Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Irak

Marias återvinningspussel: barnkläder av en vuxentröja

Maria Härfstrand som tillsammans med de andra i Skånegruppen arbetar med startpaket för nyfödda åt International Volunteers Organization har skickat en bildserie som visar hur hon pusslar när hon tar vara på en vuxentröja. Varsågoda!

Absolut mest får man ju ut av en herrtröja i en stor storlek, men när man syr startpaket till nyfödda är det ju flera plagg som är riktigt små, så vilken vuxentröja som helst går att använda, bara den är mjuk och inte alltför sladdrig. Bra att tänka på: de flesta second hand-affärer får in kläder som inte går att sälja men som består av bra tygbitar. Fråga i närmaste butik om de vill lägga undan sådant åt dig! Det kan vara en mudd som är sliten eller något annat. Har tröjan en fläck kan man pussla så att man undviker den eller så att det går att placera en liten applikation som döljer den.

Mönster? Det finns flera böcker med mönster till barnkläder, både äldre och nyare, att låna eller beställa på biblioteket. Kanske har ditt bibliotek också en prenumeration på någon mönstertidning.

Till den här bilden har jag en liten komplettering: det finns ju ganska många byxmönster utan sidsömmar, alltså mönster med bara ett stycke för varje byxben. Använd gärna ett sådant, så slipper du klippa upp ärmens utsida för att sedan sy en söm just där.

Maria visar sina idéer med en tröja som har tryck och sömmar. Ibland kan man ju placera mönsterdelar så att trycken blir en rolig detalj på barnplaggen också.

Bakstycket är ofta det största hela tygstycket.

Pussla gärna med mönsterdelar till flera plagg innan du klipper! Om det är ett plagg som du vet att du kommer att vilja göra många av kan det vara bra att rita av mönstret flera gånger. Kanske bäst att numrera så att du alltid vet att du fick med alla delar till alla plagg.

Nu börjar det ta slut!

Men såhär mycket blev det. Otroligt eller hur?

Tack Maria!

 

Susannes mössor

Av Posted on Inga taggar 0

En av deltagarna i Fjärrvärme-helgen i BödaÖland var Susanne, som hade åkt ända från Norrköping. Hon hade med sig många fina mössor och bad mig att lämna dem till någon organisation som kan se till att de får värma barn som behöver värme. Det lovade jag att göra! Men först fotograferade jag dem eftersom de är så jättefina.

Susanne har använt en vanlig ”bärmössebeskrivning” (behöver du en så hittar du en här) och gjort en massa egna variationer med ränder och tvåfärgsstickning. Alla som såg dem under helgen tyckte att de var helt underbara!

Några är absolut bärmössor, fast ett par har lite nytänkta färgkombinationer.

Och här är de allihop — ni ser att en resårstickad randig mössa också fick följa med i sändningen.

Tack Susanne! Vilket arbete du har lagt ner! Det är inte svårt att föreställa sig att både barn och föräldrar blir glada! Planen är att mössorna ska få åka med en IVO-sändning till irakiska Kurdistan, där det finns flyktingläger med bara minderåriga.

 

Marias återvinningspussel: påslakan

För ett par veckor sedan intervjuade jag ju Maria Härfstrand om hennes arbete i Skånegruppen som har tagit på sig att förse International Volunteers Organization med 500 startpaket för nyfödda.

Det blev en lång intervju, och Maria skickade två bildbeskrivningar, en som visar hur hon tar vara på ett påslakan och ett som visar hur man kan göra med en vuxentröja om man vill sy om den till barnkläder.

Maria igen — den här bilden togs under mormorsfiltsrekorddagen. Maria var en av ledargestalterna i arbetet med rekordet.

Här kommer påslakanet!

Maria, du har ju gjort en handledning till hur man bäst tar vara på ett lakan eller ett påslakan — hur många har ni återvunnit på det viset nu?

Den gjorde jag därför att vi har en del medlemmar som inte har sömnad som sitt huvudområde inom handarbete. Jag ville visa på hur man kan utnyttja påslakanet maximalt för vårt ändamål.

Beskrivningen blev mer uppskattad än jag hade förväntat mig, och det inspirerade mig till att göra fler med till exempel sweatshirts, T-shirts och örngott. Det tar lite tid att dokumentera och få ihop beskrivningarna, men kan det underlätta eller få någon att inspireras till återbruk så kan det vara värt den tiden.

Alla mina beskrivningar utgår från babypaketen, och det finns ju mängder av andra sätt att återbruka de olika plaggen och textilierna.

Nu har vi nog återbrukat ett 60-tal påslakan, och innan projektet är slut kommer det antagligen att ha gått åt ungefär 180.

Såhär gör Maria när hon förvandlar ett påslakan till tygblöjor, tvättlappar och bandage. Om påslakanet har hunnit gå sönder någonstans får man förstås ta hänsyn till det.

Blöjorna sicksackar man runtom, tvättlapparna viker man dubbla och sicksackar, och bandaget syr man bara ihop i skarvarna.

Färdigt! Ett vanligt underlakan är ju lika brett men aningen längre. Har det blivit slitet och gått sönder, så prova hur många blöjor som går att få ut och gör sedan tvättlappar och bandage av resterande hela bitar.

Har ni någon annan återvinningsmetod som du är lika nöjd med?

Vi tar också vara på garn. Vi repar upp äldre stickade och virkade handarbeten och använder garnet för att skapa nya. Minsta lilla bit används. Restgarner som inte längre räcker för att göra kläder använder vi bland annat till mormorsrutor. Efter ett tag räcker de till en babyfilt.

När det bara är bitar, under en meter långa, kvar sätter vi ihop dem med ”ryska skarvar” — syr ihop garnändarna och nystar spräckliga ”stumpnystan”.

De allra sista garnbitarna som blir över efter till exempel fästning samlar vi i påsar. Dem använder vi som stoppning i de mjuka leksakerna. Vi använder alltså precis varenda millimeter av det återvunna garnet!

Vad är det roligaste eller bästa med att arbeta tillsammans på det här viset?

Absolut gemenskapen! Vi har så otroligt roligt när vi träffas. Träffarna ger en enorm inspiration och hjälper till att driva arbetet framåt.

Att vi alla är väldigt enkla som personer gör det också lätt att träffas. Vi har inga krav eller föreställningar om hur träffarna måste eller bör se ut. Vi känner oss hemma där vi är, och självservering och lite spontant knyte underlättar för den som är värdinna.

Skånegruppens startpaket nummer 18 av 500 planerade. Efter det har många fler blivit klara, så 500 är inte långt bort nu!

Vill du stötta Skånegruppen i arbetet med paketen? Läs mer här!

Trygga platser för barnen som är på flykt i Irak

Av Posted on Inga taggar 0

Det är ju inte precis så att allt har lugnat ner sig i världen bara därför att Europas gränser är stängda. Många av de flyktingar som kom till Sverige medan det gick att ta sig hit är från Irak. Hur är det där nu? Erik Johansson som leder EFS internationella arbete svarar på några frågor.

***

Mors dag är förberedd i ett av CAPNI:s Child-Friendly Spaces. Foto: CAPNI

Hej Erik! Hur skulle du beskriva situationen i Irak just nu?

Situationen i Irak är fortsatt kritisk. Sedan Europa stängde sina gränser finns det inte längre någonstans att fortsätta sin flykt. Den pågående offensiven som har som mål att befria Mosul från ISIS har skapat nya flyktingströmmar ovanpå den redan ansträngda situationen. Men i Mosul-fallet är det nu sunnimuslimer som nu flyr undan striderna. I den kurdiska regionen i norra Irak är de mycket noga med att inte släppa dessa nya flyktingar för långt in på det egna området — det finns en rädsla för att det bland dessa sunnimuslimer finns många som egentligen är ISIS-sympatisörer, men som nu tvingats på flykt. De har ju tidigare valt att stanna kvar i Mosul under ISIS styre.

Erik Johansson. Foto: privat

Vilka är det som EFS samarbetar med där?

EFS samarbetar med en lokal kristen organisation som heter CAPNI — det betyder Christian Aid Program Nohadra Iraq. CAPNI har arbetat i regionen i ungefär 20 år och har ett omfattande arbete bland flyktingar, internflyktingar och också bland den så kallade värdbefolkningen, det vill säga alla de människor som ställer sina resurser till förfogande för att ta emot människor på flykt.

Med nymålade ägg från dagens pysselpass. Foto: CAPNI

Vad är det ni arbetar med?

Bland CAPNI:s olika projekt har EFS valt att fokusera på det som kallas Child-Friendly Spaces, CFS, som är ett slags fritidsverksamhet för barn i flyktingläger. Dit kan barnen komma efter skoldagen — de som är så lyckligt lottade att de kan gå i skolan — och få hjälp med läxorna. De kan få stödundervisning i skolämnen, men också i assyriska och kristendom. Och så får de möjlighet att leka, dansa, sjunga, rita, måla och så vidare. Allt detta under ledning av utbildade pedagoger.

Äggmålning. Foto: CAPNI

Kan man hjälpa till både i etablerade flyktingläger och bland flyktingar utanför lägren?

CAPNI har en lång rad olika projekt igång. De bistår människor i läger och utsatta människor på olika håll i samhället.

Vad är det som gör att arbetet i de här områdena är så komplicerat?

På många sätt är det relativt enkelt för oss att arbeta i norra Irak, och samarbetet med CAPNI har hittills fungerat väl. Men vi måste hela tiden vara vaksamma för den höga grad av korruption som finns på olika sätt i Irak. Det är inte så lätt att förhålla sig till den eller att genomskåda den när det behövs.

Paus i lekandet för gruppfoto. Foto: CAPNI

Om man vill engagera sig mer praktiskt för barnen som är på flykt i Irak, vad kan man göra då?

Det är inte så lätt att göra något konkret för flyktingar i norra Irak, men man kan bidra med pengar. Allt som behövs finns att köpa i regionen, och därför är det framför allt pengar som behövs. En grupp unga vuxna från Sverige har gjort en resa för att besöka området, och en av dem har varit volontär i norra Irak i två månader nu under våren.

***

Tack Erik!

Maria i Vollsjö och barnen i irakiska Kurdistan

För några veckor sedan dök Maria Lundgren i Vollsjö upp i gruppen Handarbeta för välgörenhet och berättade att hon gärna tog emot bidrag till hjälpsändningar som går till irakiska Kurdistan. Jag frågade om hon ville berätta mer i en intervju, och hon sa ja. Här kommer den!

***

Vad är International Volunteers Organization, och vad är det för insamling du arbetar med?

Jag heter Maria Lundgren och är grundare och styrelseordförande i vårt kurdiska NGO (ett begrepp som används mycket i internationella biståndssammanhang — det betyder non-governmental organization, alltså icke-statlig organisation, och många NGO:er är biståndsorganisationer — Annas anm) International Volunteers Organization, IVO.

Vi arbetar med tre stora projekt i Kurdistan-regionen i Irak där kriget härjar för fullt.

Vårt arbete på IDP Camp, ett yezidi-läger med ungefär 16 500 invånare söder om Duhok, mot Mosul till, innehåller flera delar. Dels vill vi ge det stöd som behövs, dels vill vi öppna ett aktivitetscenter för barnen och dels behövs det en vårdklinik för lägrets invånare.

Utanför lägren hjälper vi människor på två platser, och det är 1000–1500 människor på varje plats. Vi hjälper också till uppe i Sinjar-bergen och i Mosul.

Det är ett enormt behov av kläder, hygienartiklar, förnödenheter, färsk mat och rent vatten. I lägret bor det föräldralösa barn, befriade sexslavar och nödställda familjer. Vi tar emot förpackningar med första förband, hostmediciner, febernedsättande, vitaminer, vätskeersättning och annat. Vi samlar in varma kläder och filtar, och kläder som vi delar ut inne i lägret måste vara nya, men begagnade leksaker och sjukvårdsutrustning i bra skick är tillåtet.

Vi samlar också pengar till rent vatten, värmeelement, färsk mat och frukt — och framför allt bidrag för att bekosta transporterna. Och så undervisar vi i mänskliga rättigheter och i något som kallas The Road to Happiness och som bland annat handlar om hygien. Vi är det som kallas certified supervisors and instructors i de ämnena och har lett kurser för ungefär 60 000 personer i samarbete med en annan organisation.

På grund av säkerhetsriskerna publicerar vi aldrig namnet på lägret eller på de andra platserna där vi arbetar. Det förekommer mycket avundsjuka och brottslighet just nu, och när de som inget har ser att det kommer hjälp kan det tyvärr bli problem. Alla som är med på bilderna vi visar har sagt ja till att vi använder bilderna när vi berättar om arbetet.

Hur hörde du talas om de här lägren för första gången?

Vi hörde om lägren när vi var på plats i Kurdistan. Jag och min man Christian åker ner till Kurdistan regelbundet. Vi var där fyra gånger under förra året, och dessförinnan var Christian där i nästan åtta månader som volontär.

Vilka är det som bor i lägren?

Det är interna flyktingar, alltså från Irak, och flyktingar från närliggande länder — Syrien, Iran och Turkiet. Det finns kristna, muslimska och yezidiska flyktingar i lägren.

Vilka är ni som stöttar dem härifrån Sverige?

Det är jag och min man som driver IVO, och vi får stöd från ett antal människor som hjälper oss med donationer och gåvor.

Tillsammans med oss arbetar Chris Mack som project managerErivan Mahdi  som själv är en yeziditjej och som har representerat IVO på FN:s konferens för minoriteter i Genéve och Amira Ismail som är med i styrelsen och som är svensk-kurdisk.

   

Vi vill gärna få hjälp av fler som vill arbeta med oss härifrån Sverige eftersom vi reser mycket och det behövs många som berättar om IVO och vårt arbete. Och så behöver vi hjälp med organisation av sändningar och med arbetet med att samla ihop både det som ska skickas och pengar till frakterna och det som behöver köpas i Irak.

Hur går det till när ni ordnar en sändning?

Vi samlar in så mycket som möjligt fram avgångsdatumet. Sedan packas donationerna och skickas till Kurdistan. Vi har hittills delat ut kläder, färsk mat, frukt och första förband. Och 500 nallar!

Hur delas allting ut?

Alla lägrets invånare samlas på lägrets utbildningscenter, avdelning för avdelning, och får ta emot det som de behöver och som vi kan ge dem ur sändningen. Det är strikt kontroll så att det ska räcka till alla.

Vad behövs mest?

Barn som är under ett år och som bor i lägren får i vanliga fall en matsked mjölkersättning per dag, och inga av lägrets invånare får färsk mat. De har ingen värme, och tälten de bor i är inte längre vattentäta eller vindtäta. De sover på tunna madrasser direkt på marken eller golvet.

Det som behövs allra mest är filtar, varma kläder, hygienartiklar, mediciner, färsk mat, rent vatten och mjölkersättning!

Det verkar vara viktigt med skillnaden mellan begagnade och nya kläder — kan du berätta varför?

I etablerade läger som administreras av regeringen får enbart nya kläder delas ut. Det är en strikt regel som under inga omständigheter får brytas, och anledningen är hälsa och hygien. Alla besök i regeringsadministrerade läger kräver tillstånd från myndigheterna.

Konstellationer utanför lägren räknas inte som läger utan som små samhällen. De får ingen hjälp och inget stöd från regeringen eller från de stora hjälporganisationerna. Invånarna där räknas som privatpersoner, och de kan ta emot second hand-kläder på egen risk. Begagnade kläder får bara föras in i landet och delas ut om vi följer de regler som finns.

All införsel kräver importtillstånd, eller intyg på att sändningen är en gåva till en kurdisk hjälporganisation, om inte allt ska fastna i tullen.

Att följa lagar och regler i Kurdistan är extremt viktigt om man vill kunna hjälpa på ett långsiktigt sätt, och därför har vi jobbat mycket med detta under våra resor.

Kan man stötta insamlingen på fler sätt än genom att skicka kläder?

Man kan stötta oss genom att ge ekonomiska bidrag så vi kan skicka sändningar oftare, köpa förnödenheter på plats och hjälpa till med långsiktiga lösningar. Det finns inga duschar i lägret, så vi hoppas kunna hjälpa med det till sommaren.

Vi tar ju också emot hygienartiklar som tandborstar, tandkräm, tvål och blöjor och bindor, och det behövs mediciner som hostmedicin, febernedsättande, vätskeersättning, koleralösning, vitaminer och första förband. Dessutom kan vi förmedla utrustning till vårdkliniker, till exempel stetoskop. Men ekonomiska bidrag är oerhört viktiga för att vi ska kunna transportera allting.

Och ni får gärna hjälpa oss genom att sprida våra Facebook-inlägg så att fler blir medvetna om att vi finns!

När går nästa sändning?

Nästa sändning från Sverige ska enligt planen gå i början på mars — under förutsättning att vi fått ihop pengar som täcker transporten. Annars går den så snart vi har det.

Det går också en sändning från England med kläder — och 10 000 nallar! Det är Chris Mack som organiserar den.

Vad tycker du att man ska säga om man har bekanta som säger ”det är ingen mening med att försöka göra något” eller ”det finns etablerade hjälporganisationer som tar hand om allt det där”?

Vi är en av få NGO:er som har tillstånd att hjälpa till i lägren och bland de flyktingar som inte bor i de etablerade lägren. Menar man att de stora organisationerna klarar allt bör man öppna sina ögon och lyssna på dem som är på plats och kan rapportera om fakta när det gäller deras insatser!

All hjälp är av största vikt och gör en enorm skillnad både på plats och för Europa och västvärlden!

Varför?

Ingen vill ju lämna sitt land, och om man kan få akut hjälp och långsiktig hjälp så är det lättare att stanna kvar, slippa fly och därmed riskera sitt liv ytterligare.

De människor som lever som flyktingar har ju flytt undan kriget för att söka trygghet. Låt oss hjälpa dem så gott vi kan till ett drägligt eller åtminstone acceptabelt liv i deras hemland!

***

Tack Maria!

Du som vill skicka eller lämna något till insamlingen kan ta kontakt med Maria och Christian på telefon 076-701 87 11 eller skriva till ivcom2016[snabel-a]gmail.com! Sjöbo (i Skåne alltså) kommer att vara platsen framöver.