Ett varv till med Anna

Mössan Omtanke

Av Anna 14 mars 202015 mars 2020 I Mössor, Rätstickat, Sticka Inga taggar 2

I minst ett par år fanns den här mössan inuti mitt huvud innan jag, långt hemifrån och med bara udda nystan kvar, satte igång med att förverkliga den vid nyår. Det första exemplaret blev en ganska liten barnstorlek i ett naturvitt ullgarn från Stina i Odensvi. Lustigt nog fungerade idén direkt – jag behövde inte ändra något alls. Nu använder min yngste gudson Samuel den, och jag inser att jag inte tog någon bild innan jag la den i ett kuvert och skickade den till hans storasyster Lovisa, men min mamma som träffade honom häromveckan säger att den såg ut att sitta perfekt.

Sedan dess har jag stickat sex exemplar till och fått en del kommentarer på Online Stickcafé. En stickarkollega där skickade en länk till en beskrivning som återskapar en mössa som är mer än 120 år gammal och som resulterar i en modell som är väldigt lik min! Där fick jag. Men det fanns några små skillnader på den dubbelvikta resåren, och den äldre mössan har liksom öronlappar, och jag hade faktiskt inte sett någon mössa som liknade den här när jag började, så jag publicerar min modell ändå.

Först konceptet:

En lång rätstickad remsa som når hela vägen runt huvudet fästs ihop till en cylinder och viks dubbel. Genom båda långsideskanterna plockar man upp maskor, och sedan stickar man mössans kulle med dem.

Remsan är lite bredare vid uppläggningskanten (i nacken), blir lite smalare framför örat, är smalare över pannan, blir bredare vid andra örat och möter uppläggningskanten i nacken igen.

När jag har gjort sådana här vrid-och-vänd-modeller tidigare har en del stickare blivit förtjusta och andra nästan förtvivlade och lite arga. Det är svårt att förklara vridandet och vändandet med ord! Så den här gången tänkte jag försöka mig på en bildbeskrivning. Vi får väl se om det hjälper!

När man har stickat en mössa och sett tydligt hur konceptet fungerar är det lätt att justera storleken och proportionerna. Här skriver jag hur jag har gjort – om det skulle bli så att resultatet inte blir användbart för någon i din närhet, så ge mössan till någon stadsmission/Frälsningsarmén/Hela människan som behöver mössor i många storlekar, eller repa upp den och justera måtten!

En liten extra poäng, fast helt oviktig egentligen, är att mössan stickas med enbart räta maskor.

Till en mössa i en medelstor vuxenstorlek behöver man: 100 g Järbo Raggi eller motsvarande, en rundsticka 4½ med mjuk kabel (jag skulle föreslå 60 cm kabel, men det spelar inte så stor roll) och en virknål i ungefär samma grovlek (det går att klara sig utan virknålen, men jag tycker att det går snabbare med den) plus naturligtvis en nål att fästa garnändar med

Lägg upp 30 m och sticka 40 v rätstickning.

Nu börjar hoptagningarna som formar kurvan framför örat:

Sticka 12 r, sticka ihop m 13 och 14 r, sticka 2 r, sticka ihop m 17 och 18 r, sticka resten av v r.

Sticka nästa varv r.

Sticka 11 r, sticka ihop m 12 och 13 r, sticka 2 r, sticka ihop m 16 och 17 r, sticka resten av v r.

Fortsätt att minska på vartannat v på detta sätt tills det är 20 m på stickan.

Sticka 66 v r – på den här bilden har jag kommit en bit på det partiet (och bilden är också en hälsning från en trottoar i Rom där jag stod och väntade på en buss under en konfirmandresa i februari).

Nu börjar ökningarna som formar kurvan framför andra örat:

Sticka 8 m, öka 1 m genom att sticka i både främre och bakre maskbågen i m 9, sticka 2 r, öka 1 m genom att sticka i både främre och bakre maskbågen i nästa m, sticka r varvet ut.

Sticka 1 v r.

Sticka 9 m, öka 1 m genom att sticka i både främre och bakre maskbågen i m 10, sticka 2 r, öka 1 m genom att sticka i både främre och bakre maskbågen i nästa m, sticka r varvet ut.

Fortsätt öka på vartannat varv på detta vis tills det är 30 m på stickan igen.

Sticka 40 v rätstickning.

Nu ser stickningen ut såhär (och bilden är tagen inne på en Mc Donald’s-restaurang dit vi gick den kväll när vi hade bråttom – annars åt vi faktiskt alla luncher och middagar på helt kedjelösa restauranger, och det blev inte dyrt, och det var väldigt trevligt!).

Dags att ta fram virknålen!

Lägg uppläggningskanten mot stickan och sticka ihop kanterna samtidigt som du maskar av – alltså, dra garnet genom både maska och uppläggningskant för att få en ny maska som du sedan maskar av som vanligt.

Jag tycker att det fungerar bra att ha uppläggningskanten framför stickan, men gör det som är enklast för dig!

Till slut har du en enda maska kvar på virknålen och inga på stickorna.

Såhär ser det ut då. En cylinder som har ett smalare och ett bredare parti. (Trottoarväntan igen.)

Vik den dubbel med den avmaskade kanten inåt.

Sätt den enda maskan på stickan.

Börja plocka upp maskor, en för varje ”rilla” (två varv), genom båda lagren. Använd virknålen om du vill – annars går det nästan lika lätt med bara stickan.

Plocka upp maskor hela vägen runt.

Sticka slätstickning runt, runt, och flytta kabelns ögla ibland så att du hela tiden kan sticka bekvämt. (Det här är samma nystan och samma stickning, men bilden är tagen inomhus, så färgen blev helt annorlunda.)

Sticka sammanlagt 24 v slätstickning.

Räkna maskorna och dela dem på 8 så att du kan minska på åtta ställen (använd en uträkningssida om du behöver). Jag minskade genom att sticka ihop 2 m på samma ställe på varje v. Det blir en snabb minskning, och om du har någon annan favoritminskning för mössor kan du ju göra den istället.

När det är mindre än 20 m kvar, sticka ihop dem två och två, ta av garnet, dra det igenom m, dra ihop och fäst tråden. Fäst också uppläggningstråden på mössans insida.

Hemma igen!

Det här exemplaret reser till Elvira, och hon får den lilla garnboll som blir över också, så att hon kan repa upp och sticka till några varv om hon skulle vilja ha en högre mössa.

Du som har en vän som är präst, pastor eller diakon: på den här mössan är det ju jätteenkelt att sticka en vit ruta framtill! Och Järbo Raggi finns både i svart och i en grön färg som liknar en del diakonskjortors gröna.

Ett tag tänkte jag att den här mössan skulle få heta Inget är nytt under solen-mössan eftersom den är så lik en mycket gammal mössa fastän jag trodde att jag hade kommit på en ny idé.

Sedan tänkte jag att det var för sent att publicera den den här vintern.

Men nu när så många är tvungna att stanna hemma och har lite mer tid att sticka än vanligt skickar jag ut den i världen ändå, och den får heta Mössan Omtanke.

Om du bestämmer dig för att sticka den, så berätta gärna vad du tycker om modellen, och skicka gärna en bild!

De sista babypaketen i Loki

Av Anna 14 mars 2020 I Kenya, Loki, Rift Valley Kenya, Startpaket för nyfödda Inga taggar 1

Att den här bloggen har fungerat så dåligt de senaste veckorna är verkligen ett litet och världsligt problem.

Nu verkar det som om den ska vara igång igen, och man kan bara önska att världen ska få bli lite mer normal också. (Tänk om vi kunde ta tillfället i akt och börja bry oss mer om människor som blir sjuka och dör i andra epidemier när vi ändå är så engagerade — som mässlingen i DR Kongo och malaria i stora delar av Afrika …)

Men en sak som jag kan göra idag, och som jag gärna gör för att den är så vacker fastän den också är sorglig, är att visa bilder från babypaketsutdelningen i Loki i Kenya häromdagen.

Birgitta skriver:

Nu har jag levererat de sista babypaketen. Tyvärr blir det ingen fortsättning på denna glädjespridning, för det finns inte någon som kan administrera det hela nu när jag lämnar Loki. Men det är hundratals mammor som fått uppleva glädjen att ta på sina små nyfödda barn rena, fina kläder tillverkade med stor kärlek av kvinnor i Sverige. TACK ALLA UNDERBARA NI som har varit delaktiga!!!

Här är jag med Gladys, föreståndare för kliniken samt Helena Stanzelius som besökte oss en vecka och gjorde en strålande insats på vår skola. Vi levererade närmare 50 paket!

En glad mamma.

Ännu en glad mamma, fast kanske lite orolig eftersom hennes baby var väldigt liten. Vi hade en tröja i prematurstorlek som kunde passa den lilla direkt.

Vi ville inte störa den lilla genom att sätta på kläderna, så vi fick ta bilden såhär.

Inga fler babypaket till Loki alltså, inte som det ser ut nu i alla fall. Men andra organisationer fortsätter att ta emot: Brödet och fiskarna, till exempel, och Human Bridge (Erikshjälpen), och Frälsningsarmén Bistånd, och Slättmissionens Hjälpande Hand. Att babypaketen är uppskattade där de delas ut behöver man inte tvivla ett ögonblick på. Och att de på många ställen räddar liv genom att fungera som magneten som får föräldrarna att ta sig till sjukhuset i tid är en ännu mer angelägen anledning till att fortsätta med dem!

En vanlig måndagskväll

Av Anna 6 mars 2020 I Hjälpstickningsträffar, Startpaket för nyfödda Inga taggar 1

Det är något problem med Egmonts webbplattform, och ett av resultaten är att jag inte kan länka hit till bloggen från Facebook. Ett annat är att det inte går att söka här på bloggen eller länka från ett inlägg till ett annat. Jag hoppades att det skulle gå snabbt att reda ut det och tänkte att jag skulle vänta tills allt fungerar igen …

… men nu kan jag inte låta bli att berätta om hjälpstickningskvällen i måndags i Korsets församlingsgård i Kalmar.

Louise och Marianne tog kontakt med mig i höstas och berättade att de hade tänkt att alla som vill på deras stickcafé skulle kunna arbeta med babypaket det här året. Jag var där och hälsade på ett par gånger, och vi pratade om idéer och praktiska lösningar, och nu ville de ha en temakväll och bjuda in fler.

Det blev definitivt fler än vanligt! Till och med några som inte kände någon annan där men som hade sett en annons i en av lokaltidningarna.

Ganska många hade också tagit med sig färdiga plagg och filtar för att lämna dem till babypaketshopplockningen. Här är en så kallad monsterruta …

… och här, i samma färgskala, är Tant Koftas Den runda filten (eller en modell som liknar den).

En roströd filt i strukturstickning och en virkad filt i blå och turkosa toner var det också många som beundrade.

Som tur var för mig var det en deltagare som hade haft med sig den här koftan. Jag brukar kalla den för Röda korset-koftan, och jag brukar alltid nämna den eftersom den är så otroligt smart konstruerad och så klassisk och populär. Den tidigaste beskrivningen som jag har hittat finns i en 1950-talsbok från Aktiv hushållning, Vi syr, Vi stickar, Vi virkar:

Och den senaste finns i Celia B Dackenbergs bok som kom ut förra året, Lånat, sparat, ärvt och nytt:

Själv minns jag den mycket tydligt från Röda korsets babypaketsmapp som vi använde i Röda korsets sygrupp i Slätthög på 1980-talet när Röda korset samlade in massor av kläder och babypaket. Ett kopierat A4-papper skrivet med de skrivmaskinsbokstäver som var ganska moderna då!

Tack vare att det fanns ett färdigt exemplar på plats och ett halvfärdigt på en deltagares stickor den här kvällen kunde alla som ville titta noga på hur koftan är gjord och beundra den.

Jag hade med mig en del plagg för att visa dem, men några lämnade jag också till hopplockningen. Den här fina tröjan som Karin (visst var det du, Karin?) skickade till mig inför en fotografering förra våren blir en del av ett babypaket nu.

Här syns en av Karins pastellrandiga tröjor och en blå (en annan stickare skrev häromdagen på Facebook att hon nog har stickat minst hundra exemplar av Två trådändars lilla tröja — jag blev helt tagen!) plus Röda korset-koftan och tre Kristbergskoftor med mössor till.

Och här är ett set med Kristbergskoftan, hjälmmössa och sockor. Plus en till av Karins tröjor!

Louise berättade att gruppen har fått kontakt med en av second hand-affärerna i Kalmar och löfte om att alla babypaket som lämnas in där åker till Human Bridge/Erikshjälpen-depån i Holsbybrunn. Perfekt!

En vanlig måndagskväll — men ovanligt färgglad och varm! Tack alla ni som var med, och tack Louise och Marianne för inbjudan!

Utveckling

Av Anna 28 februari 2020 I Fairtrade, Mössor Inga taggar 0

Inget-är-nytt-under-solen-mössan får den nog heta, den rätstickade mössan med vertikal resår och extra öronvärme. I januari stickade jag fyra prototyper och blev ganska nöjd med den vuxenstorlek som började med trettio maskor:

Just det här exemplaret borde ha fått lite högre kulle för att täcka öronen ordentligt.

Den som började med 40 fungerade också men blev inte lika fin i proportionerna, eller hur?

Nu har jag stickat ett vinrött exemplar som jag ska räkna igenom en gång till innan jag skriver beskrivningen.

Men förrförra veckan, när jag stickade den, var jag med på en konfirmandresa (det var i bussen och under lektionstimmarna jag stickade). Och i en vertikal resår kan man ju byta färg på ett annat sätt än i en horisontell. Så …

Här är prästmössan!

Mottagaren ska få prova den innan jag fäster trådarna.

Det gick inte att låta bli att börja på en diakonmössa direkt efter!

Fyra systrar i en annan tid och på en annan plats

Av Anna 25 februari 202026 februari 2020 I Boktips Inga taggar 0

Här är årets första antikvariatsfynd!

Jag gjorde det på Carpe Librum, ett pop-up-antikvariat i Washington, DC, när jag var där under jul- och nyårshelgerna. Det var namnet i titeln som gjorde att jag tog ut boken ur hyllan — författaren, Stephanie Cowell, hade jag aldrig hört talas om tidigare. Det visade sig att hon har skrivit länge och fått mycket beröm och att hennes specialgenre är historiska romaner där huvudpersonen befinner sig i närheten av en för eftervärlden mycket känd person. På det viset hat hon skrivit om Wolfgang Amadeus Mozart i den här romanen och om William Shakespeare i en tidigare roman. Hon har också skrivit om Claude Monet och om William Shakespeare i berättelser där de själva liksom är huvudpersonen, om jag förstår det rätt.

De fyra systrarna Weber är tillsammans med Mozart det som den här berättelsen snurrar runt — de har en mamma som är missnöjd med livet men hoppas att döttrar som gifter sig rikt ska kunna ge henne ett nytt liv, och de har en pappa som lever för sin musik och sina musikervänner och inte riktigt verka förstå konsekvenserna för familjen.

Josefa, den äldsta systern, har en mäktig röst och skulle kanske kunna bli professionell sångerska. Aloysia har en mycket mindre röst men sjunger fantastiskt, hon också, och dessutom är hon vacker. Constanze håller sig mest hemma och drömmer om vänlighet och kärlek och trygghet. Och lillasyster Sophie vill egentligen bli nunna men vet att familjen behöver henne. Hon är också berättaren och överlevaren som försöker redogöra för familjens liv för en fascinerad musikhistoriker många år senare i romanens ramberättelse.

Vem är Wolfgang Amadeus Mozart? Jo, en vänlig ung man som dyker upp i familjen Webers hem som en av pappans musikvänner och deltar i kammarmusikkvällar med vin och varm choklad. Han har en krävande pappa som väntar på segerrapporter därhemma och en krävande mamma som reser tillsammans med honom och hoppas att han inom kort ska ta ett tredje steg i sitt liv. Först var han det fantastiska underbarnet i ett antal år, nu har han varit en ung man med få framgångar och många motgångar i några år, och snart måste han väl få sitt genombrott?

Den Mozart som vi fick ”lära känna” i filmen Amadeus finns det bara fragment av här — han kan vara briljant och rolig och lite arrogant när han får chansen att spela för samhällets mäktiga, och han protesterar när uppdragsgivare vill behandla honom som en tjänare. Men mest är han blyg, inte osäker på sin musik men osäker på hur han ska kunna få utrymme att göra det han vet att han kan — och inte så lite förvirrad av allt som händer runt och mellan de fyra flickorna Weber.

Det har hänt mig ett par gånger förut att jag har sett eller läst något och gjort en spontan jämförelse med något annat bara för att sedan upptäcka att massor av andra redan hade gjort samma jämförelse. Den här boken läste jag strax efter att jag hade sett Greta Gerwigs nya filmatisering av Unga kvinnor, och jag hade också läst en lång rad artiklar om Louisa May Alcotts roman och dess betydelse för generationer av läsare. Så den tänkte jag på medan jag läste Marrying Mozart, och jag tyckte nog att Stephanie Cowell har lyckats bra med att undvika den moralistiska ton som tynger Unga kvinnor och att hon gör tydligare försök att få sina läsare att förstå den miljö som systrarna lever i (inte så konstigt eftersom Louisa May Alcott skrev för samtida läsare och Stephanie Cowell har skrivit en historisk roman). Men på nästan alla andra sätt är Unga kvinnor mycket mer intressant.

Det lustiga var att när jag letade upp boken på Goodreads såg jag att var och varannan recensent hade gjort samma association …

Stephanie Cowell gör de misstag som jag tror att ganska många som vill skriva historiska romaner gör: hon försöker ge läsaren så många intryck och så mycket stämning — yllenattsärkar, smutsiga strumpor, praliner, kungligheter, gatumiljöer, ölhus med prostituerade — att det riskerar att bli ofrivilligt komiskt och lite fånigt. Hennes berättelse är så full av dofter och lukter och praktiska detaljer att den blir overklig, för flickorna Weber är ju vana vid allt som tillhör deras vardag och skulle inte ägna det så enormt mycket uppmärksamhet om det var de som berättade.

Vem är det som gifter sig med Mozart?

Om mamma Weber hade fått bestämma — och kanske om pappa Weber hade fått leva — hade den historia som många av oss har hört berättad kanske blivit annorlunda. Här blir det rent praktiskt exakt som i historieskrivningen och i det personliga och i detaljerna på ett antagligen ganska annorlunda sätt. Många Unga kvinnor-läsare har ju önskat att den berättelsen skulle ha slutat mer traditionellt. Stephanie Cowell fyller det som alla ”vet” med egna idéer och tolkningar, och konstigt nog blir det till slut nästan lite löjligt och oengagerande trots dramatiken.

Marrying Mozart är inte någon stor läsupplevelse, i alla fall inte för mig, men ämnet har nog gett den vingar. Mitt exemplar har rest vidare till en musikerkollega som jag har spelat Mozartmusik med många gånger.

Och om någon bestämmer sig för att skriva en roman om Nannerl Mozart eller Margerethe Danzi, två av de flickor som växte upp tillsammans med honom i Leopold Mozarts ”underbarnsstall”, då kommer jag nog inte att kunna låta bli att läsa den.

Mössan Omtanke

De sista babypaketen i Loki

En vanlig måndagskväll

Utveckling

Fyra systrar i en annan tid och på en annan plats

Annons

Om mig

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv