Therese:

Hon och jag har pratat i ett par år (!) om barnkläder som man syr av kasserade vuxenkläder, och hon har funderat på hur hon skulle kunna göra sina modeller och beskrivningar och trick tillgängliga för fler.

Nu ska i alla fall kläderna bli det — det är en Etsy-butik på gång!

Och för att få material till sömnad i lite större skala pratade Therese med Erikshjälpen Second Hand och fick ett par säckar med jeans som sorteringspersonalen hade bedömt inte skulle gå att sälja.

Det innebär, som ni ser, inte alls att de är värdelösa. Till ett par byxor i storlek 62 cl finns det bitar som räcker, till exempel.

Och det ska bli så spännande att se fortsättningen på det här!

T-shirts blir skjortor till nyfödda

Nu gör jag en radikal återbruksaktion och återbrukar ett gammalt blogginlägg som Linda skrev för längesedan! För att det är så fint och inspirerande, och för att T-shirts finns precis överallt!

Har du inga, så fråga på närmaste second hand om de vill lägga undan sådana som de inte tror sig om att sälja. Kanske får du dem gratis, kanske kan du betala lite grann, kilopris till exempel.

Eller fråga arbetskamrater eller grannar.

Såhär var det (Linda berättar):

Varje år kommer ett gäng blivande åttondeklassare till Umeå universitet för att delta i Forskarlägerskolan. Delar av veckan är de på universitetets olika institutioner där de löser problem. Det är där jag har hjälp till de senaste två åren, och båda gångerna har jag fått en cool t-shirt att ha på mig. Eftersom jag väldigt sällan bär t-shirt i vanliga fall har de blivit liggande.

Hon hade kunnat skicka de nästan-alldeles-nya-tröjorna direkt till Loki när någon åkte, men det här var före Lindas Loki-tid. Vi höll på med en av de första Sticka & skicka-insamlingarna och pratade mycket om startpaket för nyfödda.

Linda hade börjat sy omlottskjortor i nyföddstorlek, mest i vävda tyger.

Och så kom hon att tänka på att …

… den gulliga gubben skulle kunna fungera i det sammanhanget också.

Hon skrev:

Men nu får de istället värma bebisar i Gambia, för t-shirtarna har blivit en omlottskjorta, en Gambia-skjorta och matchande mössor. Jag kunde inte låta bli att använda Forskarlägrets tryck som jag tycker är jättesnyggt och samtidigt sprida vidare en del av mig själv, i form av mitt forskande och staden jag kommer ifrån — Umeå.

Tänk om mottagarna växer upp och blir forskare! Vore inte det fantastiskt?

Det här var 2012, så de kan ha börjat experimentera och forska i förskolan vid det här laget, och kanske är det ett småsyskon eller ett grannbarn eller en liten kusin som använder skjortorna nu …

Tips till dig som vill prova att sy om T-shirts för första gången:

1. Sätt i en jerseynål i symaskinen. Vanliga symaskinsnålar trasar sönder jerseytyget, och sömmarna blir en rad av små hål. Jerseynålen har en rund spets och glider mellan jerseytygets maskor.

2. Om tyget bubblar sig: lätta på pressarfotstrycket och undvik att dra i tyget medan du syr.

3. Öva på att använda kantband. Det går att klippa kantband av själva T-shirten som du syr om, och det går att köpa kantband. Eftersom T-shirttyg oftast inte är särskilt elastiskt går det att kanta med vanlig snedremsa också.

4. Utnyttja T-shirtens fållar och eventuella muddar så mycket du kan. Lägg ut mönsterdelarna på flera sätt innan du bestämmer hur du ska klippa!

Startpaketspackning i Loki

Såhär såg det ut i Loki i Rift Valley i Kenya i tisdags:

Det är Eva-Marie, Birgittas väninna från Höör, just nu volontär för tredje gången i Loki, och Birgitta som håller på med att packa upp en del av det bagage som de tog med sig från Sverige.

Birgitta skriver:

Idag har Eva-Marie och jag sorterat och gjort i ordning babypaket. Vi är överväldigade av allt fint som gjorts.

”Kolla denna! Sååå söt!”

”Titta här, den är helt underbar!”

Ja, så där har vi hållit på hela eftermiddagen.

När allt är klart ska vi ta paketen till kliniken där de nyförlösta mammorna sedan kommer få vars sitt paket.

STOR GLÄDJE! TACK igen alla ni fantastiska handarbeterskor!

Det här är alltså sådant som har kommit med utöver de Linda gjorde alldeles färdiga och skickade med (läs om dem här och här).

När Stina i Klippan fick se den här bilden skrev hon:

Titta [till höger]! En av de fina dockorna som jag köpte 1988 på Dorkas-centret i närheten av Panzisjukhuset i Kongo. Nu får hon flytta till Loki och kanske ge lite inspiration till dem som syr där eller till någon liten flicka där som blir glad över henne. Ytterligare en Dorkas-docka, i blå klänning, finns med på bilden.

Birgittas tredje bild föreställer babybyxor som är sydda av — ja, vad?

Vuxenstrumpor! Här finns det en beskrivning.

Birgitta och hennes man KeA och deras volontärer arbetar för Skandinaviska Barnmissionen i Kenya. Läs mer om det här!

Det är fortfarande mycket svårt med maten i Loki och i stora delar av Afrika, särskilt Östafrika och området runt Tchad-sjön. Läs mer om Skandinaviska Barnmissionens arbete mot svälten här.

 

Bara raka stycken

”Jag hittade den här för tio kronor”, se Kerstin när vi sågs i måndags.

Och så gav hon den till mig!

Har ni sett den förr? Jag tycker nog att jag minns den lite vagt, antagligen med hårda bibliotekspärmar (ni vet, kanter och rygg i plastad väv, oerhört hållbart).

En hel bok med bara raka, rätvinkliga och företrädelsevis rätstickade stycken som stickas efter mått och mallar och sedan sys ihop på alla möjliga sätt enligt skisserna!

Ett par barnsockor, till exempel. Ja, ett dåligt exempel eftersom de flesta plaggen i boken är fyrkanter och inte åttkanter, men i alla fall.

Eller en barntröja som kanske kan vara en enkel variant av den så kallade Pippitröjan.

Eller en vuxentröja med sjalkrage — ni som alltid har undrat hur man får till en sådan krage kan få en idé här.

Maj-Britt Engström, född 1942, gjorde en liten succé med Sticka lätt på nytt sätt. Den gavs ut på Prisma 1975 och kom i en ny upplaga 1977, och den översattes till danska (den danska titeln betonar rätstickningen) och engelska (Simple knitting fick den heta, helt enkelt) också. 1981 gav hon tillsammans med en annan textilhantverkare ut en motsvarande bok om att väva och sy sina egna kläder.

När jag var på kortkurs med Tant Kofta, Lotta Blom, för några år sedan, fick jag en liten stickuppenbarelse. Hon förklarade att många ser stickning som att man stickar de tygstycken som ska sys ihop för att bli ett plagg — som om det enda som går att göra är att tillverka platta ytor. Istället, sa hon och visade hon, kan man ju forma det stickade medan man stickar det och på det viset slippa alla sömmar.

För mig har det blivit poängen och det roliga med stickandet: att man med några enkla grundregler kan få det att passa på människans kropp som ju lever helt i avsaknad av räta vinklar.

En del av orsaken kan vara att jag tycker att det är svårt att sy ihop stickade delar …

Men jag är fascinerad av Maj-Britt Engströms filosofi. Jag tycker att Tant Koftas grundbeskrivning till tröja och kofta snabbt gör en väldigt självständig — man ser ju vad man gör och hur det blir, och man kan prova när man vill och anpassa så att det blir lagom, och ingen behöver tala om för en att det kommer att bli snyggt bara man gör exakt som det står i beskrivningen.

Maj-Britt Engström vill också ge inflytandet tillbaka till den som stickar.

”Nu är vi hänvisade till att köpa beskrivningar tillsammans med garnet”, skriver hon (ja, det är alltså mer än 40 år sedan) i förordet, ”och vår egen förmåga att välja garn, färg och utseende på plagget har nästan helt försvunnit. Denna bok vill ge den som stickar möjlighet att själv välja garn, färg och kvalitet.”

Sympatiskt eller hur?

Om varför det inte går att skicka Yemenvästar till Yemen längre — och om vad man kan göra istället

Det här är ett av de absolut vanligaste hjälpstickningsplaggen i Sverige. Yemenvästen brukar den kallas (exemplaret här på bilden har Yvonne Otterborn stickat). Det är faktiskt jag som har hittat på det — när Gundla i Onsala skickade beskrivningen till mig, 2009 eller så, berättade hon att den kallades ”nuttu” i Finland. Jag tyckte att den behövde ett annat namn än ”lättstickad babyväst” på svenska, så jag gav den ett som passade. Lite osäker var jag: heter det Jemen eller Yemen? Fortfarande verkar det vara så att båda räknas som rätt.

Gundla hade läst om västen i Hemslöjden, där barnmorskan Tulla Danielsson bad alla stickare som ville att sticka enkla västar och se till att de kom till Jiblasjukhuset i Yemen, där hon arbetade. Beskrivningens ursprung verkade vara oklart, men att modellen var genialisk var det ingen tvekan om: den passar ganska bra på nyfödda, och sedan kan de flesta barn ha den tills de är tolv och kanske till och med arton månader, för så töjbar är den.

När ryktet spreds runt Jibla att nyfödda barn fick en handstickad väst var det lättare att få mammorna att komma till sjukhuset i tid, och det blev mycket färre komplikationer, mindre förlossningsskador på mammor och barn och färre dödliga skador.

Gundla tog på sig att se till att svenska stickares västar kom iväg till Yemen, och hon hann förmedla 12 000 (!!!) västar. En del stickare skickade också sina bidrag direkt till sjukhuset på egen hand.

Den sista tiden var det en amerikansk sköterska, Minna, som tog emot dem, eftersom Tulla hade avslutat sin tjänstgöring. Men så blev sjukhuset överfallet, och bland dem som mördades fanns Minnas man, som var läkare. Då fick all utländsk arbetskraft lämna Yemen, och Minna bad Gundla att avbryta sändningarna eftersom det inte fanns någon garanti för att västarna skulle nå fram till de nyfödda.

Sedan dess har det stickats Yemenvästar till svenska barn — och till rumänska, gambiska, kongolesiska, lettiska, ryska, nepalesiska …

Och inte har det blivit bättre i Yemen. ”Ett av världens fattigaste länder” brukar det kallas, eller ”det enda fattiga landet i Mellanöstern”.

Problemen med drogen kat har funnits där länge. På sätt och vis kan man säga att det är den som styr hela samhället. Många människor är beroende av den, den odlas på mark som borde användas till grödor som kan ätas, de som använder den blir orkeslösa och undernärda, och de som odlar den kan inte sluta.

Problem med korruption och med att mäktiga familjer gör precis som de vill har också funnits länge.

Krig är inte heller någon nyhet. Tyvärr har kriget gjort att det är mycket svårt för FN och hjälporganisationer att stötta befolkningen.

Men de två senaste inslagen är lite nyare.

Dels har det blivit svält (samma som har lagt sig över stora delar av Afrika), och dels har ungefär en halv miljon människor drabbats av en koleraepidemi.

Avaaz visar den här bilden av en undernärd pojke i Yemen på sin webbplats. Jag har funderat en stund på om det är rätt att använda den eller inte. Många protesterar ju när hjälporganisationer visar bilder av ”stackars små svältande barn”. Men det verkar vara exakt såhär det är för väldigt många barn i Yemen. Då borde vi åtminstone erkänna det och göra vad vi kan för att det ska bli annorlunda — inte klaga på att bilderna är obehagliga. Eller?

Jag läser inte alla svenska dagstidningar och ser inte så många nyhetssändningar, men med tanke på att situationen i Yemen klassas som ”en av världens värsta humanitära katastrofer” (Oxfam) och med tanke på att ett barn i Yemen dör av undernäring var tionde minut nu (Avaaz) är det väl ganska konstigt att vi i Sverige har fått veta så lite om den?

Två tips har jag: dels Oxfams insamling som hittills enligt deras webbplats har resulterat i olika former av hjälp till ungefär 1,2 miljoner människor, och dels Avaaz som arbetar med nödhjälp, lobbar för att vapenexporten till de krigande ska förbjudas och försöker arbeta för att journalister ska kunna ta sig in i landet och rapportera om vad som händer. Röda Korset arbetar också i Yemen och rapporterar tyvärr inte så mycket om det på sin webbplats, men här kan man läsa en artikel från i juni i år.

Är det någon av er som läser detta som vet mer? Berätta gärna!