Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Tävling: vinn Nina Sagulins Sticka till babyn!

Av Posted on I Boktips, Tävling , 4

Nu kan det vara dags för en tävling igen, eller hur?

Idag var jag i bokreabutiken vid Triangeln i Malmö, och den här gången hittade jag bara en stickbok, men titta vilken stickbok:

Det är alltså Nina Sagulins Sticka till babyn, den tredje boken efter Sticka som kom 2006 och Sticka accessoarer som kom ut tillsammans med den 2008.

Den innehåller trots titeln inte bara kläder till spädbarn — särskilt mössorna och halsdukarna finns i större storlekar. Här finns också en stickad ”fårskinnsfäll”, filt, ”inslagningsfilt”, halsband, väskor, påse med snören och små muddar och benvärmare.

”Baby wrap” kallar Nina Sagulin ”inslagningsfilten”. Är det någon som kan komma på ett bra svenskt ord som beskriver vad den är för något och vad den fyller för funktion?

Tre exemplar av boken köpte jag på väg till ett födelsedagskalas i eftermiddags.

Så nu finns de här och väntar på sina vinnare.

Frågan den här gången blir:

Vilken modell har du stickat eller virkat flest gånger, och varför?

Eller:

Har du någon favoritmodell när du hjälpstickar eller stickar till de minsta barnen i din omgivning? Någon uppifrån-och-ner-kofta, någon mössa, ett par sockor som sitter bra? Är det en gratisbeskrivning, så skicka gärna med en länk i ditt svar!

Skriv i kommentarfältet här nedanför! Om du inte har Facebook eller inte vill att ditt svar ska synas där, så skicka det till mig på e-post: annabraw[snabel-a]gmail.com. Se till att jag har ditt svar senast på torsdag kväll.

Bonustips:

Första helgen i september är det alltså hjälpstickningshelg med historiska nedslag och många enkla modeller som går att variera på alla möjliga vis. Platsen är Bödagården på Öland. Vi börjar på fredagskvällen klockan 20 och fortsätter så länge vi vill på söndagen. 1300 kronor för allt! Och sista anmälningsdag är på tisdag. Välkomna — det vore så roligt att träffa många av er där!

 

Klusterrutorna

Av Posted on I långpannerecept, Recept , 0

Igår var jag på utflykt inte bara en utan två gånger.

Johanna, som jag har känt sedan det år när hon fyllde sju och jag fyllde tio och min bror och hon började i ett-tvåan hos Marianne tillsammans, har tillsammans med Johnie byggt och skött en trädgård i Hyllie i sommar. Den är en del av ett konstprojekt som heter Agrikultura, och den heter Cluster och är en skogsträdgård. Jag hade aldrig hört det begreppet tidigare, och det var så intressant att höra Johanna och Johnie berätta om det! Dessutom fick vi smaka på många av växterna i trädgården, och jag blev helt fascinerad av mållorna.

För att pratstunden efteråt skulle bli extra rolig hade jag bakat. Här är de rutor som den ena gruppen fick. Eftersom de är en anhopning av havregryn, rågflingor och kakao och eftersom de åts vid Cluster får de heta Klusterrutorna. Men det som inspirerade mig mest var körsbären i matbutiken. Jag vet inte om jag gick på ett marknadsföringstrick eller om jag räddade dem från att ruttna — det fanns i alla fall enorma mängder till ett förbluffande pris. Den som inte har färska körsbär kan naturligtvis använda frysta bär av nästan valfritt slag.

Körsbären som jag använde var inte ekologiska, men allt annat var det, och sockret och kakan var också Fairtrade-certifierade.

en långpanna full
Ugn: 175 grader, 20–30 minuter

300 g smör
4 dl socker
2 dl havregryn

1 dl rågflingor
4 ägg
3 dl vetemjöl
1½ dl kakao
1 msk vaniljsocker

ovanpå:

1–3 dl färska körsbär

Smält smöret i en stor gryta och rör ner socker, havregryn, rågflingor och ägg. Sikta ner mjöl, kakao och vaniljsocker. Bred ut smeten i en bakplåtspappersklädd långpanna.

Dela körsbären i fjärdedelar och släng kärnorna. Fördela bärbitarna över hela smetens yta.

Grädda kakan i 175 graders ugnsvärme tills den känns ganska stadig när du rör vid ytan med en fingertopp — den ska vara lite ”kladdkakeseg” när den kommer ut.

Skär den i rutor när den har svalnat lite.

2001 och inspiration

Av Posted on I Uppifrån-och-ner Inga taggar 1

Idag när jag hade tagit mig igenom inloggningen till den här bloggen möttes jag av en osannolik siffra: det fanns exakt 2000 inlägg på bloggen.

Och nu finns det alltså 2001!

Förra helgen var jag i Nederländerna med en väninna för att hälsa på en annan väninna. Vi hade bara en helg på oss att ses, så vi hade bestämt oss för att bo på ett vandrarhem nära havet och ta det så lugnt vi bara kunde för att hinna prata så mycket som möjligt om allt som vi behövde prata om och en del som kanske inte precis behövdes men som kunde vara roligt och bra ändå.

Det var ett otroligt bra beslut — jag fick så mycket inspiration på så många vis.

Titta bara hur fint det kan bli på en parkeringsplats!

Jag vill gärna tro att det är naturen själv som har bestämt vad som ska växa i de olika rundlarna, som är kanske tolv centimeter i diameter, men visst ser det nästan lite väl bra ut?

Vi tittar på en till …

Men jag ska inte ge mig på att formge trädgårdar — det räcker så bra med en kofta eller väst eller mössa då och då. Just idag åkte jag buss i över en timme enkel väg för att komma till Erikshjälpen Second Hand på Cypressvägen i Malmö, och på det viset kom jag en bit på en ny väst:

Hoppas att det kan bli en beskrivning ganska snart. Garnet hittade jag på Panduros rea när jag skulle köpa en akvarellpensel igår — det är Elise från Järbo, färg nummer 69208.

Tack alla ni som läser Ett varv till. Ni har antagligen inte läst 2000 inlägg, men jag är glad att många av er har blivit återkommande läsare och hör av er med idéer och annat. Ni som är här för första dagen idag är förstås också mycket, mycket välkomna!

Det stickas här och var

Av Posted on I Inspirationslistor, Läsarbilder Inga taggar 1

En sak som är lite pinsam att berätta: jag tycker att det är så irriterande varje någon gång jag hör eller läser uttrycket ”i vårt avlånga land”. Vad tillför det? Va?

Men ibland blir jag påmind om hur avlångt (och långt!) Sverige är. Till exempel när jag ska göra något en bit upp i landet. Trots att det är vackert nästan överallt blir jag också irriterad på vår krångliga geografi som gör att jag måste byta tåg och ta omvägar.

Därför är det lite extra stort att inse att beskrivningarna från Järbo Garns blogg och från den här bloggen används på så många olika platser. De har verkligen spridit ut sig, eller i alla fall spridits!

Här är några bilder som jag tror att jag inte har visat förut:

Malin Rehnstedt har stickat Två trådändars lilla kofta tillsammans med mössor, spiralsockor och vantar. Bilden hittade jag hos Anna på Billigt garn-sidan.

Åsa Ericsson som har Yarn Barn i Hedesunda nära Gävle har stickat en hel hög av Femtimmarskoftan och ett exemplar av Femtimmarsollen också. Mössorna och den virkade västen har jag inte beskrivning till.

På den här bilden från Gun-Britt ser man flera modeller: Baraettendanystanvästen, Två trådändars lilla väst, Leons luvväst (den beskrivningen är inte publicerad än), koftan Lilla tuffing, Klänningen Aluna, Klänningen Berbel och kanske också (jag ser inte riktigt) Femtimmarskoftan. Vilken gåva för den hjälporganisation som får paketet!

Susanne som bor nära Norrköping har stickat tvillingkoftor i Lilla tuffing-modellen.

Inger har stickat Ragnhild-västen. Den är mycket lik Två trådändars lilla väst, Ryska skarvarnas väst och Baraettendanystanvästen, men jag gjorde modellen i grövre garn (Raggi) och i flera storlekar. Den är också gjord med två raglanmaskor så att det ska vara enkelt att sticka med markör om man vill göra det. Inger har använt bomullsgarn.

Karin Louder Peterson har stickat Två trådändars lilla tröja.

Det var dagens lilla album. Tack alla ni som förser mig med bilder! En extra dimension blir det ju eftersom jag vet att de flesta plaggen åker iväg och värmer barn som behöver värme — här i Sverige och i grannländer (Estland, Lettland, Litauen, Polen …) och i andra europeiska länder (Rumänien, Moldavien …) och till och med i andra världsdelar. Tänk att så många i vårt, hmmm, avlånga land är med i det arbetet. Det är hoppingivande när nyheterna i TV och tidningar mest handlar om själviskhet och felbedömningar och olyckor. Som New Gottlands syförening i Kansas skrev i sina stadgar för länge sedan: ”Att dess motto skulle vara: Det hon kunde, det gjorde hon!”

Svenska smaker-rutorna

Av Posted on I långpannerecept, Recept Inga taggar 1

Eftersom det fanns avsättning för en långpanna full med rutor förra veckan provade jag ytterligare en sommaraktig idé. Och den fungerade bra! Jag tycker att rågsmaken är så fantastiskt god i kakor, så jag bytte ut havregrynen i ett av mina favoritrecept. Den uttänkta kombinationen var råg, kardemumma och hallon. Men det fanns inga frysta ekologiska hallon i butiken där jag handlade, så jag fick ta blåbär. Sedan frågade jag på Facebook om jag skulle kombinera blåbären med kardemumma eller med ingefära. Oj vilket gensvar det blev! Och de flesta röstade på kardemumman, så jag provade med den.

Vi satt i en koloniträdgård och fikade mellan olika regnskurar (helt olika temperament, om man nu kan säga så), och det verkade verkligen som om alla tyckte om rutorna, så här kommer receptet!

Svenska smaker-rutorna

Allt utom bakpulvret går att hitta ekologiskt, och jag rekommenderar att man bakar kakan så — det blir ännu roligare att prata om den då! Den som har möjlighet att plocka blåbären själv gör förstås det. Jag använde Fairtrade-certifierat rörsocker, men jag vet inte vad som är bäst för miljön och människorna egentligen. Det borde jag försöka ta reda på. Är det någon läsare som vet?

en långpanna full

Ugn: 175 grader, ca 30 minuter (kanske mer om bären är mycket saftiga eller blöta)

1 dl honung

250 g smör
1 l rågflingor
5 dl vetemjöl
4 dl socker
3 ägg
1 msk bakpulver
1 msk kardemumma (mald)

250 g blåbär (en förpackning från frysdisken eller ett par tre deciliter handplockade, det är inte så jättenoga)

Om honungen är hård: ställ burken i en skål med varmt vatten så att den mjuknar och blir lättare att mäta upp.

Smält smöret i en stor gryta och rör ner allt utom blåbären. Det blir en tung smet, nästan som en pajdeg.

Tryck ut smeten i en bakplåtspappersklädd långpanna. Fördela blåbären ovanpå. Om de rullar omkring så tryck ner dem lite grann.

Grädda kakan i 175 graders ugnsvärme tills den har fått lite färg. Blåbären sjunker ner, och mellan dem puffar kakan upp sig lite grann. Ungefär en halvtimme är lagom. Den stelnar när den svalnar!

Skär kakan i rutor.

 

Den här kakan är god tillsammans med vaniljglass. Om du vill kan du rosta kanterna lite extra, smula dem i botten på en efterrättsskål och lägga en glasskula ovanpå! Har du ett par blåbär kvar att dekorera med så blir det extra fint, förstås.

Om mig

Om mig

Anna heter jag som skriver Ett varv till. Det är en blogg för alla som vill göra världen lite varmare och lite vackrare — inte genom att tunna ut ozonlager och köpa pynt, utan genom att generera värme för människor som fryser och se till att det vi har här på jorden fördelas på ett mer rättvist sätt.
Min mormor lärde mig den noggranna delen av att sticka och virka när jag gick i lågstadiet, och min farmor lärde mig att man måste prova sina egna idéer.
Allt börjar alltid med en maska. Vill du vara med?

Kategorier

Arkiv

© Egmont Publishing AB